Väldigt intressant avsnitt och jag fastnade väldigt mycket för delen om att försöka saker utan att det måste bli perfekt och att testa i perioder. Jag är en person med många idéer och en hel del driv men jag backar så fort jag inser att jag inte har tid att göra projektet så stort som min hjärna vill få det att verka. Känner igen mig i känslan att många idéer blir för stora åtaganden, som att starta ett företag, och det är väldigt främmande för mig att våga backa om det inte skulle bli bra.
Jag blev helt enkelt inspirerad till att göra fler saker halvkasst men då åtminstone ha testat! Tack för det, får se om den motivationen håller i sig
Jag vet inte om det är för att jag har erfarenhet av långtidsarbetslöshet, men oändlig fritid är en mardröm för mig. Att skapa och prestera i ett yrke är fantastiskt tycker jag. Men visst, har man ett trist jobb förstår jag att man vill jobba mindre. Men gå ner i tid för att bara lunka på utan särskild plan? Klart man blir uttråkad.
Vaaaaa? Låter ju underbart! Då kan man pyssla i trädgården, läsa, träna, arbeta ideellt, fågelskåda, laga mat, baka, sylta/safta, klappa hönsen, sy, virka, engagera sig politiskt ….skulle ha fullt upp.
Jag tycker det låter som om Stefan och Zandra designat sitt liv riktigt väl. Om jag får gissa så tror jag att de hade fått högre resultat i livshjulet om de gjort det några år tidigare. Människan är väldigt anpasslig. Vi kan bli nöjda med en ny situation, även om den är sämre, och tyvärr även om den blir bättre. Det som i början kan kännas fantastiskt blir efter ett tag lika bra som det som var innan. Det finns undersökningar som visat detta.
Om jag retroaktivt skulle gradera mitt liv skulle jag säga att det nog var runt en trea åren 2012 och 2013. 2014 skedde ett rejält kliv uppåt, och sedan fortsatte det så sakteligen uppåt, en liten bit för varje år. Främst på grund av att den ekonomiska situationen förbättrades och jag kom närmare mitt FIRE-mål. 2021 och 2022 var de bästa åren, och därefter har livet blivit ganska mycket vardag. Det är naturligt.
Jag har för vana att med jämna mellanrum påminna mig om hur bra jag har det som inte behöver jobba och som kan spendera så mycket tid åt min passion. Mitt liv är inte en 9:a, troligtvis inte ens en 8:a, men det är bättre än vad det var förut, och jag är på det stora hela nöjd. Jag brukar säga att jag har tillräckligt, men ett annat sätt att beskriva det vore att kalla det för lagom. För mig är lagom bra nog
Mitt liv hade kunnat vara rikare i den mening att jag kunnat ha mer pengar. Jag vet hur jag kan skaffa mer pengar, och har funderat på det många gånger, men än så länge alltid landat i slutsatsen att jag inte tycker det vore värt uppoffringen. Med andra ord - jag vill inte byta bort tid mot mer pengar.
En fråga till Zandra och Stefan - har ni övervägt att byta roller med varandra? Alltså att Zandra jobbar och Stefan är hemma med barnen. Om ni inte tror det skulle vara något för er så ta till er av Moas råd och testa olika saker i säsonger. Det är så jag har gjort, även om jag inte kände till begreppet. När jag slutade jobba fick jag mer tid än vad jag behövde till de saker jag sett fram emot att göra. Det fanns helt plötsligt luckor i min vardag som jag kunde fylla med saker som jag just då inte visste vad de var. Så jag utforskade. Det var en del saker som jag varit nyfiken på sedan innan, en del som jag aldrig ens hade övervägt utan var förslag från bekanta. Vissa av sakerna jag provade var inte alls min grej, andra var skitkul. Men jag ångrar inte någon av dem.
Jag har bara skrapat på ytan av allt som finns att testa i livet, och jag är säker på att jag kommer dö utan att ha fått testa allt jag velat, så att fylla mer av min begränsade tid med att arbeta är inget som lockar mig.
Jag är säker på att ni hittar svaren ni söker, och kommer ha roligt på resans gång. Lycka till!
Jag får uppfattningen att livshjule(t/n) i avsnittet handlar mer om den gemensamma relationen. När du bara relaterar till "mitt liv, “mig själv” och “jag vet själv” blir det en helt annan sak. Mycket enklare att hantera livspusslet om det bara handlar om “en själv” jämfört med en parrelation.
Ja men inte nödvändigtvis Att vara ensam kan vara en påfrestning och innebära depression och faktiskt för tidig död. Om den är ofrivillig alltså Paret ovan verkar inte ha några jätteproblem med sitt livspussel?
Jodå men jag fick uppfattningen att avsnittet handlade om hur man hanterar en parrelation. Jag skulle inte tolka mitt egna resultat av livshjulet som en sanning i vår prarrelation om jag inte jämförde den med min hustrus resultat.
Ja, så är det nog. Och de har varit ett par länge. Det är något jag inte själv har erfarenhet av (närmar mig 4 år), och jag utgick från mig själv och min resa i mitt svar. Min huvudpoäng var dock att man lätt hamnar i en vardag, vilket gäller oavsett om man är i ett par eller ensamstående.
Om de, eller någon annan för den delen, läser mitt svar och inte tänker att det jag skriver om går att applicera på dem för att de är ett par, ja då kan de ignorera vad jag skrev. Jag tror dock att känslan av att livet blir bättre eller blir vardag kan gälla oavsett civilstatus.
Hej! Intressant avsnitt, kul med exempel från verkligheten.
Nu framgår det inte var Stefan & Zandra bor, mer än i södra Sverige (vilket jag antar är medvetet ) men om ni bor någonstans i södra Halland eller norra Skåne så skulle jag kunna tänka mig att vara en väg för Stefan att starta ett nätverk - tänk på Moas ja-strategi, så ni kan knappt tacka nej…
Jag blev inspirerad av er berättelse och är nyfiken på att höra mer - kanske över en fika eller varför inte ett parti schack? Är själv på nivå 3 i trappan, men målet är att nå nivå 4.
Skulle det vara intressant och geografiskt möjligt, så svara på detta inlägg så får vi försöka styra upp det på något sätt.
(detta gäller självklart om det är någon annan i forumet som finns i denna region och som är intresserad av samma sak)
Jag har inte lyssnat på avsnittet. Men jag är i en situation där jag uppnått alla mål jag hade med livet och nu är lite vilsen. Det var en energi i att kämpa för något. Känns utvecklingen och stegen frammåt. Jag saknar det, men hittar inget motivation till nya mål. Vet heller inte vad mer jag vill ha.
Skulle vilja lägga till en diskussion om balansen mellan hunger och förnöjsamhet som för mig är ett centralt koncept för att leva ett meningsfullt liv.
“Varför” är de inte nöjda idag. När menar de att de kommer tillåta sig själva att känna förnöjsamhet. Det skulle kunna vara idag men det är inte det. Vill de nå ett sånt stadium eller vill de ständigt vara hungriga.
Där hade jag lagt mitt krut dels eftersom det rimligen är svårt att förbättra eller uppnå något du inte förstår, och att bara lägga till tror jag kanske kan vara kontraproduktivt. Ibland kanske det inte är mer som saknas utan vilken frid man ger sig själv.
“För att jante dåligt” är ironiskt nog att fortfarande inte ha frigjort sig helt från jante.
Intressant tanke. Kanske har de lurat sig själva att de “vore nöjda med X”? Men är inte det innerst inne.
Jag tror kanske mer på det (att de egentligen vill något annat/mer) än att det handlar om att de inte “tillåter sig” att känna förnöjsamhet.
Det vill säga, jag tror inte man riktigt kan välja hur hungrig man vill vara. Är man nöjd med det lilla, grattis! Men är man inte det tjänar det inget till att låtsas att man är det.
För mig kan frågan reduceras till “är bottenlös hunger ett eftersträvansvärt tillstånd” och svaret för mig är nej.
Då tänker jag att det är hjälpsamt att börja med en reflektion över vad det är som driver ens hunger. Det finns ju ingen övre gräns för vad man kan önska sig eller känna att man saknar.
Jag skulle tro att man kan öva sig i att känna tacksamhet, och att det för somliga kan vara en bättre väg till förnöjsamhet istället för att plussa på med saker man tänker kanske kommer göra en nöjd.
Vi värdesätter olika saker och nöjdhet är inte ett självklart mål #1
Samtidigt: den mätta dagen är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.
Själv tror jag på att hamna i någon slags balans eller växelverkan mellan hunger och förnöjsamhet, i stället för att fokusera på bara det ena eller andra.
Och att det finns betydande individuella variationer, så det gäller att försöka lära känna sig själv på ett ärligt sätt.
Låter ju underbart! Då kan man pyssla i trädgården, läsa, träna, arbeta ideellt, fågelskåda, laga mat, baka, sylta/safta, klappa hönsen, sy, virka, engagera sig politiskt ….skulle ha fullt upp. 
Att vara ensam kan vara en påfrestning och innebära depression och faktiskt för tidig död. Om den är ofrivillig alltså 
