Tja,
Jag är en man på 29 år och har levt med min sambo i 6 år. Hon tycker ofta att jag är snål med tanke på hur mycket pengar jag har.
Ekonomiskt sett har jag det ganska bra. Jag har ca 2 miljoner sparat i fonder, cirka 1 miljon investerat i bostaden samt ett sparkonto med ungefär 40 000 kr. Genom familjeföretaget, där jag är delägare, får jag årligen utdelningar på 300–400 000 kr. Utöver det har jag en nettolön på cirka 42 000 kr i månaden.
Min sambo tjänar ungefär 38 000 kr netto i månaden, har ca 40 000 kr på banken och 100 000 kr investerat i bostaden.
Jag står vanligtvis för de större gemensamma utgifterna, som renoveringar, möbler, en resa per år och liknande. Dessa kostnader tar jag från utdelningen, medan resterande del av utdelningen investeras i fonder.
Där vi ibland krockar är i vardagsekonomin. Hon tycker att jag borde bidra mer till de löpande kostnaderna – mat, restaurangbesök, hämtmat osv. Hon upplever det som “omanligt” att vi delar på kvitton, till exempel när hon betalar ICA och jag swishar hälften, eller när vi kvittar mot varandra. När jag handlar själv står jag ofta för hela kostnaden, och ibland bjuder jag på restaurang, men inte alltid.
Jag känner mig därför kluven. Å ena sidan tycker jag att jag tar ett stort ansvar för de långsiktiga och större utgifterna. Å andra sidan får jag ibland dåligt samvete och undrar om jag faktiskt är snål.
Nu vet jag inte hela storyn, men det kan ju vara så att det “snåla” är om allt måste jämnas ut omedelbart. Om du betalar 500kr på Ica och du på vägen ut till bilen skickar en swishförfrågan på 250kr skulle jag anse snålare än om du bara låter mig betala nästa gång, oavsett om nästa handling är 300kr eller 600kr.
När din sambo betalar ICA och du swishar hälften - vad anser hon att du ska göra istället? Swisha allt? Och det där med att vara manlig. Jag tycker det låter på gränsen till ohälsosamt. Jag har varit där en gång och det var inte en sund dynamik.
Låter som att ni har olika prioriteringar i livet.
Hon kanske tycker du är snål som prioriterar att investerar i fonder eftersom hon inte riktigt förstår din långsiktiga plan, alternativt att den inte linjerar med hennes?
Du är inte snål baserat på vad du skriver. Men det verkar som att de utgifterna är osynliga för din partner. Hon förstår inte hur mycket de är på.
Sätt upp ett gemensamt konto för mat och en för lägenheten. Kanske en för resor?
Sedan kör Ni månadsöverföringar till åtminstone de rullande kostnaderna såsom mat, istället för att kvitta kvitton. Då blir det inget snack om vem som betalar mer eller mindre och tydligt hur mycket man betalar om man har ett “utlägg” på 40k för en utlandsresa eller om man betalar 5papp för en middag å den andre betalar 200kr för lite fredagsgodis.
Du är snål ur ett globalt perspektiv, men du låter som en vanlig Svensson som delar på kvitton och dylikt. Har en partner med ett annat ursprung kan det bli stökigt, eventuellt.
Du är inte snål om man tänker er som två separata enheter. Man kan inte leva på någon annans pengar. Hon ska inte förvänta sig att få dina pengar.
Men: sambo, 6 år tillsammans, bor ihop. Dags att gifta sig och slå ihop sina påsar, eller tvekar ni fortfarande lite. Inga barn i sikte? När man väl kör så kör man, och då är det ett konto och gemensamma prioriteringar, om du frågar mig.
Det är lite meckigt att inte fullt ut “gå ihop”. Allt blir enklare när man hoppar i.
Nej det tycker jag inte i ert läge. Hade ni delat allt 50/50 tycker jag att du kanske varit aningen snål med tanke på vitt skilda förutsättningar men inte nu.
Sen är det varningsflagg att hon ska komma dragandes med att det skulle vara “omanligt” att inte stå för mer i vardagsekonomin.
Det finns mycket mer jag skulle vilja veta för att avgöra om jag tycker det är snålt eller inte. För att ta ett exempel: hur ser ägarförhållandet ut när det gäller huset? Har ni samboavtal som frånskriver 50/50 fördelning (eftersom du investerat 1 mille och hon har investerat 100k). Då är det inte “generöst” att stå för större delen av renoveringarna. Du kommer ju få större delen av värdeökningen efter renovering, och då är det självklart att du också betalar för mer av renoveringen.
Men om ni börjar dela procentuellt på era utgifter (i förhållande till inkomst, utdelning borträknat)? Räkna med även resor mm i utgifter. På så vis blir det lite mer transparent?
Min tolkning av TS inlägg är att ni i relationen har svårt att förhålla er till privatekonomin som är delvis gemensam och delvis individuell.
Så fort gränserna är lite suddiga så uppstår situationer där förväntningar eller känslor kan få sig en smäll. Oavsett riktning och intention.
Det handlar inte om huruvida du är en snål jävel, det handlar om otydlighet som skapar friktion. Mitt bästa tips är att ni kommunicerar tydligt om reglerna ni själva vill ha för er ekonomi. Å sen att ni båda två är beredda att omförhandla reglerna när någon av er känner att det skaver. För det behövs ofta i en relation.
Älskar du pengarna mer än din partner?
Älskar din partner dina pengar mer än dig?
Till slut kan den typen av frågeställningar dyka upp och då blir det svårare att vara “vi mot världen”.
Jag tycker att två personer i en relation ska ha samma levnadsstandard. Hur man uppnår det är ju olika, men den som har mer/tjänar mer kan bidra mer. Båda bör kunna lägga lika mycket pengar på egna fritidsintressen, kläder mm.
Att swisha 50% på matinköpet efter sex år ihop låter i mina öron lite överdrivet gnetigt.
Ja det låter snålt och omanligt i mina öron, men jag bor i USA sedan länge så jag är väl färgad av kulturen här. Men att som man inte betala en restaurangnota när du är ute med din kvinna är nog det som sticker mest i ögonen.
Att swisha varandra hit och dit efter att någon handlat på ICA finns det också ett ord jag skulle vilja kalla det, men då blir mitt inlägg flaggat. Låt oss säga att det inte känns så manligt heller och att det påminner lite om när jag besökte Bulgarien på nittiotalet och det satt en gubbe inne på restaurangtoaletten och tog betalt för toalettpapper. Man fick ge honom lite pengar så gav han ut ett par korta remsor toalettpapper som man fick ta med sig in i toalettbåset.
Jag skulle verkligen inte kalla dig snål, men jag skulle heller aldrig acceptera att leva på det sättet med en sambo, för jag har gjort det själv och det var skit (både i förhållanden där jag tjänade mindre och där jag tjänade mer).
“Rättvist” kan man räkna på många olika sätt, och det jag personligen tycker är mest rättvist om man är seriösa tillsammans, bor tillsammans, ser en framtid tillsammans, är att räkna procentuellt. Om du tjänar 60% av er gemensamma inkomst (exempel) tar du 60% av utgifterna. Sätt er ner och räkna på vad era utgifter är med andra ord. Du kanske redan betalar din del, utan att din sambo ser det, eftersom du köper möbler. Slå ihop er ekonomi, gör en gemensam plan, kika över vad ni spenderar på ett år.
Inte så populärt i Sverige, men vanligt när man har sambo fråm utlandet, och i min mening en bättre lösning än att gräla om ekonomi oavbrutet
Jag kan meddela att de unga hemmafruarna i mitt bostadsområde ser lyckligare ut än deras män som tvingas spendera dagarna på kontoret.
Det ser väldigt naturligt ut också. De är i princip allihop snygga, smala, friska och joggar runt i området på daglig basis. Barnen ser man inte till då de är i skolan. Verkar vara en rätt bra deal jmf med Sverige faktiskt.
Du har dålig taktik. Bjud ofta istället för att bjuda på stora kostnader 1gång/år. Om människor upplever dig som snål förvärrar du detta genom att komma dragandes med ett excelark över årets utgifter.
Haha jag måste bara kommentera att jag fnissade när jag läste ditt inlägg och såg framför mig att det brann troll-olja mellan raderna. Provokativt och snyggt formulerat, touché!
Att binärt (allt eller inget) argumentera om förträffligheten med SHI (Single Household Income) VS DHI (Dual Household Income) är i min mening onödigt, och att addera USA VS Europa till den diskussionen är bara ännu mer onödigt.
Det finns penningpolitiska förutsättningar, kulturella aspekter, individers preferenser osv osv att ta hänsyn till som gör att diskussionen blir ….svår att föra på ett sakligt och konstruktivt sätt.
Alltså, kan folk hålla sig från att varenda tråd på forumet spårar ut? TS vill veta om han är en snål jävel, inte diskutera hemmafruar i USA. I princip varenda tråd blir derailad av en kontroversiell take som sen gör att diskussioner spårar ut istället för att faktiskt bemöta den ursprungliga frågeställningen.
Ni behöver nog börja där, eftersom ni båda tjänar väldigt bra och att pengar i vardagen uppenbarligen inte är ett problem. Låt henne komma med förslag på andra lösningar innan du målar upp ett för stort problem.
Jag och exet hade ibland olika syn på sådana saker som du beskriver i övrigt också. Snål? Jag tycker inte det. Snål? Hon tyckte ibland det. Det betyder ju inte att någon av oss hade rätt och jag tror inte det nödvändigtvis finns ett rätt svar här heller.
Men att man är omanlig för att man delar räkningar med sin livskamrat, då är jag gärna omanlig även i fortsättningen.
