Haha. Förstår det. Och ändå hade ingen av oss här bytt bort partner eller barn för något i världen. (Mesta av tiden i alla fall 
)
3 gillningar
Dock är inte alla bekväma med att släppa in främlingar i deras hem eller lämna bort barnen till barnvakter de inte känner/är släkt med. Sedan tar inte ex. städning speciellt mycket tid/ork när man slår ut det per dag, utan handlar om mental inställning.
2 gillningar
Finns det nån au-pair tråd i forumet?
Jag är intresserad av att veta mer
2 gillningar
Håller med dig, Arvid, om att städning är en bra investering. Min man hade haft veckostädning varannan vecka innan vi köpte “familjelägenhet”, gifte oss och flytade ihop.
Ifall du behöver “tips på säljargument” för att boka in vecko- eller månadsstädning i er budget, så kan jag berätta hur jag tänker:
Föreberedelser
-
Innan jag bokade provstädningar och bad om offerter från flera städfirmor, såg vi över all förvaring (vilket var lättare gjort i och med att vi just haft stora flyttprojekt och varit tvugna att gå igenom vilka möbler, grejer och kläder vi inte behöver och vilka vi vill ha med)
-
Eftersom jag själv tycker om trägolv och min man är allergisk har vi bara mattor i badrum och gästtoeletten samt i tamburen (där barnens sand och småsten samlas), vilket gör att det blir relativt snabbstädat för våra städare som vi haft i 8 år nu till sommaren. Vi hade annan större firma innan dess men där var vi bara liten kund och fick klaga på städresultat osv. Mindre firma med mer flexibel och personlig service har funkat jättebra - både bättre städkvalitet och billigare pris!
-
Både man och barn (flicka,8 och pojke,6) har numera rutin på detta att vi plockar upp och ordnar undan kläder, leksaker och prylar varje söndag, så att städarna har öppna ytor att jobba med.
Det är bortplockandet som tar tid och ni vet var ni vill ha grejerna så varför inte göra detta själva?
Barnen frågar numera “vilken dag är det idag - har vi städning imorgon?” för de vet vad vi önskar och väntar oss att de bidrar med. -
Bestäm själva vad ni vill ska ingå i veckostädningen. Hos oss är det exempelvis vi som städar undan paff och för ut alla olika soppåsar i samband med “bortplockandet”.
Städarna hos oss dammsuger tambursmattan noggrannt (ibland ber vi om att de för ut och dammar av den men det är inte ofta), dammsuger och fukttorkar alla golvytor och golvlister, speglar och inner dörrar torkas (vid behov mer ingående), golvplatorna i wc-utrymmena torkas också av med vått.
Vanlig veckostädning är hos oss att dammsuga, torka damm, torka golv, tvätta arbetsbänkar, diskbänk och spis i köket, skura toalettstolar och lavoarer, torka alla glasytor (dusch- och bastudörrar samt vår trappa och loftet med helglasade räcken). -
Då ni kommit överens om vad som gäller hos er så gäller det bara att vara konsekventa i att “alla är med och hjälper till” - hos oss är det lättare för oss vuxna att orka hålla undan i vardagen då vi vet att efter helgens bjudning (inga fester med andra inbjudna hemma nu under drygt ett år) kommer städarna och fixar städningen medan barnen är i skolan och vi på jobbet (nu under Corona har vi jobbat hemifrån men det har funkat fint i alla fall)
-
Det går att pausa städningen under semestern t.ex. då vi vill kunna flexa med sov- och mattider. MEN - vi har hållit fast vid att “plocka undan på söndag och städa själva på måndag”, då vi lärt oss hur jobbigt det blir hemma om vi alla fyra vänjer oss vid att hoppa över städningen - och sen har massor att ordna upp innan själva städningen ens kan komma igång.
-
Det är nog detta med att komma överens om minimistandarden, för vad man gör själv och vilken service man köper/betalar för, som är det svåraste för många. Själv försöker jag också hålla “tvättbergen nere” genom att tvätta, torka och vika undan allt eftersom - men visst blir det mycket ibland det också. Mannen har tagit på sig att sköta köksröran: plocka av bord, bänkar och fyllö/tömma diskmaskin och diska undan sådant som inte kan sättas i maskin. Ibland byter vi men det har varit så här för det allra mesta hos oss :o)
-
Visst, det är ganska personlig grej att ha folk springande hemma hos oss när vi är borta (våra städare har avtalsnyckel och sköter blommor, post och sånt också när vi varit på långresa någon gång). Men det är också värt något att kunna ha kontroll över hemmet så att man vet att vem som helst kan bjudas in utan att vi behöver tänka - oj, vad överraskade de ska bli över röran. Dessutom har barnen fått beröm i skolan för hur väl de håller vara på och plockar upp efter sig. Kanske värt att betala bara för det ;o))!??
Var inte rädda för att testa olika firmor och ge inte upp, då det i början kan kännas jobbigt med “upplockningsrutiner” - tänk på att om städfirman ska plocka undan och flytta på skor, kläder och övriga grejer väldigt mycket så blir det lätt dubbeldebiterad tid = mycket dyrare för er och så missar ni chansen att kunna hålla koll på era egna grejer/vart de sätts undan. LYCKA TILL!!!
2 gillningar
Eller gör som oss och låt en pensionerad svärmor bo grattis i vår uthyreslägenheten. I utbyte mot hjälp med barnpassning 
Kräver iof att man kan acceptera daglig närkontakt med sina svärföräldrar/föräldrar, inte alla som klarar det.
Det är oftast en alltför ensidigt positiv återkoppling om att ha barn. I den här tråden fick du fler nyanser och det är skönt. Betrakta inte det som att skrämma upp utan som berättelser om din möjliga blivande framtid.
1 gillning
Barn är en långsiktig investering.
Investering:
5-10 år i början med blöjor, sömnbrist och allmänt ont om egentid.
Avkastning;
En vän och kompanjon för resten av livet. En som kan ta hand om dig på ålderns höst. Ett fantastiskt väsen som du får se utvecklas och frodas. En plats i den biologiska historieskrivningen. Etc
7 gillningar
Hörde ett resonemang i en podd häromdagen om att vi numera har bytt bygemenskap mot köpta tjänster. Den hjälp som förr fanns naturligt betalar vi nu för. Det är lite intressant och inte nödvändigtvis det smartaste arrangemanget för oss att man ska leva så åtskilda och lösa allt på familjenivå.
Podd: The Minimalists Podcast: Unusual Living Arrangements i Apple Podcasts
Men själv föredrar jag i många fall att köpa tjänster istf att ta in släkt och vänner. Jag gillar att tänka själv och vara självständig och jag upplever att släkten tenderar att dränka en i sina åsikter och synpunkter när de blir involverade. Det krävs en hel del dividerande om gränser kan jag uppleva. Särskilt när det gäller barn.
3 gillningar
Ja så blir det ju ibland. Men man kanske kan se på det som diversifiering? Ni sprider riskerna, tänk om ni själva uppfostrar ert/era barn fel eller ickeoptimalt? 
Hehe… man kan iofs diversifiera utan att ha svärmor boende hos sig enligt @Thomas86 upplägg ovan.
Det finns ju grader mellan att vägra umgås och att ha dem i knät jämt som lösning på vardagslogistiken menar jag. 
Extremt dålig utveckling skulle jag säga. Inte konstigt att vi som folk knaprar lyckopiller som aldrig förr. Har dock märkt av detta first hand där folk tipsar om firmor för olika saker istället för att erbjuda hjälp. Goes around comes around, och alla tjänster går inte att köpa.
Det är bara att konstatera “kul att du tycker så” tills de tröttnar. Dessa små “konflikter” tycker jag är viktigt att barnen upplever, att mormor kommer med ovälkomna synpunkter men att det bara är att stå på sig och hantera det.
1 gillning
Nu är iofs mina barn tonåringar och vi har inte riktigt den typen av behov av avlastning längre. Men som allmän livsprincip kör jag med att lösningar inte får ta mer kraft och kräva mer handpåläggning än själva problemet.
1 gillning
I decennier har välfärden långsamt men stadigt trappat ner. Av nödvändighet skulle jag säga och som en konsekvens av globaliseringen. Vi har vunnit väldigt mycket på det men också förlorat på andra plan.
I dessa tider borde då egentligen familjen och släkten få en ökad betydelse, som en back up till välfärden. Om vi tröttnar på att ersätta släkten med att köpa tjänster kanske vi kan släppa beröringsskräcken mellan generationerna.
Beror nog mycket på hur man är som person och hur den äldre generation beter sig.
Själv så är jag fortfarande inne i äldre tänk att man ska hjälpas åt och köpa tjänster i sista hand. Tyvärr märker jag mer och mer att denna attityd är på utdöende.
Detta märks även i mycket annat då stor del av min kultur är på utdöende, då man i mycket köper tjänster idag istället för att göra det själv.
2 gillningar