Här är ännu en tråd från en som vill sluta jobba och lägga sig i hängmattan, spela boll och gå ut med hunden på dagarna. Den känslan har varit konstant i 5 år, så jag tror inte jag bara har en mental formsvacka.
Ekonomi kan jag egentligen inte, men jag är hyfsad på att räkna. Ekonomi, framför allt placeringar, har jag motvilligt tvingat mig att sätta mig in i efter att min pålitliga mamma tappat skärpan under de senaste två åren. Börjar bli lite kul, märker jag till min förvåning!
Jag har läst och räknat på alla möjliga sätt (nåja, i alla fall några sätt).
Jag är 53 år, gift, inga barn, villa i Stockholmstrakten värd 10-12 mkr belånad till 4 mkr så vi betalar bara ränta, inga amorteringar.
Frun står på egna ben, så här är det bara min del av tillvaron som vi räknar på.
Min årsförbrukning av pengar (inkl. min halva av bolåneräntan) de senaste 4 åren har legat mellan 240 och 310 kkr utan att snåla utöver min normalsparsamma smålandsgen.
Jag har samlat ihop dessa pengapåsar:
0,2 mkr på bankkonton (med ingen eller låg ränta)
5,4 mkr på börsen (fonder och aktier på ISK, KF, Fondrobotar)
1,2 mkr på IPS
2,8 mkr på Tjänstepension
0,6 mkr på PPM
2,2 mkr på inkomstpension
Jag har sett lite olika synpunkter på vad som bör räknas med i sådana här uträkningar, men här är några olika summeringar (välj de du önskar) av valda delar från listan ovan:
- Icke-pension: 5,6 mkr
- All pension: 6,8 mkr
- Den del av pensionen som i någon mening är “min” och jag kan placera som jag önskar: 4,6 mkr
- Allt utom inkomstpension: 10,2 mkr
- Allt: 12,4 mkr
Om jag enl. 4%-regeln ska få ut 310 kkr per år behöver jag 7,75 mkr. Det har jag ju med råge om jag för säkerhets skull bortser från den lite mer oklara inkomstpensionen och räknar ihop resten.
Jag har även labbat med Excel: inflation, värdeutveckling och olika simuleringar av uttag på minpension. Det verkar gå ihop sig om jag inte spårar ur siffrorna alltför mycket.
Bäst resultat får jag (enl. Excel och simulerade pensionsuttag) om jag lever på privat sparkapital fram tills jag uppnått den “riktiga” pensionsåldern (och får skatterabatt på pensionsuttagen) vid runt 67-68 års ålder. Fast det känns inget kul att plundra ISK/KF alltför mycket…
Det är visst lite stökigt i världen, så jag vill ha ganska trygga marginaler innan jag säger tack och hej till jobbet. Jag tänker på:
- Ryssland/Ukraina
- Olja och gas, energikris och höga elpriser, blir mycket värre till vintern.
- Hög inflation och höga räntor.
- Kina/Taiwan.
- Pandemi.
- Lågkonjunktur/recession.
- Ev. skatteändringar efter valet som drabbar sparkapital (förmögenhetsskatt och/eller höjd ISK-skatt), om det blir vänsterstyre.
Det är förstås alltid mer eller mindre stökigt på ett eller annat sätt. Men är det ändå inte lite värre än vanligt ju?
Synpunkter på resonemanget ovan?
Är jag klokt försiktig som tänker att jag hänger i fram till sommarn nästa år, kikar på uttagsplaneraren (som jag får tillgång till när jag fyllt 54), och tar en ny titt på hur världen och ekonomin ser ut?
Är jag överdrivet försiktig som inte säger upp mig bums?