Det handlar nog också om intresse. Absolut jämförbart med konst, och går ju såklart att sälja.
Faktum är att vissa köper bilar, klockor, konst osv som investering istället för börsen.
Nog ganska få som har en Supersportbil som vardagsåk. Dom brukar ju gå ett fåtal mil per år.
Lika så att ha en Rembrandt tavla uppsatt på utedasset i sommarstugan hör nog till ovanligheterna.
Vissa tar det bara lite längre tid för att förstå det. 
Oavsett vad man har för bortförklaringar till ”varför” handlar det i botten om att klappa sej för bröstet och ha känslan i att lyckats.
Även om bilen står inlåst i ett garage och aldrig plockas fram.
Gäller ju bilar, hus, jobb osv. Annars skulle människan vara nöjd att bo i en stuga i skogen med utedass.
Förstår vad du säger men håller verkligen inte med. 
Hade ägt en Ranger Rover om ingen ens sett mig köra den. Däremot finns det garanterat annan konsumtion som bara skulle vara bekräftelse och skryt i mitt fall. Men inte med bilar.
Hade till och med kunnat åka shotgun och låtit en polare hävda att bilen var hans. Gillar feta åk helt enkelt. 
Ju högre och fyrkantigare, desto bättre.
Eller feta och feta. Exotiska är nog mer korrekt.
Så du skulle ex. inte välja att bo i ett hus med havsutsikt och trevliga grannar för havsutsikten och de trevliga grannarna i sig om det inte samtidigt gav dig en känsla av att ha lyckats? Människor fungerar väldigt olika på den punkten, helt uppenbart.
Hela den här idén om att ”visa upp” att man har ”lyckats” luktar underklass all världens väg. Det är ett beteende som är kännetecknande för personer som kommer från platser typ Ödebyhult, som har komplex för sin torftiga och obildade bakgrund och är i behov av en kraftig penisförlängare. Jag uppfattar att regeln ovan är i princip utan undantag.
1 gillning
Tror jag förstår och håller med. Som sagt har jag också ett motorintresse och ser inte just bilar som skryt.
Men hur uppfattas man av andra om man glider runt i en dyr bil många bara drömmer om?
Att äga sin drömbil är väl ändå ett visst mått av bekräftelse för sin egen person.
Annars köper man ju inte bilen om man inte har känslor för att äga den.
Exempelvis i unga år suktade man på en bil för några hundra tusen, men dessa har ju blivit några miljoner istället när ekonomin blivit stadigare, men handlar ju om i princip samma känsla.
Känslan i att ha lyckats behöver ju nödvändigtvis inte vara densamma som i skrift, utan det är ju det sammanställande ordet i många känslor.
Det är nog fel formulerat av mej kanske nu när jag läser själva ordet.
Men vägen fram till din villa med havsutsikt ÄR mänskligt beteende i att vilja ha mer och jämföra med andra.
Många gånger vet man inte ens om det själv, det liksom sitter i generna.
Men faktum är att det är ett jobbigt ord som rör upp mycket känslor hos många.
Man vill inte kliva in genom den dörren, och därmed inte ens vilja glänta på den.
Jag vill nog ändå påstå att det handlar om att jämföra sej i samhället. (Snällare ord)
Bor du i en inrökt etta, i dåligt område så strävar du efter att ta dej därifrån för att sluta i villan med havsutsikt, om det nu var drömmen om att lyckats.
När du väl bor där, så är det ju såklart för dom trevliga grannarna och morgondoppen……
Jobb lika så, löner. Man vill ha bättre tjänst och mer i lön. (Tillfredställelse och lycka) För att komma åt havsutsikten och fina villan.
1 gillning
Jag skulle föreslå en bil som ser inte mycke ut för världen men går som tusan, me andra ord en sleeper…
Motor med prestanda, väghållning som en banbil, men ser ut som farfars fina gamla Volvo…
2 gillningar
För mig handlar det genuint om havsutsikten, det ger ett lugn och är allmänt mysigt. Om du inte kände mig skulle du inte veta att jag bodde där, och kände du mig redan så skulle mitt val av bostad ha extremt liten betydelse i vår relation. Så ganska dålig ”avkastning” ur det hänseendet.
Men jag förstår vad du menar med att det ligger i våra gener. Vi har ju dock samtidigt ett ganska utvecklat intellekt som gör att vi till stor del kan stå över våra ofta ganska ologiska och kontraproduktiva känslor som kan dyka upp. Om random person imponeras av mitt x, y eller z vet jag rent intellektuellt är helt ovidkommande även om någon primitiv del av hjärnan vill framhäva mig som bäst/störst/vackrast för alla jag stöter på. Det är egentligen samma intellekt som gör att man inte hänger sig åt socialt oacceptabla beteenden.
1 gillning
Jag håller med dej. Jag tycker dock det kan vara bra att våga ifrågasätta sej själv ibland.
Ha ett litet flygplan så jag kan pendla mellan olika företag och fastigheter.
2 gillningar
Ja, det är lite skum känsla när man surfar in på forumet och läser typ:
“Man är ju rik först vid 10 mille liksom. Allt under det är fattigdom.”
Man bara: “Ok…”
3 gillningar
Det är intressant att läsa om andras drömmar när det gäller fysisk rikedom för en bil hade jag inte lagt mycket pengar på om jag så hade 10 miljoner kr.
Min bil är helt avbetald och tar mig från A till B. Det är vackert så. Jag behöver ingen fancy bil. Har aldrig fattat grejen.
Min dröm är att leva vinterhalvåret i ett varmt land. Florida eller Thailand. På sommarhalvåret kan jag bo och leva i Sverige. 
Det är liksom som en maträtt blir ju inte 100 ggr godare för att den serveras på guldfat. Det förändrar inte själva maträtten. 
2 gillningar
Gränsen för när man känner sig rik flyttas framåt hela tiden. Så är det för mig i alla fall. Kommer nog aldrig känna mig rik. Möjligen om jag vinner på EuroJackpot
Tanken på att bo i ett “varmt land” på vintern ger mig känslor av dels likgiltighet och dels avsky. På tal om att känna ett behov av att underkänna andras livsnjuteri.
Vad intressant. Hur kommer det sig att du känner så?
Jag bara menar att bilar/kläder/möbler/frimärken/GW-figurer/dataspel kan vara ett intresse hos vissa fast inte hos andra.
Jag må alltid tro det värsta om mina medmänniskor men det såg väldigt mycket ut som att du såg ned på (eller i bästa fall ifrågasatte vettigheten i) ett genuint motorintresse.
Hahaha, klockren kommentar! 
Rikedom kan ju se så olika ut beroende på var man startar och var man vill. Jag som till exempel är intresserad av FIRE och har en “drömsiffra” som jag jobbar mot; helt plötsligt i något forum ser jag att någon använder mitt ouppnåeliga mål nästan som sin startpunkt som de vill komma ifrån. 
Tänker att du och din partner visst kommer att komma till den där villan en dag! Trägen vinner! 
3 gillningar
Jag har förståelse för det. Problemet är ju att man oftast jämför sej med dom som har mer.
Där någonstans kommer ju ”jante” in. ”Vem fan tror du att du är tänket” köpa en svindyr bil som många aldrig kommer att ha råd med. (Så som jag tänker ibland)
Det handlar ju lite om vad intresset ligger någonstans. Dock är det ju så att Lambo och FIRE kanske inte går hand i hand. (För dom flesta).
Med knegarlön, gäller det ju att välja men allt går.
Finns förmodligen dom som väljer antingen eller, men också dom som har råd med båda.
Det är väl då det jobbiga uppstår för dom som måste välja, att vissa kan ta både och.
Men den som kan ta både Lambo och FIRE sneglar kanske på den som även kan ta Strandvillan och flybridgebåten.
Själv har jag lättare att dryfta pengar med människor som har mer pengar än jag själv. Dock utan funderingar på att dom har mer pengar. Jag dras nästan till dom utan att för den delen veta från början.
När slutar man att bry sej om belopp?
Jag blir genuint glad numer om någon köpt sin dröm. Bil,båt, villa. Vill nog påstå att om jag ser till mej själv, att det var viktigare med belopp och pengar när jag inte hade så mycket pengar. (Vilket jag skäms för och är glad att jag kommit ifrån).
Jag anser dock att jag inte har så mycket pengar. Kan ju bero på just jämförelsen med dom som har mer.
Har ju givetvis mycket mer än dom flesta. Är ju död om man går på Avanzas listor….
Exempelvis är en bekant VD på ett rederi med årslön på ca 3miljoner.
Vi har väldigt bra samtal om pengar och mål, bilar, familj, villa osv.
Han är dock helt ointresserad av bilar, men för ändå en vettig diskussion och sågar ingen vid fotknölarna, och gör att diskussionerna går framåt på ett fint sätt.
Kan det ha med pengar att göra ändå? Hur man ser på andra och dess olikheter?
2 gillningar
Ja, det är väl klart att det nog inte är antingen eller. Kanske finns det en känsla av framgång av att kunna köpa den dyra bilen, men utan ett behov av att visa det för andra. Sen ser jag mig lite som en outlier också för, som jag skrev, tycker jag alla möjliga bilar är roliga och inte bara de med statusvärde.
1 gillning