Förr ett tag sedan tipsade @FIRE-Jimmy oss om att bjuda in hans vän Johan Strand till podden som gjort FIRE vid 55 år. Jimmys beskrivning av Johan:
Johan har nyligen fyllt 55 och gjort en FIRE. Hans strategi för FIRE har varit främst tjänstepension, som han maxat under många år. Han har en intressant historia och började som egenföretagare och var väldigt framgångsrik, tills han tvingades i konkurs i samband med finanskrisen 2008. Han förlorade nästan allt han hade.
Johan deltog i Nyhetsmorgon hos tv4 för ett tag sedan i ett inslag på Die With Zero och FIRE (Johan syns på skärmen).
Jag såg den här tråden tidigare och kände väl ungefär att det här är väl per definition FIRE men 55 är ju faktiskt en ålder där man kan ta ut ordinarie tjänstepension så det är ju meningen att man ska kunna göra det.
Vet inte om frågorna blir så annorlunda då mot någon som gick vid 60 eller 63.
Fråga: jag kollade på instagramklippet och jag ser inte riktigt hur hård investering i pensionssystemet egentligen skiljer sig mot att ha kapital på t.ex. ISK. Då tänker jag framförallt på tjänstepension, vilket jag antar är vad han menar främst.
Båda går att konsumera upp på kortare tid, om man vill, det finns egentligen ingen motsättning där eller något magiskt med tjänstepension kontra privat sparande.
Hur menar han att det skiljer sig?
Personligen optimerar jag bara för låg skatt när jag viktar tjänstepension mot privat sparande, resten kan jag styra ändå och även dö med noll och leva livet tidigt.
Johan och jag sågs över en öl för några veckor sedan och hade ett mycket trevligt samtal (trots rejäl värme och det faktum att jag precis kom från tåget). Jag tänkte lite på det här att TV4 lät honom tala till punkt, vilket förvånade mig lite. Jag undrar om detta är en mognande trend i media efterhand som FIRE blir mer “offentligt” och inte enbart ses som en syssla för kufar.
Jag nämnde det redan då, men fråga honom gärna om hans tankar kring normaliserandet av FIRE därute i nio-till-fem-världen.
En åtta-till-fem-värld är det väl ändå i Sverige? (Om man utgår från tjänstemannayrken.) Nio-till-fem är nåt slags anglifiering i text som jag sett på allt fler ställen.
Det stämmer, och jag håller med. Samtidigt jobbade jag själv ofta till 22 och tog en halvtimmes “lunch” vid 16.30, så jag har kapitulerat inför anglicismen vid det här laget.
Vilken upplevelse har gett bäst avkastning? Vid vilken ålder var du/planerar du att vara som rikast? Har något tidsfönstret redan stängt, som du förstod först i efterhand? Hade du gjort något annorlunda i din Fire-resa om Die with zero kommit tidigare?
Standardfrågan: Skulle du gått tidigare om du haft möjligheten?
Svar: Nejdå, jag är så nöjd med att det blev vid 55 år.
Motfrågan: Men om du hade haft möjlighet att faktiskt gå tidigare eller att någon gång i livet tagit ett längre avbrott från arbetet. Vid vilken tidpunkt hade du då gjort detta och vad hade du sysselsatt dig med vid den tidpunkten?
Förlåt om jag låter dryg här, det är inte meningen
Vilket på KTH medialabs-tiden betydde nio på morgonen, till fem på morgonen.
– “Hur var Luleå-streaming-projektet”
- “Sjukt kul, men sjukt mycket jobb! Blev flera nio-till-fem-dagar!”
- “Gee. Riktiga arbetslivet kommer bli ett tufft uppvaknande för er i högskolans skyddade verkstad…”
Eller, en av mina favoriter. Hans Zimmers definition av det där, pseudocitat från minnet:
I’m a musician. That means I work nine to five, that is nine in the evening to five in the morning, and have no skills suitable for any real job.
Som Johan också berättade i Nyhetsmorgoninslaget så är ju många i FIRE-communityn exceptionellt duktiga sparare.
Vad har Johan för egenskaper som gör att han både är duktig på att spara systematiskt över lång tid men också är duktig på att konsumera/leva upp tillgångarna enligt sin Die With Zero-plan när det blev dags att aktivera den fasen av planen?
Vilka mer oväntade problem och hinder möter du i vardagen när du valt FIRE? Tänker primärt på saker som att ta lån/krediter eller om nuvarande bank där man har bolån helt plötsligt rycker ränterabatten om man inte har inkomst?
Har du ett förutsägbart liv planerat eller hur tänker du om du vill köpa en lägenhet i spanien, dyr bil eller exklusivt medlemskap i en golfklubb. Har du räknat in det i kalkylen på något vis?
Dessa frågor kom inte upp i diskussionen vad jag minns, därför väljer jag att besvara dem här.
Att bli förälder, utan tvekan. Inte nödvändigtvis i stunden, utan vad det lett till. Föräldraskap har utvecklats till vuxen vänskap. Mina barn har med åren blivit några av mina närmaste vänner. Jag och min äldste son har byggt campervans tillsammans, tillbringat hundratals timmar i garaget, åkt på Sweden Rock och vi alla har haft otaliga samtal om livet. Vi har åkt på resor, roadtrips, besökt Gamescom… För mig är det den bästa investering jag gjort – tid investerad i relationer ger en avkastning som inga pengar i världen kan mäta sig med.
Om allt går enligt plan är svaret faktiskt nu. Jag befinner mig precis i skiftet mellan att bygga kapital och att börja använda det. Min plan är inte att dö rikast möjligt, utan att successivt omvandla kapital till upplevelser, frihet och tid tillsammans med människor jag tycker om. Om jag inte gjorde det skulle kapitalet sannolikt fortsätta växa, men då hade jag missat syftet med att spara från början. Jag ser på mitt FIRE-kapital som vilket målsparande som helst. Jag har sparat och investerat mig till frihet, nu ska det kapitalet omsättas.
Ja. Jag tågluffade aldrig som ung. Det är en sådan upplevelse jag tror hade passat mig väldigt bra då, men som är svårare att återskapa senare i livet. Samtidigt har det lärt mig något viktigt: alla upplevelser har sin tid. Det är en av anledningarna till att jag uppskattar tankarna i Die With Zero. Pengar kan sparas, men vissa möjligheter har ett bäst före-datum.
Egentligen inte så mycket. För att kunna leva enligt Die With Zero måste man först ha byggt upp ett kapital. Många lever enligt Live With Zero. Min FIRE-resa handlade om att skapa den möjligheten. Däremot tror jag att boken kommer påverka hur jag använder pengarna framåt betydligt mer än hur jag sparade dem. Den har gett mig modet att faktiskt börja konsumera det jag sparat till, istället för att se kapitalet som ett mål i sig.
Jag har valt att svara på ett axplock av de frågor jag inte minns att vi tog upp.
Q: Vilken del av din identitet var svårast att släppa när du slutade arbeta?
A: Om jag ska vara ärlig var det nog ingen del som var särskilt svår att släppa. Det som skavde mest innan jag slutade var snarare att jag pratade mycket om FIRE utan att själv ha tagit steget. När jag väl gjorde det försvann den känslan. Det betyder inte att arbetet saknade värde – jag trivdes och hade fantastiska kollegor – men mitt egenvärde hade sedan länge slutat vara kopplat till min yrkestitel och min prestation på arbetet.
Q: Är du lyckligare idag, eller bara friare? Vad är skillnaden?
A: Som Jan ofta pratar om är pengar en förstärkare. Jag delar den uppfattningen. Mer pengar = mer jag, den jag redan är, med alla mina problem, brister, utmaningar… Jag har jobbat mer med de mentala bitarna än de ekonomiska, skapat det liv och den livsstil jag önskar och tror gör mig lycklig. Hade jag inte haft det mentala på plats innan pengarna, vetat vad jag ville ha ut av friheten, då hade resultatet inte blivit bra. Frihet är möjligheten att välja. Lycka är resultatet av att välja saker som betyder något för dig.
Q: Har du någonsin saknat stressen, deadlines eller känslan av att vara behövd?
A: Stressen saknar jag inte alls. Efter min utmattning blev stress något jag lärde mig att undvika snarare än romantisera. Jag har svårt att uppleva stress som något positivt efter min utmattning. Känslan av att vara behövd finns däremot kvar, men den har flyttat. Idag handlar den mindre om arbetslivet och mer om att finnas där för mina barn, mina föräldrar och människorna omkring mig.
Q: Hur förändrades dina relationer när du inte längre behövde ett jobb?
A: De viktigaste relationerna förändrades egentligen inte – de fick bara mer utrymme. Jag kan åka och hjälpa mina föräldrar en tisdag om det behövs. Jag kan säga ja när någon vill ses utan att först öppna kalendern. Jag har mer tid för mina barn, mina vänner och min särbo, men kanske framför allt mer mental närvaro när vi väl ses. Tid är nog den finaste gåva man kan ge en annan människa.
Q: Om dina barn eller barnbarn bara fick ta med sig tre lärdomar från ditt liv – inte om investeringar utan om hur man lever – vilka skulle de vara?
Relationer är det viktigaste vi har. Men relationer underhåller inte sig själva – de behöver tid, omtanke och närvaro.
Samla hellre på upplevelser än statusprylar. De flesta av oss minns människor och ögonblick betydligt längre än saker.
Använd pengar för att köpa frihet, inte identitet. Pengar kan ge dig möjligheten att välja hur du lever, men de kan aldrig tala om vem du är.
Inte heller denna fråga diskuterades, så du får ett svar här.
Jag tror att det handlar om att jag alltid sett mitt FIRE-kapital som ett målsparande, precis som om jag hade sparat till en bil eller ett hus – bara med en mycket längre tidshorisont. När man nått sitt mål är frågan inte längre “hur sparar jag mer?” utan att sätta pengarna i arbete för det tänkta ändamålet, Pengarna var aldrig målet. Målet var tid och frihet. Kapitalet är verktyget som gjorde det möjligt.
Jag har varit disciplinerad och systematisk i uppbyggnadsfasen, men den mentala resan har varit minst lika viktig. Jag har inte gått från att vara en sparare till att bli en konsument, utan från att spara pengar till att använda dem för det ändamål jag faktiskt sparat till: ett rikare liv med mer tid och fler upplevelser.
Inte heller dina frågeställningar diskuterades, så du får svar här.
Många samhällssystem är mycket riktigt byggda kring att människor har en lön. När man inte längre har en traditionell arbetsinkomst kan vissa saker bli mer omständliga. Att ta nya lån är en sådan sak, och att förklara sin ekonomi kan kräva mer pedagogik än att bara kunna visa upp en lönespecifikation. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att FIRE inte betyder att man saknar pengar – bara att pengarna kommer från andra källor än lön. I mitt fall handlar det i huvudsak om (tjänste-)pensionsinkomst, inte utdelningar/4%-regeln, vilket sätter mig i en annorlunda position då jag trots allt har en inkomst som bas. I mitt fall har jag dessutom bolånet på Avanza och slipper därför förhandla ränterabatter, därtill är det Avanza som hanterar mina pensionsutbetalningar de närmaste 10+ åren vilket underlättar den dialogen.
När det gäller framtida önskemål som eventuellt boende utomlands, en dyrare bil eller andra större utgifter så tänker jag spontant att jag inte vill ha några sådana extravaganser om jag inte kan betala för dem kontant. Som livet ser ut just nu vill jag helst inte äga någonting alls, vilket inte handlar om att jag inte vill äga saker utan om att jag inte vill att saker ska äga mig. Jag äger dock min bostadsrätt till 51% (banken äger resten) och min campervan till 100%. Campern ger mig boendet utomlands de närmaste åren. Men min FIRE-plan är inte huggen i sten. Livet förändras, och jag är beredd att mina beslut kan förändras som följd. Som direkt svar på din fråga så nej, sådant finns inte med i kalkylen då det inte finns med i planen. Jag har alltså inte räknat in saker jag inte har eller vill ha idag. Om mina önskningar förändras får jag göra nya prioriteringar.
)
Kommer under hösten!
Min FIRE-resa handlade om att skapa den möjligheten. Däremot tror jag att boken kommer påverka hur jag använder pengarna framåt betydligt mer än hur jag sparade dem. Den har gett mig modet att faktiskt börja konsumera det jag sparat till, istället för att se kapitalet som ett mål i sig.