Det skrivs och diskuteras mycket kring sparande och att man ska få sina pengar att växa på börsen över lång tid. Men vad är det ni sparar till och när börjar ni ta ut och faktiskt använda ert kapital för att unna er saker och uppfylla era drömmar? För jag antar att ni inte bara vill lägga pengar på hög tills ni är pensionärer och att era barn ska ärva allt den dag ni dör
Ni som äger bostäder och är lågt belånade, hur tänker ni kring det i framtiden och när ni blir äldre. Planerar ni att tex låna upp mer i er bostad igen för att frigöra mer kapital? Eller sälja och flytta till ngt mindre?
Bara intressant att höra lite kring vad ni andra sparar till och hur ni resonerar kring ert kapital!
Jag har bara ett sparande och jobbar inte med olika konton till olika ändamål. dvs har inget särskilt sparande till barn eller pension mm. Syftet med det sparandet kan delas in i 4 övergripande syften.
Närtid. Betala för saker som är större en innevarande månadslön medger. Exempelvis resor, större inköp till hushållet och mindre renoveringar.
Stödja barnen när de blir äldre om det behövs (minst 10 år bort). Skulle kunna vara under studier, flytt mm.
Ha mer i plånboken som pensioner (25 år bort)
Om sparandet går bra. kunna sluta jobba tidigare eller arbeta deltid de sista åren.
Jag har slutat spara och lever på avkastningen istället. Detta är det bästa jag kunde köpa för pengarna, anser jag.
Tidigare investerade jag för detta och före det satte jag in pengar som blev över, för att jag inte ville ha all den [tillägg: ogenomtänkt] skit andra människor verkar lägga sina pengar på.
Pengar på hög gör nytta direkt och ju mer man har desto mer effekt ger det, upp till en viss gräns.
Ekonomiskt oberoende är ett spektrum som inte börjar när man t.ex. blir FIRE utan när man klarar av att betala för en trasig diskmaskin eller en dyr elräkning.
Kort sagt så används sparade pengar också hela tiden, men på frihet och trygghet istället.
Har alltid haft perspektivet att pengar på hög är bra att ha för man vet aldrig vad som händer. Nu när jag insett att FI faktiskt är inom räckhåll en bra bit före ordinarie pension, samtidigt som jag börjat ruttna på att jobba, så har det blivit målet istället.
Förut sparade jag det som blev över när jag levde det liv jag ville. Efter ett tag fanns förutsättningarna där för att gå FIRE vilket jag gjorde.
Nu sparar jag per definition inte men det beror ju på börserna om jag ökar eller minskar kapitalet. Dvs ”risken” finns att pengarna läggs på hög tills livets slutfas iaf. Alternativet är nog att öka utgifterna på lämpligt sätt. Lite oklart vad det skulle vara dock då jag är nöjd som det är. Just nu går ev överskott i in att göra FIRE-kalkylen än mer robust. Ökad trygghet kan man kanske kalla det.
På kort sikt ska jag hjälpa mitt barn med första egna boendet. På längre sikt, sluta jobba 8-10 år före riktålder utan att förlita mig på arv och utan att ta nytt bolån.
Lite väl skarpt kanske att kalla andra människors konsumtionsval för skit. Folk får väl leva sina liv hur de vill. Olika saker gör människor glada tänker jag.
Håller dock med om att det är en stor lycka om man själv är nöjd och glad med en ganska låg nivå av pengasprättande.
Trygghet och frihet. Jag har inget annat mål med sparandet som det ser ut nu. Hur jag definierat detta är inte helt utstakat. Plan A är att fortsätta som tidigare med månatligt sparande fram till pensionen, när den infinner sig beror lite på börsens utveckling. Har jag råd att gå tidigare än riktåldern kommer jag göra det. Kalkylen säger att jag är ”FI” om 15 år, runt 60. Då kan jag leva på mitt privata kapital, sen kickar pensionen in efter några år efter. Så i teorin skulle jag säkert kunna sluta jobba om 10 år och ändå ha ett behagligt liv ekonomiskt. Jag vill känna friheten att kunna resa vart jag vill eller unna mig andra saker som ger tillfredsställelse i livet, inget överdrivet lyx. Belåningsgraden idag ligger på ca 30%, har aldrig amorterat och kommer troligtvis aldrig att göra det heller. Det här är planen som den ser ut nu, men saker kan ju hända som gör att det går fortare eller långsammare. Samtidigt försöker jag också leva här och nu, att uppleva saker med barnen slår all framtida avkastning.
Absolut är det så, men jag tänker då primärt på ogenomtänkt skit i jakten på att inte “halka efter” grannen och det skulle jag såklart skrivit. Inte saker de valt med mer omsorg. Alla gör såklart som de vill.
För min del sparar jag till att uppnå resefrihet, mest för att kunna leva ut mina drömmar. Flytta till alperna hade varit en dröm också men ja den får vänta. Känner dock redan idag att jag kan unna mig lite resor, gillar och vara borta lite längre på äventyr. Något jag tyvärr prioriterat bort under åren.
Jag sparar till FIRE och också för trygghet och värdighet. Jag hoppas kunna pensionera mig vid 55. För att vara ärlig tycker jag det är sorgligt att se 60-65-åringar som fortfarande jobbar. Pension vid 55 känns mer värdigt.
Vad gäller att unna sig något så har jag tänkt i några år att vid 2 miljoner dollar i portföljen ska jag unna mig en tjusig bil. Nu när jag börjar närma mig är jag inte lika säkert längre. Men det är möjligt att det blir en 3 år gammal Mercedes AMG GLS 63 om 1-2 år då jag borde nått det målet. Man kan väl inte vara rationell hela tiden tänker jag.
Eller så får folk helt enkelt vänja sig vid tanken att uttalanden och åsikter är personliga, och att vissa tycker grejor de köper är skit. Tror samhället skulle må bättre om alla vande sig vid att inte var så fruktansvärt ängsliga över vad andra tycker hela tiden.
