Dilemma: Flytta eller inte flytta?

Har behov av att bolla lite med er på forumet. Hur hade ni resonerat, agerat i detta fallet?

Finns inga rätt eller fel, och jag förstår att det helt och hållet är upp till berörda i slutändan. Utan jag vill mer höra hur just era tankar går kring detta “dilemma”.


Du bor nu med din familj i villa byggd 2019 utanför detaljplanelagt område, cirka 7km från närmsta tätort. Hus och tomt har du byggt upp och känslomässigt känner ni att detta är er hem.

Ni har under en tid känt lite dåligt samvete för att barnen går miste om mycket i det sociala, då ni bor utanför tätorten. Barnens fritidsaktiviteter, skola, förskola, kompisar osv. finns inne i tätorten, vilket betyder en hel del skjutsande på daglig basis.

Det har nu dykt ett hus (70-tal) inne i tätorten som är väldigt intressant då det ligger i “rätt” område med närhet till skolor, sporthallar, fotbollsplaner osv. Huset har genomgått en del uppdateringar och renoveringar av nuvarande ägare, men det kommer kräva en del av den som flyttar in också. Det är dock “inflyttningsbart” i nuvarande status.

Ni har haft en dialog med banken och har ekonomiska möjligheter att “bära dubbla bolån” så att säga. Det vill säga att ni, utan att ha sålt nuvarande villa, har möjlighet att låna till ytterligare ett villaköp.

Detta är möjligt om ni :

1. Säljer av fonder för att betala det nya lånets kontantinsats. Detta skulle innebära att lite mer än halva fondsparet tas ut, cirka 450.000kr.

2. Lånar upp till nya lånets kontantinsats på det befintliga bolånet(idag 66% belåning), vilket skulle innebära ändrad amortering och högre räntekostnader. Dock har ni kvar hela sparkapitalet på börsen.


Hur skulle ni resonerat?

Byta ner sig i standard för att göra vardagen lite “enklare”?

Kontantinsats från fonder?

Kontantinsats från utökat bolån?

Fundera gärna kring det och kom med tankar, undringar, frågor osv. Som sagt tidigare: I detta finns inte vad som är rätt och fel.

Hej!

Hur ofta behöver ni skjutsa? Är det många år kvar tills skjutsandet är över?

Jag värderar en enkel vardag högst upp men självklart ska barnen ha möjlighet för sociala relationer utan att jag skjutsar.

Jag har renoverat tidigare och det är inte roligt.

Det var mina tankar.

Svar på dina frågor:

Inga renoveringar men gör det för barnens skull. Utöka bolånet är nog bäst i längden.

Spännande fråga – i slutändan handlar det ju om vad som är viktigast för er :+1:

Vi hade ett liknande resonemang när vi funderade på att byta boende. Till slut valde vi att stanna kvar i vårt nybyggda hus och i stället lägga tiden på att skjutsa barnen. Det visade sig vara helt rätt beslut för oss – barnen missade ingenting vad gäller kompisar och sammanhang.

Spola fram tiden många år, och nu har vi bara en junior kvar hemma som snart flyttar ut. Efter mycket letande hittade vi till slut ett lite äldre hus, också en bit utanför centrum – men med egen brygga i söderläge. Då var det svårt att låta bli :sweat_smile:

Saknar dock ibland huset vi byggde själva – det hade sin egen charm och var ”hemma” för oss.

Intressant att läsa. Vi vill ju inte heller att barnen ska missa något pga vart de bor någonstans.

Vi har tre barn som alla har sina egna aktiviteter och samtliga utövas i tätorten.

Majoriteten av kompisarna bor även dom i tätorten. Så vi har helt klart något att tänka på. Men kan uppskattar verkligen inputen! :ok_hand:t3::slightly_smiling_face:

Ja det är faktiskt dagligen. Varje morgon in till skola/fritids och förskola. Sen beror det på vilka dagar aktiviteterna ligger. Men har vi otur kan det vara 5-6 dagar i veckan.

Vi har tre barn. Yngsta är 5 år och äldsta fyller 10 så det är en hel del år kvar med skjutsande.

Renoveringarna är i sådana fall tänkt att göras innan inflytt i “nya” huset, då vi har möjlighet att bära dubbla bolån.

Jaa, det kanske är bäst att utöka det. Men det kräver ju att en försäljning av nuvarande hus täcker upp för den kostnaden.

Samt att utökning av bolånet skulle göra att månadskostnaderna för de bägge bolånen skulle bli totalt cirka 3500kr dyrare än om kontantinsatsen betalas med pengar från fonderna. (Detta för att vi då kliver upp på 2% amortering på vårat befintliga bolån)

7km är ju inte långt ändå. Vi bor alldeles i utkanten av staden vi bor i, såpass nära att stadsbussarna går förbi. Det är ju ändå 4 km till gymnastikhallen och 5 km till fotbollsplanen. De ligger givetvis på motsatta sidor staden, och vi skjutsar ändå kors och tvärs till träningar.

Vi har dock bott på gångavstånd från f-klass-6:an och det är ju faktiskt värt mycket.

Min erfarenhet är att ska man flytta ska man gärna göra det till något som utgör någon form av radikal förändring till det bättre. Är förändringen för liten, då blir man så där velig.

Jag tänker därför att idén är rätt, allt blir lättare om ni bor mer centralt. Det är dessutom bara 6 år till äldsta börjar på gymnasiet och ska hen då pendla (?) är det vettigt att det blir enkelt. MEN, 70-talshuset låter inte som ett attraktivt val som bostadsmässigt höjer er livskvalitet. Det förbättrar enbart läget men vad jag tolkar det du skriver så blir det en sämre bostad.

Mitt råd skulle därför vara att ha planen att flytta, men vänta till det dyker upp ett riktigt bra hus som tillför ett värde i sig. Ta inte ett som ni tycker är sämre än det ni har nu bara för lägets skull. Ha lite is i magen.

3 gillningar

Tack för att du delar med dig. Det är ju just att det krävs skjuts till skolan, i alla fall på morgonen, varje dag också för vår del.

På eftermiddagarna så kan/kommer barnen kunna åka skolbuss hem.

Men sen är det ju skjutsandet till aktiviteterna som kan bli svårt att pussla. Speciellt om vi får otur och alla tre barnen får aktiviteter som är på olika dagar, olika tider på samma dag osv. :sweat_smile:

Tack för dina tankar :slightly_smiling_face:

Just områdena som vi kan tänka oss att flytta till i tätorten består av mestadels hus byggda på 70-talet. Så det är svårt att komma ifrån just den biten. Är väl därför det skaver lite i att eventuellt lämna något nytt och fint för något äldre.

Men som du säger kanske man ska ha lite is i magen och vänta in något som vi verkligen klickar med.

1 gillning

Som någon som vuxit upp på landet och nu har barn i förort; ja det är mkt värt att barnen kan gå/cykla till kompisar på egen hand. Och ta sig till aktiviteter på egen hand.

Vardagslivet blir betydligt enklare vilket är värt oerhört mkt. Landet kan vara härligt om man uppskattar att slippa andra människor och att ha en stor trädgård, och vill åt tystnaden. Jag gillar alla de sakerna men föredrar dock ändå förort/stad.

3 gillningar

Ska ni inte ändå till jobbet då? Det var enkelt och skönt så länge båda gick på samma skola då cyklade jag ofta med dom dit på morgonen och hem tog dom sig själv. Äldsta går i åttan nu så hon får ta två bussar för att ta sig till skolan, inte skit-krångligt såklart men hon är fjortis och tycker det är drygt.

Men jag har mitt kontor nära skolan så jag släpper av dom på vägen sen hon började högstadiet. Hem får dom oftast ta sig själva, yngsta går och äldsta tar bussen. När hon börjar gymnasiet får hon nära igen (1km). Men då blir det längre för lillasyster istället :grin: .

Men jag håller med om att invänta ett hus som känns bra direkt, jag brukar snegla på ett område nära jobbet med brf och radhus och tänka att det skulle vara himla skönt att slippa allt jobb med ett stort hus, sen nyktrar jag till och inser att jag skulle bli galen att bo så. Har man bott stort och nybyggt, tror jag att ett vad jag antar är ett mindre hus (med kanske källare?) är svårt att trivas i.

1 gillning

Jaa men lite så känner vi också, även om vi tycker att det saknas någonting i vardagen ändå.

Eftersom barnen är såpass unga fortfarande så blir de ju beroende av oss på en helt annan nivå nu än om vi skulle bo i tätorten.

1 gillning

Jo det ska vi ju. Men jobbet ligger inte i tätorten.

Utan vi bor norr om “stan”, åker in och lämnar på skola/förskola, och sen åker vi norrut, förbi vårt hus och ytterligare 20min norrut för att komma till jobbet :sweat_smile:

Ja så kan det ju vara förstås. Det är inte källare, utan enplanshus. Men likt förbaskat är det ju standarden på husen som är en stor skillnad. Men är det allt egentligen?

Vi får helt enkelt spalta upp för- och nackdelar för bägge husen i dagsläget och i framtiden och väga dom mot varandra.

Vad tycker barnen? De kan såklart inte fatta ett sådant här beslut utan det ligger ju på föräldrarna, men deras tankar och känslor är ju viktiga för det. Älskar de huset och läget på landet? Har de inget emot skjutsandet hit och dit? Klagar de och säger att de vill bo i stan och att de känner sig utanför som bor längre ifrån alla kompisar ?

Låter ju som ett enklare drag att byta jobb till “rätt” sida stan då :winking_face_with_tongue:

1 gillning

Hahaha, jaa det kanske är vägen att gå :sweat_smile:

Den äldsta är den som pratar mest om det. Just angående att typ alla kompisar bor i tätorten samt att det är tråkigt att inte kunna cykla/gå till skolan och träningarna som kompisarna kan.

De två yngre har inte “fattat problemen”…ännu.

Jag ska försöka komma med lite annan vinkling här, min första huvudbry är, vilken standard har huset? När renoverades det senast?

Ett av flera stora problem med 70 tals hus är att på 70 talet älskade folk asbest, det finns i betongen, det finns i häftmassan till kakelplattorna, det finns i limmet för plastmattorna, det finns i takplattorna det finns i ytterväggarna och mer därtill.

Behöver huset renoveras och i sådana fall, vilken typ av material är det? Det är svindyrt att ta in hantverkare för att röra någonting som har med asbest att göra. Du kan göra det själv. Men hur mycket asbest vill man ha flygande i lägenheten när man har barn? Det går såklart att skärma av osv men livet med barn kan vara stressigt och barn gör inte alltid som man säger.

Sannolikt kommer det vara extremt svårt att renovera / asbestsanera om det finns barn i huset också.

Hur såg tankarna ut när ni flyttade till/byggde nuvarande hus? Jag menar det kom väl inte som en överraskning att det skulle bli mycket skjutsande, långt till skolan etc.?

1 gillning

Att flytta till tätorten känns som en ickefråga. Det är inte snällt mot barnen eller mot en själv att bo långt bort från civilisationen. Även om sju kilometer inte är särskilt långt bort så är det ju ett omöjligt hinder för yngre barn.

Jag antar att ni tänkt sälja villan och ha dubbla boenden tills den är såld. I sådana fall kanske det är smart att göra som du tänkt under en övergångsperiod.