En knäckebrödsmiljonär är den som lyckas bygga upp sitt kapital utan att vare sig ha hög lön eller fått ett stort arv. Medianinkomsten 2021 i Sverige var 33.200 kr före skatt (källa SCB). Du som hör till den stora massan med en inkomst runt medianen (25.000 kr netto) och lyckats bygga upp ett kapital, hur såg, eller ser, resan ut för dig? Hur länge har du hållit på? Vilka erfarenheter har du dragit?
FIRE för en medianare uppnås vid 7,5 miljoner om 4-procentsregeln används. Är du där?
FIRE borde vara betydligt tidigare än för 7,5 MSEK. Rimligtvis investerar du en stor del av din lön och behöver inte täcka upp för hela nettoinkomsten med avkastning.
Gäller egentligen alla.
Jag och min fru är en bra bit på väg på vår ekonomiska resa som började runt 2015. Idag har vi ca 3.2 mkr investerat i en portfölj som inte ändrats betydande sedan dess. Jag är 31 och min fru några år äldre.
Jag började 2015 att läsa på, dels om ekonomi och investeringar och parallellt, lite av en slump, om våra hjärnor. Om kognitiv bias (typ Kahneman) och började se ganska tydliga kopplingar mellan investerande och detta, hur lätt man kan gå snett och hur vår intuition i regel är kass. Oväntat kass. Så väldigt tidigt beslöt jag mig för att inse att jag förmodligen var lika kass även om mitt ego sa annorlunda, och satte upp en tråkig, billig, bred portfölj med indexfonder i en 90/10-fördelning. Det gamla vanliga med andra ord.
Jag tog examen från Teknisk Fysik det året med en ingångslön på 30000 kr innan skatt medan min (då flickvän) arbetade deltid väl under medianlön. Vi bodde i hyreslägenhet på 39kvm korttidskontrakt, ca 3500kr/mån.
Jag berättade för henne om börsen och hur jag tyckte mig se en möjlighet att kunna bli ekonomiskt oberoende på 10-20 års sikt och hon hakade på och lät mig hjälpa henne igång med sitt eget investerande.
Vi höll våra kostnader låga, vilket var enkelt då vi är ganska enkla i smaken. Vi gillar båda att ta oss ut med kaffe och fika i naturen snarare än att gå på restaurang. Hänger hellre i mina föräldrars sommarstuga och projektar på semestern än att åka till sandstrand utomlands. Hitta lycka i det enkla blev lite av ett måtto och det föll sig ganska naturligt för oss. Med det här uppsatt kunde vi spara mellan 20-30kkr varje månad sammanlagt vilket vi gjorde, och fortsätter att göra än idag.
Idag har vi två små pojkar, ett betydligt större boende (bostadsrätt med 4 rum) i en medelstor stad, en bil, bolån, vi reser ett gäng längre resor inom Sverige till våra resp. familjer varje år, skänker runt 15kkr/år, barnspar, snart husvagn osv. Högre kostnader med andra ord, men vi har kunnat behålla vårt sparande, i kronor, ungefär samma, tack vare lite löneökningar (42k / 24k (deltid)). Kan nämna att i alla utgiftsposter ovan har det ingått en hel del (rolig) tankemöda och planering för att göra det till ett lågt pris, bortsett från välgörenhet och barnspar då…
Vi har med andra ord en bra bit kvar, men känner ingen större stress, vi njuter i regel av vår vardag och känner att vi hittat en bra balans. Jag trivs väldigt bra med mitt jobb och drömmer om att i framtiden snarare än att sluta arbeta, fortsätta men att lägga mer och mer (pengar) på välgörenhet, något vi doppar tårna i sen en tid tillbaka.
Både jag och min fru känner oss klart lite udda, vi har inga vänner eller familj som lever på liknande vis.
Ska understryka att det inte bara varit en dans på rosor hela vägen heller, framförallt har jag behövt arbeta lite med att acceptera när våra omkostnader gått upp och sparandet stagnerat.
Jag tror att vårt framgångsrecept har varit att vi har tänkt väldigt lika kring pengar, jag och min fru. Och att vi har lyckats hålla samma strategi sedan 2015 utan att bry oss om vad börsen står i.
Den 23-24 varje månad, alltså VARJE månad sen 2015 så har vi kännt att “nu kommer snart lönen, då får vi handla på Avanza!” på ett glädjande vis. Den 25e så drar vi fram excel, matar in senaste siffrorna och handlar (balanserar kontinuerligt genom nyköpen) och förhoppningsvis känner vi oss nöjda med månadens belopp.
Ett annat framgångsrecept har varit att vi varit OK med att vara lite udda, vi cyklar året runt (vi har bil som används för de långa resorna enbart), alltid lunchlåda till jobben och köper mycket begagnat. Telefoner för 3500kr ist för 9000kr som vi byter vart 4e år istället för varje. Vi har identifierat och lite motsatt oss behovet av att visa status genom dyra prylar. Och det ska jag vara helt ärlig med att säga att det inte varit tvärenkelt alla gånger. Men det blir lättare efter ett tag, för mig har det känts som att jag "levlat’ inom just det området genom åren. Det går att utmana sig själv här om man vill. Välja en riktigt gubbig bil snarare än en häftig, som 30-åring, är en så sak.
Och en sista, viktig detalj är att acceptera börsen för vad den är och acceptera och förvänta sig stora svängningar. Vid Coronadippen låg vi back 3-400kkr från toppen men kunde ändå känna att det var gött att få mata på med så mycket nysparande som möjligt. Något jag är väldigt glad över. Vi har inte varit med om någon riktig finanskris ännu, och jag kan givetvis inte kan vara helt säker på hur vi kommer att känna när den kommer, men jag tror att vi är bra rustade för det. Ska sägas att vi försöker lägga ganska lite vikt i vad portföljvärdet visar och därav blir det inte så svårt när det svänger ner. Det spelar ingen roll. Vi fokuserar mer på beloppen av nysparande från månad till månad istället.
Finns mycket mer att säga, det här blev redan väldigt långt…
För lite perspektiv är detta helt normal vardag, som de dessutom skulle klassa som ”bra/bekväm”, för många i vårt land.
Hög igenkänning på det längre inlägget ovan även för vår del.
Lite oklart när vi egentligen började vår resa men låt oss säga för cirka 10 år sedan när vi flyttade ihop. Vi är nu runt 30 år och känner inte direkt att vi försakar något utan snarare att vi gör medvetna val och prioriterar ibland hårt skulle nog andra tycka. Ibland tror jag att många andra betalar för bekvämlighet utan att kanske reflektera över det.
Vi har alltid haft en önskan att skapa en ekonomi som ger trygghet och möjligheter vilket jag tror varit den största framgångafaktorn. Tillsammans med det har vi sett till att alltid jobba även under våra studietider som var cirka 4 år. Detta gjorde att studielån kunde sparas till framtida boende eller fonder. Det gjorde att när vi tog examen och ökade våra inkomster kunde vi spara en stor del av lönen i indexfonder. Detta är också tror jag mycket tack vare att vi vågat vara lite annorlunda och gå vår egna väg i saker. Tex köpt många saker lite billigare och enklare än många andra och gjort mycket själva tex renoveringar. Största skillnaden jag ser mot många andra är att vi värderar alla i princip val utifrån ekonomi. Går det att spara 100 kr relativt enkelt gör vi det inom alla områden av utgifter.
Uppföljning av utgifter har för oss varit en viktig del för att få koll och prioritera vad vi vill lägga pengar på.
2016 tog vi examen och har haft löner runt medel i Sverige. Nu ligger vi nog något över vilket har gjort att vi trots resor och en del andra större inköp har kunnat hålla över 50 % sparkvot sedan 2016. Efter examen har vi investerat mer och mer aggressivt i indexfonder och fått avkastning. Syftet har hela tiden varit att skapa bra framtida förutsättningar för att få passiva inkomster.
Just nu är vi ca 40 % FIRE på en budget på 30 000 kr per månad och har en villa relativt ok belånat. Framåt kommer vi troligen ha lite lägre inkomster men fortsätta leva ekonomiskt och inte röra portföljen.
Knäckebröd hit och knäckebröd dit, men jag är på god väg även om jag numera tjänar över medianen (men inte så mycket över). Å andra sidan är jag ensam breadwinner 
ragadisch och betalar alla räkningar själv, så jag får väl räkna mig dit ändå.
Nyseparerad 2007 med två små barn på halvtid, jobb på heltid och ingen lust att ta mig an särskilt mycket i en allmän livskris gjorde att slantarna samlades på hög ganska fort och jag investerade allt som blev över. Först i amorteringar, sedan lite fegisfonder (generations-), över till index och fullt blås.
Min erfarenhet är att det slentrianmässigt spenderas mycket pengar i vårt samhälle. Inte på saker som mat och bensin bara, utan också random crap vi inte behöver och alla dessa upplevelser som tydligen ska till hela tiden. Allt som sparades på detta investerades och mitt miljötänk har utvecklats över än längre tid och har hjälpt till på resan.
FIRE för en medianare är inte i närheten av 7,5M om man vill leva som under uppbyggnadsfasen. Hälften räcker bra för de flesta om man rättat mun efter matsäck. Jag har pumpat in åtminstone 250k på årsbasis ganska länge nu. Tittar jag på den årliga summering jag gör och jämför med nå’n sorts medel så äter jag billigare, tankar mindre, har låga boende- och elkostnader och väldigt billig hobby (för att mycket av det skaffades för 10-20 år sedan).
Är jag “där”? Tja, i stort sett, men jag vill också ha lite marginaler då min yngste bor hemma och jag väntar in konjunkturen och det av mig i förväg fastställda datumet för mer definitivt beslut innan jag eventuellt drar pluggen helt. Jag var nästan mer “där” för ett år sedan eftersom kontot visar ungefär detsamma idag och inflationen har ätit mer än så vilket visar på de där marginalerna jag pratade om.
“MedianFiRE” vid 7 500 000.
Räknat på 1 person eller ett hushåll med 2???
Om räknat 7 500 000 på 1 person så säger jag bara Hugaligen!
25 000 respektive 50 000 /mån för att driva ett hushåll. Hur många knäckebrödare kommer nå 15 mille om man har den typen av utgiftsbörda?
Dessutom är väl en median-FIRE byggd på att vara FIRE utan barn vilket gör 25/50 000/månad i utgifter ännu mer uppseendeväckande.
Bra!
Men om ni bara behöver bil till längre tripper, hyr. Det är billigare.
Jag brukar hyra 3 dagar och kör då ca 130 mil.
Det kostar totalt m bränsle ca 21 kr/ mil.
Så hade jag fortfarande haft bil hade det varit bättre att lämna den hemma!
Så är det kanske tänkt. Då rimmar siffrorna väldigt mycket bättre förstås. Vi får se vad @Pannkaka säger. 
Innan man överhuvudtaget överväger FIRE ska man se till att man är billig i drift. Det är man framför allt om man är skuldfri.
Är man inte billig i drift måste man inse att man inte har råd att sluta arbeta. Man kan inte ha råd till allt.
I mitt FIRE-exempel har jag tänkt mig ett kaptal motsvarande en svensk medianlön netto, 25.000 kr. Det är såklart individuellt vad man behöver och kan pruta ned sitt personliga FIRE-kapital till. Vi har redan fått några intressanta berättelser. Hoppas fler delar med sig.
Vid 25000 i utgifter har du inte några pengar över att investera jag hade antagit månadsutgifter ca 15k/månad/person vilket ger 4,5 MSEK enligt 4 %-regeln. Nu ska jag vara tyst, ber om ursäkt för OT!
Knäckebröd? Jag tjänar betydligt mer än medianen när jag jobbar, men har valt att jobba inom en bransch och företag som betalar bra men som har rykte om hire & fire, vilket betyder att man lätt blir av med jobbet även om man gjort bra ifrånsig.
Så trots att jag varit arbetslös ca halva tiden de senate 10 åren så har snittinkomsten varit högre än medianen. Jag spenderade lite för mycket på resor och bilar i 30 års åldern men har sedan dess investerat mer i fastigheter. Idag så kan jag leva på att endast hyra ut, men har lyx problemet att jag vill bygga ett nytt hus exakt efter mina önskemål samtidigt som jag äger två andra villor i stockholm.
Förändringen i min ekonomi kom när jag började investera i passiva inkomster och titta på pengaflödet och spendera i % av passiva inkomster istället för i % av det som kom in varje månad. Nu ser jag det som lyx att vid reor t.ex. black friday/week/cybermonday köpa saker som jag länge tänkt på och gjort bra research om för ett rabatterat pris med kontanter jag redan har på ett sparkonto.
Jag har lyckats “spara” (betala av lån) om mer än 150 000 kr/år trots att jag varit arbetslös. Jag har gjort detta för att minska risken när väl räntorna går upp (där vi är nu) då jag var mycket överbelånad tidigare.
Mitt förslag för att lyckas är att bestämma sig för att ta 1 månad utan köp av grejor (endast mat och bränsle) och sedan gå mot 10% sparande och ta detta hela vägen. Försök klara av över 100% av er lönen från ert arbete d.v.s. leva endast på passiva inkomster. Gör detta i något år för att få en nära livet upplevelse om vad som faktiskt är viktigt i livet. Sedan kan ni med gott samvete börja spendera en del av er lön.
Våren 2021 hade jag en bruttolön på 31500, alltså lite under medianen. Om man använder termen “miljonär” ganska enkelt (=man har en miljon) så var jag då vad du kallar knäckebrödsmiljonär.
För mig handlade resan dit om regelbundet sparande, lite mera ordentligt sedan 1995 när jag regelbundet började köpa aktier, och ett i vardagen sparsamt leverne. Jag är absolut inte snål och kan lätt betala 100000 för en resa men i vardagen har jag inget intresse av att göra av med pengar.
Min tanke är eventuellt att sluta arbeta när min hustru, som är åtta år äldre än mig, slutar jobba. Det är alltså åtta år som jag måste bekosta med sparade pengar innan jag blir pensionär på riktigt. Jag räknar med 15000/månad så med lite extra marginal blir det 1600000 för åtta år. Det är pengar jag har just nu men man vet inte hur det ser ut om ett par år.
Min hustrus pension ligger 5-6 år bort så jag har börjat fundera på att “säkra” mera pengar men inte just nu. Om det behövs kan jag jobba deltid några år extra.
Vi hade aldrig varit där vi är nu om vi inte har klättrat på ”property ladder” genom att köpa tomter eller utbombade fritids/ permanentboenden och totalrenoverat på fritiden. Blir ett sätt att leva i med ständiga projekt på gång. Våra vuxna grabbar följer i samma spår…
Tack för kommentaren, jag blev inspirerad och skade en tråd gällande bilägande: Är vårt bilägande så billigt det kan bli?
Så tanken är att leva helt på “vanlig” pension när den slår in? Räcker det, speciellt med ett bortfall på intjänad pension på 8år?
Tanken är att min “vanliga” pension ska räcka för att jag ska överleva. Det är inte helt lätt att på minpension.se räkna på ett scenario där man är helt utan lön i några år och sedan börjar ta ut pension men jag har gjort ett försök att räkna på det. Det jag då fick fram var att jag kommer att få en pension efter skatt som blir lite mindre än hälften av vad jag får ut i lön nu och eftersom jag sparar ungefär halva lönen nu så borde det räcka.
Min plan är ändå inte att bara ha 1600000 och sluta åtta år innan jag börjar ta ut pension. Jag har gärna någon miljon som buffert när jag blir pensionär på riktigt. Alltså totalt drygt 2500000 och det är absolut realistiskt.