Det här är en diskussion runt rådet att amortering är ett tryggt sätt att använda sina pengar. Jag argumenterar för att amortering potentiellt kan ge cash flow-problematik, och att det finns andra bra sätt att förvara sina pengar som sänker risken mer, eftersom du behåller kontrollen över pengarna och kan använda dem på det sätt som du ser behov av för tillfället, utan att behöva godkännande från tredje part. En bit ner i tråden så räknar vi även specifikt på vad kostnaden för detta är jämfört med att amortera, och Jan har gjort en uträkningssida där man kan räkna på det själv. Det finns många bra argument både för och emot i tråden, så det är värt att läsa diskussionen som följer.
Min postning började som svar i en annan tråd, men jag bröt sedan ut den för att vi skulle kunna diskutera just denna fråga vidare.
Nedan följer mitt originalinlägg:
Att kunna betala av hela lånet i morgon, om jag så vill, är det som ger mig emotionell trygghet. Inte att faktiskt amortera.
Att pengarna i stället jobbar på börsen ger mig mer möjligheter och troligtvis en bättre total livsinkomst. Att pengarna är mer likvida känns också som en emotionell trygghet.
Jag har väldigt svårt att se hur det kan kännas tryggare att amortera. Då ger man upp kontrollen på pengarna och utelämnar sig till bankens godtycklighet om man kan få tillbaka dem igen. Blir man sjuk/skadad, tappar jobbet eller annat dåligt händer som gör att man hamnar i ekonomiskt trångmål så kommer inte banken låta en låna pengarna igen. Att amortera ökar risken.
Risken att inte kunna betala räntan känns däremot obefintlig. Med nuvarande räntenivåer räcker lånebeloppet i sig till över tjugo års räntebetalningar, utan att ens investera dem eller sätta på räntekonto. Med pengarna i egen ficka kan man dessutom använda dem till att täcka andra problem. Ger man dem till banken kan man inte det.
Se räntekostnaden som en försäkringskostnad för att du ökar din resiliens, och använd olika investeringar i spannet räntekonto till aktiefonder för att ta ner den kostnaden så mycket som möjligt. Beroende på hur du balanserar din risk så kan du gå lite minus (räntekonto) till potentiellt en del plus (aktiefonderna gick normalt). Men för plus minus noll i kostnad så kan man köra mindre än 50% aktier på det belånade beloppet, täcka räntan, och få lägre risk än om pengarna är bundna i bostaden.
Försök få loss så mycket som möjligt av illikvida tillgångar och gör vettiga val med dessa pengar som ökar valmöjligheter och resiliens, t ex använd dem för att skapa ytterligare intäktsström (och få stabilare cash flow än om du är 100% beroende av lön).
Poängen med hela resonemanget är att det man absolut vill undvika är att ha kortsiktiga cash flow-problem där man inte kan betala de utgifter man har just nu — och att ha en enorm någorlunda likvid buffert som är lika stor som värdet på ens bostadslån utraderar den risken ganska totalt.
(Postade detta i en befintlig tråd först, men det känns som att det förtjänar en egen. @angaudlinn @AC72)
Jag har aldrig tänkt på det så.
