Är det okej att tömma sparkontot för att köpa ett boende?

En av frågorna vi fick in till veckans avsnitt och som dyker upp i forumet från tid till annan (t.ex. här), något omformulerad:

Är det OK att tömma sitt sparande för att köpa ett boende?

Låt oss se vad vi i forumet tänker om det. Och ja, jag förstår att det beror på, jag utvecklar tankarna lite i nästa svar. :slightly_smiling_face:

  • Ja, det är OK
  • Nej, det borde man undvika

0 röster

1 gillning

Så här lyder mitt provprat.

Ja, det är okej så länge som man:

  1. Har koll på att ett boende driver kostnader. Det vill säga ett dyrt (ofta stort) boende kommer ha med sig dyra underhållskostnader. T.ex. vi har stor trädgård med många träd. När vi köpte så tänkte jag inte på att arboristen kommer vara flera gånger dyrare än om man hade liten trädgård med få träd.

  2. Man inte offrar sin nattsömn / framtid / pension - hänger ihop med ovan. Jag anser att de enda sakerna man behöver spara till i livet är buffert, boende och pension. Har man bra koll på dessa så påstår jag att boendet är det man bör lägga pengar på. Återigen, inte lönt att dö med outnyttjade pengar på banken.

  3. Man har en 10-års horisont - det vill säga att man kommer att klara av de förändringar som kommer att ske de kommande 10 åren i ens livssituation. Tänker främst på om man är ung och avser ha t.ex. barn. Med en 10-års horisont gör det inget att man blir “inlåst” i boendet vid en krasch.

Det vill säga att jag återkommer till att boendet är en konsumtion som vilken annan. Har man råd och är medveten om alla följdkostnader som kommer att följa köpet så absolut kör på. Dessutom är det ju inte direkt en “tömning”, det är bara omvandling av pengar från en form till en annan. :wink:

7 gillningar

Självklart! Boendet är nog något många sparar till, man ska ju använda pengarna också!

1 gillning

Jag skulle generellt säga att det absolut är bättre att älska sitt boende och ha nallat av sparandet än att ha sparandet kvar å inte va glad å nöjd över sitt boende…

Sen finns det ju såklart gränser på all håll och kanter, men jag tror att man blir lyckligare med ett boende man gillar än pengar på banken/börsen/i uran :wink:

5 gillningar

Ja, så länge man med “tömma sparkontot” inte menar att nolla bufferten. Bufferten är viktigare än nånsin när man skaffar hus.

Jag tycker det är helt ok att tömma mellanrisk och passiva hinken, om man måste. Så jag skulle nog snarare säga att det är ok att “tömma portföljen” än “tömma sparkontot”.

6 gillningar

En viktigt poäng jag nog inte fick fram, vi pratar att minska portföljen, inte bara bufferten hoppas jag! Finns det bars en buffert så är svaret nej!

2 gillningar

Jag svarade nej men håller med ovanstående att det beror på hur man tolkar frågan.

– Nej, det är inte OK att tömma sin buffert för att köpa bostad. Den bör snarare ökad om man tidigare har haft liten buffert.

– Ja, det är OK att tömma sin 60/40-portfölj för att köpa bostad. Eventuellt även den en del av 90/10-porföljen som inte är specifikt avsatt till pensionen.

2 gillningar

Om man sedan bygger upp bufferten? Sedan beror ju allt på hur stor buffert man har tänker jag.

6 gillningar

Tömma portföljen OCH bufferten till noll är inte ok, det behövs oftast mer pengar än man tror för att renovera/inreda/styla ett nytt boende… Man skulle väl kunna säga att så länge det fortfarande finns ca en halv årslön (detta provprat kan va en väldigt ogenomtänkt nivå, sorry) kvar så kan man alltid börja fylla på den efterhand, och även då skjuta på större renoveringar i boendet. Men åtminstone se att de värsta riskerna kan hanteras ifall det skulle hända att tex värmepannan eller något annat går sönder precis när det börjar bli kallt…

1 gillning

Skulle jag och sambon flytta från vår hyresrätt till bostadsrätt hade jag tömt min buffert om det krävdes. Tre månadsutgifter klarar av att spara ihop på tre månader.

Men det hade nog varit jobbigare om jag skulle gå från bostadsrätt till hus. Med större risker och troligtvis större buffert att nolla.

Vi sparar just nu till hus. Har sparat ihop till buffert samt en renoveringsbuffert redan som vi hoppas ska räcka till när vi väl har köpt huset. Detta är ju inte pengar som ska användas till själva köpet av hus.

3 gillningar

Hmm :thinking: Jag har funderat på detta rätt länge. Visst kan jag hålla med till viss del att boende är konsumtion men det är något som inte hänger ihop i det för mig.

Nämligen att jag förbrukar ju det inte. Inte om jag underhåller bostaden. Välbyggda och välunderhållna hus kan ju i princip hålla hur länge som helst. Åtminstone i hundratals år genom att konstant renovera och förnya. Visst kommer fasader, tak, ledningar, rör mm bytas ut i normalt renoverings- och underhållsarbete.

Alternativet att bo i hyresrätt kostar ofta 2-3 ggr den driftskostnad man har för ett ägt boende.

Jag hänger inte med. Kan du förklara? :slight_smile:

Vad menas med detta OK som dyker upp överallt?

1 gillning

jag som är slarvig. :man_facepalming:

Men rent kass om man tömmer sparkonton för att köpa bostad så har man väl inte råd med lagfarten samt pantbrev och får sälja huset direkt igen? :innocent:

Men frågar för mig är svår då mycket beror på ens ekonomiska situation. Har man små marginaler i sin ekonomi hade jag sagt nej, om man däremot som större delen av detta forum har stora marginaler så är det väl ok.

Hur ska man annars ha råd tänker jag, om man inte typ länsar sina konton. Givetvis med en buffert kvar eller som kan byggas upp snabbt. Minskat behov av buffert om man köper nyproduktion tänker jag dock, så går en del på garantin vid besvär.

Ska man utöver kontantinsats ha ett par tre hundratusen sparade kommer det för många aldrig bli något boende.

1 gillning

Har själv tömt kontot för att köpa boende två gånger. Vet att verkligheten ser ut så för många (de flesta?). Men vänd lite på det. Ponera att man bor i ett OK boende, men ej spektakulärt/såsom man helst drömmer om. Är det då värt att kasta in allt man har och börja om från noll?

Många av oss här på forumet har ju FI(RE)-drömmar. Här i Sthlm skulle scenariot kunna vara att man är runt 40 och lyckats gnetat ihop ca 3 miljoner, en stabil bas mot FI. Tillsammans med ex.vis 2 miljoner i boendet har man 5 miljoner som möjlig kontantinsats. Då kan man äntligen köpa boendet man drömt om för 12 miljoner (inte alls orimligt i Sthlm).

Då står man där 40 år gammal, 0 på kontot och 7 miljoner i lån. Då gäller det att man älskar sitt jobb och är sugen att jobba många år till. Inte precis så man har mycket svängrum då i livet att sadla om till något annat mindre välbetalt eller ta uppehåll för att plugga drömutbildningen.

Visst, din balansräkning är fortsatt stabil, men vad gör det om du känner dig inlåst i boendet? Hade det då varit bättre att stanna i det billigare boendet och haft mer frihetsgrader i livet? :face_with_monocle: Boendet är viktigt, men det är kanske inte allt.

2 gillningar

Tänkte mer på den svart/vita enkelheten i frågan på ett svar som har många nyanser.

Jag tror det ofta är den här glasväggen jag hamnar med näsan emot och inte kommer vidare. Nej, man vill inte dö med mest pengar på banken men om man fördelar om sin balansräkning till en tärande tillgångssida så startar man ju även ett utflöde på resultatet och som Buba säger: Då gäller det att man gillar att jobba då.

Jag tror att min portfölj just nu är en slags sköld mot hot som ett hus inte kan vara(?). Tror att jag skulle behöva en enorm kontantbuffert för att kunna ha samma distans till exempelvis mitt arbetsliv eller risker i världen som jag har idag om jag sålt alla tillgångar för att köpa hus.