Vilka upplevelser eller minnen vill du uppleva med dina barn / ge bort till dina barn?

De kommande två veckornas avsnitt kommer handla om Bill Perkins teser i boken “Die with zero” där några av de bärande huvudteserna är:

  • Ditt liv är summan av alla minnen som du skapar och saker du upplever
  • Du går i “pension” på dina minnen (när du är gammal nog att inte göra något, så kommer du minnas tillbaka på ditt liv)
  • Livet går ut på att maximera livsupplevelser / livsenergi och minska på slöseri av resurser (t.ex. dö med mer pengar än man behöver)
  • m.fl.

En av sakerna han pratar ganska mycket om är barnen. Att man som förälder har ett par tidsfönster tillsammans med barnen då de tycker att saker är kul att göra med en som vuxen. T.ex. tycker barnen att det är kul att kolla på en viss film i en viss ålder, eller resa med en tills de tröttnar etc. En viktig fråga att fundera på enligt honom var således:

  • Vilka upplevelser vill du ha tillsammans med dina barn? / Vilka upplevelser vill du ge bort till dem och när är tidsfönstret öppet för det?

Så här kommer en fråga både till dig med äldre och yngre barn. Vilka är de bästa upplevelserna som ni har delat med era barn? Vad skulle ni ge för tips till mig med en 4-åring och en 11-åring.

8 gillningar

Våra bästa upplevelser har varit bilsemestrar i Europa, främst Italien, men också andra resor. Sen har det varit värdefullt att få resa iväg med dem några dagar på tu man hand. Då har aktiviteterna anpassats efter det barn som är med. Ingen konkurrens mellan syskonen o kvalitetstid m förälder. Har uppskattats av alla tre.

Nu när de är vuxna gillar de t ex restaurangbesök (senast på Namu), SPA, men också middag hemma m sällskapsspel. Jag planerar att bjuda dem på en resa i samband med min nästa jämna födelsedag (om drygt tre år). Jag har givetvis ett målsparande (indexfond + sparkonto) för det. :blush:

3 gillningar

Just på detta området vill jag faktiskt utnämna mig till något av en expert.
Har bokstavligt talat nordens mest beresta föräldrar, och som liten fick jag hänga med på mycket.
Första resen gick till Venezuela, 3v gammal.
Sen har de tagit oss till Bora Bora, Påskön, Sydamerika, skidor i Whistler, Australien, en handfull safaries i Afrika, alla större attraktioner som går att hitta i USA, de flesta storstäder i Europa, osv osv.

Så jag vill gärna fortsätta denna tradition med mina barn.
En sak som jag vill göra, som jag tror att jag kommer få fortsätta genom alla år, oavsett barnens ålder är skidåkning. Jag åker fortfarande med min pappa som är 70 plus.
Jag kommer även vilja åka på safari med dem.
Vad vi tänkte börja med snart (barnen precis fyllt 4 och 6) är att åka på resor själva med barnen, ett år åker jag med ena dottern, nästa år åker min fru med en dotter… Så snurrar vi det så. Eftersom jag besökt de flesta europeiska storstäder (många av dem massvis med gånger), så behöver inte hela familjen åka, utan vi ser det som en möjlighet att få kontakt med ett av våra barn, att göra grejer hon gillar, och få upplevelser vi kan minnas för livet. Den ena kanske bli avis något åt, men i det stora hela om vi hinner med ett 10 tal soloresor med dem var, och vi kan alla bli äldre med massa roliga minnen att blicka tillbaks på.

En annan sak kan vara att testa det bästa av något. Vi älskar glass, och det vet jag att du också gör. Så varför inte göra det en grej varje gång ni reser. Håll koll på vad ni åt, vart någonstans, och betygsätt det. Gillar ni pizza kan ni göra samma sak med det. Detta går att göra lite mer lokalt också och man behöver inte åka till andra sidan jorden för att testa på det.

3 gillningar

Jag tänker att jag vill ge minnen där vi gör saker tillsammans och på barnets villkor/nivå. Ibland är det att få stöka och pyssla eller ta en spontant skogspromenad (idag hittade vi en stig och jag sa ja, stor lycka), ibland större grejer.

Här finns lite samlat, och Annguadlin (stavning?) gav bästa tipset, att vara med, då blir allt kul med barn i princip.

6 gillningar

Samtalen om viktiga ting: relationer och etik m m.

De enkla upplevelserna kopplat till att lära av varandra: just nu pratar jag ekonomi med den
äldste och övningskör med den yngste.

Resor och jippon är inte grejen utan hur man upplever dessa tillsammans isf. :slight_smile:

Bonus: När mina var små körade de på ett spår på min LP. 16-åringen har sitt ex hängande inramat på väggen, fortfarande stolt, 7 år senare. Det värmer oss båda (alla tre?).

(Ändrat då jag uppenbarligen inte kan räkna.)

8 gillningar

Fy bubblan vilken dyster syn på livet.

Jag tänker att man vill uppleva sånt man själv tycker om/uppskattar tillsammans med barnen - det finns ju en anledning till varför man tycker om sakerna och vill ge dem chansen att upptäcka samma intressen. Så går ju inte att svara på den frågan åt någon annan. Om man enligt någon slags norm ”ska” vilja uppleva ex. resande tillsammans med barnen men själv tycker det är pyton blir det inget bra, det måste komma från en själv.

4 gillningar

Fast det tycker jag är grundidén i detta.
Däremot så tycker jag att det är svårt att uppleva mycket och lära sig mycket utan att röra lite på sig.
Blir kanske lite trångsynt om man endast stannar kvar i samma stad och spelar curling med sina barn 250 dagar per år. Klart att det är fint om man gör det sen upp i 80 års åldern, inkluderar barn barn osv i det. Men tillslut så blir nog de där 250 dagarna per år, 50 år i rad en enda stor dimma av upplevelser.
Och jag tycker inte någon lär sig särskilt mycket på det heller.

Oavsett vad man gillar, bilar, musik, blommor, djur, you name it, så finns det alltid någonstans man kan/bör åka för att lära sig mer, uppleva mer osv.

Jag tror också att nya saker berikar, men samtidigt så är min uppfattning att barn uppskattar traditioner.

Spelar man curling 250 dagar per år så har man 250 dagar med fantastiskas tillfällen att prata och umgås otvunget. Nya perspektiv kommer, för mig ialf, inte bara av upplevelsen utan av att jag blir utmanad och får reflektera och prata, det gör man bra när man är trygg och van. Vi har de bästa samtalen tillsammans när vi sparkar boll, viker papper eller läser en bok.

Sen behöver en resa/upplevelse såklart inte vara att segla jorden runt, men jag tror att vi vuxna ofta underskattar det vi kan leverera till våra barn som varaktiga minnen när vi målar upp stora grejer som mest betydande.

2 gillningar

Du sätter punkt när du har din framtid bakom dig. Det här var en insikt jag fick när jag jobbade inom äldrevården som student. Ibland kunde man känna att det blev fel att prata om mitt eget liv med äldre personer. De sitter i sin rullstol hela dagen och väntar på att det ska bli fika. Jag insåg att jag hade haft fel och att de i själva verket har sin framtid bakom sig. Det kan förstås varierar hur lyckliga liv alla har levt men de flesta har ändå upplevt en hel del. Att ha sin framtid bakom sig är inte något givet dåligt utan en naturlig fas av livet.

4 gillningar

Men om man har ett visst intresse och det blir bättre av att man reser till plats x så lär ju det lösa sig självt tänker jag? Det är ju inte så att tennis blir bättre av att man åker till Peru för att spela det, för att ta ett exempel. Så det beror ju helt på.

nej men jag tror här man vill uppleva t.ex. alla Grand Slams.
Eller gå på tennisläger någonstans tillsammans…
Eller ta in på ett all inclusive hotel där de har tennisbanor så man kan spela hela dagarna utan att fundera på nått annat…

1 gillning

Klart man skall prata, och reflektera tillsammans.
Men vart kommer de gemensamma upplevelserna ifrån?

Men är för mig uppenbart att för många är det inte viktigt.

Jag menar inte att säga att gemensamma upplevelser inte är viktigt, det är ju liksom kärnan, men vad de upplevelserna består av kan vara ganska mångfacetterade är min uppfattning. Jag tror dock inte att en måste åka långt eller göra något stort för att skapa den gemensamma upplevelsen utan att den kommer med tyngdpunkten på det gemensamma. För mig är det att vi som familj gör det, sen om vi cyklar 10 minuter och klättrar i träd och grillar korv eller åker till storstad utomlands känns egalt, eller det är iallafall det jag vill skicka med till barnet :blush:

2 gillningar

Vet en del som gillar att gama med barnen, då behöver man inte ens flytta sig från soffan.

3 gillningar

Innan man besvarar frågan kan man ju undra om det är just det man gör som mest påverkar hur bra minnen man får med sig…

Jag tror det mer handlar om inställningen till livet, till varandra och att skapa förutsättningar för att ha det bra själva och tillsammans. Tex så tror jag att någon som har ett ansvarstungt jobb med mycket stress, långa arbetstider och mycket affärsresor kanske får sämre förutsättningar för bra familjeliv. Man måste hitta nån slags sweetspot där allt är som bäst och förutsättningarna finns. De bästa minnena uppstår ju när man minst anar det ändå.

Håller dock med om att det känns lite dystert att vilja leva på gamla minnen :grinning: man vill nog helst fortsätta skapa nya så länge man kan.

7 gillningar

Det var inte många generationer sedan våra enda aktiviteter där vi kunde skapa minnen tillsammans var när vi jagade, plockade svampar/bär och satt runt lägerelden och tillverkade kläder/redskap. Jag är helt övertygad om att vi skapade fina minnen även på den tiden. Det är detta FOMO-tänk och jakten på nästa kick som förstör.

14 gillningar

Så komiskt att du skriver det för mina absolut värsta barndomsminnen är från bilsemestrar och det är inget jag skulle utsätta mina barn för. :joy:

En timme i taxi till flygplatsen max.

1 gillning

Det är väl fantastiskt att gamea tillsammans. Vilka minnen man skapar! :smiley:

2 gillningar

Nyfiken, varför skulle det vara en dyster syn på livet?

Exakt. Många av minnena behöver ju inte vara resor eller dyra aktiviteter. Många av mina bästa minnen i livet kommer från när jag var student och inte hade några pengar.

Mina är 8 och 12, och att ha rest mycket med dom har gett ett annat perspektiv för världen, både för mig och för dom. De har gått i svensk skola i Thailand, där de fått uppleva thailändsk kultur och mött svenskar från olika delar av Sverige och världen.

Det har varit värdefullt att uppleva saker tillsammans genom andra kulturer, och i möten med andra människor. Sedan är det ibland skitjobbigt när något händer; feber, skador etc., men det ger också en trygghet i att vi löser saker tillsammans.

4 gillningar