Jag står inför ett svårt beslut och behöver era kloka tankar för att utmana mitt eget resonemang.
Utgångspunkt:
Jag äger idag ett boende värt ca 1.400.000 kr med väldigt låga boendekostnader (ränta, drift etc.). Med ca 75% belåningsgrad.
Jag överväger nu att flytta till en närliggande stad för att komma närmare barnens skola.
De boenden jag tittar på ligger runt 3.000.000 kr, vilket skulle innebära en fördubbling av räntekostnaden (eller mer). Vill nog gå in i detta med ca 85% belåningsgrad.
Familjesituation:
Jag lever i ett varannan vecka-liv med mina barn.
Alternativet till att flytta är att fortsätta pendla och jobba hemifrån på eftermiddagen de veckor jag har barnen – vilket funkar okej.
Min oro:
Att gå från låga boendekostnader till betydligt högre innebär att jag nästan offrar min ”get rich”-fas – den där perioden då man kan spara och investera rejält tack vare låg konsumtion och högt kassaflöde.
Jag är orolig att den långsiktiga ekonomiska friheten kan skjutas på framtiden – eller aldrig nås – om jag gör detta val.
Det jag funderar på:
Vad är livskvalitet värd – och hur mäter jag det?
Hur ser ni på att välja mer kostsam boendesituation för att förenkla vardagslogistiken (även om den är hanterbar idag)?
Finns det något smartare mellanting – typ tillfällig lösning tills barnen blir större?
Hur påverkar det här min privatekonomiska strategi på sikt?
Jag är inte ute efter ett “gör så här”-svar – snarare vill jag ha bra tanke-utmaningar, alternativa perspektiv, kanske egna erfarenheter från någon som gjort liknande överväganden.
Tiden du behöver hämta/ lämna/ skjutsa är kort och att få en vardag som fungerar är guld värt. Varför inte flytta närmare barnas skola medan de går där och behöver din hjälp, sedan flyttar du tillbaka till billigare boende?
Hejsan,
Skulle du vara öppet för att kanske hitta ett lägenhet att hyra ett par månader nära dina barns skola och prova hur det känns att bo där när de är där och när de inte är där. Innan du gör en stor förändring liksom att sälja ditt nuvarande boende.
Tiden med barnen får du aldrig heller tillbaka. Get rich må klinga bra, men vad ska du göra med pengarna sen?
Pendlingen kanske du sparar några hundringar på så där kan du kanske kvitta lite.
Tid är pengar. Högvaluta skulle jag hävda. Jag pendlar 45 min enkelväg i brist på alternativ. Hade gärna gått ned säg 5 papp i månaden för att slippa.
Beror på hur långt in i ränta-på-räntan du är. Första tiden är egentligen den viktigaste. Säg 10 åren. Jag har sparat i 15 år och numera gör mina insättningar inte mycket stor skillnad längre i förhållande till värdeökningen via ränta-på-ränta.
Småbarnsåren är slitiga nog som de är oavsett boendekostnader och var/hur man bor och i ännu större grad som frånskild.
Varför inte omfamna den här perioden i livet, göra vardagen lite smidigare för dig OCH barnen. Kanske skära ned på något annat om möjligt (hobbies, fritidsintressen, matkostnad). Sen får kanske sparandet gå på sparlåga under de här åren.
Livet levs ju även NU så du inte skjuter upp allt till ett SEN och därmed kanske missar ta till vara den tid som är nu. Vips är barnen 20 och 24 år som mina och då går ju livet in i en annan fas med nya möjligheter men tiden då de var små går ju inte att ta tillbaka.
Jag tycker denna punkt är ganska avgörande utifrån hur tuff din ekonomi blir. om det lånet gör att du går på knäna så låter det riskfyllt men om inte så tycker jag ditt förslag är klokt. Smidig vardag och mer tid med barnen är rätt prioritering. Spara kan du göra senare
Att bo nära skola och i stor omfattning barnens kompisar underlättar enormt skulle jag säga. Vi har haft cykelavstånd sen f-klass-6:an och efter cykelväg hela vägen.
Bortse från räntor, lån o.s.v. Om du hade köpt något för 1,6 MSEK rakt upp och ner från sparpengar. Hur mycket hade detta skjutit på din långsiktiga ekonomiska fritid?
Det är egentligen samma fråga som du har, bara annan finansiering.
Jag skulle utgå från barnens vardagsbehov och vad som är smidigast för dem. Om barnens andra vårdnadshavare bor i stan eller i närheten av skolan så blir ni båda mer flexibla och kanske inte heller så styrda av varannan veckas-lösningen. Tänker att barnen har väl kompisar runt skolan som de kanske vill träffa även efter skoltid och då slipper du transportkostnader och tid för att skjutsa dem. Så, om din ekonomi klarar omställningen skulle jag satsa på att flytta. Du kan ju alltid återvända den dagen när barnen blivit mer självgående och kan transportera sig själva.
För mig var det en no-brainer. Vi flyttade från en 50 kvm för 3m till 100 kvm för 6m och har nu närmare jobb, förskola, city, butiker, etc. Jag har satt sparandet på paus. Det var värt det. Livet är mycket enklare och jag och min fru är lyckligare. Vi har en ettåring, men planerar för fler barn.
När är det dags för byte av skola?
Om de går i ettan, sjuan osv gör ju att det kan vara olika lång tid du kan dra nytta av närheten.
Våra barn var aktiva att välja skola sex och uppåt.
Hur nära bor du nu? Vad mer offrar du?
Tex miljö, närhet till natur etc.
Jag är uppvuxen att pendla till skolan, fick ta landvägsbuss från klass sju. Är glad att vi slapp bo i stan.
Det är fler parametrar som jag skulle väga in än bara avstånd, ekonomi och tid.
Ser att många gillar detta inlägg. I mina tankebanor är det väldigt kostsamt att flytta (om vi säger att man säljer för ungefär samma som man köpte). Mäklararvode, Hemnet kostnader etc. det blir snabbt väldigt många tusenlappar. Något som jag personligen undviker om det går. Men har gärna fel i mina tankebanor här
Tack så mycket för alla kloka och smarta svar, jag vill ge lite mer kontext till det hela för att få en bättre helhetsbild.
Jag uppskattar hur alla pratar om hur viktigt det kan tänkas vara / är för barnen att ha närheten till kompisar och efter skolan lek-kamrater osv. Det har ju känts jobbigt till viss del för mig att om barnen frågar om de får leka med någon så är alltid det enda alternativet att de får leka hemma hos kompisen.
Men spontant så ser jag inte det som ett jätteproblem att jag skulle kunna bo kvar i befintlig bostad. Hämta mina barn och kompisen, åka hem till oss de får leka en stund medan jag gör de sista timmarna på jobbet (hemifrån). Sedan kan jag skjutsa tillbaka kompisen för att mina barn ändå har kvällsaktiviteter i staden där de går i skolan ca 1mil bort.
Mer kontext till helheten så handlar det om 1mil drygt mellan ställena, jag jobbar i en större stad och behöver bil då kollektivtrafiken tar för lång tid att åka med då det inte finns bra anslutningar. Så att sälja bilen och göra mig fri från andra kostnader har jag något svårt att se framför mig. Har en ganska kostnadseffektiv bil som har några år på nacken men ändå i gott skick som jag klarar mig bra med.
Frågan angående hur långt jag kommit i min spar-resa så skulle jag säga att jag bygger främst kapital via insättningar kontra utveckling ligger i runda slänga 400.000 på indexfonder så avkastningen därifrån är inte jättestor. Med befintligt boende ser jag mig kunna sätta in runt 60.000-100.000kr i den per år med nytt boende kommer detta vara markant mindre om ens något då jag kanske behöver renovera/fixa i huset i stället för de kostnaderna.
Återigen stort tack för alla svar det ger mig goda och sunda insikter. Många pratar om värdet för barnen, kanske ska man snarare bolla in dom i tanken då de ändå har kommit upp i åren och se vad de känner och vill.
Jag har funderat lite i de spåren också, samtidigt har den pessimistiska jag sagt att jag tror den här bostadsutvecklingen som har varit de senast 20åren är över. Med det sagt så känns det som att om man resonerade så i mitten på 00-talet eller lite tidigare så hade man gått ut med jackpot där man bott gratis och fått fint värde på sitt boende.
Dock så säger väl fortsatt forskningen att pengar på börsen ger mer bang for the buck än att låsa kapitalet i en bostad. Om man nu bara ska se de ekonomiska delarna i det så har jag svårt att se detta som en långsiktigt bra affär, men vem kan sia om framtiden.
