Enig med Denkmal i den här frågan utifrån de aktiviteter mina barn har (4 träningar varje vecka och sång och dans) och hur mycket skjutsande som redan sker. I nuläget kan de gå själva till och från träningar och skola; men det behövs skjutsas till alla tävlingar och cuper som sker på helgdagar. Hade jag varit tvungen att skjutsa till träningar och kompisar så har jag svårt att se att jag hade varit vid mina sinnes fulla bruk. En omöjlighet i min värld. Men som sagt, preferenser.
Sambons brorsas familj bosatte sig på landet men det föll till slut på dessa punkterna. Ett evigt körande fram och tillbaks. Nu har de bestämt sig att flytta in till samhället där skolan ligger. Mest för barnens skull som nu kommer kunna gå till kompisarna istället. Frigör en hel del tid för föräldrarna med så klart.
Håller helt med dig om att alla har olika preferenser, men kan inte köpa att bo på landet med barn som har aktiviteter och kompisar som inte bor på samma ställe - inte skulle innebära ett extra-jobb. Det enda scenariot jag kan tänka mig att det skulle gå för sig för mig är om jag vore arbetslös.
Jag kan bara berätta om hur det är om man bor på landet, jag har aldrig bott i stan och mina barn har aldrig gått i skolan nära hemmet.
För oss har det inte varit ett problem.
Är kanske annorlunda i stan.
Vad som passar TS får han själv bedöma.
Här visas ju båda sidorna på myntet
Ok att tänka olika. Men eftersom du inte har upplevt att ha det på ett annat sätt så blir det lite vanskligt att rekommendera någon som bor “i stan” att det inte är några problem eftersom det inte är några problem för just dig. Mina 2 cents.
alla väljer ju såklart själv. Känns som trådskaparen vill ha input.
Min personliga åsikt är att barnen blir väldigt begränsade i sin möjlighet att träffa vänner, hålla på med sport, andra aktiviteter osv osv.
Vill man leva så, och det passar ens familj, go for it !
Men man ska vara tydlig med nedsidan, och man ska ha klart för sig vad det innebär för barnen.
Hur mycket tid lägger du ner på att skjutsa barn till deras aktiviteter och sitta bänkad för att titta på detta?
Dina barn har väl ben och armar och kan ta sig fram för egen maskin?
Mina barn som nu flyttat ut, hade cyklar, mopeder och bussar, kompisar med aktiviteter inom en radie av 10 km, gångavstånd skola på 2 km, träning med handboll 7km.
Dom fick bra motion av att röra på sig och slapp bli curlade och ändå en väldigt bra uppväxt.
Som sagt det handlar om inställningen, om man tycker något är omöjligt så blir det så.
Precis det är valfritt att välja vart man vill bo och handlar om inställningen främst.
Att lägga värderingar på om man vill bo på landet eller inte, tyder snarare på ett förakt
på dom som har andra åsikter och inställningar till utmaningar.
Att bo lantligt är inte likställt med att få spöstraff och att aga sina barn, jag kan förstå tjusningen med att bo i en miljö med massa natur, avsaknad av buller, kunna släppa ut sina barn utan att riskera att dom blir påkörda, kunna ha fritt gående djur, kanske odla något…
En del låter sina barn sitta med sina mobiler i 6 timmar och bor i stan, äter skräpmat noll rörelse. Blir feta, likgiltiga då allt ska serveras utan ansträngning.
Det är såklart inte samma för alla, men jag håller med @Tidigpension att det kan bli ett “fängelse” för barnen en period i deras liv. För barnens behov skiftar ju väldigt under uppväxten, och alla barn är olika.
Min personliga erfarenhet är att det hade varit mycket värt under min uppväxt om jag själv kunnat ta mig till/från kompisar i tonåren, istället för att alltid vara den som gick hem först eller inte kunde vara med för att ingen kunde skjutsa.
vet inte varför jag “bestämmer”, tråden handlar väl om att få andras perspektiv kring detta ämne.
Oklart för mig varför personer som uppskattar livet på landet, och värderar det så pass mycket högre att de i stort sett avskyr personer som lyfter fram fördelarna med stadsliv (även om vi pratar om Sveriges 18e största stad Gävle).
Om ni föräldrar är villiga att skjutsa barnen till aktiviteter så låter boende på landet toppen! jag skulle mycket hellre föredra uppväxt där än uppväxt mitt i stan. Det är för- och nackdelar med allt och du och din familj är de enda som kan bestämma vad som är rätt val för er. Fast 20-30 min pendling låter inte som nåt problem. Jag bor iofs på ett ställe just nu där folk pendlar 2 h enkel väg (jag jobbar i norrbotten).
Varför det i vissa fall inte funkar att göra +/- listor, och hur man kan tänka istället (utgå från sina värderingar).
Sen har hon stad vs lantliv som ett exempel dessutom. Sevärd tycker jag.