SÅ är det ju absolut. som jag skrev i första posten så ser mitt läge ut att idag behöver jag 2.200.000:- för FIRE
Jan -25 2.180.000:-
Feb -25 2.160.000:-
Osv
Så vad jag behöver minskar varje dag. . .och med lite tur ökar det jag har så dessa summor möts under 2025.
Sen är frågan…NÄR dessa summor möts, vill jag sluta då eller bygga på mer. . .vet inte än, men jag TROR det är en skön känsla när dessa två siffror möts och jag KAN gå när jag vill. . .
Så det är mer nåt i stil Die With Zero som är din grej? Det låter som att du tänker ta mer än fyra procent totalt per år.
Kanske Pension With Zero except pension dårå. ![]()
100% die with zero. . har inga arvingar så dö med massa pengar är ett misslyckande…då kunde jag tagit FIRE tidigare.
Kompliceras också av att jag kommer få ett större arv förhoppningsvis inte fören jag är 70 (mor är 100år då) och jag vill ju egentligen inte ha ett läge där jag är rikast i mitt liv efter 75år
Men jag kan ju inte heller nå NOLL för tidigt. … .har dock en miljon ca låst i lägenheten så runt 66år tar jag troligen en hyresrätt (stått 30år i kö då)
Fattar. Då klarnar mycket. ![]()
Det där är ju lite hur man klarar det mentala. . ett konkret exempel:
Min mor och hennes två syskon fick 700.000:- var i arv i början av Covid
Min mor har NOLL intresse för aktier, fonder mm så hon satte allt på fasträntekonton
Hennes bror o syster satte i aktier o fonder:
När nergången va som värst mådde mors syster inte bra av att se pengarna “försvinna”
Hennes bror tog det med ro men tänkte på det mycket.
Mor brydde sig inte alls då hon inte sen vet hur börsen går…
Idag är båda mors syskon “förbi” min mor i sparandet då börsen återhämtade sig. … men i detta fall va det mentala värt det (värt att nämnas att mor är äldsta syskonet o är +80år)
Förresten ni som sätter en tid, hur långt innan tänkt FIRE sattes denna tid?
Jag tror inte jag kommer bestämma förrän typ 3mån innan (1mån uppsägningstid) men jag har ett “spann” bestämt.
Mer fascinerad av dom som är runt 30-40år som säger “om 10år skall jag ta FIRE” mentalt svårt att titta så långt fram…tycker jag
Jag har haft ett visst mål om att ha tillräckligt med pengar för att kunna dra ner på arbetstid eller sluta arbeta.
Detta var innan jag hade hört talas om FIRE.
Ett par år sedan körde jag 80% arbetstid under 9 månader. Kändes bra men gick ändå upp till 100%.
Jag har idag sparat och investerat så jag klarar mig ca. 25 år. Detta inkluderar inte tjänstepension, pension och nettovärdet i huset.
Detta inkluderar heller inte värdeökning utöver hålla jämn takt med inflationen.
Jag skulle alltså köra FIRE fullt ut redan idag.
Men jag har fortfarande inte slutat att arbeta.
Jag gillar att arbeta.
Så jag håller på och funderar på hur jag ska få både och, dvs kanske arbeta halvtid så jag inte släpper jobbet men får mer tid för annat.
Funderat MYCKET på detta med halvtid. . har provat att sluta kl12 varje måndag och även om det är skönt så känner jag mig lite “i tjänst” fram till kl16, det ringer, mailen “plingar” man tänker på jobbet.
har fortfarande inte haft “samtalet med chefen” men KANSKE kommer fråga om att gå ner till 60% o sluta kl 12 varje dag som prov. . .men först när jag har dom “ekonomiska musklerna” att kunna sluta helt om han säger nej eller om det inte känns bra
Kan du implementera det du gillar och inte vill ge upp med arbetet i annat?
Var själv låst i tankesättet att det är på jobbet man får strukturerat arbete, projekt, problemlösning, social samvaro etc etc. Det är dock skapligt enkelt att skapa allt det själv i livet utan att behöva komprimissa med allt man behöver göra i arbete.
Skiss: 3-4 år
Plan: 2 år
Sparade du ihop hela beloppet på 4år eller hade du redan massa sparat då och bara “hittade en ny mening med sparandet” men FIRE “skissen?”
Jag började spara då en “privatleasing affär” föll igenom, började då spara det beloppet istället. . . så hade INTE nån FIRE plan när jag började men sen kom funderingarna vad man skulle göra med pengarna.
Jag hörde uttrycket att ha arbete som surfbräda och inte livboj.
Jag har tänkt ut ett datum och vilken summa jag tänker att jag ska ha då.
Jag har också gjort ett enkelt excel-dokument där jag varje månad fyller i hur mycket jag har och jag har det uträknat hur mycket jag skulle behöva varje månad för att sluta jobba. När de två kurvorna möts har jag de pengar jag räknar med att behöva.
Med risk för at upplevas som tjatig, men jag betalade (av olika anledningar) av mitt bostadslån ganska aggressivt 2008-2013. Sedan hade jag vant mig vid att spara femsiffrigt och fortsatte därför med det. 2019 började jag mer aktivt räkna på mina årsutgifter innan jag 2021 letade onlineverktyg och hamnade bl a här. ![]()
![]()
Lite samma sak alltså. Blir det pengar över så dyker möjligheten upp. Man kan välja vad man vill köpa: Ferrari eller tid.
- Går man tidigt behöver man mer pengar.
- Går man sent behöver man mindre pengar.
Jag satte en summa.
Att avkastningen efter skatt skulle vara likvärdig som lönen efter skatt och att kapitalet skulle fortsätta växa när jag slutade jobba och inte minska.
Jag inser att målet är lite väl tufft och att det kanske inte är skitsmart att betala statlig skatt på pension.
Känns också tufft när det tar längre tid än tänkt att nå fram och ibland börjar jag tveka på om det är värt det.
Och att sätta av belopp varje månad som kan vara mindre än börsens rörelser på en vecka känns också lite meningslöst ibland.
Jag är nog på god väg men när jag börjar utvärdera och granska min plan så inser jag att jag inte ens har en plan.
Ibland känner jag att jag sparar för mycket men jag har ändå inte råd att hoppa av jobbet. Det blir typ varken det ena eller andra. Ekonomiskt vakuum.
Vad är då poängen? Är det FOMO som spökar?
Det har du väl? Men är det välbetalt är det nog andra saker som spökar. Vill man jobba ska man göra det. Måste man jobba ska man göra det. Kan man välja ska man välja det man trivs med.
Det där kan jag också känna ibland men i längden lönar det sig förstås ändå. Riktigt bra dagar kan innehavet gå upp med lika mycket som jag sätter in under flera månader och riktigt dåliga dagar kan innehavet gå ner lika mycket.
Jag började min resa med en summa, men vartefter blev det snarare då tjänstepensionen kan tas ut parallellt.
Om jag enbart skulle gå efter en summa skulle jag kunna göra exit om ett år, men om jag går i samband med tjänstepensionen kommer jag att ha ett större manöverutrymme för allt som kan hända.
De senaste årens inflation har haft en stor betydelse för min ändrade syn på hur stor summan för exit behöver vara. Något som även Bengen ser är den svarta svanen.
Summa summarum tror jag att man behöver se över helheten och vara flexibel och justera vartefter. Särskilt om man har många år kvar till FIRE.
Ja FOMO är nog en av anledningarna. Men inte att sakna jobbet snarare att hoppa av för tidigt och sen inse att det inte höll hela vägen.
Sen beror det nog även på att jag inte har 100 räknat ut hur det ska bli och vad jag behöver.
Ibland är planer etc man gör på jobbet mest en ppt övning men jag inser att denna resan nog behöver en bra plan och det är inte helt rätt att räkna fram hur den ska se ut. Tror man får bryta ner det i steg.