Hej allihop. Sitter och tänker inför de 150k man kan ha på ISK utan att skattas (nästa år) att strukturera sparande till barnen. Då sparandet blir i deras egna namn så är pengarna deras och de kan spendera dem fritt så fort de är vuxna. Mina barn är ganska duktiga, men inget lär en som att göra egna misstag. Vill dock inte, i välmening, ge dem utrymme för alltför stora misstag.
Hur mycket pengar är lagom att planera till 18-åringar flera år på förväg? Förhoppningen är att hjälpa dem vara långsiktiga med sparande och investeringar tidigt i vuxenlivet. Körkort och andra rimliga stöd tidigt i vuxenlivet kommer de få seperat.
I de flesta fall är nog risken det innebär att barnen får pengarna på 18-årsdagen för stor för den skatteminskning man kan få genom att spara i barnens namn.
Jag skulle hellre spara i mitt namn trots högre skatt.
Helt enig med Erik. Du kan ju testa vattnet lite genom att lägga undan 25kkr till barnen som de får tillgång till när de blir 18 år. Så ser ni lite hur de reagerar och agerar när de helt plötsligt får en större summa pengar.
Tänker att vid 18-års ålder så är nog 25kkr ganska mycket, samtidigt som det är en tillräckligt “liten” summa för en själv att leka lite med för att se hur de handskas med pengar.
Vi sparar till barnen i vårt namn men låter sonen själv föra över den del av månadspengen som han inte vill konsumera upp till hans eget konto på Avanza. Där väljer han själv om han vill investera i en globalfond eller spara på sparkonto. Det blir en lagom stor övningsfond.
Beror på er egna ekonomi. Visualisera scenariot att de bränner allt. Hur mår ni föräldrar om de bränt 25-50-75-100-125-150’? Lite pengar kan vara en bra läxa att göra bort sig med men för vissa är 25’ mycket pengar och för andra är 150’ lite pengar.
Mina barn är också duktiga, men ena hade bränt allt på i mina ögon skit när han fyllde 18 om han fått pengarna då. Nu kommer han få med sig en peng när han väl väljer att flytta hemifrån som vi tycker känns som ett bättre sätt att hjälpa våra barn igång.
Jag har sparat till barnen på ISK i deras eget namn. Det är nu uppe i ca 270 kkr var. De har varit medvetna om pengarna sen ganska tidigt och jag har sagt att det ska vara till körkort och kontantinsats till framtida boende. Den äldsta har använt 11 kkr till körkortet, men det har inte funnits några tendenser till att vilja plocka ut till något annat än det som kapitalet varit avsett för. Jag känner att det är ett ansvar jag vill ge dem.
Är mindre rädd att dem bara bränner pengarna och mer att de sätter sig i trubbel eller börjar med ovanor. 25tkr hit eller dit rent ekonomiskt är inte ett problem. Egentligen hade jag inte gråtit över 100k heller. Att börja med mer pengar och bränna igenom dem för livsstil eller sitta på rumpan en lång stund är det jag är mer rädd för.
Kanske kan dubbla vad de själva väljer att spara samt börja ge dem lite mer egen ekonomi redan nu eller något liknande som 1: inte blir för mycket ekonomi för en 18åring och 2: uppmuntrar spar och investeringstänket.
Vi sparade 100 000:-. När dottern tog studenten fick hon 50 000:-. Vi ville se hur hon hanterade det. Hon lade in 10 000:- som buffert och resten i indexfond. Sedan började hon jobba extra inför studierna och månadssparande. Så vi dunkade över resten till henne.
Jag avundas ditt förtroende. Jag tänker väl om mina barn, men de lär sig definitivt bäst av egna misstag. Goda i grunden, men lite blåögda och efterkloka. Som barn och unga ofta är även om de är smarta och snälla. Mina väljer redan duktigt att spara och brukar, iallafall ganska ofta, tänka genom saker när de vill köpa något.
Jag fick stöd av en förälder en del av tiden då den andre inte var i bilden. Blev inget körkort samt en ganska skumpig bana i tonår och tidigt vuxenliv. Är glad för mitt liv nu och att jag vuxit som person, men det har satt lite ärr på hur man är.
Tycker att man kan vara generös om man vet att det blir bra i slutändan. Det är roligare att ge dem när de är unga (våra är runt 30 nu) än att de ska vänta på att vi dör och få en massa pengar som de inte behöver då.
Vi gav dem 50k i julklapp härom året med kravet att de skulle investera på börsen. De satsade på ren energi, som gick rätt dåligt och någon fond som gått rätt bra. Det jämnade ut sig iaf. Dottern får ångest av det som gått dåligt och vill inte riskera något så för hennes sinnesfrid funkar sparkonto bäst.
Vi betalade körkort till båda med kravet att de inte skulle drick alkohol, röka eller göra något olagligt. Det funkade.
Tycker du kan lägga undan så att det finns till ett körkort. Så att de inte blir helt handikappade i jobbsökandet utanför storstäderna.
Introducera själv ISK sparandet och den potentiella tillväxten som finns där. Ge någon extra hundralapp i månadspeng och se om ditt barn väljer att spara det på sitt isk eller konsumera upp pengarna.
Mega-Klumpsumma vid 18 hjälper nog inte om inte det ekonomiska beteendet finns där till att börja med.
Om inget annat kan du ju bra lägga det i en aktieportfölj som ungen får ärva när du gått bort.
Är det något jag kan sträcka på ryggen med är att jag köpte hus vid 26 för egen maskin. Känns Även bättre när man sanningsenligt kan kontra jämnårigas replik “men jag fick inga pengar av min föräldrar” med att man inte heller fick en krona till huset.
Just körkort kan man ju numera få CSN-lån för så det finns ju inga problem där att hosta upp pengarna utan allmosor från föräldrarna. Själv fixade jag också körkortet via csn men då var det för att jag inte brände hela csn-lånet så jag kunde spara till körkort
Jag misstänker att barnen kommer få pengar av släktingar vid något tillfälle och då tycker jag att de pengarna ska in på ISK-konto i deras namn, det är ju en gåva till dem. Det kan räcka att de får de pengarna i sitt eget namn och resten kan vi föräldrar spara i KF som en summa att ha “i beredskap” utan deras vetskap tänker jag. Just nu sparar vi 500 kr/månad och barn i KF.
Vad satt ärr? Att du inte fick en hög med pengar när du fyllde 18? Jag skulle nog säga att det var tvärtom för mig. Att få vara min egen lyckas smed utan gräddfil har gjort att jag tagit ansvar och lärt mig hantera min ekonomi på ett bra sätt enda sen barnsben egentligen.
10% av det jag sparat till dem betalas ut när de fyller 18år. Inkl tydliga instruktioner kring hur de bör tänka kring spar, investeringar och ha kul. Pengarna ska bl a betala körkort. Sedan 10% ytterligare när de tar studenten tillsammans med en översyn. Har de lärt sig av sina ev misstag? Beroende på svar får de resterande 80% när jag känner att de visat att de kan hantera pengar.
Ärren var inte resultat av ekonomi utan några allmänt kaotiska år inför vuxenlivet som tog tid att vända. Att ta bra beslut var inte lika enkelt. Om jag bara blev vackert lämnad som 18ing med 0:- hade det inte lämnat ärr
