Vad driver dig att spara?

Ett rikare liv
1

En sak som jag gått och funderat över den senaste tiden har handlat om det där med att spara tämligen “aggressivt”. Med det menar jag alltså att verkligen göra sitt yttersta för att maximera sin sparkvot. Det kan handla om att maximera sina inkomster eller att kapa utgifter så långt det är möjligt.

Det kan bland annat synas på detta forum men även i andra sammanhang, till exempel diverse ekonomibloggar eller liknande. Notera nu att denna tråd inte handlar om att kritisera någons livsstil eller de val man gör av personliga skäl.

Jag förstår att vi alla är olika och att vi har olika mål, drömmar och så vidare. Och det är precis det jag är ute efter!

  • Jag skulle vilja veta vad det är som driver just dig?

Och då menar jag egentligen inte den gemene småspararen likt mig själv, som lägger undan några slantar i ett automatiskt fondspar varje månad och hoppas på att få skörda frukten av detta på ålderns höst.

Låt mig förklara lite mer på djupet hur jag menar: Jag är idag 35 år gammal, har en hygglig lön och räknar (hoppas) att jag en dag kommer få en schysst pension i framtiden, om inget oförutsett skulle inträffa. Ponera att jag har 0 kr i sparkapital idag och planerar att arbeta till den dag jag fyller 65 år (för enkelhetens skull).

Om jag påbörjar mitt sparande denna månad och beslutar mig för att investera blygsamma 2000 kr/månad i 30 år med en genomsnittlig avkastning om 7% per år, skulle jag på min pensionsdag dels ha stabila pensionsutbetalningar varje månad samt närmare 2,5 miljoner på mitt ISK-konto.

Detta är - enligt mig - ingen dålig position att vara i som pensionär. Tänk också på att eventuella bolån, studielån och annat antingen är helt avbetalat eller åtminstone avsevärt lägre än förr. Samtidigt har dina barn (som är stora utgiftsposter) sedan länge flyttat ut och dina omkostnader bör således vara betydligt lägre än vad de var för ca 20-30 år sedan.

Detta tar oss till min frågeställning:

  • Du som sparar så mycket du bara kan just nu - vad driver dig?

Jag förstår att ekonomisk frihet kan vara en drivkraft för många. Det är nog ingen dum känsla att veta att man kan gå i pension i 50-års åldern om man önskar. Men det är nog inte en förklaring som fungerar för alla. Handlar det om rikedomen i sig och känslan av att ha 20+ miljoner på kontot?

Att lämna efter sig så mycket som möjligt till barn och barnbarn? Att kunna resa jorden runt så snart arbetslivet är avklarat att du i stort sätt inte kan kalla dig bofast?

Ja, ni förstår säkert min fundering. Det finns absolut ingen underton av kritik eller skepsis gentemot er som känner att frågan är riktad mot just er. Jag är verkligen bara nyfiken på hur just du ser på ditt liv om x antal år och vilken vision som driver dig mest!

10 gillningar
2

Min default drivkraft för att spra är tyvärr “rädslan för att det kommer att skita sig”:

Jag försöker idag aktivt motarbeta den genom att ifrågasätta den men det är extremt svårt. Här är ett annat avsnitt på temat.

Jag får medvetet fundera mycket på vad som gör mitt liv rikt idag, och där jag har landat mycket är:

Av en händelse kommer faktiskt avsnittet nu på söndag (#241) handla om temat.

18 gillningar
3

Jag delar känslan av oro och söker främst en sorts inre trygghet. Sedan har jag också en tanke om att kanske köpa ett fritidshus. I den frågan har jag inte bestämt mig men det vore fint att kunna göra det utan att dra på mig massor av lån.

Jag tror det finns en betydande skillnad mellan olika personer gällande hur man lagt upp livet vs sparkvoten. Det verkar finnas en (mindre?) grupp medlemmar på forumet som på riktigt har ”pengar som hobby”. Man duttar med tekniska frågor om index och allokering och försakar ganska mycket i livet för att uppnå det centrala målet - en maximerad sparkvot. Allt i livet utom just sparkvoten är egentligen rätt torftigt.

Jag har själv inget mål om att maximera sparkvoten. Jag lever ”fullt ut” (enligt mitt eget synsätt) och sparkvoten är mest en restpost på kontot, inte något mål i sig. Jag ser det som bra med ett hyggligt sparande och ser ”frikopplingen” mellan inkomst och konsumtionsnivå som viktig. En del vänner jag har har både en hög inkomst och en slösaktig livsstil. Allt går åt och deras överskott är obetydligt. Så vill jag inte ha det.

Jag har absolut ingen tanke om att ”göra av med allt” och ser den typen av idé som ett ”fattigmansbeteende”. Jag vill ha ett större kapital och även kunna hjälpa mina barn att få en bra start i livet. Det handlar då inte bara om att ge dem en stor summa utan mer om en helhetslösning. Jag ser framför mig att de sannolikt kommer att bo kvar hemma längre än jag själv gjorde. Jag vill kunna erbjuda en hemmiljö och en livsstil som är ”tillräckligt attraktiv” för att det ska uppfattas som positivt att bo kvar hemma under studietiden. I det paketet kan ingå att åka på mer ”avancerade familjesemestrar”. Det får kosta lite att få till det bra.

2 gillningar
4

Jag lever livet utan lifestylecreep, behöver inte så mycket och har hög lön. Har inget hets att spara utan köper bara när jag behöver något, har dock svårt att köpa när det inte fyller ett behov så det kan vara en svaghet för mig.

8 gillningar
5

Matten. Det är det korta svaret på hur det började.

Längre svar nedan.

Jag såg ett youtubeklipp när jag var ca 20 år gammal där de påstod att investerade pengar DUBBLAS vart tionde år.

Tänkte att det här kan ju omöjligt stämma, varför gör inte alla jag känner det då?
Fortsatte gräva och kom fram till att det stämmer, i snitt.

Min personlighet är lite så att om jag kan göra en stor jobbig sak direkt och sedan vara av med den så föredrar jag det. Jag är till naturen lat men kan anstränga mig mycket nu om det innebär att jag kan göra vad jag vill sen.

Om jag månadssparar 10 000 eller 20 000 idag ger det samma effekt som att jag skulle börja spara 40 000 eller 80 000 om 20 år.

Alternativen är alltså i mitt huvud, intuitivt:

Jobba lite nu, jobba inget sen.

Jobba inget nu, jobba jättemycket sen.

För mig är det knappt ett val, jag faller naturligt in i alternativ 1.

Frågan man får ställa sig är: behöver jag spara i livet?

Om svaret är ja är det extremt fördelaktigt att förskjuta sparandet till tidigare i livet än senare. Jag kan helt enkelt lägga ner mycket mindre tid och energi på det totalt sett då. Detta gäller oavsett vilket belopp man tänkt att man ska spara ihop.

Kunde jag göra detsamma med t.ex. träning hade jag gjort det också. Träna arslet av mig idag och äta chips när jag är 60 och leva på mina gamla meriter. Där funkar det inte men det gör det med sparande och investeringar.

Inlägget kan även sammanfattas med nedan video:

18 gillningar
6

En stor del av det för mig är att ha möjligheter och trygghet.

Exempelvis vet jag att jag skulle kunna vara utan jobb idag i allt från ett till fem år utan att få helt slut på pengar (lite beroende på livsstil under de åren). Jag är inte orolig för att jag ska hamna där av tvång, utan snarare ser jag det som en möjlighet om jag skulle ledsna på mitt nuvarande jobb eller helt enkelt vilja göra något annat som att resa eller testa någon ny karriär.

Ett annat driv är att alternativen känns sämre. Jag får inte särskilt mycket ut av många sorters konsumtion. Undantag skulle jag säga är några väl valda (och förhållandevis billiga) hobbys, resor/upplevelser och mat. Att lägga pengarna på hög och köpa mig tid i framtiden känns därför ofta som ett bättre alternativ än att köpa den där tv:n, tröjan eller bilen.

3 gillningar
7

Ränta på ränta. Som ovanstående skriver är det mycket mer värt ju tidigare man börjar, om man kan. Har rest en hel del i jobbet och ser hur mycket fantastiska platser det finns utanför svedala. Vill ta med mig frun och återuppleva vissa av dessa platser på eget schema. Inser att livet kan ta slut idag men drömmen om framtida upplevelser driver mig. Med det sagt konsumtionssparar jag även för upplevelser i nutid och investerar i hälsosam mat.

2 gillningar
8

Rent principiellt så stämmer vad du säger såklart, men lite beroende på var man befinner sig i livet så får man ju ta hänsyn till löneutveckling och humankapital.
Spara 10 000kr för 20 år sedan skulle krävt enormt mycket mer ansträngning än vad det gör att spara 40 000kr idag för mig.

9

Trygghet, men också att jag helt enkelt inte gör av med pengarna jag tjänar. Jag köper det jag vill och behöver, men slösar inte.

Jag mår bra av att spara pengar varje månad och det ger framtida möjligheter, som tidigare pension, gå ner i tid på jobbet, säga upp mig och starta eget, eller vad jag nu i framtiden vill göra.

Har nyligen fått ett annat jobb, som visserligen ger ett par tusen mindre i lön, men som också ger mig bättre arbetstider, roligare uppgifter, ledigt helger och röda dagar.

11 gillningar
10

Frihet att välja vad jag vill lägga min tid på. Strävar mot FIRE typ modell barrista

1 gillning
11

Spännande fråga och svar!

Mitt huvudmål är oberoende. Dels i traditionell FIRE-mening (jag vill göra mig oberoende av att måsta jobba för pengar, kan istället jobba med något annat för min egen skull, eller inte jobba helt)

Men en sida av oberoende som är viktigt för mig är också att faktiskt själva ”oberoendet”.

På samma sätt som de som lever ”Offgrid”. De gör det kanske av miljö eller andra ideologiska skäl, vill klara sig själv och inte vara i beroende av el- vatten och avloppsnät, eller beroende av samhället o stort.

På samma sätt vill jag bli oberoende av ”9 to 5 grind”, oberoende av min arbetsgivare, oberoende av att behöva trängas på bussen en viss given tidpunkt eller att stå i lunchkön i överfullt och dyrt Sälen just på sportlovsveckan, oberoende av många faktorer som helt styr vår tid och vardag.

”Ekonomiskt Off-Grid” liksom :grinning:

5 gillningar
12

Frihet kort sagt

1 gillning
13
  1. För att mina barn ska få en så bra start i livet; insats/köp till bostad, studera utomlands, resa i unga år, körkort mm. Fick själv denna hjälp av framsynta föräldrar som prioriterade min framtid före deras egen nutid.
  2. Trygga pension/ålderdom utan att behöva gå ner allt för mycket i livsstil
  3. Rädslan att drabbas av ngt innan barnen har ngn inkomst; dö eller blir allvarligt långtidssjukskriven så att man inte kan jobba. Dvs min sambo o barn ska inte behöva lida allt för mycket om ngt sådant händer
4 gillningar
14

Jag är trygghetsnarkoman samtidigt som jag vill driva eget företag och försöka förverkliga mina (förmodligen inte särskilt lukrativa) idéer. Snart har jag förhoppningsvis tillräckligt med pengar för att kunna äta kakan och ha den kvar.

Och jag vill absolut inte behöva ställa väckarklockan varje morgon i trettio år till!

1 gillning
15

De senaste 10-15 åren har målet varit tidig pension.

16

Jag är också nyfiken på vad man kan ha ett långsiktigt sparande till som inte är FI(RE).

För min del blir det pengar över och efter att jag köpt bostad hittade/kom jag inte på något bättre att spara till än FIRE. Alternativet hade varit att gå ner i arbetstid men pga ränta på ränta förefaller FIRE som en effektivare lösning. (Får väl också även tilläggas då i förebyggande syfte att jag har ett stimulerande arbete som jag trivs på.)

17

Jag har haft tillräckligt med upplevelser i mitt liv. Jag sparar för mina barns framtida upplevelser.

1 gillning
18

Jag vet inte varför. Jag är inte speciellt orolig av mig och har egentligen inte som mål att gå i pension tidigt.

Kanske tänker jag att bara något år till med nuvarande autopilot så kommer jag få nån uppenbarelse? Sen kan man ju såklart få sparken, men tänker att jag nog hittar nytt jobb då även om det kanske blir några steg ner i lönenivå…

Jag tror iallafall att efter att ha lyssna på RikaTillsammans sen nästan starten har jag landat i att jag inte behöver något speciellt sparmål eller behöver spendera lite extra bara för att… Trots att Jan tjatar om det :slight_smile:
Jag gillar verkligen idéerna med Die-with-Zero men mest på ett teoretiskt plan vad det verkar…

Det hjälper så klart att min fru är lik mig i detta avseende. Vi triggar så att säga inte varandra att spendera och barnen har i nuläget inget val annat än följa invanda hjulspår :slight_smile:

4 gillningar
19

Sant. I mitt fall tjänar jag betydligt mer än jag gjorde för några år sedan men jag skulle ändå säga att effekten finns där.

Men har man en reallöneutveckling blir det ju inte lika extrem skillnad, absolut.

Jag tror inte att jag kommer tjäna otroligt mycket mer realt om 10-20 år, men det är väl trevligt om jag har fel.

Det är också en stor risk i att tänka så eftersom det kan hända oförutsedda saker som dödar min potential att spara mycket i framtiden. Jag vet att jag kan spara idag men imorgon vet jag ingenting om.

Som jag skrev handlar mycket av det också om min personlighet. Jag mår dåligt av att veta att jag har jobbet framför mig. Jag tar hellre itu med det nu så att jag kan ha det bakom mig.

3 gillningar
20

Jag har inget driv att göra av med hela lönen och då blir det enkelt att spara.

3 gillningar