30 år, ekonomiskt fri - skriver bok. Vill ha era perspektiv

Ett rikare liv
1

Hej alla,

Jag har länge följt Rika Tillsammans – både podden och forumet. Därför känns det naturligt att vända mig hit nu. Jag är 30 år gammal och har i dag en nettoförmögenhet på cirka 6 miljoner kronor, exklusive tjänstepension (ca 800 Tkr) och exklusive bilar och annat konsumtivt, men inklusive eget kapital i bostad. Jag har samtidigt levt, och lever, ett fantastiskt liv utan avkall på upplevelser eller vardagslyx eller något annat. Jag har tjänat merparten av min förmögenhet genom eget företag, inklusive en nyligen genomförd försäljning av detsamma. Jag skriver detta inte för att imponera, utan för att vara transparent – jag vet att tydliga siffror ofta är en förutsättning för meningsfull diskussion här.

Jag har familj, tre små barn, hus och bilar, och befinner mig i ett läge där arbete i dag är mer ett val än ett krav. Jag är kanske inte 100 % ekonomiskt oberoende i strikt mening, men har en handlingsfrihet som jag upplever är ovanlig i den här åldern. Och med hänsyn till mitt kapital och avkastning är det kanske en tidsfråga innan jag är ekonomiskt oberoende ur alla synvinklar. Jag är inte FIRE i klassisk bemärkelse, och är snarare kritisk till många delar av FIRE-rörelsen (vilket jag också skriver om). Samtidigt delar jag mycket av grundtänket kring medvetna val, alternativkostnad, livsplanering och att använda pengar som ett verktyg för frihet snarare än konsumtion.

Jag håller just nu på att skriva en bok. Syftet är inte att visa hur man maximerar pengar, utan hur man kan:

  • leva ett bra liv relativt tidigt
  • använda pengar som ett system och verktyg, inte som mål
  • undvika att fastna i autopilot
  • förstå trade-offs i olika livsfaser
  • planera sitt liv mer aktivt än normen ofta uppmuntrar till

Boken är personlig och resonemangsdriven. Jag delar hur jag själv tänkt, vilka val jag gjort, vad som fungerat – och vad som inte gjort det. Den handlar om studier, företagande, hälsa, relationer, tidens värde, skulder och investeringar, FIRE, ”tillräckligt”, och livsplanering i praktiken. Boken fokuserar viss del på att fatta medvetna val utifrån självreflektion och självinsikt. Inga klassiska spartips kommer att finnas med. Det som jag själv upplever som ett unikt perspektiv – och som är en av anledningarna till att jag vill skriva den här boken nu – är timingen. Jag är relativt ung, men har samtidigt hunnit bygga upp ekonomisk stabilitet, företagserfarenhet, familjeliv och ansvar. Det gör att jag kan resonera kring ekonomi, frihet och livsval mitt i livet, och inte i efterhand. Många böcker skrivs antingen av personer som precis börjat resan, eller av personer som summerar den långt senare, eller för den delen av “extrema” personer med hänsyn till exempelvis extrem förmögenhet.

Anledningen till att jag skriver här är enkel: Jag vill ha perspektiv. Gärna kritiska. Jag är särskilt nyfiken på:

  • Hur ni som är eller strävar mot FIRE ser på balansen mellan sparande och livskvalitet?
  • Vilka resonemang ni saknar i ekonomiböcker generellt?
  • Vanliga tankefällor ni själva sett eller hamnat i?
  • Vad ni tycker ofta underskattas i diskussioner om ekonomi och frihet?
  • Vad ni hade velat förstå tidigare i livet?
  • Hur resonerar ni kring att skjuta upp upplevelser till ”senare”, i synnerhet sådant som rör barn och familj, när man samtidigt vet att vissa faser i livet (ex en resa med sina små barn) inte går att återuppleva?

Ni behöver inte hålla med mig – tvärtom. Jag är mer intresserad av välformulerade invändningar än bekräftelse. Om någon vill kan jag gärna dela kapitelrubriker eller specifika resonemang ur boken, men jag vill börja med att lyssna. Tack för ett väldigt bra forum – och tack på förhand för all input.

Mvh

7 gillningar
2

Välkommen till forumet! :smiley:

Kul projekt, även om jag inte läser mycket om ekonomi/självhjälp. Däremot bollar jag gärna en idé eller två och försöker sätta ord på det i min tubkanal.

Jag gillar främst det du skriver om balans och att du också har familjeansvaret parallellt.

3

Jag tycker det här låter som ett väldigt sunt och intressant bokprojekt. Det som tilltalar mig mest är att du inte försöker sälja ett system eller en metod, utan snarare beskriver hur du själv har tänkt, omprövat och ibland haft fel. Det känns ärligt, och det saknas ofta i ekonomiböcker.

Timing-perspektivet är också spännande. Att skriva mitt i livet, med familj, ansvar och pågående val, gör resonemangen mer relevanta än antingen ”jag är precis i början” eller ”nu summerar jag allt i efterhand”. Samtidigt är det ju också modigt – du lämnar utrymme för att vissa slutsatser kanske ändras med tiden, men det är nog också en styrka.

3 gillningar
4

Kul läsning! Kul att det går bra!

Jag är intresserad av FIRE och driver eget. Ett par år yngre än du dock men på liknande bana. (Skriver också en bok men har inget alls med ekonomi att göra…) Jag vet inte om jag skulle säga att jag siktar på FIRE direkt. Det är för tidigt att säga om man kan hålla samma verksamhet som senaste 4 åren eller om det blir något annat om tre år, hur dyrt det blir nu med familj, etc.

Med tanke på planen att bo kvar i Stockholm, så är genuint totalt ekonomiskt oberoende FIRE kanske ett överambitiöst fantasimål som jag inte riktigt förväntar mig. Därför tror jag mer på strategin att ha låga, eller helst inga lån. Ska man ha stora lån på en dyr bostad blir ju FIRE extremt utom räckhåll. Då krävs ju större FIREtal för att täcka högre utgifter. Paradoxen är ju att avbetalningen av bolån på de dyra bostäderna här i Stockholm gör ju att man inte samtidigt bygger upp ett FIREkapital särskilt lätt ovanpå det. Personligen känns därför den skuldfria vägen bäst. Man är mindre påverkad av börsens upp och ned. Det krävs en inkomst, men ska man bara äta mat och betala avgift kan man ju överleva som hel familj på en halvtidslön om det krisar.

Här är mina svar på dina frågor:

Vad gäller sparande och livskvalitet så sparade jag 95% av alla pengar jag tjänade när jag bodde hemma som yngre innan jag kände till FIRE. Jag är bara inte dyr i drift och sparar fortfarande ca 65% av lönen. Jag upplever alltså inte att jag ens aktivt sparar. Det blir så eftersom default är att inte spendera.
Man måste ju känna vad det är man uppoffrar för att hitta balansen. För mig blir inte sparandet en uppoffring utav levnadsstandard direkt. Vill man däremot spara 25k mindre per år för att åka på en skidsemester tycker jag nog inte man borde offra det för FIRE. Man kommer ju aldrig ha samma skidåkning som 65-åring jämfört med 30. Äter man däremot ute för ofta eller festar upp pengarna kan jag tycka man borde spara mer till pensionen…

Läser inte ekonomiböcker, så är dig inte till någon större hjälp där dessvärre.

Klassiska tankefällan känns för mig som att horisonten konstant rör sig bortåt. Ju mer man samlar på sig, desto mer tänker man att man behöver. Bra sätt att dö med för mycket pengar i förhållande till tid spenderad på ackumulation. De pengarna borde då spenderats på skidresorna, t.ex…

Det mest underskattade är i min mening skuldfrihet och låga utgifter. Mycket av ekonomioptimering handlar så ofta om maximal belåning på boendet vilket kräver högre utgifter. Huvudvärken kring att jonglera lånen med att upprätthålla hög inkomst känns överskattat. Detta kanske är mer av ett metaperspektiv som egenföretagare. En anställd har ju samma/ökande inkomst generellt genom karriären.

Jag är tidigare i livet egentligen kanske, men jag skulle velat haft mer kunskap om investering redan som tonåring.

Att skjuta på upplevelser känns generellt inte som en bra grej. Har man hälsan med sig och vill göra något så borde man definitivt överväga det. Är det på tok för dyrt så det sänker hela ekonomin måste man ju tänka om. Har man råd borde man göra det man vill. Sparandet kan inte förstöra nuet, men nuet kan inte helt förstöra sparandet. Tyvärr tror jag det ofta är antingen eller: De som flitigt sparar är för rädda för att spendera, medan de som spenderar för mycket inte ens tänker på sparande som ett alternativ. Man fastnar i ena banan, kanske rentav tenderar åt ett håll i ådrorna. Jag är nog ofta lite mer konservativ med att spendera än jag borde vara. De få gångerna jag vill lägga pengar på något borde jag kanske göra det. Oron är väl att man skulle börja göra det alldeles för mycket, och därför blir det sällan något.

Jag är stolt att jag köpte nytt kök och nu har både mer förvaring och diskmaskin. Jag hade klarat mig med gamla köket, men det har varit sjukt värt det! Väldigt out of character med en sådan splurge!

2 gillningar
5

Stort tack för ditt genomtänkta svar - precis den här typen av resonemang som jag hoppades få.

Jag känner igen mig i det du skriver om låga lån, och uppfattar det som att många enbart tittar på lån i matematiska termer och potentialen till hävstång (investera skulderna på börsen) och utan att beakta de mänskliga aspekterna av skulder. Jag skriver även om detta i min bok - sambandet mellan skulder och investeringar, och att de är två sidor av samma mynt.

Intressant gällande ditt höga sparande och att det nästan är ett default-läge, snarare än ett aktivt uppoffrande. För den som redan lever på en nivå som känns bra, och inte längtar efter mer konsumtion, är ett högt sparande nästan en bieffekt - inte ett mål i sig. Det som för en person är en smärtsam uppoffring kan för en annan vara helt friktionsfritt. Och då blir frågan inte “sparar jag tillräckligt"?”, utan snarare “lever jag i linje med hur jag faktiskt fungerar som människa?”.

Jag delar din syn på upplevelser, och detta är en sak som jag tycker att FIRE inte behandlar korrekt. Tiden är inte linjär, och tid tidigare i livet är troligen mer “värdefull” än tid mycket senare i livet - dels på grund av vad man kan göra med tiden med hänsyn till exempelvis upplevelser.

Din reflektion om köket träffade också rätt hos mig. Vi planerar att inom några år bygga om köket, eftersom det just nu med tre små barn är fel tajming. Det är inte en ekonomisk fråga, utan en livsfasfråga. Ett nytt kök idag skulle mest innebära stress, försiktighet och risken att det blir förstört innan vi ens hunnit njuta av det. Ekonomiska beslut bör aldrig fattas i ett vakuum.

1 gillning
6

Tackar :slight_smile:

Kul att du gillar att balans och familjeansvaret sticker ut - det är faktiskt en av anledningarna till att jag ens började skriva. Jag tycker att många böcker behandlar ekonomi alldeles för isolerat och utan kontext. Ekonomi blir snabbt abstrakt om man plockar bort relationer och vardagsansvar.

1 gillning
7

Tack - det där träffar väldigt rätt i hur jag själv ser på projektet.

Att skriva mitt i livet, utan facit, är helt medvetet valt. För mig är det också en del av berättigandet till att ens skriva boken.

8

Min första tanke/reflektion var att jag undrar vems perspektiv berättarrösten i boken har. Är det din levda erfarenhet du har som avsändare? Då vore det förstås häftigt med andra kulturer/personers perspektiv på samma fenomen… ursäkta nu svamlar jag bara men jag såg framför mig en bokserie där storyn är densamma men narrativet/perspektivet förändras för att avsändaren har förskjutits.

Det som du ser som självklarheter kan av någon annan vara helt främmande. Det kan ju bemötas med försiktighet, kompromiss eller med en ansats att försöka fånga båda och nyfiket resonera kring why.

Lycka till med boken och livet :clap:t2:

9

I mitt fall blev köket verkligen en vändpunkt. Vi hade pratat om barn i 2 år vid det laget. Det var för mig inte läge i studentlägenhet, och efter vi flyttade till bostadsrätt var det renoveringen som var mentalt i vägen för mig att ta beslutet förstår jag i efterhand. Vi började försöka sista 2 veckorna av renoveringen. Mycket bra beslut eftersom jag i det ögonblicket kände mig redo att ha en bebis, men hade inte greppat hur oändlig graviditeten är. Fortfarande lång tid kvar.

1 gillning
10

Invändningar mot vad?

Ja, du måste nog presentera en del av materialet om någon ska kunna ha invändningar :slight_smile:

2 gillningar
11

Är dessa sex miljoner dina egna eller tillsammans med barnens mamma? Är det tillsammans med henne har du tyvärr en bit kvar.

1 gillning
12

Bra poäng, haha.

Ett kapitel i boken handlar om FIRE. Jag tar ett väldigt konkret exempel ur mitt eget liv, eftersom det är här jag själv började ifrågasätta FIRE-logiken på allvar.

Förra året var jag på Mallorca och plaskade i poolen med min då tvååriga son. Inget extravagant. Ingen lyxresa i egentlig mening. Bara sol, vatten, skratt och total närvaro. När jag tänker på FIRE-resonemanget i sin renodlade form – “jobba hårt nu, njut sen” – så slår det mig: hur ska jag kunna skjuta på just detta i 20 år?
Min son kommer inte vara två igen.
Han kommer inte vilja leka i poolen med sin pappa på samma sätt när han är 10, 15 eller 25.
Den typen av tid går inte att spara, bara att använda – eller förlora.

Det är här jag upplever att FIRE ofta blir för endimensionellt. Modellen är rationell ur ett ekonomiskt perspektiv, men den bortser från att livets värde är extremt ojämnt fördelat över tiden.
En vecka ledigt vid 30, med små barn, hälsa och energi, är inte samma sak som en vecka ledigt vid 60 – även om den “kostar” lika mycket pengar.
Jag menar inte att FIRE är fel. Jag menar att timing saknas i modellen. Att man riskerar att optimera för ett framtida liv på bekostnad av ett liv som faktiskt pågår.

Så mina genuina frågor till er som är inne i FIRE-tänket är:
Hur värderar ni tid med små barn jämfört med tid senare i livet?
Hur resonerar ni kring att barn inte väntar – även om kapitalet gör det?
Finns det upplevelser ni medvetet inte skjuter på, trots att det fördröjer FIRE?

Tar gärna invändningar, missar jag något i mitt resonemang?

1 gillning
13

De namngivna summorna är mina egna, exklusiva min frus. Vi bor även relativt billigt (sett till förmögenhet), och bolånet på ca 1,8mkr är under 50% belåning vilket innebär att vi inte behöver amortera. Räntekostnad på bolånet är löjligt låga ca 3 000 kr/mån efter ränteavdrag. Vi har nya solceller och batteri, och bergvärme, så även driftkostnader är extremt låga. För att summera har vi väldigt låga kostnader sett till förmögenhet, och det är just det som ger ekonomisk frihet - resonerar jag.

14

Grattis, spännande och roliga tider väntar :slight_smile:

1 gillning
15

Berättarrösten i boken är i grunden min egen, alltså min levda erfarenhet och mitt sätt att resonera. Jag gör inga anspråk på att det är universellt, tvärtom. En stor poäng för mig är just att visa hur jag har tänkt, omprövat och ibland haft fel – snarare än att slå fast hur man “bör” leva.

Samtidigt försöker jag hela tiden hålla två perspektiv i huvudet: varför vissa val har varit självklara för mig, och varför samma val kan kännas främmande, orimliga eller till och med provocerande för någon annan.

Jag gillar idén du lyfter om olika perspektiv på samma fenomen. Även om det inte blir en bokserie i praktiken, så är ambitionen att boken ska innehålla just den friktionen – där mina självklarheter ställs mot andra människors verklighet. Inte för att kompromissa bort resonemangen, utan för att förstå varför vi landar olika. Jag försöker i boken att lyfta tydliga resonemang, snarare än fakta och “gör såhär".

16

FIRE var inget jag brydde mig om under småbarnsåren.

Ja, och vi hade kunnat ha en betydligt högre utgiftsnivå (och det gäller även nu i FIRE), men Ferrari i Cannes har aldrig lockat om man skall ta ett dumt exempel.

1 gillning
17

Den boken vill jag läsa! Jag är i samma situation/ålder och har svårt för just det existentiella vacuum som uppstår när man inte behöver kämpa för något alls.

Uppskattar redan vad du sktivit hittills i tråden om det. Jag känner igen det där med att vara närvarande på semester. Tyvärr tycker jag det är 50/50 närvaro och förtvivlan, för jag är alltid så medveten om att tiden och hälsan är valutan i min nya “budget” eller praktiska begränsning.

När pengaproblemet löstes flyttade bara fokus till nästa begränsning. Många på forumet verkar tolka det som att jag har dålig fantasi, men jag har massa aktiviteter och projekt för mig. Problemet är snarare att man inte vet om man kunde ha levt ännu bättre på något vis.

Fomo helt enkelt. Och yolo. Klyschiga uttryck, men det är kärnan i mina funderingar idag.

1 gillning
18

Min sparkvot är typ 60% på lönen. Nu spar jag ju inte nödvändigtvis till FIRE, men gjorde jag det så skulle jag ju ”köpa mig” en och en halv månad per månad av FIRE-tid. Lägg på avkastning så blir det mer osv osv.
Kan den avsättningen till sparande ske utan att offra pooltimmar med 2åringen så funkar ju FIRE. Min uppfattning är att det inte funkar att spara till FIRE på en medellön i 2026 i majoriteten av landet. Det är för dyrt och du kommer ffa aldrig ha låga boendekostnader om du samtidigt ska bygga upp portföljen. Med lån behövs större kapital för att bli oberoende naturligtvis.

Man hör aldrig något om ”episk hyresrätt FIRE” som strategi, haha.

Jag beundrar Jespers FIREresa, men man måste börja mycket tidigare med hög lön sett till snittet utan startkapital för att kunna göra samma resa han gjorde, dessutom på längre tid. Då snackar vi samma område, lika stort hus. Vad jämför vi annars?

Har du annan kritik mot FIRE utöver de för stora uppoffringarna i nuet? De flesta FIREförespråkare på forumet är emot att späka sig för att uppnå ändamålet.

19

Det du sätter ord på är extremt träffande. När “pengaproblemet” är löst flyttar fokuset nästan alltid vidare till nästa begränsning: tid, hälsa, mening, närvaro. För mig har det varit en gradvis insikt att frihet inte automatiskt ger frid.

Jag känner igen 50/50-känslan du beskriver på semestern. Närvaro blandad med ett ständigt metaperspektiv: ”tiden går”, “det här är ändligt”, “kunde jag ha valt ännu bättre?” Även om jag tycker att jag har blivit bättre på att njuta i nuet.

Det är paradoxalt – ju mer medveten man är om tidens värde, desto svårare kan det bli att helt slappna av i nuet.

Det du skriver om FOMO träffar också något djupare än den ytliga varianten. Inte rädslan att missa något kul – utan rädslan att man kanske inte lever optimalt givet sina förutsättningar. Att man inte lever dåligt, men kanske inte bäst möjligt. Och den känslan verkar snarare förstärkas när de klassiska problemen är lösta.

Det här är faktiskt ett perspektiv jag ännu inte skrivit om, men som jag inser att jag måste ta med i boken. Just det: att hög medvetenhet ibland gör njutning svårare, inte lättare.

Nyfiken på hur andra upplever det – är det här något man lär sig leva med, eller har ni hittat sätt att vara både medvetna och fullt närvarande?

1 gillning
20

Du lyfter att “modellen är rationell ur ett ekonomiskt perspektiv” etc, men det är en avgränsning du redan har gjort. Ett antagande som redan har satt tonen för dina frågor och som skapar delar av det linjära tänk som följer i dina frågor.

Modellen, eller snarare konceptet FIRE, kan appliceras i olika hög grad i livet. Några väljer att följa strategier, modeller slaviskt för att uppnå sina mål. Exempelvis FIRE. Någon följer ett koncept eller en strategi till 60% för att enbart uppnå FI. Någon annan vill testa på att spara så mycket hen kan, enbart för att kunna konsumera det inom fem år, men kanske kollektivt klumpas ihop med resten av FIRE-kollektivet, helt ologiskt. En tredje kanske optimerar för att gå i pension vid 65 istället för vid 67. Det jag menar är att det på ytan kan se ut som att många vill samma sak, men i verkligheten är det inte så enkelt, så linjärt.

Det finns individer som mår dåligt av att konsumera, sparar allt som inte går till fasta utgifter och lever modesta liv. Ligger på 85% i sparkvot och inte känner att de går miste om något.

Det finns andra personer som lever “sitt vanliga liv” och inte gör avkall på någonting, har en sparkvot på 50-70% och ändå siktar på FIRE. Etc etc.

…Det går att rada upp oändligt många livsscenarion och det behöver inte nödvändigtvis innebära att någon av dessa gör avkall. För mig är det en förenklad bild. Men det beror på hur djupt du vill dyka?