Att "nolla" sig vid bostadsköp?

Hej!

Det här är egentligen en “det beror på”-fråga, så jag letar nog inga “rätta” svar, vill bara höra hur andra tänker kring det.

Jag är 32 år, har precis fått min första fasta tjänst efter många års pluggande och allmänt runtflängande. Har aldrig haft mycket pengar, och framförallt aldrig haft ett ekonomiskt skyddsnät i form av föräldrar med pengar eller likande (har aldrig kunnat “flytta hem” om allt skulle skita sig tex), vilket har gett mig rätt låg risktolerans kring pengar för att jag själv är allt jag har. Jag har alltid haft en bra buffert på mitt konto, men fram tills för ett par år sen hade jag aldrig investerat en krona någonstans. Kommer från en “pengar i madrassen”-familj där det inte funnits en enda fond eller aktie, man har bara de pengar man kan ta på i princip.

Efter de senaste åren, tack vare bra lön (tjänar idag 48000/månaden innan skatt), billigt boende och ett litet arv har jag nu ca 550 000 kr totalt.
100’ på ett vanligt konto (kombinerad buffert + kommande resor/storköp)
Resten i Lysa, uppdelat på 60/40 och 100/0.

Det kommer eventuellt bli aktuellt för mig att köpa bostad nån gång under det närmsta året (en 1a eller 2a i Stockholms närförort helst). Det jag kommer på mig själv med att fundera mycket på är hur mycket av mina pengar jag är villig att lägga på en insats. Skulle jag köpa bostad kommer jag troligtvis skrota min mellanriskhink (lysa 60/40) och köra de pengar jag har kvar i buffert och Lysa 100/0.
Men jag har jobbat hårt för att få ihop de här pengarna, och en del av mig tycker det skulle vara nästan lite nedslående att behöva “gå bakåt” med mina investeringar (även om en lägenhet såklart också skulle vara en sorts investering).

Jag vet att många sparar specifikt till lägenhet och att det finns en tydligare målsumma då, men jag har inte riktigt gjort det för fram till nyligen tänkte jag att det var många, många år kvar till ett eventuellt köp.

Så hur resonerar ni? Hur nära noll är ni villiga att gå vid stora köp/investeringar? Tyvärr är mitt älskade Stockholm hopplöst dyrt (men ja jag vill bo här och inte för långt från stan pga skulle inte funka med hur jag vill leva), så billigt kommer det inte bli, men min riskaversion och allmänna rädsla kring att spendera pengar på den här nivån gör att jag har lite svårt att föra rimliga resonemang med mig själv.

4 gillningar

Den här frågan behöver man fundera på oavsett summa. Vi var i samma läge och hade gjort en liten bostadskarriär med ca 2,5 miljon i bostadskapital.

Dilemmat är att bostadskapital i min värld är låtsaspengar som man aldrig kommer att uppleva förutom när man går i motsatt riktning och köper mindre bostad.

Problemet uppstår då när man måste använda riktiga pengar för att komma in på marknaden och då känns helt plötsligt 100 000 kr som osannolikt mycket pengar. Helt sjukt resonemang men så funkar mitt huvud iaf.

Jag hade inte tvekat att tömma aktie-/fondkontot för att köpa bostad men jag hade däremot undvikit att tömma buffertkontot så långt som det var möjligt. Om det saknas 15-30k för att kunna köpa den lgh du vill ha så kanske det inte är hela världen att avstå kommande resa och kunna köpa den lgh du vill ha.

Rationalen till att tömma fondkontot är att ett blancolån för att kompensera för delar av din insats är en sämre idé (räntekostnad vs förväntad avkastning på kapitalet och risk) och att du antagligen har ett månadssparande som fyller på fondkontot igen. Att däremot köpa en bostad för 2 vs 3 miljoner (300k vs 450k) är en stor skillnad.

2 gillningar

En bostad är i många fall en lika bra investering som börsen så att så länge du har kvar en buffert och verkligen köper en bostad du vill ha så skulle jag nog gå ända till 0. Men se till så att du verkligen är nöjd med bostaden då och att du verkligen kommer vilja bo där.

Resonerar som Buffet: Köper när insatsen motsvarar 10% av dina tillgångar.

1 gillning

Personligen är jag inte alls bekväm med att lägga alla mina surt förvärvade pengar i en enda korg, speciellt inte med det ostadiga ekonomiska läget ute i världen. Och att se ett bostadsköp som en investering, med de väldigt höga bostadspriserna vi har idag, är väldigt främmande i min värld.

Det beslutet kommer hänga på till slut är just hur mycket du värderar en lägenhet i Stockholm. Är det värt alla dina besparade pengar? För mig är svaret nej, men i slutändan är det ett subjektivt beslut.

1 gillning

Gillar det här skarpt.

Det är dessutom ytterst få som kommer att “byta ner sig”, och isåfall först när barnen flyttat ut.

2 gillningar

Vi kommer tömma allt sparande, vilket inkluderar några hundra tusen i vinst på befintligt boende, på ca 1,5 miljoner för att kunna flytta till radhus. Vi lämnar en liten buffert dock.

Vi behöver flytta och då frun inte har fast anställning så är det vårt enda alternativ att lägga in en rejäl insats för att få låg belåning, så att banken ger oss lånet.

I vårt fall är det inget snack. Det finns inget i världen som kan ge bättre valuta för pengarna än ett boende vi gillar.

Sparandet bygger vi upp igen, och den dagen min fru löser en fast anställning så kan vi utöka lånet och lägga tillbaka allt sparande.

3 gillningar

En fråga man får ställa sig är vad pengarna i så fall ska användas till som är viktigare än att skaffa tak över huvudet. Ser ingen vits i att köpa dyrare boende än nödvändigt men om att alla pengar behöver användas för att köpa en bostad i ett visst läge som underlättar vardagen i allmänhet kan det mycket väl vara värt det. Beroende på hur mycket du sparar i månaden kan du ju även se hur många månader sparande du “betalar” när du tömmer konto jämfört med om du bara tömmer det delvis.

Sen kan man såklart alltid fundera kring om bostadsmarknaden är övervärderad, men och andra sidan, hur många år av sitt liv kan man vänta på att nedgången ska komma.

3 gillningar

Exakt såhär tänker jag också! Det går från att vara riktiga pengar till en låtsasgrej. Och för att få uppleva de pengarna som pengar igen måste jag downsizea (jag har inte ens hunnit uppsizea än!) eller helt kliva av marknaden, och troligtvis gör man det för att saker är riktigt illa.

Är alldeles för harig för att ens röra min buffert! Skulle aldrig komma på tal, även om jag vet att den är lite väl stor just nu för mina förutsättningar…

…Ajdå…enligt den modellen kan jag se fram emot min första etta år 2041…fast vad priserna ligger på då vågar jag inte ens tänka på…

Tack för alla kloka tankar! Som sagt, finns väl inget rätt svar på detta, men det är nyttigt att vrida och vända lite på det. I min umgängeskrets finns väldigt lågt intresse och kunskap om investeringar i aktier/fonder, alla verkar helt övertygade om att göra bostadskarriär kommer vara det enda sättet för dem att bygga kapital i livet, vet inte om det beror på att det känns mer överkomligt att göra en “spurt” i sparandet för sin första insats snarare än att bygga en långsiktig investeringsstrategi. Att man kommer billigt undan med att betala “en gång” på tal om riktiga pengar kontra låtsaspengar. En generation som inte personligen blev drabbad av den förra kraschen och bara har upplevt rusningen (speciellt i Stockholm) senaste 10-15 åren har ju fått en helt skewed uppfattning av hur saker fungerar.

Mina pengar ska ju egentligen inte användas till något annat än en långsiktig trygghet (och kanske lite minilyx här och där på vägen), och jag tror att jag blir stressad av att ta för mycket från mina fondkonton eftersom jag startade dem relativt “sent” och är rädd för att gå miste om ytterligare års tillväxt. Samtidigt kanske 2-3 år inte är så farligt på det stora hela om jag ger mig på att snabbt spara ikapp till samma nivå.

Ska tilläggas att jag principiellt inte alls har något emot att bo i hyresrätt, men med tanke på hur utbudet ser ut i Stockholm kan det dröja otroligt lång tid innan man får något man kan tänka sig att bo ett tag i, och jag vill inte kasta bort 13 års kötid på nåt som bara är okej.

“if you can’t buy it twice, don’t buy it once”

Skulle säga att detta är ett citat som är lite mer verklighetsförankrat för de gemeneman.

Bra tankar, men å andra sidan lever du en gång, har barn en gång, etc. I det fallet anser jag det rätt att “placera” pengarna i ett boende man trivs i (om så krävs), och sedan bygga upp sparandet igen. I bästa fall är bostaden en bra placering.

Nu har jag läst och tänker ungefär så här om din situation:

  1. Du är ung. Du kommer att ha tid att “börja om” med ditt sparande.
  2. Du har en bra inkomst, vilket gör att det inte behöver ta lika lång tid att bygga upp ditt kapital igen och det finns ett stadigt inflöde av pengar.
  3. Du kommer att ha ett bra och ägt boende!

Min exman och jag fick tömma i princip ALLT en gång vid ett bostadsköp, hade nätt och jämt så det räckte till lagfarten. Men det löste sig det också. Om du behåller en del buffert och slaktar fond/aktier för ett bostadsköp, så gissar jag på att du inte kommer att ångra dig.

2 gillningar

Du vill ha trygghet. Du älskar Stockholm. Dunka in det du har minus buffert och köp det du vill ha och har råd med! :slight_smile:

Stockholm kommer att förbli attraktivt och varenda sparad krona av din lön kan du göra om till “låtsaspengar” igen direkt och placera. Det blir en kort tid då du kanske “bara” har bufferten på kontot, men sedan växer det igen. Jag var där, med en enda lön på kontot och stort lån, men har inte ångrat det beslutet en enda dag.

1 gillning

Två saker som kan vara värt att tänka på:

  1. Har du ett jobb (där du inte kan bli sparkad på dagen utan lön) är det lite som en egen buffert. Du nollar visserligen ditt konto, men med >99.9% sannolikhet kommer du att åtminstone få dina nästa tre löner (så du skulle klara dig om du behöver köpa något för 20k snabbt, t.ex. kylen och frysen går sönder direkt efter du flyttat in i lägenheten).
  2. Man lägger inte 15% när man köper lägenheten, utan 10% - det är först vid inflyttning som de sista 5% av kontantinsatsen ska in, och det är vanligtvis 2-4 månader efter köp.

Det var så jag resonerade med att vara okej med risken när jag nollade alla mina konton för att köpa en bostadsrätt. Jag hade klarat mig även om jag förlorat jobbet dagen efter köp, liksom.

1 gillning

Ibland funderar jag på om ”vi” är för uppskrämda kring hypotetiska potentiella nödsituationer, tidningarnas snack om obefintlig pension mm.

Många här på forumet är ju vinnarna i systemet med jättebra löner och ett skyhögt humankapital. Jag tänker att man inte behöver vara så himla orolig för sin ekonomi då.

Enda undantaget då det är mindre praktiskt att nolla sin buffert är vid villaköp, inte minst eftersom det ofta behövs en del nya grejer då, typ gräsklippare, utemöbler, osv.

4 gillningar

Du har rätt att kombinationen av bra lön, att man relativt snabbt kan hitta ett nytt jobb samt att man har basal kunskap om hushållsekonomi (“ta aldrig lån med en ränta över 5%”) gör att man knappast ligger i riskzonen för ekonomisk misär.

Fast det var rätt många som under 90-talskrisen som var i samma situation som klarade sig riktigt dåligt, så det är nog bra att vara försiktig kring sånt här. Nästa -35% på börsen kanske inte går över på en månad…

1 gillning