Jag har sökt och läst många trådar här på forumet (och på andra forum), men känner att jag vill skriva ett eget inlägg – jag upplever att man brukar få väldigt kloka och genomtänkta svar här.
Vi har nyligen sålt vår lägenhet med lite vinst och letar nu hus. Anledningen till att vi vill flytta är framför allt att vi har ett litet barn och idag bor på tredje våningen utan hiss och utan plats för barnvagn.
Ekonomiskt har vi lite vinst från lägenhetsförsäljningen, ett sparande på sparkonto med ränta och även en del i olika fonder.
Det vi helst vill är att köpa ett hus i ett område där månadskostnaden skulle landa runt ca 38 % av våra inkomster (när jag jobbar heltid). Det området har bättre prisutveckling, större tomter och nyare/finare hus.
Samtidigt planerar vi att skaffa ett till barn inom snar framtid. Första året kommer jag i princip ha 0 kr i inkomst och därefter runt 80 %. Vi brukar ta ut få föräldradagar i början för att kunna vara hemma längre – tills barnen blir ca 1,5–2 år gamla – samt hela somrarna.
Det andra alternativet är ett hus i ett område med lägre prisutveckling, där månadskostnaden skulle landa runt 20–25 % av våra inkomster. Där skulle vi klara oss bra på en lön. Det huset ligger dessutom nära våra föräldrar och man får mer hus för pengarna. Renoveringsbehoven är små och mest kopplade till stil och smak. Vi skulle även kunna amortera mer och behålla våra sparanden, eftersom vinsten från lägenheten täcker kontantinsatsen.
Vi har levt med väldigt goda marginaler hittills – vi lägger undan ungefär en hel lön varje månad och klarar alla utgifter och resor på den andra. Vi lever gott utan ekonomisk stress, och jag vill helst inte hamna i en situation där jag känner mig tvungen att börja jobba tidigt när nästa barn bara är runt ett år.
Å andra sidan lockar det dyrare området med finare hus, större tomt och troligen bättre prisutveckling. Kommer jag tacka mig själv om några år om vi väljer det dyrare alternativet – eller svära över att vi tog på oss för stora lån?
Och om vi tar det billigare huset – kommer jag ångra att vi inte satsade, eller tvärtom vara tacksam över mindre lån och större frihet att resa, leva och spendera mer tid med barnen?
Tillägg till övriga angående säkerhet , trygghet och faktiskt tillgången till aktiviyeter, skola mm som får förutsägas vara relativt lika.
Du verkar se ett hus som en investering eftersom du nämner prisutveckling.
Investeringar innebär ett risktagande. Det kanske inte blir en prisutveckling på det tillgångsslaget framöver. Vad är det som gör att du tänker att ett dyrare hus är bättre då?
Vad är du då mest betjänt av , att ha en lägre summa investerad i din bostad och lägre löpande kostnader, dvs du får över pengar till andra investeringar.
En större frihet helt enkelt. Kanske på bekostnad av annat?
Tack för ett bra och genomtänkt svar. Du har helt rätt i att ett dyrare hus inte automatiskt är en bättre lösning särskilt om man ser bostaden som ett slags investering. Vi köper inte i första hand för prisutvecklingen men vi hoppas ändå kunna sälja med vinst på sikt, främst för att ha möjlighet att byta upp oss om behovet skulle uppstå.
Det du skriver om risktagandet och bundet kapital fick mig att tänka till. Om priserna inte stiger framöver kan det faktiskt vara en fördel att inte ha för mycket pengar låsta i huset just för att behålla flexibilitet och ekonomisk frihet — något som är viktigt för oss.
Anledningen till att husen är lite billigare är dels för att husen ligger närmare varandra och är kedjehus samt för att bussen åker igenom ett mindre populärt område när det närmare sig citykärnan.
Vi åker dock mest bil och förskola, skola samt fritidsaktiviteter är desamma. Vi har aktivt valt förskola med inriktning som passar oss (nära citykärnan, något vi inte vill bo nära)
Ja det är svårt att värdera allt helt klart. I vårt område skiljer priserna väldigt mycket bara mellan gatorna. Många hus är småa och äldre, medans vår gata är nyare med stora hus.
Men något som varit viktigt för oss är närhet till skolan. Att barnen kan gå och cykla själva tidigt har varit guld värt. Det kanske inte finns med i valmöjligheterna men annars väl värt.
Det är mycket snack om prisutveckling i ditt inlägg. Jag tycker att du fokuserar på fel saker och i min mening så smäller närhet till föräldrar och större ekonomisk frihet mycket högre.
Att flytta till ett “finare” område så följer du med i the hedonic treadmill, vilket borde motverkas när tillfälle fås.
Tycker inte att det är så viktigt att ha nära till föräldrarna som att ha nära till jobbet när man har småbarn. Föräldrarna är oftast flyttbara medan att ha tex en halvtimme längre till jobbet verkligen kan skapa extra vardagsproblem när man ska lämna och hämta på förskolan.
Jag skulle nog generellt sett valt det dyrare området. Bra område är viktigt för min del.
Ja, närhet till jobb och skolor ska inte underskattas. För egen del så har vi tack vara läget klarat oss utmärkt med en bil vilket med råge kompenserat ett dyrare läge. Läget har man kvar över tid, det måste man trivas med. Huset går att förändra och göra till något som passar ens egna behov.
Låter som det billigare området passar er situation bra just nu. 20-25% är bra! 38% är mkt!
Ni kan alltid byta upp er senare. Bli inte house poor. Otroligt stressande vilket är det sista man behöver med små barn.
Jag tänker spontant att med de låga räntor som gäller i Sverige, ränteavdrag, minimala krav på kontantinsats så är det bäst att köpa ett så dyrt hus som möjligt. Det är en sjuk hävstång på den investeringen och räntan efter avdrag är väl i princip mindre än den verkliga inflationen.