Eller så ligger det still?
Som sagt: det finns ingen anledning att tro att nuvarande belåning skulle vara den optimala nivån.
Nej. men det är nivån den ligger på och råden baseras på nuvarande nivå. Amortera, eller ej. Det är ju frågan.
Egentligen håller jag med dig, men de allra flesta kan inte tänka så. “Jag vill inte låna för att investera, det är för riskfyllt”, kan man höra någon med ett bolån och pengar på börsen säga när man pratar om värdepappersbelåning. Känslor överrumplar ofta logik, så man får spela med de kort man har.
Det finns gott om skäl att betala av bolånet:
- Du behöver inte bry dig om räntenivåer.
- Ingen motpart att ta hänsyn till.
- Det kan anses vara moraliskt riktigt att betala av lån.
I just denna situation tror jag det är mer relevant att fråga sig: hur ska livet som pensionär se ut? Är detta det boende ni kommer ha under er pension? Hur ser ert pensionssparande ut, tillsammans och var för sig?
Och med tanke på särkullbarn så skulle jag verkligen tänka igenom hur situationen löses när en part dör och den andra ska bo kvar. Då måste särkullbarn lösas ut med cash.
Ja, då våra omkostnader är väldigt låga, vilket är en medveten handling, så kommer vi snabbt kunna bygga på vår buffert ifall det krävs. Vi är inte så dyra i drift.
Då jag fortfarande arbetar så pratar vi om framtiden i teorin. Vi vill båda kunna resa både inom och utanför Sverige på tidpunkter då inte resorna peakar i pris. Jag vill kunna volontärarbeta i större utsträckning än vad jag hinner och mäktar med idag.
Huset och trädgården är en verklig hobby och vi vill båda vara hemma här i Sverige på sommaren i vårt eget lilla paradis.
Jag vill inte på något sätt lura särkullbarn, men om deras pappa (som jag varit gift med i 20 år) och jag ska ha en fin ålderdom tillsammans så vill vi säkerställa i möjligaste mån att jag inte blir satt på pottkanten.
Jag ser onekligen de fördelar som du lyfter fram, och ska klura på dessa utan att lägga in alltför mycket emotionella känslor i beslutet.
Stort tack för att du länkade till artikeln. Tyvärr så rör det sig inte om så stora summor som 100 miljoner🤩, och vi har varit gifta i över 20 år, men likväl så är det något som vi behöver fundera kring och hantera.
Nej, det är ingen logik i varför vi har just denna summa i lån. Det var det som var kvar förra gången vi band räntan för 2 år sen. Och under dessa år har vi parallellt sparat 940 000 och har på ett sparkonto.
Ger det verkligen så härlig känsla som många i tråden ger sken av att amortera bort sista 10% av bostadens värde och därmed låsa in en miljon till i bostaden?
Vad blir det i månaden? 2-3k? Vad ger det alternativt på börsen över tid? Samt hur lätt/svårt är det att låna tillbaka pengarna senare om det behövs? Utan att sälja hela bostaden.
Va skönt å höra att även andra värdesätter låga omkostnader… Ser själv fördelen med låga kostnader att man är väldigt lite känslig kostnads ökningar…
Japp, jag sitter och småskäms/rodnar i fikarummet när kollegor beklagar sig över höga räntor, matpriser och elhöjningar.
Det har blivit likt en religion för vissa det här med att vara fri från lån och det syns tydligt på det här forumet. Nyligen var det en tråd om någons gamla pensionärsmamma med halvtuff ekonomi där rådet också blev att hon skulle satsa stenhårt på amortering från några medlemmar. Det blir helt skevt till slut och man tappar perspektivet.
Om man lyckas spara ihop så pass mycket att man kan amortera bort sitt boende, varför skulle man inte kunna fortsätta spara ihop i samma takt?
Ett klassiskt feltänk från de som lånar pengar är att man alltid kommer att behöva låna pengar även i framtiden.
- Pension om 5 år.
- 100-tals anledningar, framtiden är osäker.
Har provat att amortera allt och för mig var det mycket confirmation bias. Även där var känsln övergående. Det viktigaste var känslan av kontroll och den var inte beroende v lån eller inte. Nu har jag lån igen.
Du kanske skulle prova på den känslan…
De är en hel del man kan göra för dom tusenlapparna… Å då menar jag inte att man behöver investera dom börsen… Skulle förslå att leva livet nu istället…
Som trådskaparen skriver så har dom bra inkomst som man kan få upp en bra buffert ganska fort… Så behovet att låna i framtiden är nog inte så stor…
Pension inom 5 år, 9 miljoner i huset, 10% belåning och du anser att det klockrena rådet är att sätta i princip alla sparpengarna på att amortera bort huslånet?
Du resonerar inte logiskt i den här frågan, av någon anledning.
Nu va de så att dom inte behövde lägga alla sparade pengar på att lösa lånet…
Jag ser inga problem me att amortera bort lån…
I princip alla, som jag skrev.
Edit: Ingen säger att det i allmänhet är ett problem att amortera lån.
Jag blir mer nyfiken på varför du inte kan diskutera den här frågan ärligt? Varför är detta ämne så laddat för dig?