Hur investerar du i dig själv och din familj?

Har fått igång ett fungerande månadssparande med en tidshorisont på ca 25 år som ska dryga ut pensionen och också gå till barnen. Om inte världen går käpprätt åt skogen borde det gå rätt bra. Svårare är det, tycker jag, att investera i sig själv och sina nära relationer (släkt/familj).

  • Hur investerar ni i er hälsa och ert välmående?
  • Hur investerar ni i era nära relationer/familj?

Även rent ekonomiskt borde ju utgifter som leder till förbättrad hälsa och fungerande relationer till de som är viktigast i ens liv betala tillbaka flera gånger om, tänker jag, för att inte tala om hur det betalar tillbaka i form av livskvalitet och glädje, etc. Hur gör ni?

Är det lättare eller svårare att få till en bra strategi där än på börsen? Finns det ett motsatsförhållande mellan framgångsrika investeringar på börsen och framgångsrika investeringar i övriga livet? Några ögonöppnare ni vill dela med er av?

Stora frågor

Tacksam för alla svar

4 gillningar

Jag skulle säga att det är både lättare och svårare beroende på vilket perspektiv man tar. Ta t.ex. hälsa är inte lika mätbart som t.ex. att spara pengar, men å andra sidan är det betydligt mer skicklighetsbaserat än investerande. Det vill säga att i området hälsa blir du belönad för skicklighet och hårt jobb.

Jag och Caroline lägger rätt mycket pengar / tid på saker som:

  • Tid med barnen som fortfarande är små (3 och 10 år)
  • Träning - både program, grupp- och individuell träning
  • Mat - försöker äta hälsosamt, ekologiskt och frukt
  • Relationer - inte just nu så mycket till följd Corona
  • Personlig utveckling - coach eller utbildningar

Sedan försöker jag också alltid ha minst en utbildning inplanerad varje år. Ja, det var lite spontana tankar. :slightly_smiling_face:

2 gillningar

Oj! Lite av vad är lösningen på livets gåta :slight_smile:

Viktigaste tror jag är att prata, prata, prata för att skapa en gemensam målbild vad VI vill. Det tar tid (ska ta tid) och ändrar sig också över tid. Då får man prata ännu mer för att synka.

Man måste också komma ihåg att resan ÄR en del av målet. Att ha kul och göra kul saker tillsammans så man inte står där i mål med en främling typ. Att sköta sig hälsomässigt är periodvis svårt när man jobbar hårt och har lite fritid. Även där får man par-dra.

Med ett gemensamt mål så blir investeringar och sparande en naturlig del av livet. Man tar kanske olika roller i det praktiska investerandet men eftersom det är mot ett gemensamt mål så blir det inget motsatsförhållande. Tvärt om.

Om något av det är svårare eller lättare är svårt att sia om. Jag/vi har haft en lång och krokig investerings-karriär och ibland har vi trott att vi hade samma målbild men den ene har antingen missförstått eller har den andra ändrat sig. Kommunikation är skitsvårt :slight_smile: så det får ta sin tid och man får att tålamod med varandra.

Sammanfattat: Prata, lyssna, ha tålamod med varandra och ha kul på vägen :slight_smile:

4 gillningar

Kort och gott tänker jag att mina tjänade och investerade pengar ska användas på ett sätt som gör att jag får energi och mår bättre. Det innefattar givetvis fler områden i livet än: “Hur mina pengar spenderas”, men i och med forumets fokus svarar jag nedan utifrån det perspektivet.

Jag spenderar mina pengar på sånt som ger mig energi och är bra för mig. För mig är det superviktigt att ha intressen som jag kan hänge mig. Intressen som ger energi och är bra för mig. För några år sedan var det klättring, sen gjorde specialkaffet inträde i mitt liv, och nu på sistone har jag även fått en kärlek för traillöpning.

Till saken hör att de flesta hobbies jag tar mig för är sådana man kan göra på egen hand, vilket leder oss in på…

Det här är svårare – för mig – och mödan jag behöver lägga ner för att få avkastning är större. Kort och gott för att det är fler viljor än min egna som ska tas i beaktning och det krävs koordination för att få till tiden. Men ser man återigen till hur bokföringen vittnar om investeringar på relationer och familjen handlar det i mångt och mycket om ett mål jag satte för mig själv när jag var typ 15 och inte hade råd att hänga med till Trollhättan och skatea med några polare.

Jag vill aldrig behöva säga nej till att umgås med folk, pga dålig ekonomi.

Så jag och min fru spenderar frikostigt på allting som för oss samman med andra människor. Som att vi köpte en bil för okynneskörande, helt och hållet för att kunna hitta på fler saker sinsemellan och med andra människor. Det är många gånger jag åkt runt i stan och hämtat upp kompisar för att det varit oskäligt att ta bussen/cykla till resmålet. Det kostar extra, tar tid, men ligger i linje med mina värderingar.

Det kan också handla om att köra 3h enkel väg till en polare, för att hänga över helgen. Polaren har kanske inte medel för, eller tid, att komma till oss; då “tar vi smällen” och kör dit istället.

Det kan också handla om att aktivt försöka få ett gäng med människor att välja ett billigare alternativ, för att fler ska kunna inkluderas; eller swisha några kronor för att någon ska ha råd, när de egentligen inte har.


Det blev lite långrandigt nu, men jag hoppas jag svarade på dina frågeställningar.

5 gillningar

Ja då, vi är dåliga på detta, speciellt nu med covid-19 och två småbarn. Innan försökte vi åka på en rejäl spa-weekend till t.ex yasuragi, Vann eller Hooks och bara slappa och njuta till 100%. Sen har min arbetsgivare friskvårdspeng som vi brukade använda för spa i närområdet, när man bara ville komma iväg några timmar. Sen satt vi såklart och snackade hemma också, men min fru gillar verkligen inte att snacka strategier, mål och sånt. Hon vill bara vara här och nu… medan jag älskar att planera och smida planer.

Nu med covid och två småbarn har väl hälsan och det psykiska välmåendet aldrig varit så dåligt. Min fru jobbar i vården med covid-patienter och jag kämpar på i jobbet samt sköter mycket av markservicen där hemma. Vi har knappt umgåtts med nån och alla span är väl stängda, och även om de varit öppna har vi ingen som kan passa barnen några timmar, så det hade varit finito ändå. Vi har köpt ett löpband så att vi kan springa lite där hemma mellan varven, speciellt på vintern när ingen av oss vill springa ute. De tär väl allt vi gjort konditionsmässigt. Småbarnen har gjort att alkoholinköpen är 0, vilket jag antar är bra för hälsan. Dock mådde vi båda oerhört mycket bättre för 5 år sen, stressen och bristen på avlastning och avkoppling tär något oerhört på oss, vilket har märkts, inte minst på min stresstålighet som gått från kanske 7-8 till 2-3.

/H

2 gillningar

Vad för specialkaffe? :slight_smile:

1 gillning

vill inte ta det här för off-topic, men…

Just nu har jag snöat in mig på Brasilianskt single-origin. En av mina absolute favoriter är Água Nascente Catuai, från Gringo Nordic.

3 gillningar

Personligen tycker jag det är jättesvårt att vara “här och nu”, njuta av vardagen och ta hand om mig själv. Det blir väldigt mycket problemlösning och det tar otroligt mycket kraft bara att få vardagen att funka (har småbarn). Det jag har investerat i (för bättre livskvalitet) är resor (mindre nu), en jätte-TV och en eka i sjön som ligger närmast oss. Har svårare att investera tid och pengar i träning och nyttigare mat. Förstår inte riktigt varför.

Jag kan ju dela med mig att jag varit ganska ointresserad av hälsa och träning fram till ganska nyligen. Lite; man är redo när man är redo. Sedan kan vartenda en person som tränar berätta att maten sannolikt är mycket viktigare än träningen. Men jag behövde hjälp med ganska tydligt: ”är det med på listan så äter du det, är det inte med, så äter du det inte”. Typ. :slightly_smiling_face:

Sedan håller jag med flera i tråden att Corona-tiden har gjort det knökigt, särskilt med småbarn. Vi har inte heller umgåtts med andra. Tror vi åt två middagar under hela 2020 med vänner, något vi annars försöker göra minst en gång i månaden. Inga resor med barnen heller, så jag tror att man bara får göra det bästa av det och se det lite som en transportsträcka, på gott och ont.

Det vill säga, lite ställa sig frågan: ”vad är det mest fantastiska med det här?” :thinking::slightly_smiling_face:

Sedan tänker jag rent generellt att nyckeln är att lägga pengar på sådant som går i linje med ens värderingar och det som är viktigt för en. Det ger energi och är utgifter man aldrig kommer att ångra. Man ångrar ofta bara när man köper ”fejksaker” enligt det man innerst inne vet - tex bil i mitt fall.

Ja, lite måndag morgon funderingar.

Ja det upptäckte jag när vi fick det andra barnet att, “vart tog mitt liv vägen”. Allt handlar nu om problemlösning, drift av familjen (städa, laga mat, byta blöjor osv) och allt det där som vi njöt av innan får vi aldrig tid för (resor, vinprovningar, museibesök osv). Nu är våra barn 7 och 2 så det har hållit på ett tag, men det är egentligen först nu som jag känner mig riktigt trött. Jag vet inte om det handlar om hur jag funkar som person, men jag har oerhört svårt att koppla av och ladda batterierna så länge de små busungarna är vakna, och när de väl går och lägger sig gäller det att försöka få något sorts kvalitativt samkväm med min fru som vid det laget är lika trött hon. Rinse and repeat, 365 dagar om året.

Jag kvalificerar mig absolut som en introvert person, som återfår sin energi av att vara helt själv, till skillnad från extroverta som istället får sin energi av att umgås. Som småbarnsförälder är det i princip omöjligt att ens läsa en bok, gå ut och tvätta bilen för sig själv, och att åka hem till en kompis och ta en fika på altanen eller balkongen är bara att glömma, för då får frun ta allt där hemma på kvällarna med skrikiga barn som ska bytas blöjor och borsta tänderna och läsa sagor etc, och det känns inte okej. Min fru har inte heller något stort kontaktnät med kompisar så hon har inget annat att göra än att vara hemma, men har märkt små tendenser att hon då inte “tillåter” mig att ut en sväng heller, och detta har vi pratat mycket om och jag har satt ner foten att jag inte vill bli förhörd varje gång jag ska ut i garaget och göra nåt. jag är en ganska snäll person som har lite svårt att prioritera mig själv. Detta behövde jag inte bry mig om innan vi hade barn, för då hade vi så extremt mycket fritid båda två, att vi hann med allting och energinivåerna låg då på helt andra nivåer mot vad de gör nu.

Mycket gnäll kanske, men det är bra att reflektera lite över sin egen situation, något som jag aldrig annars gör, utan mest bara “kämpar på”, utan att reflektera över vart man är på väg. Det kanske lyser igenom raderna att jag inte är helt tillfreds med livet som småbarnsförälder, mest på grund av att det inte ens finns lite tid för sig själv mer än kanske en promenad på 20 minuter nån gång i veckan. Jag längtar verkligen att kunna sitta helt ostörd två timmar i veckan och läsa en bok.

8 gillningar

Vill bara säga att jag upplever en stor ljusning nu när jag har barn som är lite större. De går ibland själva till egna kompisar eller ut till lekparken och plötsligt sitter man i ett tomt hus. Mindre skrik, mindre konflikter. Din sjuåring känns ju säkert ganska “stor”, men tycker mycket styrs av hur litet ens yngsta barn är. Känner igen din situation och behovet av att få vara själv. Numera är jag ensamstående på heltid (mental sjukdom hos den andra föräldern tyvärr :/) och ändå känner jag att jag får mer lugn och ro än under småbarnsåren eftersom det finns fler tillfällen då barnen är lugna/borta/sysselsatta med annat.

1 gillning

Utbildar mig. Mycket är ju möjligt att få gratis via universitet förvisso! Men köper gärna kurser inom områden som intresserar mig, böcker, utrustning om det är något nytt jag verkligen vill lära mig.
Investerar i relationen till mina barn genom att prioritera tid. I min bransch blir det en del övertids/jourkompensation och den tar jag ut i långsemester och återkommande ledigheter snarare än extra pengar.

Vad som är rätt investeringar i hälsa, välmående och relationer beror dock förstås så mycket på vad och vilka som är viktiga för en. Så en sak är ju att börja uppmärksamma när man känner välbehag. behöver ju inte vara stora grejer utan vilka saker sätter guldkant på en dag? så kan man försöka närma sig de sakerna. jag älskar en viss sorts kaffe från ett visst kafé som finns nära en lekpark mina barn gillar. självklart köper jag den varje gång jag är där för jag vet hur god den är, och eftersom jag tänker varje gång på hur god just den kaffen är blir jag nöjd.

1 gillning

Så ser ju livet ut under en period när barnen är små, kan bli väldigt mycket likadant varje dag, och om du som ditt användarnamn hintar om är/fyller 42 år gammal är inte orken på topp längre. Sänk ambitionsnivån och lägg alla icke-nödvändiga projekt på hyllan. Du har kanske två år, ca. 700 dagar, kvar innan barnen är hyfsat självgående. Ta en dag i sänder, tänk inte på hur jobbig det varit tidigare eller hur jobbigt det kommer vara imorgon. Gör absolut inget hushållsarbete medan barnen sover utan ligg med frugan istället, oavsett hur trötta ni är.

Ta 10 veckors föräldraledighet i sommar. Skicka in ansökan redan nu och börja räkna ned dagarna.

7 gillningar

Word! När det är som jobbigast vill man inget hellre än ha närhet. Städa kan man göra en annan dag.

Jag känner igen det där att en partner får det betydligt kämpigare om den andre personer gör planer (har också två barn). Men egentid är superviktigt med. Något jag själv funderat på är att dela upp söndagar. Så att en person för 2 h egentid på fm och den andre på em. Sen om man vill sova/träna/läsa bok är upp till en själv :slight_smile: Men nån typ av återhämtning/egentid som inte är efter läggdags. Vi har inte prövat det ännu men en tanke jag haft :slight_smile:

2 gillningar

Det mest uppenbara svaret på detta inlägg på detta forum är väl att investera i en barnvakt.

Om jag skulle göra om småbarnsåren så är det definitivt något jag skulle göra: inte ge mig förrän jag hittade ett upplägg som funkade bättre. Jag vet att det är svårt att tänka klart och kreativt när man är sliten men lös problemet. Prioritera före allt annat att hitta ett sätt att förbättra situationen. Inget blir bra av att leva i en konstant känsla av brist och uppoffring. Kan också med facit i hand meddela att detta är inte en erfarenhet där man i efterhand tänker att man är glad att man knogade på och höll ut. Jag/vi borde ha tagit mer hjälp och köpt många fler genvägar än vi gjorde.

5 gillningar

Detta håller jag också med om. Jag hade gärna dragit ned på småbarnsårens sparande, sett i efterhand. Hade önskat vi valt att ha en mentalitet att vi inte skulle spara pengar. Eller typ en 500-ing i månaden eller nåt i stället för de mycket stora summor vi sparade på den tiden pga gemensamt intresse för detta. Och haft tänket att pengarna skulle användas för allt som kunde göra livet lite lättare, även om det var dyrt. Nu beror det ju på hur man är, vissa kanske börjar tröstkonsumera när det är svårt och skulle ha nytta av att dra åt, men vi är nog ett antal på det här forumet som kan behöva jobba på att minska vår sparsamhet när krisen kräver att våra pengar används för att främja maximal enkelhet här och nu.

1 gillning

Mycket klokt. Kan även rekommendera au pair om man har möjlighet och är ok med nackdelarna.

Det blev tydligt för oss när vi valde att göra en familjebudget. Inspirerad av “hur syns det som är viktigt för dig i din ekonomi?” a la Moa. Vi valde t ex bort att köpa lunch på jobbet och istället ha med så mycket matlådor som möjligt, vi tycker det är lagomt att köpa utemat på kvällen två gånger per månad (då får hela familjen ta del av det istället för jobblunch som bara kommer en till nytta), alla lägger pengar på medlemskap och hobbyer som är rimligt och vi har sedan barnen varit små haft städhjälp (den vill vi inte vara utan), lättskötta bilar (en liten, billig andrabil och en dyrare, roligare familjebil). Vi avslutade onödiga streamingtjänster och avgifter.

Hela familjen trivs att vara hemma så vi satsar på vårt boende - byggt pool där vi hänger hela sommaren och vänner och släkt kommer hit, rejäl grill så vi kan laga mat socialt och äta gott, en liten odling, robotgräsklippare och nu ska vi bygga om altanen så vi kan använda den längre och bättre och samtidigt ökar värdet på huset.

Och som andra - i vanliga fall gillar vi resor och träffa släkt och vänner.

Sammanfattningsvis så har vi funderat på vad vi tillsammans och var och en gillar och så ger vi tid och pengar på det. Och samtidigt funderat på vad som är onödiga kostnader och försökt skala ner dem.

4 gillningar

Funderade på kommentaren av Bolmeson att hälsa är betydligt mer skicklighetsbaserat än investerande. Visst kan man göra mycket för att förbättra hälsan, men man man trilla dit ändå på nästan vilken sjukdom eller olycka som helst. Det är nog ganska lätt att hitta en bra strategi, d v s att veta vad man ska göra, men utfallet av strategin är mycket svårkontrollerat. Skulle nog säga att samma sak gäller för att investera i sina nära relationer. Finns jättemånga bra saker man kan göra, men hur det går med det hela ligger till viss del utanför ens egna kontroll.

1 gillning

Ska lägga till också att jag försöker göra livet så enkelt som möjligt = jag ska behöva göra så få saker som möjligt av allt jag ogillar. Därför bor jag i hyresrätt, försöker att inte äga bil (gick ganska länge), resa på hotellsemestrar istället för en sommarstuga, etc. Men det har ju att göra med personliga preferenser, att jag inte gillar att hålla på att renovera, fixa och dona. Det är bland det värsta jag vet, så det är rationellt för mig. Sedan borde jag/vi lägga pengar på barnvakt och städning, men det är svårare att sälja in hemma… i min värld finns det inga mer väl spenderade pengar än de som ger kvalitetstid tillsammans, antingen hela familjen eller bara jag och min fru.

2 gillningar