Ny diskussion från en annan tråd “Amortera inte på bostaden — det höjer din risk” kring hur mycket det behövs att hjälpa barn till ett första boende. Jag har naivt tänkt att det behövs ca 2/3 av kontantinsatsen. @Skogstomten visade nedan att jag hade lite otur när jag tänkte. 
Absolut, men för mig ryms det inom ett par hundratusen. Jag tycker att man ska hjälpa barnen, men inte för mycket… Typ 2/3 till insatsen på första boendet. Säg på en 2 MSEK lägenhet är det ca 200 000 kr tänker jag.
KALP gör att 200000 knappt hjälper alls tyvärr.
Tänk en ungdom som på deltid får t ex 20000kr/mån före skatt. KALP 5,5 ggr ger då lånemöjligheter på 1,32 miljoner och möjlighet köpa en lägenhet på ca 1,5 miljoner.
MEN samtidigt blir då 5% ränta, 3% tvångsamortering så här:
Ränta 5500kr före avdrag =3850kr/mån efter ränteavdrag.
Amortering 3300kr/mån
Avgift t ex 2850kr/mån
El,hemförsäkring,busskort mm 1500kr/mån
Redan nu är vi uppe i 11500kr/mån och då har vi en hyfsat billig lägenhet med storstadsmått.
Även här börjar nog banken tycka att boendet kostar lite för mycket i förhållande till inkomsten.
Är det dessutom inte “fast jobb” (vilket är ovanligt) så blir det tvärnobben med lån från banken överhuvudtaget. Sen tillämpas ofta 6 mån provanställning också så ett fast jobb blir inte ett “fast jobb” i bankens ögon direkt heller.
Sen kanske du har två barn 19/22år som jag, då är det två som ska ut i livet.
Ok, bra feedback! Har inte tänkt på det så.
@janbolmeson Sökte ut ALLA lägenheter till salu för <1,5 miljoner som ligger ungefär 30-45 min restid hemifrån till T-centralen i Stockholm. Finns 10st till salu och man kan väl säga att de inte tickar i alla boxar. Kommunikationerna kanske inte är på topp och 8st av de 10 är då 14-18kvm stora… 
(Jag är väl medveten om att man inte måste bo här är själv från en by med 50 innevånare i Norrland…)
Vill bara inflika att man inte heller måste bo i ägt boende det första man gör 
Jag tycker det kan vara ganska vettigt att stadga sig innan så att man är maximalt flexibel. Sedan är lite umbäranden inte heller helt fel gällande att bygga egna muskler för framtiden. Så blir den där eviga frågan med hur man hjälper utan att stjälpa på lång sikt…
Min strategi för att hantera den här situationen är att räkna med att barnen kommer att bo kvar hemma i kanske 2-3 år efter avslutade universtetsstudier, jobba i kvalificerade yrken och lägga alla pengar i sparande för att köpa lägenhet. Under förutsättning att de skulle lösa det så kunde jag avstå från att ta ut hyra för boendet hemma.
Nu ligger det här scenariot långt fram i tiden men under förutsättning att vi inte flyttar från huset (inget som jag planerar) så finns redan idag de förutsättningar som krävs för att det ska fungera.
20tkr/mån måste väl ändå ses som en rätt låg lön, även för en ungdom. Men 5,5ggr lönen kommer man nog bara upp i om man inte behöver amortera så mycket, annars blir det för lite kvar att leva på. För 2023 behövs runt 10tkr/mån för en vuxen enligt schablon. Nettolön med 20tkr/mån blir väl runt 16,5tkr/, så rätt långt från att klara lägenheten i exemplet. Har du inte också missat att banken använder en kalkylränta någonstans 6-7%?
Japp! Vi diskuterar det också men inte helt lätt att ens hitta hyresalternativ med rimliga hyror i andra hand. Förstahandskontrakt är ju bara att glömma.
Vi har ju även lyft tanken att bo med kompisar i en större lägenhet men av olika skäl så är inte den iden helt lätt att få till heller.
Egentligen VILL vi ju att de ska börja med att HYRA på något sätt till att börja med tills de stadgat sig. De kanske inte ens bor kvar här. Men för att HA den här handlingsfriheten att kunna hjälpa de om det kniper kommer vi att bibehålla mer lån än vi behöver på vår egen bostad.
Är alternativet att hyra något i andra hand för 11000kr/månad så tycker vi det är bättre att de köper något med hjälp av lån via oss utöver banklån.
Typiska ungdomsförsta jobb som butik, Cafe, hemtjänst, barnomsorgen osv är ofta på deltid eller inhopp. Då får de sällan ut heltid. Så i slutändan blir det ofta omkring 20000kr/mån brutto OM de får ett jobb. Det ska ses som en heltidslön på 22000-27000kr som jag skrev tidigare i tråden innan den bröts ut till egen tråd.
Ville mest visa hur det krasst kan se ut. 5% är ju en normal bostadsräntan men som du skriver i KALP används ju numera klart högre än det och som du också påpekat det räcker ganska säkert ändå inte för att banken ska tycka att de klarar KALP. Dessutom faller det ju också på att det inte är lätt att få 100% fast heltidsjobb och att 6 mån provanställning dessutom oftast tillämpas vilket i sin tur i princip direkt diskvalificerar de från bolån pga av det.
Det var precis det som var min poäng i den andra tråden en anledning till att vi bibehåller lån på vårt boende för handlingsfriheten att kunna stötta barnen OM det behövs. Där Jans inspel att 200 000kr borde räcka vid eventuell stöttning till 1:a ägda boendet. Där jag ville visa att i storstäderna kommer man inte långt med 200 000kr och att det ofta faller på KALP som med maxgräns 5,5 x årsinkomsten dessutom tvingar på 1% extra amortering osv.
Nja om de inte vill/klarar studera på universitet eller få jobb i kvalificerade yrken då faller förutsättningarna en del.
Jag hade så klart VELAT att mina döttrar siktade på den vägen men nu gör de inte det, just nu i alla fall. Så då får vi försöka stötta den väg de väljer att gå i livet (och då menar jag inte främst ekonomiskt och ägt boende)
Kalkylräntan har “alltid” varit högre än 5%, den sänktes i princip inte under 0-ränte åren. Och om man ska vara petig är det ju inte KALP kalkylen som har en gräns vid 5,5 x årsinkomsten, det är ju vissa bankers hårda gräns oavsett vad KALP blir.
Men förstår din poäng såklart, att det ofta krävs mer pengar än man tänker för att ungdomar ska kunna köpa lägenhet i storstad.
Vet inte det, min 19-åring har strax norr om det men inte mycket.
Precis som skogstomten har konstaterat är det kämpigt för ungdomar i storstockholm att komma hemifrån. Nu är vår 19-åring inte riktigt där än, men vi diskuterar det förstås.
Han ser själv en möjlighet att spara ihop 300.000 på 4-5 år när han väl kanske borde ta och flytta ut. Kör man in det med en lön på 25.000 i SBAB’s kalkylator så spottar den ut sig att han får köpa för max 1.3 MSEK, d.v.s. inkl.kontantinsatsen. Då blir det knepigt att hitta ett boende som ligger på en rimlig plats inom storstockholm. Och hyra är långa kötider på om man inte vill flytta till ett särskilt utsatt område (och det vill inte jag att han ska behöva göra eftersom jag själv kommer ifrån ett sådant). Så vi har använt den diskussionen med honom att han kanske behöver skaffa en utbildning som ger högre inkomster.
Bästa bostadshjälpen man kan ge barn är väl skriva in dem i kommunala bostadskön direkt när de föds typ…
Och vi som inte tänkte på det… får hitta annat sätt och då blir det sannolikt att hjälpa dom att lyckas köpa en bostad.
Ja, ursäkta om jag var otydlig, detta var inte alls kritik mot dig utan ironisering över den hopplösa bostadsmarknaden…
Vissa tillåter inte det numera förräns på 18-års dagen som jag förstått det.
Sen även de som stått i kö 18 år får ganska mediokra erbjudanden. (Känner några i den sitsen)
Men samtidigt finns det ju flera olika köer så det som gäller i en kö gäller inte i andra.
Inte ens hyresrätt är enkelt utan FAST jobb. Har en bekant vars dotter är fotomodell och som jobbar sporadiskt i Japan, Milano, USA osv sen två år. 20 år och bra inkomst men kommer in pengar stötvis.
Stod först i kön men när de skulle skriva sa hyresvärden blankt nej eftersom hon inte hade fast jobb och det hjälpte inte om föräldrarna borgade heller. Då var det ändå kontrakt för en vanlig HYRESrätt det gällde. 
Ingångslönen för akademikerjobb är 30 000 kr. Då går det att köpa något vettigt. Under studieåren finns studentbostäder.
Är det? Som telefonist 2015 hade jag 15k i månaden för heltid.
Lösningen är att bo på mindre ort och slösa bort livet i kollektivtrafiken tyvärr.