Hållplatser på resan mot FIRE | Coast-FIRE, Flamingo-FIRE samt Barista-FIRE

Vägen mot FIRE/FI/Stay rich-fasen eller vad man nu vill kalla den är lång. Ibland så lång att det känns meningslöst att ens ge sig ut på resan.

Men på vägen mot FIRE finns det flera hållplatser, delmål som kan göra resan mer inspirerande. Man kan åka förbi hållplatsen och bara notera att man kommit en bit på vägen eller så kan man kliva av en stund och njuta i gräset innan man reser vidare. Det är också möjligt att tänka att denna hållplats är mitt slutmål och kliva av helt och hållet och där vara nöjd med det man uppnått.

För många kan nog följande kännas självklart och fånigt. Men när jag själv hörde talas om det blev jag väldigt inspirerad och kände att det finns andra alternativ som ligger mitt emellan ekorrhjul och FIRE som nog passar mig bättre.

Man kan så klart räkna hur många 100 000 kr eller miljoner man har på kontot och ha det som delmål som kan firas. Men för egen del tycker jag att det säger väldigt lite. Det går även att räkna % av slutgiltigt FIRE-mål man nått.

Men det finns även varianter på FIRE som jag tycker är roliga att läsa om och tänka på:

Coast-FIRE är en variant. Där sparar man först ihop en summa i sin pengamaskin. Pengamaskinen får sedan vara vilande fram till normal pensionsålder, dvs inga nya insättningar och inga uttag. Tanken är att man vid normal pensionålder ska ha tillräckligt mycket i pengamaskinen för att kunna leva bra som pensionär.

Barista-FIRE är en annan variant. Likt coast-FIRE sparar man ihop en summa till pengamaskinen för att sedan sluta spara. Skillnaden vid barista-Fire är att man sedan använder en del av utdelningen varje år för att möjliggöra deltidsarbete eller att ta ett mindre välbetalt jobb. Nackdelen med Barista-FIRE är att du troligtvis aldrig når FIRE och även kommer att få en lägre pension.

Flamingo-FIRE innebär att du arbetar ihop en större summa till pengamaskinen. Vanligtvis så att du når ca 50 % av summan du hade behövt för FIRE. Därefter slutar du nyspara och låter pengamaskinen växa av sig själv, precis som vid coast-FIRE. Skillnaden är hur lång tid det tar för pengamaskinen att själv växa till FIRE.

Vid coast-FIRE är det som sagt vid normal pensionsålder, vid Flamingo-FIRE tar det ca 10 år. Under åren då du inte nysparar behöver du bara tjäna så mycket som behövs för att leva i nuet. Du kan antingen spendera överskottspengarna på annat (men var försiktig så att du inte vänjer dig vid en högre utgiftsnivå vilket gör att du behöver ännu mer pengar för att nå FIRE), arbeta deltid eller ta ett jobb som är roligare men där du tjänar mindre.

Känner du till andra varianter eller delmål mot FIRE som kan vara inspirerande att känna att man uppnått eller vara möjliga hållplatser att stiga av vid?

9 gillningar

Kul att läsa om de varianterna :grinning: i slutändan för egen del blir själva metoden anpassad till den egna situationen. Jag tror det skulle bli svårt att göra tvärt om, dvs anpassa karriären och livsval helt efter en metod.

1 gillning

Associerar ofta till den klassiska berättelsen om fiskaren och affärsmannen när jag läser om dem som satsar stenhårt på FIRE.
Enligt din beskrivning lever jag just nu mest enligt någon sorts Flamingo-FIRE. Dragit ner till att jobba 2 dagar / vecka och just räknat ut (brukar inte ha så noga koll på ekonomin) att det jag får in är ungefär det jag gör av med per månad. Övrig tid lämnar utrymme för diverse småuppdrag, vissa betalda andra ideella, men också för studier/ förkovran och att finnas tillgänglig för barn och barnbarn. Finns ett kapital som får växa till sig som extra trygghet, men den redan intjänade pensionen ser ut att ge mer än vad jag drar in i dag, om nu inte allt äts upp av inflationen…

6 gillningar

En ”hållplats” på vägen kan vara att man lever på kapitalet + den semester man tjänat in under nio månader och är ledig hela juni-augusti. Behövs inte alls stort kapital för att uppnå detta, så kan vara något som sporrar.

För egen del är en sommardag värd ungefär 3-5x random dag i februari. Ger också chansen att ”prova på” pensionärslivet.

5 gillningar

Jag försöker ha ledigt jun-aug, dec-jan, och jobbar deltid däremellan. Det har inte varit helt enkelt att få chefen med på så långa breaks, och är inte säker på att sista ordet är sagt :sweat_smile:

3 gillningar

Att få igenom båda dessa blir nog knepigt, men 2-3 månader på sommaren är absolut möjligt. På många arbetsplatser är det ju i princip sparlåga mitten av juni - mitten av augusti, så dessa två månader bör man få igenom nästan oavsett vad man arbetar med.

1 gillning

De senaste åren har jag bränt mina 31 semesterdagar samt ytterligare sparade varje sommar för sju sammanhängande veckor. Till jul brukar kompen räcka till. Problemet är att jag blir sugen på mer ledighet. Jag längtar inte tillbaka, trots trevliga kollegor och mestadels motiverande arbetsuppgifter. Jag är nog ett tydligt FIRE-fall. :sweat_smile:

Barista/flamingo funkar nog varken för jobbet eller mitt eget psyke. Det skulle bli varken hackat eller malet att försöka jobba t ex 60% september till maj… Så min hållplats får bli procent och/eller rena siffror på väg mot ett mål med trygg marginal.

3 gillningar

Det problemet har jag som lärare. I år är min sommarledighet totalt 60 dagar, inklusive helgerna, och det tar emot att komma tillbaka till jobbet trots att det är ett meningsfullt och oftast roligt jobb!

Att minska arbetstiden är också svårt som lärare. Om jag väljer att inte gå i pension samtidigt som min hustru som är åtta år äldre än mig så kommer jag då att vilja gå ner ordentligt i arbetstid. Går förmodligen inte om jag ska jobba som lärare men jag kan bli någon typ av resurs och bara jobba under skoltid, kanske 8-13.

2 gillningar

En reflektion kring FIRE.
Tänker att många på detta forum röstar blått och då kanske främst på moderaterna. Hela FIRE-tanken med att gå i pension tidigt borde väl gå helt på tvärs med Fredrik Reinfeldts prat om arbetslinjen eller har jag missat något?
Blir liksom lite hyckleri i min bok.
Tänker att jag som högutbildad med arbete inom ett bristyrke har ett ansvar gentemot samhället att arbeta, vem ska annars göra mitt jobb? Fick ju möjlighet att studera med hjälp av CSN-lån med fina villkor och dessutom bekostade samhället min utbildning på närmare 1 miljon.

3 gillningar

Asfalterare, eller beläggningsarbetare som yrkestiteln numera är, var den första yrkesgruppen jag hörde talas om som kunde leva någon form av FIRE-liv. Lediga långa perioder vintertid som oftas spenderades utomlands i värmen.

Sanitetsarbetare som kör och hämtar avfall tror jag länge haft i sina villkor att få gå hem när allt är hämtat. Betalt för 8 timmar men gå hem oftast mycket tidigare. Bra upplägg för strax-FIRE.

1 gillning

Vi har väldigt lika arbeten på många sätt. Mitt är också väldigt läsårsbundet. Rent teoretiskt kan man backa i tid, men inte genom att ha ledigt en månad i t ex februari utan isf genom lång förhandling om vilka arbetsuppgifter som ska bort under hela året så att man kan gå ner i tid. För mig är inte det samma sak som längre ledighet. Visst får jag mer tid, men det ger mig inte automatiskt mer frihet. Om jag t ex vill dra iväg en vecka mitt i november så kan jag inte skyffla runt timmarna i t ex en 50%-tjänst för att jobba in veckan före eller efter.

Jag håller med om att alla behöver göra sitt för att vi som samhälle behöver varandra. Problemet är att vi som samhälle behöver inte att alla jobbar 40 timmar i veckan. Det är en konstruerad tillvaro styrd av annat än behov. På samma sätt som jag kan spara stor del av min lön kan jag se saker på mitt jobb som inte behöver göras, saker som kan göras ideellt för att någon vill det och saker som måste göras. Jag vet att det är likadant på andra platser, oavsett utbildningsnivå.

Ja, jag röstar blått, men inte på M och inte på arbetslinjen i den meningen. Jag anser däremot att alla har ett värde och att det kan omsättas i värde för andra, men då måste vi vara beredda att släppa statushets, prylfanatism osv.

Ja, jag vet att det låter hippiemässigt. Det är det inte. Men ju mer jag läser om FIRE och räknar på och utvärderar mitt eget liv och meningen med tillvaron så blir jag mer och mer övertygad om att detta varit mitt mål sedan långt innan jag hörde talas om begreppet. :slight_smile:

Men, och det vill jag vara tydlig med, jag ser varken ner på god utbildning eller de som vill arbeta mycket för att de trivs med det eller för att slippa göra saker på sn fritid och hellre köper det arbetet av andra.

2 gillningar

Jag är (bland annat) behörig lärare men har knappt jobbat som det. Jag är lite sen på FIRE-tåget så min plan är att kunna sluta jobba vid 60 om jag vill det då. Det är åtta år kvar. Om det visar sig att kalkylerna inte går ihop när jag är där så tänker jag att det går att ordna någon form av barista-FIRE (?) genom att ta längre lärarvikariat när det passar mig och vara ledig några månader när det behövs.

När jag läste in behörigheten så försökte jag vikariera lite och redan på första stället så fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ta tekniklektionerna där nästa termin. Jag skulle själv kunna anpassa schemat efter mina behov. Tänker att det skulle funka med något sådant upplägg som en nedtrappning/deltidsjobb. (Fördelen med detta är ju dessutom att man smiter undan mentorskap och annan skoloverhead)

1 gillning

Arbetslinjen handlar väl om att arbeta eller leva på bidrag/försäkringar. Inte att arbeta eller att leva på pengar man tidigare har tjänat in.

Jag ser inget problem att rösta på M och ändå leva som FIRE.

4 gillningar

Jag är 52 och min hustru fyller snart 60. Jag räknar med att kunna sluta jobba när hon går i pension men vet ännu inte om jag vill sluta arbeta helt då, kanske vill jag jobba lite. Jag har kommit fram till att 200000/år räcker bra så 1600000 är vad jag behöver för att finansiera min “tidiga pension” + att jag sedan behöver mera pengar för att täcka upp för min låga pension + att jag vill ha råd att göra roliga saker även som pensionär!

Troligtvis blir det någon form av barista-FIRE under några år, inte för att jag måste utan för att jag troligtvis vill jobba LITE.

4 gillningar

Kan absolut vara ett alternativ att ansvara för ett mindre ämne, t.ex. teknik. Kan också tänka mig att jobba som vikarie ibland på den skola jag jobbar nu, alternativt på den skola som ligger nära där jag bor.

Jag såg en variant på det på Reddit som jag gillade. Financial Freedom Calculator - Engaging Data räknar i stället i trehundrasextiofemtedelar, och säger till exempel att jag är ekonomiskt fri fram till och med 14:e juni och måste slita för resten av året. Att gå från 14:e juni till 15:e juni känns iaf för mig som mer tillfredställande än att gå från 45,2% till 45,5%.

5 gillningar

Ska inte kapa trådens huvudtema helt så nöjer mig med detta inlägg i frågan :slight_smile:

Visst har vi alla ett ansvar mot samhället, men att det enda sättet att ta sådant ansvar vore att fortsätta lönearbeta en godtycklig mängd timmar en godtycklig del av våra liv är ett onödigt smalt perspektiv.

Samhällets mest hyllade entreprenörer och kapitalister lever också som ägare och investerare. Några av dem skapar något väldigt värdefullt för samhället, andra i lägre utsträckning. En forskare kallade FIRE för ” finansialiseringen av vardagslivet” vilket jag tyckte var träffsäkert. Att en grupp ”vanliga arbetare” som tar samma finansiella perspektiv på samhället som dess toppskikt får utstå särskild kritik blir ju ,om inte just hyckleri, i alla fall lite lustigt. :wink:

Det vore problematiskt om all människor slutade arbeta och konsumera i snabbt takt, men frågan om FIRE är hållbart behöver diskuteras i ett bredare sammanhang om vad samhällets funktion och långsiktiga mål ska vara. Den kritik som ofta kommer tycker jag naturligt ofta kommer från reptilhjärnan och ett smalt perspektiv på vilken roll olika grupper i samhället ska ta.

2 gillningar

40 år i selen tycker jag räcker för att betala tillbaka till samhället. Jobba från 18 års ålder och göra vad man vill från 58. Vissa i statens tjänst har, eller åtminstone hade, ansetts jobbat klart tidigare än 65 år. Har för mig stridspiloter kunde skjuta ut sig vid 50 år.

Du jobbar inte i vården eller besöksnäringen ser jag…. Många arbetsplatser har enormt tryck de månaderna…

1 gillning

Besöksnäringen får ju skötas av sommarjobbare, någon nytta ska vi väl ha av ungdomarna. Personal inom vården behöver också ledigt sommartid som alla andra, även där får man ordna med vikarier i god tid.