Funderar på om jag är redo att sluta arbeta och skulle behöva åsikter från alla ni kloka människor som skriver här.
Har sparat och investerat aktivt i cirka 15 år och har gnetat ihop cirka 7 miljoner kronor i aktier och fonder och är skuldfri. Ungefär hälften av tillgångarna ägs privat och andra hälften ligger i mitt egna aktiebolag.
Har relatvt låga månadskostnader, en normal månadsbudget ligger på 25-30 000 kronor. Vill dock kunna resa och bo utomlands i perioder och då vill jag och sambon kunna spendera lite mer.
Lite förenklat kan jag välja mellan att sluta arbeta helt, arbeta i perioder (3- 6 månader åt gången), eller fortsätta arbeta heltid och spara mer. Pension är fortfarande rätt långt bort, så behöver klara mig på egna medel ett bra tag till.
Hur skulle ni tänka om ni var/är i samma situation?
Det fattas en del information för att avgöra. Är kapitalet bara ditt eller i praktiken delat med din sambo? Är månadsutgifterna du anger bara för dig eller för er båda? Har sambon något kapital och/eller stadig inkomst? Har ni planer på giftermål och/eller barn? Gissar utifrån det du skriver att du är mellan 35 och 55, men var i det spannet du ligger ungefär gör ju också skillnad. Är tillgångarna diversifierade? Hur mycket skatt behöver dras från pengarna i bolaget innan de kan användas privat?
Glöm inte bort aspekten om hur detta påverkar relationen med din sambo. Om du slutar jobbar för att leva på ditt kapital medan hon fortsatt jobbar, hur skulle det påverka er relation? Är det något ni har diskuterat? Potentiellt en viktigare fråga än huruvida du kan sluta jobba eller inte.
Ja, då låter det som att du finansiellt borde kunna hålla dig flytande utan problem med lite god planering.
Återstår de lite mjukare aspekterna och eventuella oförutsedda konsekvenser. Hur blir livet utan arbete? Vad händer med dig personligen och dynamiken i er relation? Sånt som kan vara svårt att förutse, så kan vara klokt att börja med ett “provår” utan att bränna några broar till arbetslivet.
Beror rimligen på sinnelag. Ett lån med låg ränta är ju generellt ekonomiskt bättre, och ger en större flexibilitet, men för många är det en frihetskänsla att vara skuldfri. Själv har jag skuld till CSN och Avanza, men ingen bostadsskuld, då jag aldrig ägt någon bostad.
Givet att du har många år kvar kan du väl lika gärna ha pengarna investerade via bolaget och sen ta ut 300k/år (om det nu går igenom) som lågbeskattad utdelning? Slippa krångla med träda och någon som förvaltar m m.
Behöver beslutet vara definitivt och absolut? Förstår att det är kittlande att fatta ett dramatiskt beslut men om det är just klokhet du vill ha så är nog mitt bästa råd att låta förändringen ske gradvis. Börja med att ta en extra lång semester eller jobba deltid och se hur det känns.
Om din del av månadsbudgeten är runt hälften av det du avgav (den andra delen är sambons?) låter som att du har mer än tillräckligt så länge du har en rimlig pension när det är dags för den.
Bra och viktigt att prata ihop sig med sambon. Vad vill hen och kan du på något sätt stötta henne ekonomiskt i detta? Jag har en liknande situation där jag är FIRE men sambon jobbar och är betydligt yngre. Hon får viss lön och pensionsavsättning ur mitt bolag, som ett exempel. Ni kan vilja göra något helt annat.
Pengarna i bolaget kan ju som alternativ också med förbrukas långsamt, givet att du har dem investerade under tiden. Att ta ut lön ur bolaget från 67 års ålder är ju extremt förmånligt och då får då även fortsatta pensionsavsättningar. Beror så klart lite på hur din pension ser ut från arbetslivet. Men i ditt fall kanske renare att bara ta det som utdelning tills pengarna är slut…
Hade det varit mig hade jag trappat ner på att arbeta och känt efter. Att gå från 100% arbete till 0% arbete är en stor livsförändring och kan dessutom vara lite olustigt om man helt plötsligt har 0 kr inkomst. Dessutom, om man inte går ner till 0% brukar det vara lättare att öka igen om man vill.
