Önskar bollplank kring eventuellt husköp

Har ett litet dilemma som jag önskar bolla med alla ni här. Önskar inga råd om vad man kan göra med “grannen”, utan mer stöd och vägledning kring den tankeprocess som vi har gett oss in på, när det gäller att leta boende.

Vi (jag, min fru, två barn 2 och 8) bor idag i ett klassiskt villaghetto med ca 400 hus byggda runt 80-85. Små tomter och vanliga villor. Vårat hus är ett Älvsbyhus på 130 m2 byggt 1984, hyfsat renoverat men äldre snitt på det mesta, planlösningen är ganska dålig, med kök och v-rum i motsatta ändar av huset. Pyttelitet tvättrum osv. Belåningsgrad 50%. Vi har allt nära inom cykelavstånd, dagis, skola, jobb.

Problemet är grannarna, eller snarare ena granne som flyttade in för 10 år sen, och har sakta men säkert blivit jobbigare och jobbigare. Det är allt från att tillfälligt lägga skräp på vår tomt, högljudda poolfester med hög bastung musik var och varannan sommarkväll (3 barn i tonåren) till 23-24, spela trummor på altanen timtal i streck osv. Har testat att prata med dem, de lovar att säga till sina barn, det upprepas osv.

Pappan gillar motorcyklar och veteranbilar och kan stå och varva sin motorcykel flera gånger i veckan under sommarhalvåret. När veteranbilen startas är det så man hoppar högt och hela huset vibrerar. Givetvis ofta på kvällar precis mot sidan där vi har sovrum och nattar den lille. Har pratat med de övriga grannarna om detta och de suckar lite instämmande “ja ni har det inte lätt där kan jag förstå”, men i övrigt är det ingen som störs då inget annat hus än vårat påverkas nämnvärt av detta, då vårat hus är det enda som direkt möter deras baksida och garage där allt oväsen kommer ifrån.

Grannen bredvid deras hus är en äldre gubbe som inte verkar bry sig om någonting, tror inte att han hör speciellt bra heller. Har varit inne flera gånger och sagt till och bett att de spelar på normala nivåer, de sänker en stund, sen höjs det igen. Deras barn hälsar inte ens på oss. Svårt att få till någon dialog då de alltid har bråttom och vill smita undan. Så har det varit ända sen de flyttade in.

Det känns som om hela fastigheten är en enda stor lekplats, som vi lyckades få precis bredvid oss. Upplever inte att något liknande finns någon annanstans i hela området. En bekant som jobbar som polis var turligt nog hos oss i somras närde började festa, och han gick och knackade på och tog ett allvarligt snack med dem, och då vart det lugnt under nån vecka, men sen var det som vanligt igen.

Även om vi trivs drar dessa grannar ner på boendekvaliteten något enormt, då man inte vet när och om de tänker hitta på något. Det är knappt man vågar sätta sig en härlig sommarkväll på sin altan med ett glas vin med sin fru utan att rätt som det är störas av dunkandet från musiken eller 8-9 tonåringar som börjar vråla kring poolen. De åkte iväg en vecka på semester i somras och det var den mest underbara tiden vi upplevt, då kunde vi verkligen koppla av. Jag själv har gått in i väggen tidigare och har numera lite svårt för denna typen av stressmoment. Normala grannar med normala aktiviteter och fester är inget problem, men detta är allt annat än normalt.

Nog om dem, vi har som ni förstår kollat runt på lite objekt som är till salu med en radie av 2 mil från där vi bor idag. Har hittat två objekt som är intressanta:

  • Torpet vid insjön. Ett sagolikt läge med egen brygga, dock finns det hur mycket som helst att göra, huset behöver totalrenoverat då det är byggt 1925 och senast renoverat 1975. Ganska ensligt läge 1 km till närmaste samhälle, lite Bullerbykänsla över det hela. Ca 8 hus på gatan, flera barnfamiljer. Närmaste granne ca 300 meter bort. 20 minuter med bil till skola, köpcentrum jobb etc.

  • Lyxhuset vid havet. Ett fint stort hus som i princip spräcker vår budget. Stor tomt även om det ligger i ett mer nybyggt villaområde. Väldigt ovanligt att hitta hus i sådana områden med så stor tomt, passar oss perfekt. Ett hus som har allt, men som innebär att vi behöver låna en rejält stor summa pengar. Detta hus kostar nästan det dubbla mot vad vårat är värderat till. Skönt att allt är klart, vi behöver bara flytta in. 150 meter till närmsta granne. 15 minuter med bil till skolor, köpcentrum etc.

Anledningarna till att vi söker nytt boende är väl i princip:

  • Barnen börjar bli större och den större har ofta kompisar här, vi känner oss lite trångbodda i huset vi bor i.
  • Grannen!
  • Önskar rejält större tomt för diverse aktiviteter vi planerar (nej, inget som är störande för grannarna).

Varför tvekar vi, varför skapade jag detta inlägg?

  • Grannen är största anledningen till att vi vill flytta, hade de försvunnit hade vi med glädje bott kvar. Kanske får de för sig att flytta om något år. Skilsmässa osv… vem vet.
  • Barnen har sina kompisar, dagis, förskola i området och vi trivs väldigt bra med detta, väldigt enkelt. verkligen ett toppenområde. Vi har en jättefin tomt med fin utsikt på baksidan. Huset går att modernisera och bygga ut, det är hanterbart.

Frågan som vi grunnar på är väl Tänker vi rätt? Alla logiska argument talar för att vi borde stanna kvar. Viljan att flytta är i princip helt koncentrerad till grannen.

Har läst massvis med liknande trådar på andra forum, och de flesta hamnar i samma slutsats, får man oturen att hamna bredvid en granne som gör livet surt för en, ja då är flytta i princip det enda man kan göra, om man inte vill “härda ut” och hoppas att något händer hos grannen som gör att de lugnar ner sig eller flyttar. Samtidigt bjuder ju de två objekt vi hittat på utmaningar av annat slag.

Råd?
/H

1 gillning

Här är en artikel om frågan:

Skitjobbig situation. Men även grannens barn växer och blir äldre (och mer ansvarstagande) och flyttar hemifrån…

Jobbigt! Inga råd… Ok du kan uppenbarligen inte hoppas på att grannen ska ändra sig så då får du ändra din egen situation eller fortsätta bida din tid och hoppas på under.

Förstår drömmen om att bo vid vatten! Vi har samma dröm och har idag en sommarstuga med det läget men önskar att vi kunde bo permanent så också. Vi har tidigare bott “ensligt” vid en sjö och det hade då också sina nackdelar. Både skjutsning och allmän trivsel då det lätt kan kännas ensligt och utsatt att bo helt offside utan grannar. Man kan känna “lappsjuka” även om man som jag kommer norrifrån. :grin: Sen finns det både praktiska och andra aspekter som gör att det kan kännas ännu mer jobbigt och utsatt om det t ex händer något. Vi fick till exempel stormen Gudrun som påverkade oss en del.

Utifrån det du beskriver med barn 2 och 8 år, att du tidigare varit i väggen hade jag spänt bågen ekonomiskt och satsat på lyxhuset vid havet. Visst det bygger på att ni har kontroll på er ekonomi med det är också en slags “hävstång” uppåt desto dyrare hus det blir. Samtidigt så dyker såna ställen väldigt sällan upp. (Vi är trots allt många som håller ögonen öppen efter just såna :wink:) Det är sällan de som rasar mest i pris vid en nedgång utan de hittar alltid sina köpare nästan oavsett tider. Är det dessutom stor tomt är det många som värdesätter just det av olika anledningar. (Lekytor, utbyggnadsplaner, pool, trädgård, uppställning husbil/båt osv)

Att satsa på ett totalrenoveringsobjekt känns som en dålig grej i er nuvarande situation. Vi har själva bott i ett antal hus, renoverat, byggt nytt och gjort total makeover på ett. Småbarnsåren och utbrändhet rimmar väldigt illa med totalrenoveringsobjekt. Då hade jag istället letat efter något helt annat alternativ i så fall.

3 gillningar

Kan ett helgboende vara ett alternativ? Jag har ett torp mitt ute i skogen med långt till närmaste granne, mycket avkopplande att åka dit på helger och njuta av stillheten. Behöver inte vara dyrt om man inte har alltför höga krav

3 gillningar

Tack för ditt svar. Ja, min fru och jag har pratat väldigt mycket om detta och även om vi föll för charmen, lugnet och läget vid huset i skogen känns det “fel” mot barnen samt som du skriver är det inte läge att påbörja en totalrenovering när vi har dagarna fulla med allt annat. Kanske om jag jobbade i byggsvängen och hade ett fett arv att satsa, samt om vi hade någon sorts koppling till orten i fråga (föräldrar, syskon eller så). Det är väldigt lätt att koppla bort logiken när man ser något sådant objekt som vid första anblicken är perfekt, och man glömmer lätt det negativa (det GÅR att bo i huset trots att det är väldigt slitet, barn hittar alltid kompisar osv osv).

Lyxhuset är antagligen det som passar oss bäst, det kommer dock att krävas ett lån på ca 5 mille, samt en plan att sluta månadsspara under ca 1,5 år och istället aggressivt amortera ner till 50% för att slippa amorteringskravet. Nu tror jag dock att detta hus inte kommer att sluta på utgångspriset, och mycket högre än så kan vi inte gå.

Det har dock varit otroligt nyttigt att påbörja denna process, men när man bor på ett så pass bra ställe som vi gör, är det lätt att bara se det negativa och inte möjligheterna som finns. Vi kommer absolut att prata mer om de olika alternativ som finns, och kommer absolut inte att ge oss in i något budgivningskrig.

/H

1 gillning

Hej, vi har faktiskt en sommarstuga som jag ärvt. Den hyrs för närvarande ut till en släkting till grannen där ute. Skicket är ungefär som “huset vid sjön”, och den ligger mitt ibland åkermark och skog. Jag gillar den men min fru tycker det ligger för ensligt och hon trivs inte där. Det är dessutom 3 mil till närmsta större stad. Men när hyresgästen lämnar finns det huset absolut som ett alternativ om man vill “komma ifrån” ett tag. Det största bekymret är väl att det är svårt att få hela familjen att dra åt samma håll. jag är en introvert skogsmulle som hade trivts bra i ett sådant hus. Min fru är en stadsmänniska som tycker ett villaghetto är lagom, även om hon kanske till sist har börjat förstå att det finns nackdelar med ett sådant boende också, och barnen, tja dom vill ju träffa sina kompisar, speciellt på sommarlovet, i alla fall den stora. Lillknodden nöjer sig med en sandlåda och lite leksaker (än så länge)

/H

Du har helt rätt, allt har ju sin tid och strategin “härda ut” finns absolut med i bilden också med tanke på hur väl förspänt vi faktiskt har det i området rent praktiskt och för barnen.

/H

Antingen vänta ut att deras barn flyttar vilket de snart gör fast kan ta 2-3 år kanske eller försök att byta till ett hus i samma område.

Jag bodde ett tag nära en granne som närmast drev verkstad på villatomtens framsida. Nu var han supertrevlig, men då han var av den gamla stammen och meckade med bilar han kunde och när det är 70-talets Volvohäckar som står och tomgångskör och baktänder så undrar man hur de som bodde direkt intill stod ut. Han hade varit i huset sedan området byggdes, jag tror det gav honom nå’n sortss frikort.

Hade det flyttat in folk som dina grannar idag hade jag definitivt sagt till. Det går ju att säga att man vill ha dialog och slippa koppla in nå’n annan. Subtilt hot möjligen, men det där med att natta barn intill party går ju bort (jag bodde vid Möllan i Malmö under dotterns första levnadsår).

Säger du till vänligt, men tydligt, så kanske även barnen lär sig och inte blir en pest för sina kommande grannar i närmsta lägenhetskomplex.

1 gillning

Tja, eller så blir det som några gator bort här. Där är “barnen” 25-30 och bor kvar hemma så de kan lägga alla sina pengar på bilar i 500k+ klassen som de sen bränner runt i villaområdet med.

Ja, störiga grannar alltså… Vi bor i hyreslägenhet och då får man ju såklart finna sig i att man lever otroligt nära inpå sina grannar och att ljud fortplantas väl i huset. Hos oss är snararare problemet barnen/ungdomarna som bor i huset och husen runtomkring som hänger nere på den gemensamma parkeringen med sina Epa-traktorer men inbyggt högljutt ljudsystem. De står där nere halva natten med bilarna igång och stereon på högsta volym medans de skränar och skriker till varandra för att överrösta musiken.

Har en annan situation. Bor ganska ensligt ute på landet. Har ca 2 mil till stan och där inkluderat är det en lång sträcka grusväg där man inte kör mer än 30 kmh. (Fortare om man inte är rädd om bilen) och vill flytta in mot stan igen. Drömmen hade ju varit att bo på landet men att det hade varit precis i utkanten med gångavstånd in till stan.
Har småbarn och det finns ju inga vänner för dem som bor nära, ständigt körande med bil. (Ca 3000mil per år lägger jag på min bil, sen har ju sambon ett åk med)

Skulle vilja in mot stan så att jag kan cykla till jobb, och därmed sälja en bil. Men man blir ju lite avskräckt. Var ett tag sen man bodde i lägenhet och har helt glömt hur störiga grannar kan vara.

Kommer definitivt flytta ut på landet igen när barnen är utflygna men det är cirka 15-20 år kvar.

Ja det låter inget vidare, men fördelen med att bo i flerfamiljshus är ju att där finns det regler, och följs inte det har man ett telefonnummer att ringa. Något sånt finns inte i tätbebyggda villaghetton.

/H

Tack till alla som har tagit sig tid att svara i tråden. De två objekt som vi hade intresse för är redan sålda, borttagna från Hemnet före visning, sålt pris +20% i ena fallet, och +25% i andra fallet. Tog 3 samt 1 dag.

Synd att man inte kunde gå på visning och se husen och tomterna i verkligheten. Men men, jag har fått lite ny insikt och tankar kring situationen, vilket var syfte med tråden.

/H

Sånt är så surt, hänt mig 2ggr senaste månaden. Beklagar, men man får lita på att det kommer nya objekt (och nya erfarenheter)! Lycka till!

Det är nog så nu att husmarknaden är ganska “dopad”. En normalisering kan nog vara att vänta, iallafall på lite sikt.

Jag skulle välja en strategi med vissa områden i fokus. Då blir varje visning och “instudering” en del i lärandet som kan möjliggöra den riktigt bra affären. Man måste skjuta på mål ett antal gånger för att så småningom pricka bollen rätt. Varje “bom” är ett steg på vägen och ska inte ses som något misslyckande.

När det gäller objekt som är riktigt attraktiva så kan man nog räkna med att budgivningen drar iväg. Vi kollade till exempel på ett objekt som låg några hundra meter från en centralstation men samtidigt med brygga på tomten. Utgångspris 3.2M. Slutpris 4.25M. Vi var beredda att gå till 4M men blev överbjudna. I efterhand funderar vi på om vi inte skulle gått ännu längre.

1 gillning

”Såna lägen växer inte på träd”.

Vi ska själv åka och kolla på ett sånt ”speciellt läge” för oss. Även fast vi inte kan/vill flytta dit förrän om 3-4år.

En del kanske känner igen sig. Ni har varit och tänkt/promenerat i ett visst område och lekt med tanken vilket hus/läge som ni gillar bäst och tänker:

-OM just DET huset i det här området/staden blir till salu DÅ skulle vi vilja försöka köpa det!

Så när ett sånt blir till salu är det bara att accptera tillfället och utforska möjligheterna att köpa även om timingen är helt fel. Skulle vi själva slå till blir det nog att hyra ut permanent under 3-4år innan vi kan flytta dit.

Så ibland får man försäka fånga den boll livet kastar mot en även om man inte är beredd.

Angående nivån på bud för drömstället så bör man vara disciplinerad och se realistiskt på var smärtgränsen i ekonomin går. I vårt fall säljer vi då sommarstugan och vrider oplanerat åt skruvarna på andra saker för att kunna förverkliga det.

Så mitt tips är ändå OM det verkligen är ett av de där unika drömställena ansträng dig lite extra. Det är INTE bara mäklarsnack de kommer väldigt sällan ut på marknaden och efteråt ångrar man sig lätt och jämför gärna med de hela tiden när man letar vidare.

1 gillning

Min erfarenhet är att de bästa affärerna nästan alltid har den sämsta tajmingen… :joy:

2 gillningar