Insikterna man kan dra frĂ„n graferna - i kombination med avsnitt 294 om âFem saker vi Ă„ngrar in vi dörâ - Ă€r bĂ„de inspirerande, intressanta och till en viss grad Ă€ven lite ledsamma.
NĂ„gra spontan tankar kring graferna:
Tid med barnen - ordsprÄket att vi bara har barnen till lÄns blir vÀldigt tydlig i grafen.
Tid med vÄr partner - intressant att den ökar över tid och hur viktigt det Àr att man trivs ihop.
Tid med vÀnnerna - blev lite ledsen att se att den minskar över Äldern och hur viktigt det Àr att prioritera dem.
Tid med förÀldrar & syskon - precis som med vÀnnerna Àr tiden högst begrÀnsad, gÀller att ta vara pÄ den.
Tid med kollegorna - inte sÄ konstigt, dÄ vi spenderar mycket tid pÄ jobbet.
Tid i ensamhet - om den inte Àr sjÀlvvald, sÄ tror jag att det Àr viktigt att investera i relationer.
Vad tÀnker du nÀr du ser graferna? NÄgon som stack ut för dig?
Att det Àr vÀldigt lÀtt att missa detta. Man tÀnker och planerar utifrÄn att livet kommer vara som det Àr nu, men glömmer bort att med största sannolikhet ser det helt annorlunda ut om nÄgra Är.
Tror att mÄnga sparar för ett friare liv framöver dÀr man kan göra mer av dessa saker, men nÀr man vÀl Àr dÀr sÄ finns dom inte.
Jag tÀnker pÄ min pappa som jobbade i princip hela min och min brors uppvÀxt, han var aldrig dÀr. Nu har han (och min mor) inga skulder alls och nÄgra miljoner pÄ banken (som de förövrigt inte njuter av överhuvudtaget). De hÀlsar aldrig pÄ, finns ju alltid jobb att göra hemma liksom. NÀr vi vÀl trÀffas kÀnns det som att trÀffa frÀmlingar.
Ska definitivt inte göra samma misstag mot mina barn. Vi ska ha det roligt och umgÄs sÄ mycket som möjligt.
NĂ€r du sĂ€ger âviâ menar du vi globalt i samhĂ€llet?
Det Àr ju rÀtt stor skillnad pÄ land och land. Har en kollega i Indien som bor med sina förÀldrar, min kollega Àr i 40 Ärs Äldern och gift.
Vet att min egen pappa fick ett sĂ„dant uppvaknande en dag dĂ€r min mamma och systrar pratade om alla roliga saker de gjort. Han stĂ€llde frĂ„gan till mina systrar om de inte hade nĂ„gra roliga minnen tillsammans med honom. Deras svar âMen pappa, du jobbar ju alltidâ tog uppenbarligen vĂ€ldigt hĂ„rt för efter det vĂ€nde det rejĂ€lt med minskat antal arbetstimmar och ökad tid hemma.
Jag tror att jakten pÄ nÄgot i framtiden alldeles för ofta hindrar oss frÄn att leva. Har lovat mig sjÀlv pÄ samma sÀtt som du att aldrig lÄta mitt jobb komma i vÀgen mina barn eller viktiga relationer.
Vad Àr tid? Tid man brÄkar med varandra? Tid man sitter i samma rum och kollar pÄ olika skÀrmar?
Personligen funderar mer pÄ vad som Àr kvalitetstid, hur man fÄr till den och hur vi kan vara mer nÀrvarande den tid vi faktiskt Àr tillsammans.
Jag frÄgade mina barn om hur de tyckte jag var som pappa och vad de tyckte jag kunde göra bÀttre. LÀskigt men givande Samma frÄga funkar till partner, kollega, kompis etc
Bra frÄga. Tror de var ganska Àrliga, barn brukar ju vara det i en viss Älder
Blev nog inte nÄgon större skillnad i relationen, var inga katastrofer som kom upp utan mer av bekrÀftelse pÄ vad jag misstÀnkte
Jag Àr pÄ lÄgvattenmÀrket för tid med vÀnner. Det verkar stÀmma sjukt bra iaf.
Med ett barn pĂ„ vĂ€g mot eget boende och redan med fast relation och jobb och ett barn i âdejtingfasenâ Ă€r det mindre förvĂ„nande att man ser mindre av dem. Men snittar man pĂ„ 1,5 h/dag sĂ„ tycker jag inte det Ă€r dĂ„ligt alls.
Samma sak med nĂ€ra vĂ€nner. Att hinna ca 4 timmar i veckan med polare nĂ€r man Ă€r mitt i livet Ă€r vĂ€l inget att fnysa Ă„t nĂ€r man har ett jobb som âstörâ? Samma sak med slĂ€kt, syskon och vĂ€nner. Sju timmar i veckan Ă€r ju massor nĂ€r man snart Ă€r 50. Det fĂ„r dĂ„ inte jag loss de flesta veckor trots att jag och mamsen ses ganska ofta.
Men det hÀr med kollegorna? Hur ska den lÀsas? Tre timmar om dagen under arbetslivet? Jag fÄr nog nÀstan inte ihop det med nÄgon av mina ens nÀrmaste kollegor. DÄ har jag ÀndÄ ett socialt jobb. Vad missar jag?
Ăr tiden bara IRL? Man har ju ersatt en hel del tid IRL med att man har kontakt pĂ„ andra sĂ€tt via mobil, dator etc. Det borde ocksĂ„ rĂ€knas kan man tycka. Sen behöver det inte vara negativt att det ser ut som det gör, mĂ€nniskan Ă€r anpassningsbar. SjĂ€lv vĂ€rdesĂ€tter jag mer egentid ju Ă€ldre jag blir och vill man ha kontakt sĂ„ finns det ju en massa olika sĂ€tt idag utan att man mĂ„ste trĂ€ffas IRL.
Som exempel har jag kontakt i stort sett dagligen med mina vuxna barn, oftast via messenger och motsvarande. Det kan bli ganska mĂ„nga tillfĂ€llen vissa dagar men det gĂ„r ju inte direkt att översĂ€tta i tid. IstĂ€llet för att rĂ€kna âtrĂ€ffades lördag/söndag pĂ„ besökâ, intensivt, sĂ„ kan man ha mĂ„nga kortare kontakter löpande pĂ„ annat sĂ€tt.
Mittpunkten för y-axeln Är 1.5-2.5 h/d för alla andra kategorier. Ensamheten Àr mittpunkten 5 h/d. AlltsÄ 2-3 X.
NÄgot Àr inte rÀtt med hur vi lever genrellt sett i samhÀllet om detta stÀmmer. Vi Àr ju sociala djur och det kan ju bara inte vara meningen med livet ⊠att mest vara ensam
Detta krÀver eftertanke och sannolikt ÄtgÀrdsplan för att inte hamn dÀr. Tack
HÄller med. Inte minst givet hur det blivit i arbetslivet med kontorslandskap. NÀr jag började jobba pÄ kontor hade alla eget rum och ville man ha lugn och ro för att tÀnka sÄ stÀngde man dörren. Idag finns inte denna möjlighet för de allra flesta dÄ företagen ser kvadratmeter per anstÀlld som onödiga kostnader. DÄ blir egentid hemma viktigare för att kompensera.
Inte nödvÀndigtvis. MÀnniskan Àr anpassningsbar. Men vi har ju ett samhÀlle dÀr fler och fler förÀndringar ska ses som trauman som krÀver vÄrd och sjukskrivning istÀllet för att ses som naturliga inslag i livet som man fÄr kÀmpa sig igenom.
Samma frÄga funkar till partner, kollega, kompis etc 
