Precis som många andra på RikaTillsammans har jag både en välutvecklad spar-gen och fäbless för Excel. Har mer eller mindre i hela mitt liv sparat ungefär halva lönen, det sparade kapitalet har jag använt för att amortera på hus, spara upp buffertar, investerat på börsen och startat eget företag.
Först lite bakgrund:
Totalt sett har jag varit ganska defensiv och försiktig i mina investeringar då jag bränt mig på aktiemarknaden och inte velat förlora mer av mitt ihopjobbade och sparade kapital. I takt med åren och att mitt kapital ökat så har jag släppt mer på handbromsen men sitter fortfarande med en stor del av mina tillgångar i räntefonder och högräntekonton (1,75% yaay!). Min tanke är att vikta över mot något mer högrisk över tid och framför allt ha möjligheten att sätta in en större klumpsumma efter ett ras likt efter Covid, jag är väl medveten om att tajma marknaden är svårt men så har i alla fall min taktik sett ut.
Hur som, när jag numera räknar ihop mina tillgångar både vad det gäller investeringar utanför och inom mitt företag, mitt avbetalda hus, mina pensioner etc. så har jag även med min lägre risktagning enligt ovan så pass mycket kapital ackumulerat så att det bör räcka livslångt med ungefär de levnadskostnader vi har idag (vi är i 45årsåldern).
Vi har även lite olika mål, där jag gärna går i pension tidigt och då kan göra det på bekostnad av att ha något mindre att röra mig med varje månad medan min partner gärna jobbar längre än jag men har en önskan om att kunna spendera mer både idag och framåt. Vi vill tillsammans uppnå en symbios där vi kan tillfredställa båda dessa tankar.
Enligt mig är det just osäkerheten kring just levnadskostnader framåt som ställer till det. Vi har redan på senare år ökat våra kostnader rejält och unnat oss mer och mer vad det gäller resor, hobbies etc. och när barnen flyttar ut vill vi kunna finnas där och hjälpa med tex delar av insats etc.
Vi kanske hittar ett dyrare boende och/eller vill ha ett boende utomlands. Vi är inte lockade av att bara vara lediga och leva så billigt som möjligt utan faktiskt nyttja det vi själva byggt upp för oss.
Jag vill alltså uppnå en balans mellan följande parametrar när jag kan känna att jag uppnått FIRE:
- Ha tillräckligt mycket pengar så jag kan leva på dem livet ut med viss marginal. (FIRE)
- Inte ha för mycket pengar kvar den dagen jag dör, dvs, jag vill inte att kalkylen visar att jag bara blir rikare och rikare och kommer bli rikast på kyrkogården utan jag vill hitta en uttagsstrategi som gör att pengarna kommer räcka och lämna ifrån mig ett litet arv efteråt. (Die with Zero?)
- Inte behöva ta maxrisk med alla mina pengar utan klara ovanstående med ung. halva kapitalet investerat och resten i bostad, räntekonto etc.
- Kunna ta höjd för högre levnadskostnader och förändrat tänk kring boende etc. längre fram.
Det är just den sista punkten som håller mig tillbaka just nu då jag och framför allt min partner gärna känner att vi utöver trygghet även kan unna oss saker för de pengar som vi sparat ihop under hela livet. Hur kan jag veta hur vi resonerar om 5, 10 eller 25 år, samtidigt känns det dumt att ta höjd för alla eventualiteter och sedan inse att vi sparat alldeles för mycket och för länge.
Den grova planen är att sluta jobba tidigt, först använda delar av det investerade & sparade privata kapitalet + utdelning från ABt och sedan börja ta ut tjänstepension och vanlig pension vid typ 65. Sedan fortsätta med utdelning eller likvidera bolaget.
Hus, Arv etc. har vi satt till 0 i ekvationen men är ju definitivt ett tillskott till detta ovan.
Hur vet jag när vi lyckats skapa en situation där vi både kan ha och äta kakan samtidigt, bjuda in grannen för att smaka och dessutom ha marginal för att unna oss extra frosting när andan faller på?
Det måste finnas fler som likt oss sitter i denna situation och vill maximera återstoden av livet för båda parter, hur resonerar ni och hur har ni lagt upp planen? Har ni några bra tips kring hur vi skall resonera?
