Ambitionsnivå för barnspar

Vad ska en unge om 5-15 år från nu förväntas ha med sig hemifrån i kapital?

Barnbidraget sparat, ca 500k? (i dagens penningvärde)

Eller räcker det med att få låna en lägenhet av pappa i 2-5 år medan de själva ackumulerar?

Finns det ”förväntningar”? Från barnen eller samhället? Jag fick inte en krona, och många jag känner fick inte heller nåt.

Med det sagt är vårt mål som småbarnsföräldrar att kunna bidra med handpenningen till första bostaden.

Från samhället. För att de ska ha en vettig start på vuxenlivet.

Självfallet fick inte jag heller mer än en spark i baken men bostäderna kostade just ingenting.

Här på forumet finns det två (åtminstone) falanger: den ena tycker att barn ska få kämpa lite och inte få allt serverat och att barnen ska få max 250 000 i grundplåt. Den andra, som jag tillhör, anser att det är tillräckligt mycket krav på unga ändå, de behöver inte också behöva skjuta upp sitt vuxenliv genom att bo på konstiga premisser i flera år, så 500 000. Det är inte som att de aldrig kommer behöva lära sig att spara i sina liv pga större grundplåt.

Köpa bostad åt dem tycker jag personligen skulle vara att inte låta dem bli vuxna och fatta egna beslut.

1 gillning

Tänk på att justera sparsumman för inflation. Priserna 2040 kommer vara högre nominellt än nu. Så 250 000 kr nu behöver räknas om realt till det datum du tänkt dig att pengarna ska användas.

Tycker förväntan från barnets sida ska vara 0:-

Jag sparar barnbidraget. Eller halva barnbidraget, som jag sätter in på börsen. Min fru tar andra halvan och lägger på bankkonto. Men vi sparar åt barnen bägge två. Tanken är inte att de ska få pengar i handen utan att vi ska kunna använda de pengarna för att hjälpa dem med insats till lägenhet, körkort, första bilen eller vad det nu är. Min inställning är att barnen inte behöver veta något om det eftersom det skapar förväntningar på betydande ekonomiskt stöd som en garanti eller rättighet, vilket jag tycker är onödigt. Min fru har även där en annan inställning och har redan nämnt det för minst ett av barnen.

Jag skulle också kunna tänka mig att ge pengarna som räntefritt lån, för ökat ansvarstagande och känsla för kostnader och liknande och senare efterskänka det på ett sätt som blir någorlunda rättvist för samtliga barn.

Sedan har varje barn sina individuella förutsättningar vilket gör att en form inte nödvändigtvis passar alla, så tänker att det får bli lite som det blir. Men att ha ett kapital avsatt till när barnen planeras flytta hemifrån kan inte skada och ser inga problem med att det skulle kunna vara för stort. Det är bara ett problem om man sparar i barnets namn och de får pengarna när de blir myndiga.

1 gillning

Jag fick 20k som jag fick göra vad jag ville med och ett körkort. Detta var för drygt 10 år sedan. När jag var klar med studierna fick jag ytterligare ca 55-60k som var tänka till en ev bostad men eftersom det det inte var aktuellt med bostad just då och 55-60k i sammanhanget (kommande lön och stigande bostadspriser) redan hade hunnit/skulle hinna bli försumbara för att köpa en bostad fick jag dem tidigare än jag köpte bostad.

Den springande punkten är väl om det ska sparas till ett boende. Ska man studera vidare finns det ofta (som i mitt fall) studentlägenheter/korridorsrum att hyra under studietiden och sommarjobbspengar kan man spara för att sedan köpa en bostad (ja, det kommer inte räcka till Stockholms innerstad, men är det rimligt som bostadsmarknaden ser ut nu att man ska få en lägenhet där av sina föräldrar?). Om man som förälder bestämmer sig för att spara till en bostad åt sina barn ska man nog bara ge en andel av kontantinsatsen så att barnet själv får lära sig att tjäna och spara lite pengar också.

2 gillningar