Lite nyfiken hur många som planerar FIRE eller har gått tänkte på detta NÄR det va dax.
Sätter ni “jag skall gå vid 50år o då behöver jag såhär mycket” eller är det mer “när jag har X så kan jag gå”?
Personligen ser jag det som “jag behöver X, idag har jag Y. . när X-Y=0 kan jag gå”
I praktiken, IDAG skulle jag behöva X=2,2Miljoner för att gå. .nästa månad 2,18, nästa 2,16 osv (behöver 20ksek i månaden för att klara mig
Så för min del kör jag fortfarande 90/10 aktier/räntor o kör på till sparandet Y når X
Läster att många drar ner på risken när man “närmar sig målet” men jag känner att det är lättare att bara köra på till målet nås, när det nu blir.
Att sätta en tid typ jag vill gå om ett år känns lite stressande, jag försöker tänka “det blir när det blir”
Men hur gjorde ni, satte ni en tid eller en summa, eller båda?
En gissning om när det ungefär kan bli +/- några år så att jag har något att förhålla mig till och en tänkt målsumma som funkar för det.
Båda är ganska flytande men jag skulle säga att åldersmålet känns mer fast i mitt huvud än beloppet, så jag får väl säga att jag mentalt prioriterar åldersmålet.
Alternativt kan man väl säga att mitt mål är att ha ett påtvingat/nödvändigt arbetsliv på mindre än 20 år, dvs. ca hälften av vad som är normalt.
Det kan ju då även knytas till en viss ålder.
Sen kanske jag jobbar ändå efter det men då är det åtminstone ett eget val.
Egentligen tänker jag väl allt i perioder av tid…
Fram till tjänstepension är A
Från 55-65år är B
65 år → är C
B är enkelt att räkna, C svårare då man inte vet hur många år man har men i mitt fall får jag arv i C så det är lätt att räkna
Så det är egentligen hur många år i A jag “klarar”
Sen kommer det mentala…jag tror/hoppas att jag når den summan jag teoretiskt precis klarar mig på till våren. …sen får vi se hur länge jag jobbar kvar, varje månad man jobbar vidare ger ju rätt mycket mer marginal
Låter som det bästa, jag är lite rädd att om man sätter en dag typ ett år fram. . så kan det året på jobbet bli rätt trist. .SÄRSKILT då om börsen börjar vackla och man hela tiden får flytta fram datumet. .
Gillar egentligen inte hur mycket jag räknar på detta. . skulle också bara vilja "jaha nu går det visst " utan att planerat för mycket
Återigen vad som är chansa beror på situation om inget anmärkningsvärt händer kommer majoriteten av vårt kapital finnas kvar efter vår tid på jorden ( om historien upprepar sig är det betydligt större) och ses alltså som som ett extremt långsiktigt investerande för välgörenhet (allt som inte är laglott kommer gå dit), barn och kanske tom ytterligare generationer.
Riskerar man sin egen levnadsstandard så håller jag absolut med, varför chansa.
visst är det så, en liten chans vill man nog ta, för min del blir det nog en 50/50 portfölj efter Fire o nån årskonsumtion i fasträntor.
Sen har jag de läget att jag kommer få arv sent i livet som jag förmodligen inte kommer leva upp hur det än går
Jag strävar främst efter FI, så mina tankar går att jag vill ha X antal miljoner på kontot, innan jag går ner i tid, motsvarande den summan som jag månadssparar.
Är inte det svårare då det “inte kommer in mer pengar”?
Jag är inte där än men gissar att “fasen” från att få in pengar varje månad o se kontot öka…till att plocka ut pengar och se siffran på kontot minska kommer vara rätt “brutalt svår” första åren.
Nu har kanske många så mycket på kontot att även om dom plockar ut för att “leva på” så ökar summan på kontot ändå på årsbasis …men så kommer det inte vara för mig.
Det är dom första åren man är “rädd för” en rejäl krasch första åren i FIRE skulle vara mentalt tuff, nästan lite inne på att vara försiktig som attan första åren o sen ÖKA risken då åren till allmän pension minskar
Men det har varit ganska tröstlöst även på vägen mot FIRE. Det fanns flera perioder när jag satte in majoriteten av lönen och ändå såg totalvärdet minska…
Har både summa och tid som mål, då blir det ju SMART (Specific, Measurable, Achievable, Realistic, and Timely).
Sedan påverkar ju ena faktorn den andra. Ju mera framgångsrik vi är med att uppnå våra mål, desto längre period behöver vi applicera totalsumman till (uppskattad kvarvarande livslängd). Ju ”sämre” vi är på att uppnå det målet desto kortare tid behöver vi ju tekniskt sett täcka kostnader för.
Jo det är tungt, börjad spara hårt för första gången under början av Covid och det va TUNGT att sätta av 10000:-/mån (MYCKET för mig) men ändå se kapitalet minska. …
Jag FÖRSTÅR att många undviker börsen …det KAN vara tunga perioder o få har nog disciplinen att bara kolla saldot en gång per år
Visst, jag förstår känslan, men man måste låta logiken vinna. Så länge det man sparar inte är lånade pengar så har man ju uppenbart klarat sig utan dem.
Och andelarna i fonden/fonderna är ju inte färre trots allt. Men många utanför forumet vill inte riktigt ta in den kunskapen.
