Har funderat ett antal år på att flytta. Med facit i hand skulle vi ha slagit till för länge sen.
Kruxet är att vi är “fast” i en förort med tanke på barn. En välmående sådan iofs. Skulle kunna tänka mig att bo och trivas här men skulle då vilja bo på ett annat läge. Är missnöjd med vissa saker och har lätt för att hänga upp mig på vissa saker. Och då krävs en flytt inom orten. Om typ åtta år är barnen mer flyttbara men det känns ganska länge till. Alternativen är således följande:
Bo kvar, och jag kommer antagligen vantrivas från och till, räkna ner till åren är passerade. Övrig familj är mer flexibla och kan både tänka sig att flytta eller bo kvar…
Ta tjuren vid hornen och flytta inom förorten. En onödig flytt egentligen i den mening att det inte är drömförorten för mig och om tio år kommer jag säkert ändå vilja röra på mig, typ ut på landet.
Alternativ två ligger nog ändå närmast till hands, om vi hittar nåt. Vi har letat lite halvhjärtat och gått ett fåtal visningar de senaste typ 3 åren. Landar ofta i att “nja, vi vet vad vi har…”. Problemet nu är att de hus som ligger ute inte blir sålda - det kommer inte ens några bud i många fall, eller 20% under utgångspris.
Att bli stående med dubbla hus, få skänka bort det gamla, eller bli nekad lån på det nya (eftersom det gamla inte säljs) gör mig lite nervös.
Huset vi ev kommer köpa kommer vara dyrare än nuvarande och när marknaden vänder tror jag de vi tittar på har bättre utväxling än befintligt. Skulle kunna mildra den ekonomiska aspekten av en flytt (kostar ju typ 100-150 tkr!).
Sen kommer vi aldrig till skott, vilket irriterar mig lite. Delvis är det tankarna om “mellanskillnaden” (vad får vi för vårt relativt det nya, blir det ö h t sålt mm) till nya huset, men också lite bitterhet att behöva flytta en gång i “onödan” och att man kanske kan stå ut några år (åtta år till…). Befintligt hus är det inga större fel på, bara läget. Har kikat på några hus och är båda lite småsugna, mest jag såklart. Därutöver har jag noterat vissa tendenser till utbrändhet, säkert påverkat av jobb men också flyttankar och "stress med bångstyriga barn".
Är en flytt rätt medicin då, även om man tror det kommer bli bra i slutänden, men en jäkla ångest på vägen dit? Spontant tänker jag - ja, men det kommer bli lite obehagligt innan allt är klart. Samtidigt som “hur i helskotta ska vi kunna få ordning befintligt hus med så mycket pryttlar och leksaker det är utstrött överallt”, vi kommer ju gå under. Och då är vi knappt i medelåldern…
Nån som har några tankar eller egen erfarenhet? Är det bara att köpa och hoppas på det bästa utan att tänka mer? Dra av plåstret direkt? Är det okey med banken att gamla huset inte är sålt innan kontraktsskrivning så är det bara att köra (ska kolla det, har hyfsad ekonomi och är lågbelånade så skulle kunna funka)?
Det låter ju på din beskrivning som att du bor i ett just sådant område där priserna kommer att falla mer. Variationerna mellan olika områden och segment är i praktiken stora.
Nu vet jag inte om det är värmesystem och stor yta eller något annat som är ”boven” här. Det kunde kanske vara värt att undersöka närmare. Det skulle kunna bidra till att göra både prisfallet hittills och utvecklingen framåt mer begriplig.
Vi sålde villan och flyttade in till stan när barnen var i skolåldern. Min erfarenhet av det är dels att man inte ska tveka att flytta om man inte trivs och att det inte är så svårt att flytta på barn som man kan tro. Man tar ett steg i taget. Det löser man.
Däremot, och detta var en stark erfarenhet, var det nödvändigt för oss att det skulle bli en tydlig förändring för att vi skulle orka driva projektet sälja villan och flytta. De boenden som vi tittade på som var liknande det vi hade, det kändes inte som om det var värt jobbet. Vi behövde känna att det skulle bli nåt nytt. Först då orkade vi genomdriva det hela.
Mitt råd är att ni tar några steg i den riktningen ni vill gå och ser hur det känns. Få ert nuvarande hus värderat. Gå på några visningar. Först då hänger känslorna inför projektet med och det blir mer på riktigt, innan dess är det mest oförankrade tankar i huvudet. Om ni känner att det inte är värt det, försök hitta andra sätt att hantera missnöjet. Kanske finns andra livsprojekt att ta tag i?
Yes, den ekonomiska kalkylen tror jag väl egentligen inte är några problem med. Värdering av fastighet har vi gjort och hos den storbanken jag är kund var det inget problem att låna även om gammal bostad inte säljs innan, diffade en halv miljon jämfört om den säljs. Hos SBAB var det större skillnad.
Tja, enligt den coachande frågan så kommer jag fortsatt vara bitter om jag bara låter tiden gå… Så egentligen är väl svaret där. Problemet är nog att man innerst inne tycker det är obehagligt med förändring och funderar på om det blir så bra som man tror. Efter ett tag blir det nästan en besatt att flytta och försöka planera alla saker som kan gå bra/gå fel. Vilket är uttröttande i sig, speciellt när man aldrig kommer till skott.
Så facit säger ju flytta med stora bokstäver. Så vi får väl se om det kan bli något den här gången…Men det är minst lika obehagligt som att bo kvar fast på ett annat sätt…
Till syvende och sist har jag dock börjat tänka i banorna att livet är ändligt. Kan man göra något åt saker man är missnöjd med så kanske man ska försöka göra det.
Tja, det är väl inte omöjligt. Om det blir nåt fortsatt prisfall… Rent spontant betalar jag ju dock hellre mindre för nytt objekt och får mindre för mitt gamla än att jag betalar mer för nytt objekt och får mer för mitt gamla.
Ja, men så är det väl. Trivs man inte bör man flytta. Men med en villa som ska säljas och en ny villa som ska köpas blir det, enligt min bild, lite bökigt och ångestladdat.
Att flytta barnen i detta nu skulle jag dock aldrig göra (och inte få tillåtelse av min fru heller…).
Har varit och tittat på några hus, nåt kändes intressant innan visning men inte intressant efter. Det är dock fortfarande osålt och har ett skambud som ligger så jag tvekar lite på det fortfarande.
Var även på ett hus helt olikt befintligt där vi väl iofs kände att det var ganska trevligt och nåt nytt, precis som du säger. Men lade inget bud. Även det huset har i dagsläget “skambud” på sig. Så vi tvekar lite även där, kan man få det för en viss summa…ska VI flytta då? Ska VI verkligen sälja huset vi bott i de senaste åren. Det är många sådana tankar som snurrar…
Sen om man lägger till att man känner sig lite nedstämd/utbränd så tänker man ett varv till. Dock kanske det har med boendesituationen att göra till viss del. En flytt bygger ju på att det mesta rullar på, blir det problem vetetusan om jag/vi orkar med det rent känslomässigt just nu.
Knepig sits, som väl egentligen bottnar i den osäkra marknaden just nu. Annars är en flytt inte en såå stor grej ändå om man vantrivs.
Men hade det inte varit för den osäkerheten hade jag flyttat för länge sedan om jag varit du, och sen flyttat ut på landet när barnen flugit ut om det är vad du(ni) vill. Men varför måste evt. nytt hus bli dyrare? Det gör ju ändå risken större med en flytt under osäkra tider tänker jag?
Nä, det är kanske inte en jättestor grej, för mig har det ju dock visat sig att det är en jättegrej. Andra flyttar ju och verkar må bra…=)
Jag bedömer att befintligt hus är billigare av sin natur, så jag tror man får gå upp lite, kanske en halv miljon eller liknande. Så det är inga jätteskillnader vi pratar om, och då tror jag ändå att det ryms lite renoveringar i den fördyringen.
Finns väl inget facit här men kan berätta att jag vantrivdes hutlöst i det boende vi köpte 2007. Resulterade i att vi köpte annan lösning 2009 och gick rejält minus på vår försäljning men vi köpte det nya projektet billigt då läget var som det var med finanskris. När det var dags att sälja det 2014 gick vi rejält plus på affären. Det man förlorar på gungorna kan täckas av karusellen några år senare…
Haha, något kanske jag hittar. Men…jag är beredd att försaka vissa saker jämfört med nuvarande problem. Ibland kan det dock kännas som att jag tar vilket annat hus som helst men brukar försöka ta mig rim och reson.
Lite ligger kanske där också - kommer det bli bra det här eller köper vi ett hus som har andra problem?
Samtidigt vill jag ju någon gång flytta, men hittar ofta (jag hatar mig för det…) skäl för att skjuta upp det, så tiden bara går.
Angående pryttlar och leksaker är det nog bara ett svepskäl. Inför en visning borde det bara vara att packa ner det i kartonger…
Har nu ägnat snart ett år på att flytta (köpte dyr lgh innan kriget/krisen), sälja hus i energi/räntekrisläge, flytta grejer, rensa möbler/pryttlar från 250 kvm till 85 kvm, osv och garanterar att det tar ENERGI - från hela familjen.
Om du redan känner dig orkeslös och på gränsen till utbränd rekommenderar jag det inte. Inte just nu.
Vänta till du känner att du har mer energi då kommer det bli bra!
Hej. Ja, jag har varit i de tankarna jag också. Nu när vi släppt de husen vi tittat på känns det faktiskt ganska skönt. Lite märkligt, när jag bitvis så gärna vill flytta. Men ändå inte…=)
.