Hur skulle ni göra? Bor i villa i Stockholm, värde runt 10 miljoner. Har bolån hos SBAB på 940 000 kr bundet till januari med låg ränta. Har motsvarande belopp, 940 000 kr på deras sparkonto.
Min fråga: när lånet löper ut i januari, vad skulle ni göra och varför?
Alternativ skulle kunna vara
att lösa bolånet och därmed vara skuldfri,
betala av nästan hela lånet men ha kvar 100-200 000 kr som en buffert, eller
ha kvar bolånet (men då med en högre ränta) och investera pengarna.
Har ni några andra förslag?
En fråga. Finns det någon buffert att tillgå utöver pengarna på SBAB? Röstar också för att amortera, särskilt om det finns buffert på någon annan bank, och om du/ni har fast anställning.
Vi har en sammanlagd inkomst på 70 000 kr efter skatt, min lön + makens pension och en buffert på 200 000 i annan bank. Lockas av att bli skuldfri, men t o m banken föreslår alternativ 2. Osäkert på vad som är ekonomiskt bäst.
Banken anser väl att de kan höja räntan om lånet minskar med amortering till alternativ 2? Jag vet inte hur stor buffert ett husägande kräver (finns trådar om det) och är verkligen ingen expert men håller med övriga om att vara skuldfri. Då kan ni fokusera på att spara buffert istället för att betala ränta. Om huset inte kräver renovering i närtid så finns det väl tid att bygga ny buffert. Jag renonerar så själv kring mitt eget bolån, men skillnaden är att jag har många yrkesverksamma år kvar. Vad jag förstått så är det väldigt svårt att få nya lån efter 55 år så det är också viktigt att ta med i beslutet. Dvs att det kanske inte kommer gå atr belåna huset igen. Hur som helst, så grattis till ett hus med så pass låg belåning
Som vanligt beror det på vad du vill åstadkomma. Förväntade avkastningen på börsen är högre än bolåneräntor, så man tjänar pengar på att ha höga bolån och mycket på börsen. Ju mer du amorterar desto mer sänker du din avkastning, men också din risk.
Jag hade personligen inte amorterat bort ett sånt litet lån, då du i princip inte har någon risk i dagsläget (även om räntan exploderar till något katastrofalt som 15% så klarar ni det). Själv hade jag faktiskt gjort motsatsen och lånat upp lite mer för investeringar, men då har jag mer riskaptit än de flesta.
Många har principiellt något emot lån och brukar förespråka att vara skuldfria (“det känns skönt”), men det tycker jag sänker sin förväntade avkastning mer än nödvändigt. Men det är svårt för någon annan att säga hur mycket den känslan är värd för dig.
Fegisen i mig säger att jag/vi ska amortera och bli skuldfria. Är 55 och tänkte gå “i pension” vid 60 år. Har så vi klarar oss tills jag kan börja nagga på den riktiga pensionen vid 68. Den kaxiga jag skulle vilja ta liiiite mer risk, men är förvirrad hur.
Tänk på att det kan bli svårare att låna i framtiden när ni går i pension. Amortera så pass att räntan känns hanterbar och investera resten av pengarna på ett lagom riskfyllt sätt (50/50 lysa typ)
Nej, jag inbillar mig också att jag inte kommer behöva ta lån igen, men det är helt klart nåt att ta hänsyn till när man funderar på att lösa hela bolånet. En komplikation är att det finns särkullbarn, men det har vi löst med testamente/ livförsäkringar samt att vi spar i kapitalförsäkring där vi kan bestämma arvtagare. Vem har sagt att livet är lätt! Ska läsa in mig på allas förslag. Det är många som skriver om Lysa 50/50.
Detta! Har man pengar ändå till takomläggning, byte av värmesystem o.s.v. så absolut amortera bort allt, men ser man större utgifter framför sig under perioden några år kvar till pension och graven så är det bäst att ha pengar tillgängliga för det snarare än i en obelånad villa som banken kommer vägra låna pengar på.
Det är alltid svårt att veta vad man behöver pengar till. Min poäng är att ni har nästan allt bundet i en tillgång ni inte på ett enkelt sätt kan sälja om ni behöver pengar om ni amorterar av allt.
Appropå särkullbarn. Laglottsskyddet är mycket starkt i Sverige och att ha en kapitalförsäkring i bara vissa barns namn kan anses inskränka på detta. Om det är så eller inte vet man inte förrän man prövar det enskilda fallet rättsligt. Poängen är att ni tagit steg, medvetet, för att kringgå särkullbarnens rätt till sin laglott. Bli inte förvånad om detta leder till en konflikt i framtiden om det är mycket pengar det handlar om.
Även om huset i dagsläget är i gott skick, så kan mycket hända. Jag ska dra amorteringsalternativet ett varv till med banken. Vill så klart inte hamna i en situation där vi inte får låna på huset. (Det behöver ju inte nödvändigtvis vara vi som behöver pengar utan nåt av barnen.)
Det är verkligen en balansgång med särkullbarn. Vi har försökt att se till att jag sitter i orubbat bo så långt det är möjligt ifall döden är framme. Och att alla barnen sen ärver oss båda när vi fallit ifrån. Men det stämmer som du skriver, vi har delvis begränsat deras laglott i ett första skede, för att välja det andra alternativet som är mer gynnsamt rent pengamässigt.
Så är det, men ni hade ju buffert och hinner bygga mer sådan om ni vill.
Jag är skeptisk till att de vet mer än ni om det. Blir det pension om fem år är de troligen inte intresserade stt låna ut mer oavsett. Glöm inte att banker är vinstdrivande verksamheter och inte sysslar med välgörenhet.
Personligen hade jag suttit ner, pratat genom alla förutsättningar, drömmar, planer och alternativ. Jag hade prioriterat skuldfriheten, men ni kan ju komma fram till annat.
Jag ser ingen logik över huvud taget i alternativet att amortera bort lånet. Det kostar er 2740kr per månad att ha kvar lånet (vid 5% ränta). En förhållandevis liten summa för att få behålla era 940 000kr som trygghet på ålderns höst. Ni har redan 9 miljoner inlåsta i boendet, vad är vinsten med att ha i princip alla pengar låsta, egentligen? Man vet aldrig vad pengarna kommer att behövas till och sätter ni dem i huset så får ni sälja för att kunna få ut dem igen. Detta är en no-brainer om man inte blandar in emotionella aspekter.
Om det känns väldigt relevant att få bort lånet hade jag i så fall hellre sett att ni lägger alla överskottspengar varje månad på aggressiv amortering. Lägg 15 000 kr i månaden på amortering så är det borta på 5 år.
Jag hade dock inte personligen lagt energin på ett förhållandevis litet lån i era sits. Passa på att spara ihop för maximal frihet till pensionen istället.
Fast i så fall är det enda logiska att utöka lånet, för det finns ingen anledning att tro att nuvarande belåning skulle vara den optimala nivån. Antingen ska lånet utökas eller så ska det betalas av.
Ska läsa in mig på allas förslag. Det är många som skriver om