Känns som en gruppering av svar. Fritt tolkat verkar det som en yngre grupp som förespråkar lån och hävstång, medan de äldre förespråkar lånefritt.
I grunden väldigt rationellt, då det både är svårare att vara skuldfri som ung och är längre tid för kapitalet att växa.
Personligen tror jag dock många av de yngre kommer resonera lite annorlunda efter de genomlidit en första riktig kris. Men sura gubbar brukar ha fel! 
Ja, och när man läser detta, så känns det rätt bra att ha valt skuldfri-vägen:
Handelsbanken: "Styrräntan kommer att höjas mycket mer
2022-03-06Riksbankens senaste inflationsprognos är passé.
Det menar Handelsbankens ekonomer efter att den underliggande inflationen var oväntat hög i januari, skriver Nyhetsbyrån Direkt.
Banken tror nu att styrräntan kommer att höjas mycket mer än vad Riksbanken indikerade i sin februarirapport, står det i en kundrapport som publicerades i dag.
”Vår slutsats är att Riksbankens inflationsprognos från i februari är föråldrad, och att Riksbanken är långt ifrån att uppnå sitt 2-procentsmål ‘inom en rimlig tidsperiod’, så som de planerat”, skriver Johan Löf, prognoschef på Handelsbanken, i kundbrevet, enligt Direkt.
*Handelsbanken tror nu att styrräntan kommer att höjas med 0,75 procentenheter i april och ytterligare 0,50 procentenheter i juni, till 4,25 procent, skriver nyhetsbyrån.
Riksbanken har tidigare indikerat att aprilhöjningen kan hamna på mellan 0,25 och 0,50 procentenheter."
Det är en positiv fördel med o vara skulfri har inte alls någon koll på vad ränta ligger på och behöver ej bita på naglarna för nästa räntebesked 
Saxat från bibeln: The rich rules over the poor, and the borrower is slave of the lender.
Jepp nu hör jag till den yngre skalan dock men förstår helt vad du menar
Jepp när krisen är klar och många står där utblottade så kommer de nog vara lite försiktigare innan de försöker argumentera med oss som förespråkar ett liv utan lån
Nu har varslen börjat inom byggbranchen etc får hoppas de som blir varslade ej har stora bostadslån som de tagit på sig senaste åren
Om man har ett lån på en miljon och ett sparkapital på samma summa, då har det ju de senaste tio åren lönat sig att ha pengarna på börsen eftersom avkastningen överstigit kostnaden för lånet. Förra årets börskrasch var dock ett undantag. Dessutom är räntekostnaden till stor del avdragsgill så det är ju väldigt förmånligt att ha lån.
Bolån gör iaf inte mig nervös utan det är väl relativ ”tillgångsfrihet” utöver bostaden som gör mig lite nervös i så fall.
Jag skulle sova hur gott som helst med 10 mille i bolån och 11 mille i tillgångar. Mindre bra med 1 mille i bolån och 1 mille i tillgångar tex.
Den där piskan känner jag inte alls igen. Har sett till att ha goda marginaler och märker knappt av räntekostnaderna. Det dras per automatik från mitt konto utan att jag ens noterar det.
Hur vet du åldern på folk? Jag är nog en av de “äldre” och har aldrig valt att amortera eftersom jag trots min oerhört höga ålder ändå är rationell.
Jag har ibland tänkt så också, men i mitt fall gällde det då mitten av 90-talet med påföljande krasch. Jag är inte säker på att min 20-åriga jag skulle ta kloka beslut i det läget.
kliar mig i ett grånande skägg
Du har en poäng här. Rationalitet är lättare när man ser riskerna i siffror och inte krisen i verkligheten. Dessutom finns aspekten med förändrad livssituation som är mindre överblickbar när man är ung. Plötsligt står man där med vigselring, positivt gravtest, familjebil och annat som spökar när man tio år tidigare käkade chips, vände dygnet, drog på spontanfest, åt pizza till frukost etc.
Hoppas inte! 
Jag blir då inte förvånad. Men vi får se om de vågar. Det lär ju bli liv i luckan frå både politiker och Svensson.
Vi är alla olika jag hade ej haft en bra nattsömn med lån och jag gillar ej att dela säng med banken
Matematiskt har lån varit ett vinnande koncept och jag hade haft mycket större förmögenhet om jag för 10 år sedan toppbelånade mig på såväl bostadsnarjbaden som aktiemarknaden men samtidigt vet jag att jag ej hade sovit bra samt vågat tagit som riskerna jag tagit i arbetslivet som jag vågat när jag ej har skulder så för mig har det ändå varit ett vinnande koncept
Men det som är det fina med oss människor vi alla gillar o ta olika vägar i livet
Känner en person som nyligen tagit ett stort lån samt blivit varslad från arbetet och jag känner verkligen med honom kan ej vara lätt för honom nu när man tar stora lån så kan man vinna stort men man kan också bränna sig rejält om livet inträffar.
Jag tycker du blandar två helt olika saker. Det är aldrig bra att långa för mycket, och det är inte bra att låna utan att ha en plan för eventualiteter. Men om du kan betala av hela lånet inom en vecka, även om börsen går ner 50% imorgon, så kan det vara rationellt att ha kvar lånet. Att ha belåning eller inte är alltså en annan fråga än hur mycket man ska låna.
Det är inte en spekulation om framtida bostadsmarknad, utan enbart att förväntad avkastning på ens portfölj långsiktigt förväntas vara högre än förväntad kostnad på det eventuella bolånet. Och så har det varit historiskt och det finns ingen anledning att tro annat nu.
Gällande skillnaden på åldern, så finns även där en anledning till att unga och gamla skulle kunna tänkas agera olika men ändå rationellt. Och då ej kopplat till erfarenhet. Om man har många intjäningsår framför sig så kan kan komma ikapp en dipp lättare med nysparande. Det kan man inte lika lätt som äldre. Det är ju samma som med aktieportföljen; är du ung och sparar långsiktigt kan du ha högre risk än som pensionär som lever på ditt kapital och inget nytt kommer komma in. Och allt däremellan är ju en kontinuerlig skala.
Det kanske ligger något i det. Personligen är jag oerhört tacksam att jag fick ta ett bolån när jag gjorde det eftersom alternativet hade varit att jag inte kunnat ta det jobbet jag fick i en ny stad. Och då hade min karriär sett helt annorlunda ut idag, förmodligen till det sämre.
Med det sagt så såg jag en möjlighet att ”betala tillbaka” och det kändes rätt för mig. Sedan förstår jag att banken inte tyckte att jag behövde betala tillbaka eftersom de tjänar på att ta mina tiotusentals kronor varje år i räntekostnader. Men det i sig var också en liten faktor i mitt beslut att slippa ha någon flåsandes i nacken hos mig om att betala ränta på det jag är skyldig dem.
Alla är vi olika och om vi alla vore rationella skulle ingen köpa eller sälja vid fel tillfällen på börsen heller. Men vi är i mångt och mycket känslostyrda och genom att ta bort lån i den ekvationen är det inte längre något jag behöver ta hänsyn till under tuffare tider.
Till er som betalade av era bolån:
Hur stora bolån hade ni när ni väl betalade av bolånet och hur länge hade ni haft bolånet/ägt bostaden?
Jag tror ej jag känner någon som just tagit ett stort bostadslån och som har cash o betala av lånet med kan/har man det så är det ju en annan femma men väldigt få som har lån har det på det sättet.
Sen är jag emot lån av helt andra orsaker.
Jag gillar ej känslan att vara skyldig någon pengar oasvett om det är en bank eller en privatperson.
Men som sagt jag motsätter ej mig att man kan använda lån på ett smart sätt men det är ingen lek jag vill delta i.
Låter härligt! Jag har bara 85% kvar 
Ca 1,4 Msek kvar när vi betalade av lånet och hade haft det i ca 6 år.
Ca 1,3M kvar när jag tog över lånen 2007 och sedan betade jag av efterhand som bindningstider löpte ut och slantar fanns.
Hade bolån i tolv år, drygt 1,4 miljoner när jag började extraamortera vilket jag gjorde till och från under de tre sista åren.
Vi köpte huset 2003 och hade då 1,3 Msek i lån (då c:a 50% belåningsgrad). Efter 10 år hade vi runt 500 Ksek kvar men efter en dispyt med banken om ränterabatt löste vi in resterande. Sedan dess har vi i stället för att bl.a betala ränta i 10 år kunnat spara/investera runt 35 Ksek/mån och idag sover vi gott utan att behöva bry oss om att räntan kanske/förmodligen kommer att gå upp mot 6-7% de närmaste åren.
Enda bekymret idag är därför DWZ men det påverkar sömnen minimalt.
Att skaffa barn är ett otroligt dåligt rationellt ekonomiskt beslut. Ändå är det ett av de bästa jag gjort i mitt liv eftersom det ger mig känslomässiga fördelar som är större än vad motsvarande summa på banken skulle ge.
På samma sätt är det för många med lån och att vara skuldfri. Känslan av att vara skuldfri är mer värd än den summa som man kan tjäna genom att investera summan istället.
Något jag tycker är synd är att en del idiotförklarar alla som amorterar mer än nödvändigt. Ingen påstår ju att det är det ekonomiskt bästa beslutet. Bara att det är det känslomässigt bästa beslutet FÖR DEM. Kanske inte för någon annan.
Syftet med pengarna måste väl ändå vara att maximera den känslomässiga effekten. Vissa får ut mer av att maximera summan på banken, andra får ut mer av att vara skuldfria. På samma sätt som att vissa får ut mer av livet av att vara barnfria medan andra får ut mer av att ha barn.