Vi har en del sparat på sparkonto som ger något mindre ränta än vad vi betalar i boränta. Vi funderar på att amortera ned bolånet väldigt mycket och hamnar då i en ca 15% belåningsgrad, därför att summan/räntan kan göras roligare saker med än att läggas på ett sparkonto som inte ger lika mycket tillbaks. För stunden är sparkontot på 3.95% och bolånet snart på 4.20%
Om vi blir skuldfria från bolånet, finns det några nackdelar?
Får vi sämre villkor på banken, då man ibland tex slänger med avgiftsfria kontopaket vid nyteckning av bolån eller om vi renoverar och vill låna igen, är det en krånglig process med uppläggningsavgift eller dylikt som vissa banker tar ut?
Den största nackdelen är väl paradoxalt nog att om du skulle behöva ett bolån i framtiden när du blivit pensionär så lan det bli näst intill omöjligt att få ett nytt.
Seedan är ju den förväntade avkastningen på börsen bättre än bolåneräntan.
Håller med Stigge, beror lite på hur gamla ni är. Om pensionen hägrar inom en 10-15 år hade jag nog avvaktat lite med att betala av lånen, då det blir svårare att låna som pensionär och då behöver man tillgängligt kapital. Sen kan det ju också vara trevligt att låta inflationen äta upp lånen, de minskar ju ändå just nu.
Vi är sedan några år tillbaka helt skuldfria, och jag känner enbart att det är skönt. Ser inte några som helst problem med det. Varken ekonomiskt eller känslomässigt. Känner inget behov av att behöva/kunna låna något i framtiden. Vi har mer kapital än vi hade lån på huset.
Men banken hade synpunkter på det när vi skulle lösa in lånen, något jag egentligen har förståelse för, eftersom avkastning från våra placeringar gav långt mer än låneräntan.
Men så hade det inte varit då när börsen gick ner 2022, och sen när låneräntorna steg….
Nä, jag saknar inte lånen!!!
I ert fall skulle jag överväga att flytta sparpengarna till fonder istället för att ha de på sparkontot. Låt de växa där tills det är mer än era lån, och lös sedan in lånet i sin helhet.
Nu vet jag ingenting om hur er ekonomi ser ut för övrigt och hur mycket buffert ni kommer att ha kvar om det amorteras ner till en belåningsgrad på 15%.
Tänk på ev. Oförberedda kostnader som kan komma upp såsom bilreparation, ev. kommande renovering av kök eller badrum m.m
Vet att det kan vara svårare att förhandla om ränterabatter om bolånebeloppet är väldigt lågt.
Om alternativen enbart är att ha pengarna på sparkonto eller att amortera och vi enbart tittar på räntor så är det i princip alltid högre bolåneränta än räntan på sparkonton.
Just nu har du dock t.ex Moank bank som erbjuder 4.30% på vanligt sparkonto med fria uttag.
4.41% på 3-månaders bindningstid
4.42% på 6-månaders bindningstid
Jag hade dock övervägt att istället för att ha pengarna på sparkonto att istället sätta dem i fonder som iaf. historiskt sett avkastat mer.
Om målet är att bli skuldfria så skulle ni t.ex kunna sätta pengarna i fonder i 10 år och då ta ut avkastningen och låta det investerade beloppet står kvar i 10 år till eller något i den stilen så att det hela tiden finns något kapital som jobbar för er.
För en del så är det dock känslan av att vara skuldfri värd mycket mer. För mig spelar det ingen roll om det jag har 0kr i bolån och 0kr i fonder respektive 1 000 000 i bolån och 1 000 000kr i fonder. Det är mer känslan att kunna betala av hela bolånet om jag vill som jag vill åt.
Nackdelen är att ni binder kapital i bostaden och har inte fri tillgång till det längre samt förlorar hävstång. Lite som med CSN lån; skönt att bli av med men det sitter bara i huvudet.
Vi har som ni, hela bolånet är täckt av ett sparkonto och diffen ser vi som en avgift för att ha tillgång till dom. 0,23% i vårt fall.
Fördelen är att det blir lite som ett dolt sparande, vi betalar ränta som vanligt men avkastningen från sparkontot står kvar och växer.
Nu är vi lite äldre så vi vill ju istället maxxa lånet för att ha så lite bundet i huset som möjligt.
“Den som är satt i skuld är icke fri” är bara en floskel så länge du inte är ett lyxfällanprospekt.
Men med det sagt, känslor har också värde, så om känslan av att vara skuldfri är värt priset så är det ju så ni ska göra, men det är svårt att räkna på i ett excelark
Bra länk av @Shaanie ! Och som det står där: känslan av att kunna amortera hela lånet, utan att faktiskt göra det, är en trygghet i klass med att vara skuldfri. Se om den känslan kanske räcker?
Vi har både spar och lån på SBAB och det är väldigt tillfredställande att se nu när sparet går om lånet
Ser att många rekommenderar att behålla lånet här.
Det kan ju bara löna sig om du har ett stort sparkapital eller? Annars betalar du ju den där förbaskade räntan varje månad! Jag antar att de som tagit lån inte har ett stort sparkapital, annars är det ju inte någon mening med att ta ett lån. Själv hade jag aldrig satt mig i skuld om jag inte hade varit tvungen. Har själv lån och räntan kostar lika mycket som månadsavgiften varje månad. Avgiften ca 9500 plus ränta 9500 = 19000 i månaden. Nej, jag hade hellre suttit utan lån.
Ränta på 9500:-/mån är ju ett lån på 3milj. Tror du att du resonerat likadant om du haft 3 milj i tex fonder eller sparkonto? Hade du verkligen tömt kontona för att sätta allt i ett hus?
Jag är tveksam, hade du levt med avkastningen från 3m ett tag så hade man nog saknat den, även om ens fasta utgifter sjunkit i samma/mindre mängd.
Men, känslan är ju svår att sätta pris på.
Såhär då: säg att du har en mille på börsen till snitträntan 7%.
Varför skulla man vilja byta det mot en avkastning på 4% istället och dessutom förlora ränta-på-ränta efftekten?
Även annat spelar roll. Om man har bolån OCH rejält sparande har man större ekonomisk frihet att agera OM man inte är kreditvärdig enligt bankernas ganska fyrkantiga analys.
Ex i mitt fall kommer jag att ta ut min olika tjänstepensioner i sekvens efter varandra för att ha dynamik att kunna öka på uttaget om ex hög inflation skulle smälla till igen framöver.
Det påstås att när man söker ett nytt bolån som pensionär kollar bankerna vid det utförliga förhöret BARA på den statliga pensionen OCH dom livsvariga tjänste pensioner du startat. Dom räknar inte heller eventuellt sparande du har. Du kan förstås välja att låna mindre om du använder ditt sparande.
Däremot räknas krediten på kreditkort du har som syns i kreditupplysningen som något som minskar låneutrymmet. ( mycket ologiskt tycker jag )
Dvs dom kommer kanske anse att jag inte är speciellt kreditvärdig och vägra lån eller ge dålig ränta.
Det finns många anledningar till att man skulle vilja ta lån även om det inte behövs, oavsett nivå på sparkapital.
Vanligast är nog att man önskar öka sin nettoförmögenhet samt minska risken i sin ekonomi genom att förbättra likviditeten.
Det förstnämnda (nettoförmögenheten) sker genom att placera pengarna på ett sätt som över tid genererar mer avkastning än vad lånet kostar i ränta vilket bidrar till en större nettoförmögenhet.
Konkret exempel skulle kunna vara att låna via Avanzas värdepapperskredit till 1,99% ränta och stoppa in på sparkonto med 3,5-4% ränta.
Eller låna via bolånet och placera det i aktieindexfonder och låta dem ligga där några årtionden.
Det sistnämnda (likviditeten) genom att pengar i hand kan användas till att lösa många olika ekonomiska problem medan amortering på bolånet bara löser ett problem.
Pengar på t.ex. sparkonto kan när som helst användas för att betala av på ett lån men det finns inga garantier för att få ta nya lån om behov uppstår på annat håll.
Ovan resonemang gäller främst lån med bra villkor och lägre ränta eftersom det annars kan bli orimligt dyrt och svårt att få bättre avkastning än det.
Exempel på sådana bättre lån: bolån med rimlig ränta, CSN-lån, värdepapperskredit med låg belåning.
För att kunna betala räntan måste man först tjäna pengarna. Utan lån och därmed utan räntebetalningar kan man till exempel gå ner i arbetstid, vilket kan bli önskvärt med åldern.
Det där måste väl vara ett tankefel?
Har du lån och ränteutgifter samt ett sparkonto med ränteinkomster så tar dom ju ut varandra (nära nog) och det blir samma sak som att inte ha lån, med viss praktisk skillnad
.