Har funderat mycket kring vårt bolån.
Sitter med ca 2 miljoner och belåning under 50%.
Rent ekonomiskt verkar konsensus på forumet vara att sluta amortera och investera istället. Så har jag tänkt men börjar nu känna att det vore skönt att aldrig mer behöva tänka på boräntor och ett bolån, dvs betala av det så snart vi kan.
Med sparade medel och ett bra månadssparande kan vi ha betalt av lånet inom 5år. Är 50år nu så skuldfri vid 55
Ni som betalt av ert bolån, hur resonerade ni? Var det värt det eller har ni tänkt om?
Det är extremt skönt att slippa bolån och tanken på ändrade räntenivåer!
Jag ligger inte sömnlös över att alternativkostnaden varit högre. Jag ryckte på axlarna när andra skrek ut med versaler hur extremt hög räntan var häromåret.
En skuld är en skuld å skulder bör man betala tillbaks… Så tänker jag iaf…
De är jätteskönt att vara skuldfri…
Motsvarade belopp som många betalar i ränta å amortering kan för vissa användas till investeringar eller bara ha kul för… Guldkant på tillvaron…
Vi hade bolån i mitten av 90-talet med tvåsiffriga räntor, och minns när Bengt Dennis höjde styrräntan till 500%.
Detta triggade oss att amortera bort bolånet när det var möjligt.
Vad är rätt och fel här?
Bostaden är ingen investering,det är ett boende för de allra flesta.
Skuldfrihet är en sak ännu viktigare är belåningsgrad, tycker jag
Inga lån innebär att dina pengar inlåsta i bostaden kan du inte använda om du inte säljer bostaden (eller får ett nytt lån).
På riktigt lång sikt är avkastningen för en billig, global aktiefond högst sannolikt större än räntan på bolånet
Tänk pensionären som amorterade ner bostaden och har en dålig pension.
Fast jag cashade mitt fritidsboende för att jag tyckte det var en skön känsla.
Men samtidigt har jag en bra pension, så jag sover gott på nätterna oavsett.
Men om du inte fattar vad du tappar hela tiden, varför skulle du oroa dig för räntorna? Total okunnighet som argument måste väl ge sömn-frihet tvärsöver?
Vi är inte riktigt där än, har ca 400k kvar. Men i och med att kostnaderna har gått ner så har livet blivit lättare. Vardags ekonomin har blivit enklare att förutse och när kostnaderna har gått ner så har vi vågat göra andra val i livet som vi antagligen inte hade gjort om vi var högt belånade. Vi jobbar nu båda två 80% istället och jag var hemma med sonen från han föddes tills han började på förskolan när han var 19 månader.
Men jag skulle inte ta alla mina investeringar och betala av bolånet utan jag skulle jobba med båda samtidigt. Vi har lagt ca 20% av vårat sparande på amorteringar. Jag är medveten om att vi skulle ha mer pengar på ISK kontona om vi slutat amortera när vi nådde 50% på bostaden så är det inget jag ångrat. Det är skönt att göra livet enklare och få mer tid till annat. Också medveten om att jag skulle kunna använda mina isk pengar för att finansiera samma nedgång i tid men det känns tryggt och skönt att de fasta inkomsterna är högre än utgifterna.
Hade amorterat av lånet lagom tills jag sålde och köpte större, och därmed belånade mig igen
Den främsta vinsten jag tar med mig var att landa på en belåningsnivå <50%. Att bli skuldfri kändes mer som ett personligt mål vars slutförande inte resulterade i någon större tillfredsställelse jämfört med t.ex. sparande.
Tänker i samma banor. Är inte riktigt 50 än men tänker låga månadskostnader. Att man förlorar på amortering bygger ju på att man får mer på börsen. Men just nu är det ju osäkert. Tänker själv göra en amortering och binda räntan ett år. Kommer att få ca 400kr mindre i månadskostnad. Men har dock litet bolån.
Tänker gå från 490- 445k.
