Om du nått en bra bit upp på rikedomstrappan, säg nivå 4 och uppåt, hur har du kommit dit? Detta tänkte jag vore ämne för en ny tråd. Eftersom jag är ganska ny här så ber jag om ursäkt för om det här redan behandlats men jag är nyfiken på era berättelser. Vilka förutsättningar har du haft? Har du gnetat och sparat, har du kanske ärvt dina tillgångar eller är du framgångsrik entreprenör?
För min egen del: Utan att ha räknat så väldigt exakt så befinner jag mig en bra bit över gränsen för nivå 4. Räknar jag med min frus tillgångar och hennes del av huset är vi ytterligare en bit upp. Men hur kom vi dit?
För min del kom sparandet med modersmjölken. Mina föräldrar var båda högutbildade med bra jobb men utan större kapital utöver huset. De lärde mig i alla fall tidigt vikten av vid att lägga undan det första man gör varje månad. Fonder var bra, kanske även obligationer, men några fler visdomsord blev det nog inte. Däremot var vikten av ett bra jobb tydlig för mig, att utnyttja det fina och fria utbildningssystemet vi har i Sverige. Det blev en civilingenjörsexamen och relativt välavlönat jobb efter det nånstans vid millennieskiftet.
Jag har nog varit ganska bra på att spendera mina pengar. Men samtidigt har sparandet alltid funnits där. Jag är medveten om att denna kombination förstås bara är möjlig med en inkomst över snittet. Min väg till ekonomisk stabilitet (jag kallar det ännu inte för oberoende eller frihet, men det är en definitionsfråga) har dock inte främst gått genom regelrätt sparande utan istället ägande i de bolag jag varit verksam i.
Första bolaget startade jag efter att jag blivit av med jobbet under IT-kraschen i början av 00-talet. Det gick över förväntan och gav många nya erfarenheter men det var först flera år senare när jag sålde av mitt delägande i ett annat bolag som det blev kul på riktigt. Jag fick samtidigt loss lite pengar från bundna sparanden som jag haft sen studietiden. Huset hade vi redan köpt med kontantinsats upparbetad genom kort men bra bostadskarriär i storstan. Nu skulle det investeras! Det där med ISK var ganska nytt och med en teknisk bakgrund i IT-branschen var det naturligt att köpa in sig i tech-sektorn. Det här var drygt 10 år sen och som de flesta på det här forumen säkert vet så har den branschen gått fantastiskt den dess, visserligen med några dippar längs vägen men har man hållit sig till ”just keep buying” så har det gått otroligt bra ändå.
De senaste åren har präglats av höga utdelningar från onoterade aktier. Dessa har jag delvis satt sprätt på genom att renovera huset, köpa fina bilar, resa och annat kul men förstås har jag investerat det mesta. När det börjar bli mycket pengar så är det viktigt att sprida riskerna. Jag har förstås mina indexfonder i kombination med mer nischade fonder men de bästa innehaven är enskilda aktier som Amazon, Microsoft, Google och även svenska bolag som Investor, Atlas Copco, Avanza Bank och många fler. Nuförtiden är jag mindre benägen att köpa bolag på First North i jakt på snabba klipp. Jag har mina onoterade aktier till det istället. När jag köpt småbolag på börsen har det oftast gått dåligt. Bättre att köpa kvalitetsbolag och hålla kvar vid dem. Gärna en del högutdelare också så man får ut lite cash med jämna mellanrum.
Så låt höra, hur har du nått till ekonomisk frihet? Och hur definierar du den? Hur tänker du framåt?
Vi har just nu 1.4mkr/var i nettoförmögenhet (räknar bort pension), min excel säger att om 20 år så kommer vi ha 16mkr på börsen och ca 4mkr i insats. Räknade 4 år med minskat sparande för barn, annars 5% ökning av sparandet per år och 7% ökning på börsen. Sparar idag minst 30k/mån tillsammans.
Räknat in några bostadssköp dvs uttag för att öka kontantinsatsen samt bröllop. Räknar vi med pension och lite utveckling på boendet så går det fortare. Vi är ett par på 30 år.
Att nå nivå 4 vid 50 är inte så illa. Det är ganska normalt för dem som kommer dit, som jag förstår det. Det känns som ni har har bra koll på ekonomin och rimliga mål. Bättre koll än vad jag hade vid samma ålder Med det kommer man långt, även om man inte tjänar storkovan. Jag känner flera som med inkomster i det lägre segmentet ändå lyckats spara och investera sig till stora summor.
Jag vill veta mer: Bor ni i en storstad? Har ni utbildat er? Vilka löner har ni på ett ungefär?
Vi har ganska höga månadskostnader och äter ute på restaurang, har dyra hobbys och lägger typ 150k/år på resande varje år och har inga barn så vi snålar inte heller. Vi hade absolut kunnat spara mer!
Vi tjänar lite över 135/mån och sen bonus på det så blir drygt 160/mån om man slår ut det. Vi bor i en storstad och har båda 5 åriga utbildningar från universitet.
Inte illa med löner på 80 kkr/mån var vid 30 års ålder. Grattis till det! Får man fråga vilken typ av jobb?
Bra också att spara lagom och använda pengarna till att leva för också. Jag har nog själv inte alltid varit så medveten och kört “på känn” men är ändå nöjd med den balansen som varit. Det går alltid att snåla och spara mer, men är det värt det?
Vi gör alla dumma grejer. En av mina första aktier var Apple. De sålde jag med lite plus när jag trodde de nått sin topp och att deras innovationsförmåga var borta. Kursen stod då i 24 USD, nu är den nästan tio gånger högre
Kul tråd som förhoppningsvis kan ge lite olika perspektiv! Jag är ny i forumet men säkert lyssnat på ett 50-tal avsnitt och vill tyckas hört @janbolmeson förflyttning från sparande i indexfond och en icke sparad krona är en förlorad krona till ett mer avslappnat förhållningssätt till pengar och dess nyttjande (läs vattenpistoler för 2500 kr…) .
Min resa har varit lite spretig. Jag kommer från en medelklassfamilj där risk är något man ska undvika. Vi har alltid haft det bra, men inget överflöd. Jag började jobba väldigt tidigt och delade ut tidningar varje lördag och söndag från 12 års ålder till dessa att jag fyllde 18. Alla loven spenderade jag på min pappas jobb som vaktmästare/trädgårdsskötare.
Tyvärr valde jag fel linje på gymnasiet och hamnade på naturvetenskaplig linje. Där skulle jag inte varit…
Byter spår och utbildar mig till civilekonom och arbetar parallellt med studierna. Studerar 150% och arbetar 75%. Fortsätter att arbeta hårt och mycket och blir VD vid 26 års ålder. Fortsätter att driva ett antal bolag i det konglomerat jag varit anställd i från början men ville gärna göra min egen resa.
Under tiden jag är anställd så har jag alltid haft bra lön men jag har haft ett umgänge bestående av framgångsrika egenföretagande singelkillar som gjort av med alldeles för mycket pengar. Så under många år så brände jag alla mina lönepengar plus de arv jag fick under tiden, min lön var cirka 75 000 kr per månad och arven ett par hundra tusen. Som tur var ägde jag mitt egna hus med vettig belåningsgrad så jag bodde billigt.
Vid denna period var min mamma extremt trött och uppgiven på mitt leverne. Men kontakterna jag skapat både nationellt och internationellt har gett mig förutsättningarna att komma vidare på en nivå som är svårt att sätta pris på.
Vid 34 års ålder köpte jag min första verksamhet med tillhörande fastighet tillsammans med 2 delägare. Vid 36 års ålder gjorde jag min största affär då jag förvärvade en stor fastighet med tillhörande verksamhet där jag belånade det jag hade (ett par gånger om), fick reverser av tidigare ägare på rejäla summor och hade en bankman som hade hamnat i fängelse om folk fick reda på min belåningsgrad…
Det är snart sju år sedan och fastigheten och verksamheten har fortsatt utvecklas. Idag är fastigheten värderad till 100 MSEK och verksamheten blev tilldelad DI Gasell i år och omsätter nu över 50 MSEK om året.
För två år sedan köpte jag ännu en verksamhet i en närliggande stad. Denna investering har inte varit någon guldgruva utan snarare ett av mina dyrare fritidsintressen så här långt…
Då jag historiskt sett varit en usel sparare och en manisk risktagare har jag under årens lopp bränt alla vinstpengar i fortsatt utveckling så sedan två år tillbaka så sparar jag i en kapitalförsäkring via mitt moderbolag. I dagsläget är sparandet 100 k per månad där jag väljer ut (oftast) svenska bolag som jag förstår, tycker om och tror på. Min plan är 11% CAGR (så här långt 20%) vilket ger en värdering på 100 MSEK när jag går i pension om 25 år. Då jag har mycket personal anställd får jag en väldigt fördelaktig K10 samtidigt som jag kan behålla en oskattad krigskassa vid behov.
Privat äger jag och min fru ett hus för 10 MSEK belånat till 6,2 MSEK. I övrigt har vi inga privata tillgångar utan plockar ut sjukt svaga löner och tar tillbaka inlånade medel månadsvis för att klara det månatliga utgifterna…
För att summera så befinner jag mig på nivå 4 idag. En riktigt solig dag tangerar jag nivå 5 men realistiskt så sett så är det nog 20 MSEK kvar då onoterade innehav är väldigt svårt att värdera. Men då jag har allt bundet, hus, företag, pension och fastigheter har jag svårt att förhålla mig till min nivå även om jag historiskt sett betett mig som någon på nivå 5 då jag alltid haft koderna för att röra mig i dessa kretsar.
Dock har jag ALDRIG känt mig ekonomiskt oberoende eller fri!
Mina föräldrar lärde mig att sparkonto ör det bästa och börsen är inget bra ställe att spekulera på och att ta lån är det sämsta som finns. Har mindre än 5% av mitt kapital på börsen. Dom lärde mig också att jaga priser är roligt och att lära sig att göra det mesta själv är vettigt. Har haft ett vanligt hyfsat välbetalt jobb och sparat 15-25tkr per månad på sparkonto eftersom mina utgifter är så låga. Äter gott , reser utomlands fyra-sex gånger om året, har bra bil, bor i fint hus utan lån, har varit skuldfri i över 20år, odlar grönsaker, frukt och bär. Blev ekonomiskt fri vid 51år och behöver aldrig mer jobba åt nån annan om jag inte vill. Finns alltid att göra när man bor i hus med stor tomt. Har inga drömmar om att skaffa dyra prylar i framtiden som aldrig gett mig nånting. Har haft dyra motorcyklar och bilar när jag var yngre, mådde bara dåligt då när utgifterna stack iväg. Har alltid haft det mottot ju mindre man äger desto lättare blir livet och det har fungerat jättebra för mig. Hade aldrig nån frånvaro när jag jobbade och har jobbat mycket extra också när jag var lite yngre.
Intressant tråd som fick mig att tänka efter. Jag fick med mig sparsamhet från uppväxten ihop med DIY vilket gör att mycket gör jag eller köper in till bra pris eller med fokus på högt värde per krona. Inte fått några direkta pengar i arv eller från föräldrar utan fokus har varit på andra värden i uppväxten. Utöver det var utbildning något som varit självklart för mig och gjort att jag tjänar iallafall dubbelt mot vad jag troligen gjort annars.
Jag har också alltid haft ett sinne för siffror och att optimera o utvecka. Inom ekonomi har jag använt detta för att hitta besparingar och nya inkomster. Faktiskt inom alla områden vilket över tid gett mycket överskott som kunnat investerats. För mig har fokus varit att skapa ett system av beteenden som använder resurser effektivt och många olika saker som sparar pengar. Detta då jag inte förlitat mig på enbart tex hög avkastning eftersom jag velat bygga snöbollen stor i början mha mycket sparande i fonder månadsvis. Jag har även haft med min fru på tåget och vi hanterar vår ekonomi som ett gemensamt AB. Nu är vi som hushåll snart i nivå 4 och inte fyllt 40 vilket fått mig att fundera på att börja använda möjligheterna vi skapat tillsammans.
I rena pengar så har utvecklingen skett genom detta på ett ungefär:
4,6 mnkr sparande från lön i indexfonder (inte hela perioden men stor del)
0,4 mnkr värdeutveckling bostad
2 mnkr pensionsavsättningar
2 mnkr avkastning fonder
Jag kan konstatera att utan överskott från lön hade jag inte kunnat köpa fonder eller spara till bostad vilket skulle gjort att jag troligen levt i hyresrätt med enbart pension sparat.
Csn lån och ett litet värdepapperslån har också möjliggjort att vi kunnat investera lite större summor genom åren och köpa bostad utan att använda sparpengar.
Jag vet inte vad de olika nivåerna innebär riktigt, men vi skulle kunna sluta jobba idag om vi ville. Vi ska dock jobba i minst 7 år till, lagom till sista ungen tar studenten.
Vi kommer båda från fattigdom. Kronkalle jagade min mans föräldrar när han var liten, riktigt så var det inte för mig…jag var mätt och klädd men inte mer än så. Ingen av oss fick något startkapital från föräldrahemmet där vid 19-20- årsåldern.
Fattigdomstraumatiserad, månne? Jag började jobba varenda helg på gymnasiet. Flippade hamburgare, fixade körkortet helt själv vid 19.
Hade alltid pengar i tonåren (trots att jag fick betala 500 i “hyra” för att jag skulle “lära mig”).
3 barn har det blivit, äldsta 20 och yngsta 12. De kostar en del. Har noga sett till att de inte har saknat nånting.
Vi byggde nytt hus 2007, innan reglerna stramades åt och kontantinsats krävdes. 2 av barnen var små då, vi arbetade båda i handeln. Jag pluggade till en kandidat, sjuksköterska, han klättrade i karriären via kontakter och erfarenhet. Han jobbar idag som produktionschef inom logistik, och jag i kommunen samt driver eget AB som underkonsult som bisyssla.
Nettolön sammanlagt ca 70-75k.
Ser nu att rikedomstrappan är per hushåll och inte per person. Då tänker jag att det är relativt lätt att nå nivå 4? Vi borde nå 4 om drygt 10 år, lite drygt 30 år av sparande och vi når nivå 5. Tror inte vi är intresserade att nå nivå 5 dock
Jätteintressant att höra din historia! Den illustrerar att det finns många vägar till Rom [sic]. Och när du skriver att du aldrig känt dig ekonomiskt fri är det också intressant trots de stora pengar du har tjänat. Även om jag inte gjort riktigt likadant förstår jag det till fullo för det är så lätt att rätta mun efter matsäck. Nu kan du istället spara en stor summa varje månad och har kanske hittat den rätta balansen mellan att leva livet och spara i ladorna?
Ja, det verkar vara så de flesta räknar. Det är kanske inte orimligt men som du skriver blir det då ganska “lätt” att uppnå nivå 4. Enligt senaste statistiken har vi 575.000 dollarmiljonärer i Sverige. Alla dessa är på nivå 4 utan att ha räknat in sin maka/make, som jag förstår det.
Det är inte så att alla får samma möjlighet du fick bara för du fick en bra utbildning. Rätt kontaktnät, rätt efternamn, rätt tidsepok med arbetstillfällen mm. har en ganska stor påverkan på det relativa välavlönade arbetet man får.
Min väg till nivå 4 är nog ganska ovanlig. Till stor del har jag haft tur med föräldrar som bara vet hur man sparar och inte hur man lever på sina pengar och gett mig gåvor. Dessutom hjälper det om man är ensambarn och inte behöver dela på tillgångarna. Själv har jag haft ett genomsnittligt lön och sparat undan
Du har förstås helt rätt. För egen del fick jag uppleva IT-kraschen i början av 00-talet och hur det känns att bli av med jobbet. Det var en nyttig lärdom i att inte ta saker för givet och samtidigt en känga där bak att göra något nytt. Eftersom det var stört omöjligt att hitta jobb i IT-branschen under den perioden startade jag eget bolag istället, något som gick bra och gav ytterligare en massa lärdomar inför framtiden. Den resan hade jag kanske inte gjort annars.
Med det kommer man långt, även om man inte tjänar storkovan. Jag känner flera som med inkomster i det lägre segmentet ändå lyckats spara och investera sig till stora summor.
