Hej! Mitt första inlägg, trogen lyssnare av podden (har nog inte missat ett enda avsnitt). Har beslutsångest och skulle gärna höra om det finns andra som haft liknande situationer som kan ge råd?
Kort om mig, ingenjör på stort industriföretag, bor med sambo och tre barn i en hyresvilla på landet. Har haft en hel del tur på börsen och skrapat ihop ett fåtal miljoner de senaste åren. Tjänar helt okey (+70kkr/mån, sambo cirka 55kkr/mån brutto) men är rätt trött på mitt jobb. Jag behöver långt ifrån 40h per vecka för att utföra de sysslor jag förväntas göra, en gång i tiden älskade jag dock det jag gjorde (något annorlunda roll).
I dagsläget har vi väldigt nära till skolan, barnen har några kilometer till närmsta kompisar men inga problem att skjutsa eller för kompisar att komma över. Vi har tittat på ett hus som ligger längre bort, drygt 100 m från en fantastisk sjö men helt öde, inga andra barnfamiljer i närheten.
Huset har cirka 15 km till skolan, närmsta kompisarna ungefär lika långt bort, inga fritidsaktiviteter eller barnfamiljer i närheten (cirka 25 min med bil till närmsta stad där i princip allt finns). Å andra sidan stor tomt, möjlighet att starta ett eget företag vi funderat på som underlättas om vi äger marken.
Fördelar:
Stor tomt med odlingsmöjligheter
Kan bygga ut huset (ingen detaljplan att ta hänsyn till)
Relativt billigt eftersom det är så öde, ger möjlighet att bygga ut. Hade kunnat betala hela huset utan att ta lån.
Möjlighet att starta eget företag inom tillverkningsbranschen
100 m till sjö (egen brygga, båt, fiske och kräftfiske)
Hade troligtvis kunnat stycka av någon tomt för ännu bättre ekonomi
Nackdelar:
Långt till nuvarande jobb, företaget kräver minst 3 dagar per vecka på kontoret
Långt till barnens kompisar
Långt till aktiviteter
Långt till barnens skola
Risk för inlåsning om villan inte går att sälja ifall vi ångrar oss (begränsat med människor som vill bo så öde)
Känner att det är otroligt svårt att väga dessa för och nackdelar mot varandra? Hur ska jag tänka? Hur vet jag vad jag vill…?
Tack för input! Dom är små ännu, 2, 5 och 8 - finns i princip ingen kollektivtrafik, cirka 10 km bort, Cirka 45 min till jobbet som är på en annan ort än den närmsta.
Det låter helt underbart och det enda smolket i bägaren som jag ser det är det här med barnens kompisar och eventuella aktiviteter. men det beror ju på deras åldrar och intressen. Ofta kan kompishäng kombineras med skoldagens slut och någon förälders hemfärd från jobbet eller vettig lokaltrafik. Så länge ni inte hamnar i läget att all fritid går åt till att köra barn i skytteltrafik.
Nu såg jag uppdateringen. Då blir det skolskjuts alltså… om det nu är samma kommun etc. Jag tycker det låter görbart och på din beskrivning det ni vill.
Som ovanstående är inne på, det är ju barnen som är “hindret”. Jag hade nog inte gjort det så länge de bodde hemma eller inte kunde transportera sig själv.
Jag har tre barn som hunnit bli dubbelt så gamla som dina. De har cykelavstånd till skola och alla kompisar. Vi har nära till jobb. Aktiviteter är hyggligt nära men kräver skjuts åtminstone på vintern.
Vi har fullt upp med vardagslogistiken. Att sätta oss långt ut i skogen och behöva styra upp skjuts vid varje interaktion med andra barn eller lägga 2*45 minuter varje dag på jobbpendling lockar ungefär lika mycket som att tvingas trampa barfota på legobitar varje vaken timme.
I dagsläget har både jag och min sambo cirka 35 min enkel till kontoret så skillnaden är inte så hemskt stor (+10 min enkel resa). En av de stora fördelarna med platsen är att kunna starta eget - förhoppningen där är att helt kunna jobba med denna verksamhet på sikt och därmed helt slippa jobbpendlingen. Jag vet dock inte hur sannolikt det är att kommer ge oss den intäkten som behövs för att kunna säga upp sig Kanske måste man bara satsa och försöka?
Måste det vara just detta hus? Verkar smartare att invänta något annat som har fördelarna du vill ha men färre av nackdelarna.
Tycker också att du ska försöka vikta fördelar och nackdelar. Sjö kan vara trevligt men är den badbar på riktigt, dvs har schysst botten? Lätt att fastna vid sånt som i praktiken kanske inte är så viktigt. Vardagslogistiken är i min bok många gånger viktigare och i den inkluderas allt från vägskötsel och skottning till hur barnvakter kan ta sig dit.
Låter nästan exakt som vi bor med de avstånden, förutom att vi inte bor helt själv, utan det är 20 hus i en liten by.
Att pendla 20-30 min ser jag inte som några problem alls, ofta tar man andra ärenden i samband med att man ska hem.
Men har också 3 barn, och blir de aktiva inom idrott så blir det mycket köra, det är så det är. Nu är inte våra så intresserade längre, utan det är mest datorer, meka eller kompisar som gäller. Nu när de börjar kunna köra moppe/mc så förflyttar de sig själv med dem, eller åker närtaxi gratis på deras busskort (eller för 40kr på helger).
Men det blir en stor omställning helt klart när man är van att ha allt nära, och barnen kanske inte ser det som samma drömboende när de bli äldre, eller så uppskattar de närheten till vatten och skog, lugnet att bo ensligt osv. Svårt att säga.
Våra trivs där vi bor, trots allt åkande och begränsningar ibland.
Jag är uppväxt i by men det fanns inga fler barn i byn (jo, ett par men 10 år äldre än vi) utan nästan bara pensionärer. När vi var små var det inga problem. Mysigt och fritt. När vi blev äldre flyttade vi men till ännu mer avsides läge. Det var okej men väldigt meckigt då det var 4 km till närsmta busshållplats, och inga gatlysen. Gick bra på sommaren men inte så bra övrig tid. Min mamma fick skjutsa otroligt mycket men det var inte jättekul i tonåren. Men alltså det var liksom inget som gjorde min barndom kass på något vis. Livet i hembyn var magiskt, den senare uppväxten var då längst ut på en udde vid havet vilket också var ett magiskt läge. Det finns för- och nackdelar med de flesta alternativ.
Låt oss utgå från att i princip alla föräldrar vill sina barn väl. Det innebär inte att man tycker att flera timmar aktivitetstaxi, varje dag (ja, varje dag om man har tre idrottande barn med någorlunda aktivitetsnivå*) är svinpraktiskt.
Särskilt inte om man dessutom behöver lägga 1,5 timmar i bilen bara för att transportera sig fram och tillbaka till jobbet.
@Lantisen - mitt perspektiv och situation är enl nedan:
*jag har tre barn varav två tonåringar. Det yngsta barnet är i den fasen att hon mest provat lite olika idrott, sällan mer än en gång i veckan. Därutöver vill hon leka med kompisar nästan varje dag vilket hon får ungefär hälften av dagarna eftersom kompisarna ändå bor nära.
Tonårsbarnen spelar bollsport på semi-elitnivå, bara en sport men de har 3-4 träningar och 1-2 matcher i veckan. Inte samma dagar eller tider.
Nu kan barnen i de flesta fall sköta mycket av transporten själv medelst cykel eller buss.
Skulle vi föräldrar vara tvungna att köra till & från alla aktiviteter pratar vi om 10-15 t o r-körningar i veckan. Hejdå tid för annat.
Vad bra, snällt av dig. Jag delade min syn på varför vi valt att inte sätta oss i en sits likt den TS beskriver att de överväger, och varför.
Tyvärr, eftersom jag gärna hade bott lite mer lantligt. Men inte till priset av reduceras till en vardagschaufför.
Har du själv några relevanta inspel till TS utöver att man som förälder bör ”vilja det bästa för sina barn”?
Inget mer än det jag skrev här ovan för en liten stund sen.
Det sa det mesta av hur jag tänker och av de erfarenheter jag samlat på mig under åren som skjutsande förälder.
Att bo på landet är inget extra jobb.
Om det nu är där man vill bo
Kanske måste man bara satsa och försöka?