Vore fint med era reflektioner kring nedanstående. Låt säga att ni planerat FIRE och snart är det dags. Ni har era 10 millar på börsen i en global indexfond.
Men så kommer en tanke:
Ska vi inte köpa den här båten för 4 miljoner?
Eller
Ska vi inte köpa den här villan som kostar 5 miljoner mer än den vi bor i nu?
Och vips så är ni tillbaka på ruta 2 och drömmen om FIRE får vänta.
Att uppgradera livet när man har en fet påse pengar till hands bör vara ganska lockande. Se bara på de som vinner miljoner på lotto. Det är ofta bilar, resor, husköp mm som gäller.
Ni som gått FIRE, hur har ni hanterat detta? Och ni som strävar efter FIRE, hur tror ni att ni kommer att hantera det?
Jag tror inte att någon som har som mål att nå FIRE och har arbetat hårt under många år för att uppnå detta, plötsligt kommer att börja spendera en stor del av sin inkomst efter att ha sparat den under en längre tid. Livsstilsinflation, enligt min åsikt, sker inte plötsligt utan är snarare ett konstant beteendemönster.
Om man däremot vinner pengar kan inställningen till hur pengarna ska eller kan användas skilja sig markant.
Inom FIRE-rörelsen diskuteras det ofta om att skapa det liv man vill ha och att spara för det. Därför borde kostnaden för att köpa en båt som är “tillräckligt bra” redan vara inräknad i planeringen innan man slutar arbeta.
Jag tycker hela tänket att slösa pengar på olika dyra saker verkar regelrätt dum. Man definierar från början vilka behov man har och vad man vill prioritera. Dessa saker bygger man upp sin plan kring. Om man sedan hittar på en massa andra onödiga behov längs vägen så vittnar det om dålig karaktär.
Jag tror det handlar om personlighet. FIRE-folket värdesätter inte statusprylar och jagar inte grannarnas uppskattande blickar (oavsett portföljstorlek) och de flesta köper inte lotter heller. Hoppfulla lottköpare är oftast de i lägre inkomstsegment som hoppas på vinst för att omsätta denna till prylar, väldigt sällan egen tid…
min fire kalkyl har varit att jag ska ha x antal mille PLUS 2 mille till lägenhet och ett par hundra till första året.
Om jag hade velat ha en båt så hade formeln varit x antal mille PLUS 2 mille till lgh PLUS x antal mille till båt.
Om man köper något man kan sälja med vinst är det väl inte så farligt? Man hamnar ju inte på noll för det, särskilt om det är något man också kan tjäna pengar på under ägandet genom uthyrning.
Jag hör er. Jag tänkte nog inte egentligen att det blir plötsliga okynnesköp eller “dyra prylar” utan snarare att det finns en kontrast mellan att ha väldigt mycket “pengar på kontot” i förhållande till den livsstil som avkastningen ger. Denna kontrast uppstår kanske långt innan dagen man planerar att gå FIRE, det kan ju uppstå även efter 20 % eller 50 % av tiden. Typ att leva på nudlar för att kunna nå FIRE. Lite som Warren Buffet som körde en svingammal Volvo och samtidigt är dollarmiljardär, det känns lite knasigt. Om man ska hårddra det är det väl egentligen en fråga om man ska leva PÅ kapitalet eller leva AV kapitalet. Dvs FIRE med 4 %-regeln eller die with zero.
Jag har svårt att se att man är exakt samma person med exakt samma behov och önskemål om livet när man först bestämmer sig för att försöka nå FIRE, som när man har möjlighet att faktiskt RE typ 10-30 år senare. Det finns kanske en gråzon här som kan vara intressant att diskutera.
Du är på rätt spår. Beteende-ekonomer har länge uppmärksammat att folk är notoriskt dåliga på att förutse sina verkliga framtida behov.
Daniel Kahneman skrev bl.a om det i “Thinking, Fast and Slow”.
Självklart kommer prioriteringar att ändras många gånger under ens livstid. Fördelen med FIRE är att inget hindrar dig att gå tillbaka till arbete eller skapa fler sidoinkomster. Du har bara skapat din egen basinkomst som frigör tid och kraft att göra annat.
Inte alls, så länge bilen funkar och inte börjar kosta mer än den är värd.
Som jag sa i mitt poddavsnitt: Jag sökte inte FIRE. FIRE erbjöds mig som en möjlighet genom insikt av vad mina prioriteringar och livsval resulterat i.
Så delvis håller jag med. Antingen har man väldigt hög lön och stålfokus för att nå dit snabbt eller så tar man och gör det valet när livet visar att det går.
Merparten mår säkert bäst av att inte sätta målet FIRE om det riskerar att ligga 25 år in i framtiden. Då riskerar målet att sabba resan.
Man köpte de innan man gick, sen kom man på att äga saker bara tog massa tid så när man går på fire nyttjar man tiden på sånt som ger, inte sånt som tar typ.
Jag kan inte se mig offra min frihet för statusprylar jag inte behöver.
Vår FIRE/pension bygger på att bibehålla nuvarande levnadsnivå utan att lönearbeta.
Om lusten att segla fin båt uppstår bokar vi segelsemester i Kroatien.
Om vi mot förmodan längtar efter sportbil så hyr vi väl en sådan.
Att äga en båt tar såklart tid i anspråk och det ska man bara göra om det ger mer tillbaka. Det gäller ju allt man äger Men Något ska man ju fylla dagarna med när man RE, varför inte tex båtliv om man upptäcker tjusningen med det.
Jag har mer gjort så här: I stället för att leva på den nivån lönen tillåter, så lever jag på den nivå avkastningen tillåter. Allteftersom man jobbar ihop mer kapital så att avkastningen ökar, så kan man höja sin spend.
Absolut om de ger mycket tillbaka, en del jag känner gillar att pyssla båt på våren, själv skulle jag nog hellre hyra i nuläget för att slippa allt runtomkring jobb som båt krävde.
Jag håller med i sak, men det räcker ju att ta en snabb blick omkring sig, var man än är, för att inse att det är extremt få individer som har den disciplinen och ”karaktären” att inte vika från en på förhand uppgjord plan. Dessutom kan ju även en rationell människa ändra sig.
Men Något ska man ju fylla dagarna med när man RE, varför inte tex båtliv om man upptäcker tjusningen med det.
🫶🏽