Ja i dagarna såldes ytterligare ett äldre hus med havstomt/brygga för 45% mer än utgångspris (som jag tyckte var ganska häftigt satt med tanke på att det låg långt från staden och huset var i princip rivningsfärdigt). Den typen av budgivningar har vi ingen lust eller möjlighet att medverka i.
Gissningsvis köps sådana fastigheter in av spekulanter som har alla kontakter som krävs för att smälla upp ett fint hus till ett oerhört förmånligt pris. Man väljer då att betala överpris för läget. Märk väl att detta är på en mindre ort i södra Sverige, men husen med havstomt ligger ändå gott och väl > 10 mille i utgångspris.
Tack för dina kloka ord. I vårat fall får vi i princip vänta tills barnen flyger ut innan vi kan köpa det där “drömhuset” en bit ut på landet med sjötomt och rejäl tomt. Det är helt enkelt för bökigt för barnen.
Ja jag har verkligen märkt att folk blir som tokiga när “unika lägen” säljs. Dock hamnar priserna långt över vad vi kan pytsa in, och jag är verkligen inte känd för några “impulsköp”, så där har jag ett handikapp direkt. Mitt problem är att jag räknar för mycket. Vad tomten kostar, vad det kostar att bygga ett hus på platsen, vad det kan kosta att renovera upp rucklet som står där idag, vad som är rimligt att lägga totalt sett på det läget osv osv. Sen hittar jag ett maxpris på säg 5 mille. Ofta slutar budgivningarna långt över min “maxgräns”. Har för lite pengar helt enkelt hahaha.
Känner igen mig helt här, det tar emot att betala 1M “för mycket”. Om budgivningen stigit till ett visst pris så är det ju dock för att någon annan är villig att betala detta och då är det ju svårt att säga att objektet inte är “värt” det som någon annan är villig att ge. Jag har dock svårt att intala mig själv detta när det blir skarpt läge…