Väl medveten att enligt kalkylen så verkar det inte helt optimalt, men jag har bestämt mig för att lösa mitt bolån.
Jag får ett väldigt stort kapital bundet i bostaden, men tycker ändå det skulle kännas skönt att bara slippa ha bolån(även om det varit en fantastisk hävstång för mig), så ser jag fram emot att sluta fundera på det och kunna fokusera mer på mitt förmodligen vettigare investerande och övriga kostnadsbesparande åtgärder.
Några andra som haft möjlighet och gjort liknande val?
Välkommen i klubben (när det är gjort). Jag betalade av mitt sista 2013, så jag firar 10 år som skuldfri i sommar. Det är en skön känsla och i stökiga tider som dessa gungar båten inte alls. 
De finns flera här som inte har några bolån…
Jag gjorde likadant förra året och amorterade det sista strax innan jul. Ångrar mig inte det minsta och tycker att det är det bästa ekonomiska beslutet jag fattat i mitt liv. Det har gett mig en helt annorlunda framåtblickande attityd om att allt jag får in nu är för min framtid.
Inte det mest matematiskt optimala beslutet men det bryr jag mig inte om. Det har gett mig en sinnesro som jag inte visste fanns när det handlar om ekonomisk trygghet.
Vi betalar av drygt 1/3 i oktober 2023 (pengarna finns redan på ett bundet konto som ger högre ränta än lånet) och resterande 2/3 har vi planerat att lösa i oktober 2025. Enda som får oss att tänka om är om det går att få en högre riskfri ränta på bundet konto än vad det kostar att binda om lånen. I övrigt har vi varit skuldfria i drygt 2 år (ett billån och CSN var det som löstes då).
Jag ser det som en förlust av framtida avkastning för stunden och delar av mig säger att jag är slö och slapp som inte gör något mer vettigt med pengarna, men jag börjar bli lite trött på att hela tiden jaga det mest optimala hit och dit, utan det här är mer för att jag känner för det…
Vårt hus är nu obelånat.
Så länge det inte alltför mycket tar av övriga möjliga avkastningsmetoder av ditt tillkommande kapital så ser jag bara en good feeling av att göra det.
Att alltid göra det rätta nere på sista raden i Excel behöver inte vara det som KÄNNS bäst.
Haft/har möjlighet ja men hos mig råder förnuftet så jag har aldrig amorterat en spänn. Det har varit en väldigt bra affär. Nu med högre räntor kanske det ser lite annorlunda ut men jag avvaktar ett tag. Den här höga nivån kanske är tillfällig och då vill jag inte ta förhastade beslut. Sen brukar jag alltid titta på vad det skulle ge om jag la in pengarna på bankkonto med ränta vs kostnaden räntan för bolånet. Just nu är min bolåneränta 3,27 och om jag binder pengar i ett år på räntekonto kan jag få 3,4 procents ränta så om bolåneräntan stannar på 3,27 ett år framåt gör jag en bättre affär om jag lägger pengarna på sparkonto istället och då är det givet att man inte betalar av lånet. Även om bolåneräntan skulle bara något högre så tycker jag det är mer värt att ha pengarna i sin ägo istället för bunden i bostaden
Jepp håller definitivt med i ditt resonemang, det är precis så jag har levt, har jag inte kunnat räkna fram en vinning i det så blir det inte av.
Jag har funderat på det här med bolån länge, det brukar hjälpa att ställa portföljerna på totalavkastning genom åren och sen jämföra med vad jag betalt i bolåneränta, men känner att jag är rätt nöjd och att det vore gött att bara slippa tänka på det mer för stunden.
Jag tror det är bra att ha en sund mix mellan kapital i fastigheter (ser jag som låg risk, inflationssäkrat på längre sikt) och på börsen (hög risk, hög avkastning).
För oss blev det bra att öka på lågrisk biten lite samtidigt som Riksbanken publicerade höjningarna på hösten. Det gav en bättre positionering inför kommande pensionering.
Goodbye sista bolånet för oss också alltså 
Vi har varit skuldfria i många år nu. Skön känsla att allt man äger är vårt. Minns fortfarande känslan den dagen vi betalade av vårt sista lån, man kände och fortfarande känner en frihetskänsla som slår det mesta inom ekonomisfären…
Japp - vi har betat av allt vad bolån heter och inte ångrat oss en sekund…
Ja, vi betalade också av vårt bolån och löste även våra studielån i förtid. Jo, jag vet att vi idag skulle kunnat ha ett större kapital om vi istället hade investerat de pengarna men känslan att vara skuldfri har varit mer värd. Det har gjort mig helt övertygad om att hos oss är inte pengar något “rationellt”
Den mentala effekten av att vara skuldfri ska nog inte underskattas. Kan vara mycket mer värt än den extra avkastningen man kunde fått av hävstången.
Jag får garanterat bättre mental känsla av att vara FIRE/ekonomiskt oberoende än att jag betalt av bostaden. Om man har mentalt svårt med lån tycker jag man borde jobba mer på att försöka få inställningen till lån snarare än att ta bort lånet. Så länge det är mer lönsamt att inte amortera så är det dit man ska! Låter man känslor styra sin ekonomi kommer man få betydligt sämre ekonomi.
Det sämsta ekonomiska beslut jag tagit var att inte ta något studielån. Hade tänkt låna för att spara i indexfonder men avstod pga känslan att vara skuldfri. Idag vågar jag inte räkna på vad ett månadssparande i indexfonder under åren 2008-2012 skulle vara värt. Nej lämna känslorna utanför och gör rationella ekonomiska beslut istället
Jag har möjlighet att betala av hela bollånet men väljer aktivt att inte göra det.
Att ha pengarna obundna innebär ett högt optionsvärde.
Dessutom tror jag att den långsiktiga avkastningen (i procent) på min portfölj överstiger de långsiktiga räntekostnaderna på bolån (i procent). Så har det varit historiskt och jag ser ingen anledning till att det skulle vara annorlunda denna gång.
Enskilda år kan det så klart sticka iväg både åt det ena och andra hållet. Men över tid tror jag alltså att en välbalanserad portfölj avkastar högre än vad ett lån med säkerhet (i detta fallet ett bolån) kostar.
Således är det rationella beslutet att amortera så lite som möjligt. Det tyckte jag både före, under, och efter coronakrisen. Det tyckte jag före och under (och kommer troligtvis tycka efter!) ukrainakriget.
Jag känner mig trygg ekonomiskt och med strategin, och kan hantera stora svängningar utan att behöva agera på det.
Av samma skäl kör jag allt rörligt. Långsiktigt, över tid, och historiskt har alla former av bindningar (oavsett om det är låneräntor, elpriser, etc.) kostat mer än att bara köra rörligt. Inte enskilda år, men långsiktigt.
Jag tror jag har fördelen av att vara väldigt matematisk och logiskt snarare än känslomässig i min ekonomi.
Det ångrar jag också. På den tiden hade jag inte riktigt börjat investera och tänka i dessa banor, utan sparade uteslutande på sparkonto med minimal ränta 
.
Jag dubbelångrar mig, för inte nog med att jag inte tog studielån, så satt jag även på (för en student) massa pengar som bara låg på hög från att jag jobbade parallellt. Även första åren när jag började jobba heltid. Vi pratar om hundratusentals kronor på sparkonto 2007, och nysparande med typ 100k per år på sparkonto fram till 2015.
Tur i oturen så var jag åtminstone sparsam, för när jag väl insåg att jag borde investera så fanns ju pengarna åtminstone nominellt kvar.
Staten betalar ju 30 % av räntan, hade aldrig betalat av hela bolånet.
Så länge 4 procentsregeln gäller, kan komma tider där börsen underpresterar under en längre period också.
Själv så lever jag skuldfri så har ej bankens vinande piska som snärtar mig i ryggen varje månad är en speciell känsla helt klart att äga sin bostad utan lån ångrar man sig kan man ju alltid bara låna upp mer pengar men vad jag sett så brukar de flesta som testar på att leva skuldfria trivas ganska bra med det