Jag brukar inte skriva här utan lurkar mest för inspiration men nu har jag faktiskt lite frågor att bolla kring hur jag ska hantera ett stort hopp uppåt i inkomst samtidigt som ett behov av större bostad kryper närmare.
Bakgrund:
Vi är 4 i hushållet, 2 vuxna i 35års åldern och 2 barn i 3-5 års åldern. Vi bor I Stockholmsområdet trångt i en tvårummare och är i behov av att flytta inom 1.5 år och vill gärna bo i villa.
Jag har tack vare min ganska höga lön och aktivt sparande/snålande lyckats spara ihop ungefär 4 miljoner i investerat kapital. Utöver det räknar jag med att kunna få ut ungefär 1.5 miljoner från en försäljning av lägenheten.
Vi har bara en inkomst just nu då min sambo studerar men jag har en ganska bra lön och kommer börja på ett jobb nu i höst där baslönen kommer ligga strax under 100.000 i månaden med ett bonussystem som är väldigt generöst.
Utöver det har vi optimerat ekonomin ganska bra tycker jag och har väldigt låga fasta utgifter, Ingen bil, låg bolåneränta osv.
Frågor:
Hur ser ni på risken med att skaffa villa i vår situation då jag upplever priserna i Stockholm som väldigt uppblåsta samt att vi har en väldigt snefördelad inkomstfördelning i familjen? Min spontana tanke är att det är riskfyllt men jag är också ganska feg när det kommer till risk.
Hur stor del kontantinsats bör jag maximalt / minimalt lägga om vi vill köpa en villa i max 8 miljonersklassen? Är det värt att vara maximalt belånad och utnyttja ränteavdraget eller istället investera pengarna i tex indexfonder osv, hur har det sett ut historiskt?
Den största anledningen till flytt är ju att barnen ska ha egna rum, sambon en liten trädgård osv. Själv är jag inte så mycket för att äga massa saker eller konsumtion annat än de hobbies jag har som är ganska billiga. Jag förstår att hus kommer med vissa krav på underhåll. Hur mycket tid skulle ni säga att ni spenderar på att underhålla grundskicket huset? Nu snackar jag inte ny altan utbyggnad osv utan rent underhåll(jag förstår att det här varierar väldigt efter typ av hus) jag är fruktansvärt ohändig och okunnig så har en brant uppförsbacke.
Hur skulle ni värdera att bosätta sig lite längre ifrån Stockholm och sen pendla in för att inte behöva binda upp kapital i den nya bostaden? Pendlingstid vs kostnad? En tanke jag har här är att det är lätt att skaffa något som är lite större men att man då får ökade driftkostnader samt att många kommuner har högre kommunalskatt än stockholmskommunerna. Tänker andra i dessa tankar?
Jag skulle fundera lite om hur mycket det går att lösa på distans i ditt nya jobb. Små barn och lång pendling fem dagar i veckan blir lätt utmanande, antingen för dig, din sambo och/eller er relation. Om ni har möjlighet skulle jag vänta på att sambon studerat klart och börjar titta på arbeten och ni kanske kommer på att wow, i X finns det både intressanta jobb för hen och prisvärda hus.
Tänker att ni bör se husköpet som den plats ni ska bo på i minst 10-15 år, och så länge läget och skick är OK, så klarar ni förmodligen av om värdet pyser ner 30%. Väntar man på den nedgången innan man köper finns det risk att man aldrig kommer till skott.
Att någon på 35 år med 100k/månaden behöver fundera på risken med att köpa på dessa nivåer säger en hel del om hur hållbar dagens prisnivå är. Vem kommer ha råd att köpa längre ner i kedjan.
Ja, Jag håller med det är sjukt. Hade vi båda haft fast anställning så hade jag nog inte tvekat lika mycket. Det är ju oxo så att jag har landat ett jobb som ligger väldigt mycket högre än vad medianen tjänar inom samma branch så jag måste ifrågasätta hållbarheten i anställningen ur en risksynpunkt.
Vet faktiskt inte hur mycket jag kommer kunna jobba på distans. Det kan vara så att jag kan jobba helt på distans eller nån hybridlösning. Det är klart något jag får räkna in i ekvationen. Tack!
15 år låter ju klokt det täcker ju större delen av barnens uppväxt.
För ett par år sedan var jag i samma frågeställning. Boende utanför Malmö med pendling eller dyrare boende inne i Malmö men ingen pendling. Jag konstaterade att tiden är en betydligt viktigare resurs än pengar.
Pengar går alltid att tjäna in igen eller relativt snabbt förändra, men förlorad tid går inte att återskapa. Dessutom så blir det ganska snabbt stora ”summor” av tid. Säg 45 minuter på morgonen och 45 minuter på eftermiddagen, då är du uppe i 1.5 timmer per dag. Det blir 8 timmar i veckan som är en hel arbetsdag. på 48 veckor, så är det 48 arbetsdagar på årsbasis. Det är ju nästan två månader om året som du pendlar.
Frågan är ju om du kan större glädje av dessa X dagar på årsbasis. För mig blev valet enkelt eftersom jag dessutom kunde ställa upp frågan: ”Kommer jag kunna tjäna mer pengar på dessa timmar än jag betalar dyrare för huset?”
Ett annat perspektiv på samma tema är ju att lyckoforskningen pekar på att det som spelar mest roll för vårt välmående är vår vardagssituation. Därför tror jag på att försöka göra den så bra som möjligt. Vi siktade t.ex. på att ha allt inom 1000 meter från oss, skola, matbutik, gym, förskola m.m… Det kostade oss 1-2 Mkr extra i dyrare hus, men vi har inte ångrat det en sekund. Lätt hemräknat över en längre tidsperiod.
Slutligen, med tanke på ovan, så ser jag att det är två saker man behöver spara till i sitt liv. Boende och sin pension. Allt annat är egentligen en bonus och bara att du ställer frågan pekar ju på att det kommer gå bra för er.
Sista reflektionen - tänk på att om du får godkänt av banken så är det idag faktiskt ett kvalitetstecken. Sedan kan vi i forumet ha åsikter och tankar, men forumet är en relativt snäv fördelning av den svenska befolkning, särskilt utifrån ett ekonomiskt perspektiv.
Så, jag skulle säga, köp boendet, se det som en konsumtion, ta höjd för att kunna bo där i minst 10 år med den förändrade livssituation som det kommer innebära (t.ex. fler barn, barnen blir äldre etc) och kör på. Återkom gärna hur det har gått. Lycka till!
