Hej!
Jag och min fru har mejslat fram en plan för mig att RE. Hon har redan varit RE sedan ett par år och om ca 5 år är det min tur. Om inte tidigare. Allt ekonomiskt är löst och uträknat inkl väl tilltagen buffert, så denna tråden är om något helt annat än pengar! 
Min fundering, eller oro, är vad som händer i praktiken när man slutar att förvärvsarbeta. Som exempel det där med ens kreditvärdighet om man skulle vilja köpa nytt boende, vilket kan bli ett problem.
Finns det andra saker man bör tänka på? Förändras socialförsäkringen? Övriga försäkringar? Kommer vi att få svårt att göra x eller y? Måste man anmäla sitt utträde ur arbetslivet på något sätt? Bank? Försäkringar?
Ni som varit FIRE ett par år nu, vilka AHA upplevelser fick ni med det praktiska när ni slutade?
Om din fru redan har varit RE ett par år borde du redan ha svaren på nära håll.
Grupplivförsäkringar och dyligt som är knutet till arbetet upphör.
Pensionsinbetalningar upphör.
Arbetsgivaravgifter upphör.
Skatteverket och pensionsmyndigheten har koll på vad som betalas in.
Utträde ur A-kassa och fackförening får du ta hand om själv.
Kreditupplysningar laggar en tid men så småningom syns det att du inte har inkomst av tjänst.
Skaffa kreditkort, telefonabbonemang och dyligt som kräver kreditupplysning innan dess.
Bolån utan inkomst av tjänst kan vara problematiskt så lös detta innan RE.
Tack för svar!
Nja, när min fru slutade så var det liksom inget som förändrades riktig i våra möjligheter, jag tjänar gott nog för oss båda sas och livet efter var typ same-same.
Det du nämner har jag koll på, men har du haft någon upplevelse efter FIRE där du tänkt typ “oj då, det där funkade inte som det gjorde innan”?
Oväntade skatteeffekter kanske? Rot/rut möjligheten minskar tex
ROT/RUT funkar mot inkomst av kapital.
Om man är 55 går det för många att börja plocka ut tjänstepension för att få inkomst av tjänst.
Stämmer det inte att man inte kan få kreditkort och telefonabonnemang om man inte har en vanlig lön? Som pensionär med kapitalinkomster har det i alla fall inte varit något problem hittills.
Som pensionär har du inkomst av tjänst.
Sedan beror det på hur fyrkantiga de är vid tolkning av kreditupplysning.
Kontantkort är ett alternativ.
Tack för korrigeringen.
Kanske min frånvaro från problem som pensionär beror på att jag använder ett gammalt kreditkort och teleabonnemang.
Kanske man skall skaffa ett nytt kreditkort för att se om det går. 
Min gamla mor hade inga problem att få ett kreditkort som pensionär.
Pensionen i sig är livslång för hennes del och på så sätt en säkerhet.
Jag har fått tipset om att ansöka om värdepapperskredit innan inkomsten upphör. Praktiskt vid uttag och praktiskt att kunna använda vid t ex en sättning. Så det står på min att-göra-lista innan sista lönen kommit.
Jag skaffade ett extra kreditkort i vintras och egen mobil och -abonnemang nyss.
Har man barn som eventuellt kan behöva medlåntagare så är det bra att väga in också.
Jag är återinflyttad i Sverige efter att ha bott utomlands sedan förra århundradet :-), jag hade ingen kreditvärdighet.
Det var inga problem med mobil.
Jag fick också kredit kort, men då hade banken kontroll på mina tillgångar, och jag hade redan ringt och frågat om det fanns några sådana regler, svaret var att det finns inga regler, det är upp till varje enskillt fall.
Jag och min fru slutade jobba med våra vanliga heltidsjobb för drygt ett år sedan. Det enda vi har gjort var ett par år tidigare ta ett nytt lån på huset som vi hade amorterat ned till 20 % i skuld. Behövde köpa en ny bil och husrenovering och vi ville inte tömma vårt sparkapital. Vid diskussion med SBAB sa de att det inte skulle vara något problem att få lån efter pension heller bara det fanns en pension som räckte att betala lånet. Återstår väl att se om det stämmer om behovet uppstår.
För att vara helt säker, se till att skaffa ett kreditkort med ordentlig kreditgräns nu. Det finns flera som inte kostar något alls att bara ha, t ex BankNorwegian som kan ha gräns upp till 150 000. Har du det så kan det inte bli något problem överhuvudtaget med att ha abonnemang på Comviq, Vimla, Hallon och Fello som är resp operatörs billighetsabonnemang. Så länge du inte nödvändigtvis ska köpa mobilen på avbetalning så blir det inga kreditupplysningar eller liknande. Själv skaffade jag Hallon och betalar 129 kr i månaden för fria samtal och 10 GB som där det oanvända sparas varje månad.
Då är det kanske inte så krångligt som jag tror.
Förändring är ju lite stressande och positiv förändring får mig lite defensiv och tankarna vandrar i spår som “det kan inte vara så lätt” och “vad är det jag missar?” och andra jante slogans.
Tack alla för att ni skingrade lite av dom, jag ser verkligen fram emot att bli arbetsgivarfri (även om min AB är jättebra) 
Positiva nyheter! Den håller jag en vidskeplig tumme för då också. 
Samma här (fast billigare ;)). Eftersom det betalas via kreditkortet skiter de högaktligen i kreditupplysning.
Vad är tidigt? Skillnad om ni båda är runt 40 eller 60…
Om ni är 60 kanske det inte spelar någon roll med huslån, vid 60 kanske det finns omfattande kapital att några krediter knappast blir ett problem utan lön.
Jag har jobbat som konsult länge och vissa år tagit ut väldigt lite lön, och det är problematiskt om något bolag bara gör en UC (Många företag använder enkla profiler för att göra avslag)
Däremot att ringa företag och fråga har aldrig varit några problem, inte ens betalningsanmärkningar är inte alltid ett problem. I värsta fall kan en deposition fungera.
Inte jättetidigt kanske, 58-ish, jag är en late bloomer 
Enda jag kan tänka mig som kan bli problem är om vi får för oss att köpa en lägenhet istället. Jag/vi vill låna så mycket det går så vi har tillgång till och kan sprätta iväg vårt kapital.
Tänkte att allt ska vara slut vid 75/80 och då vill vi inte sitta med miljoner bundna i nån bostad.
Ett alternativ kan vara att ställa sig i hyreskö där det finns schyssta boenden. Sälja bostaden och sätta sig i hyres för att frigöra kapitalet.
Det har vi såklart kollat på men det är så svårt/omöjligt att hitta något man skulle kunna tänka sig, särskilt om man som vi börjar få pretantioner på boendet
Små privata hyresvärdar om det finns där ni bor är nog bästa chansen. Ofta dyrt men kan vara ett alternativ
Privata hyresvärdar omfattas också av den styrda hyressättningen, så vet inte riktigt hur det skulle kunna vara så dyrt.
I övrigt håller jag med. Många mindre värdar, särskilt de som själva bor i huset, är dessutom väldigt intresserade av trevliga, stabila och långsiktiga hyresgäster, så där kan en personlig kontakt och ett gott intryck/CV leda till lägenhet snabbt även i områen med normalt sett enorma kötider.
På tal om dyrt. Har man pengarna är väl hyra i nybygge annars bästa sättet att få ett fint boende som hyresrätt rimligt snabbt. Byggs ju tyvärr ofta bara hyresrätter i katastrofområden, men finns undantag beroende på var man vill bo (både i sin stad och vilken stad).
Jo men renoveringar / standardförbättringar brukar driva på hyran. Men visst man får ju något för det också. Nybyggen likadant om de finns på trevliga platser.