Sorry, svarade på ett påhopp där. Men åter till frågan.
Det som sticker i ögonen mest är väl ändå att TS “ibland” bjuder på restaurang när han tjänar så mycket mer och de är sambos sedan 6 år?
Personligen har jag aldrig i hela mitt liv låtit en dam betala på restaurang. Jag kan tänka mig att till och med personalen skulle bli chockad. Men så är jag iofs sjuttiotalist. Numera kanske man tar fram miniräknaren?
Det du beskriver är två room-mates som delar på kostnader av livet. Tror inte det där gör dig snål. Min fråga är ser du en framtid där ni blir en riktigt familj och opererar som en enhet. Då spelar det ingen riktigt roll hur mycket varje person tjänar utan ni är tillsammans för att ni gör varandras liv rikare på olika sätt. Då splear det ingen roll vart pengarna kommer ifrån då ni båda bestämmer hur dem används.
Kanske börja en diskussion om just den aspekt och om ni vill, börja prata om hur ni ser framtiden tillsammans.
Det är kanske egentligen inte ekonomin som är grejen, utan nåt annat som skaver? Tänker på det där med att det ska vara omanligt (=osexigt?) att dela inköp på hälften…?
Vem gör vad hemma? Visar ni att ni uppskattar varann? Har ni gemensamma mål? Planerar ni en gemensam framtid?
Men mitt svar på frågan blir att nej, jag tycker inte du är särskilt snål efter vad du skriver här.
Japp, det har vi ju märkt förr, men det är fint att du också noterar det nu. Kudos!
Det jag tycker är svårt här, och jag tror att TS fru/sambo är inne på ett liknande spår iom “omanligheten” är att jag tycker det andas stenålder och jag får upp bilder av knölpåkar och bortsläpande i håret när man säger/skriver “min kvinna”. Jag är kanske woke och överkänslig, men då får ni ignorera det. 
Jag tycker inte det låter på TS som att det avrundas till exakta kronor eller sker på minuten, men nej, bulgarisk toagubbe behöver man ju inte heller vara. Att stämma av lite på veckobasis är ju vettigt däremot, om man nu ändå har som mål att dela lika. Men då är vi tillbaka till att TS fru/sambo kanske innerst inne inte tycker det och att det då blir “omanligt” igen.
Sedan är det en annan kultur i Vinland, det vet vi. Där “ger” pappor bort döttrar vid altaret också. Och är pappan avliden så tar en farbror eller bror vid. Det är så man baxnar om man ger sig på att analysera den symboliken.
p.s. Får man nyckel till kyskhetsbältet istället för ring också? 
Tillbaka till @Hubbebubbe - Snacka med din partner om hur ni vill att ert liv ska se ut. Lyssna till henne och vad hennes bild är, fundera och ställ följdfrågor. Jag tror primärt ni bara ser lite olika på rollfördelningen i relationen.
Jag är också 70-talist och det händer att min tjej betalar när vi är på krogen. Men å andra sidan vet jag hur både dammsugaren och tvättmaskinen fungerar. Det är kanske det?
Ni har bägge likvärdiga löner en bra bit över svensk medianlön.
Elefanten i rummet är istället som jag ser det delägarskapet i familjeföretaget (på dina föräldrars sida). Tänk tanken att ni gifter er, kommer ni då att skriva ett äktenskapsförord angående delägarskapet i familjeföretaget och avkastning därutav ?
Du har 10 gånger så mycket investerat i bostaden jämfört med din sambo. Har ni skrivit ett samboavtal ?
En reflektion bara, men om hon får ut 38000 och bara har 140000 i tillgångar, samtidigt som ni levt ihop i 6 år där du tagit alla stora kostnader, så låter det ju som att hon bränner rejält med pengar. Vad gör hon med pengarna? Är det så att du lyxlirar pga utdelningarna och hon måste göra åt sin lön för att kunna hänga på, eller har hon en hög konsumtion på eget bevåg?
Det var en tanke som slog mig med. Jag har tex alltid varit noga med att om jag ska skaffa boende med någon så får det inte bli dyrare än vad jag betalde när jag bodde själv. Men jag har hört om andra som inte resonerar så, och ändå betalar 50/50 (som i slutändan dränerar den ena parten ekonomiskt). Tex att den ena parten har ett välbetalt jobb och föreslår ett dyrare boende/leverne än vad den andre egentligen har råd med.
Ja, jag fattar inte hur man orkar hålla på och swisha småsummor med sin partner i ett halvt årtionde. Är det för att mannen upplever kvinnan som ekonomisk oansvarig (det nämndes att hon har hög inkomst men knappt något sparkapital), eller vad?
Känner par som varit tillsammans i 15år+ och inte har gemensam ekonomi. De delar upp kostnaderna sådär hyfsat å ibland betalar ena mer, ibland den andre. När den ene känner att de betalat för mycket över en period, skickar den andre över önskvärd summa för att komplettera.
Fattar inte heller själv hur de orkar. Men jaja, folk vill göra på olika sätt.
Mycket bra har redan sagts, men jag tror det viktigaste är att ha en gemensam syn på ekonomin. 6 år tillsammans är väldigt länge, har ni diskuterat era ekonomiska mål?
Spontant låter det som att det skiljer sig en der mellan era mål, ni behöver först enas där. Sen är frågan vad är vägen dit? Har ni gjort en budget tillsammans någon gång?
Sen vet jag inte om du bara valde “en rolig titel” eller om hon faktiskt kallar dig snål jävel. Jag hade personligen inte uppskattat det, särskilt inte om jag stod för merparten av de gemensamma utgifterna.
Tyvärr så har de där enstaka större kostnaderna en tendens att glömmas bort/försvinna när man tittar på den övergripande bilden.
Skulle ett alternativ vara att ni har ett eller flera gemensamma konton där ni bidrar ungefär som idag, dvs kanske 70/30 och att ni betalar alla utgifter från det kontot (gemensamma kort)? Då blir det ingen diskussion i vardagen och ingen behöver swisha. Det blir också tydligt att du lägger en större summa än hon.
Som sambo utan barn hade jag inte velat ha haft helt gemensam ekonomi, sannolikheten att det håller ligger tyvärr på det svagare hållet. Jag har själv i min ungdom bekostat pojkvänners liv fullt ut (när de har studerat och jag har jobbet och liknande). I vuxen ålder har jag stått för “all guldkant” och lite till i förhållandet, men det är en helt annan sak jämfört med att dela allt.
Att du har gått in med mer i bostaden gör ju att hon indirekt får en lägre boendekostnad. Är detta hanterat med skuldebrev? Förstår hon effekten av er fördelning?
Sen kan jag tycka att det är lite osmakligt att dra “omanlig”-kortet, det är såå gammeldags.
Ett sidospår: Vi har alla har olika kärleksspråk (olika sätt att uttrycka och ta emot kärlek på). Vilket är hennes kärleksspråk? Kanske är det just gåvor? Det skulle kanske kunna förklara hennes kommentar. Många gånger klagar man när man känner att man inte får bekräftelse på sitt kärleksspråk. Sorry för sidospår.
Hon är en stark självständig kvinna så ni kan betala 50/50 på allt tycker jag. 38 000 kr är ingen liten lön.
Om ni gifter er skriv för guds skull äktenskapsförord.
Att du har pengar innebär inte per automatik att du ska betala mera. Jättekonstig inställning tycker jag.
Jag instämmer i det som sagts tidigare att jag fattar inte varför ni inte har ett gemensamt konto som gemensamma utgifter betalas från. Hur kan man hålla på och försöka manuellt hålla reda på vem som betalar vad och försöka få det rättvist när man istället bara kan skyffla över en överenskommen procent direkt från lönen. Jag skulle få något fel bara av ansträngningen, och sen är det otroligt svårt att “på känn” få det rättvist.
Har ni bott tillsammans i 6 år så tycker jag det är dags att sitta ned och komma fram till en överenskommelse hur gemensamma utgifter ska hanteras. Det får även sidofördelen att alla förväntningar kommer upp i dagern.
PS. Det har jag och frun gjort sedan innan vi gifte oss, och vi bodde även i USA. Så det är nog bara en speciell sorts personer som följer @FatFIRE2035 ‘s upplägg även där. Sen när vi fick barn gjorde vi helt gemensam ekonomi.
Tack för alla som svarat, förväntade mig inte så många svar på kort tid 
Jag vill verkligen understryka att jag har världens snällaste sambo, som jag älskar väldigt mycket, och jag vill inte på något sätt underminera henne i den här diskussionen. Kommentaren om att jag skulle vara “omanlig eller osexig” kom i bråkets hetta – vi har nog alla slängt ur oss något dumt i stridens stund. Det är också värt att nämna att vi väldigt sällan bråkar, och att vi i grunden är ett väldigt lyckligt par. Men just pengar tenderar tyvärr att vara ett område där det ibland blir gnissel.
Vi har pratat om att öppna ett gemensamt konto där jag sätter in en större del än hon, för att täcka vardagsutgifter som matinköp. Det kanske är en enkel lösning som också gör det tydligare när jag faktiskt bidrar mer än vad hon kanske “ser” i vardagen.
Hon brukar också framföra argument som:
“Jag gör mer hemma” (vilket stämmer, hon gör nog 60–70 % av hushållsarbetet)
“Vi kan fråga din bror hur han har det med sin sambo, hon får ta del av mycket mer” (min bror och jag har liknande ekonomiska förutsättningar)
“Pensionen är jättelångt fram, vi kanske inte ens är tillsammans då eller lever längre.”
Jag förstår att vissa av de här kommentarerna kan låta giriga, och det är nog därför jag själv reagerar så starkt på dem i ett bråk – särskilt eftersom jag själv tycker att jag är ganska generös.
Syftet med mitt inlägg var egentligen att få en inblick om min känsla var rätt eller om jag var helt ut och cykla.
Ni verkar ha gott om pengar jämfört med de flesta vilket är en bra grund.
Om du är snål eller inte tycker jag är svårt att säga.
Ni bör nog som flera är inne på sätta upp ett gemensamt konto men även sätta er ner och prata om vad som är viktigt för varje person.
Även om din partner utan tvekan tjänar bra så kanske hon upplever att hon inte kan spara tillräckligt eller liknande.
Min begränsade erfarenhet säger att det fungerar mycket bra att ha “lika mycket över” varje månad. Att du får ett par hundra tusen extra per år gör såklart det klassiska upplägget annorlunda (med lön). Nyckeln är nog att komma fram till vad ni båda vill och hur ni ska nå fram dit.
Såg ditt senaste om “Jag gör mer hemma”. Ibland kan till sådant vara där fokus behöver ligga för att få det att kännas mer rättvist. Kanske kan du ta matlagningen några fler dagar i veckan och fortsätta fondinvestera på som tidigare
Det tycker inte jag, men det beror ju på vilken standard man har kommit överens om att hålla. Vanligen så är väl det som händer att det blir så att man tenderar att spendera mer och en i hushållet tjänar mer pengar, och det är inte rättvist att den som tjänar sämre ska tvingas göra av med mer på gemensamma utgifter än hen annars skulle ha gjort.
Typexemplet är väl att den som tjänar bra hellre känner att hen vill gå på en lite finare restaurang än den som tjänar sämre som tycker det är onödigt att göra av med så mycket pengar på det. Liknande händer nog ofta med tex boende. I detta sammanhang så verkar det rätt rimligt att man kommer överens om att X% av lönen (där X bestäms för att klara de gemensamma utgifterna) går till gemensamma utgifter. Sedan kan man diskutera detaljer som om ett visst sparande ska vara undantaget eller hur löneförmåner som kommer båda tillgodo etc ska hanteras.
Det var det här som gjorde att vi bytte till helt gemensam ekonomi när vi fick barn. Det verkade helt omöjligt att komma fram till något rättvist alternativ när en började bli föräldraledig (och det här var i USA, så föräldraledighet är utan lön.) I allmänhet är det väldigt svårt att veta hur oavlönat arbete ska värderas, och vi tyckte det iallafall blev mer rättvist med helt gemensam ekonomi.
Sedan tycker jag att dessa små kommentarer tyder på att det finns något som skaver för din sambo som ni borde sitta ned och lugnt och sansat reda ut istället för att det kommer ut som små kommentarer då och då.
Men jag tror det är viktigt för dig att hålla i åtanke att du tjänar i princip dubbelt så mycket som din sambo. Eftersom du specificerade familjeföretaget separat från din lön kanske det känns för dig som att “ni tjänar lika mycket”, men det spelar ju ingen roll för din sambo varifrån pengarna kommer och utdelningen från familjeföretaget är ju nästan en hel extra årslön för dig.
Absolut inte snål däremot det där med att swisha fram och tillbaka gör nog att det blir ett väldigt stort ”fokus” på ekonomi.
Som många varit inne på är det ju vettigt att ha någon form gemensamt konto för typ mat så slipper man diskutera den biten.
Största problemet är att något påstås vara omanligt. Vad är det för skitsnack. Vad är okvinnnligt isf? Att inte städa huset, laga maten och servera en öl till sin man när han kommer hem från jobbet?
Vi har satt upp ett gemensamt konto dit alla månadslöner och bidrag åker in. Och här betalas allt ifrån som hör till familjen. Sen tar vi en lika stor summa var till eget konton som kan spendera på eget ”skit”. Det fungerar bra för oss. Prata med varandra om ett sätt som fungerar bra för er.