Jag och min bättre hälft sparar 1500 kr varje månad i en kapitalförsäkring åt våra 3 barn. Syftet är att få ihop ca 300 000 kr och slanta ut en hundring åt dem vardera den dagen de blir 18 år. För att hjälpa till med körkort, handpenning för boende etc. Inga partyresor till Ibiza alltså.
I gengäld sparar vi ju lite sämre till oss själva, vilket är ironiskt, eftersom vi har betydligt närmare pension än våra barn Barnen har dessutom en hel yrkeskarriär framför sig, där de kommer att få möjlighet att bygga ett eget kapital.
Vore det klokt att sänka sparandet till barnen, öka en del för vår egen del, och längre fram när barnen blir äldre (de är ålder förskola till högstadiet) och man kan “jobba mer regelbundet” (läs VAB ) så justerar man upp det så att kapitalförsäkringen ändå når målet 300k?
Och finns det bättre sätt att spara till barn än Kapitalförsäkringar? De står ju som förmånstagare, men om vi båda skulle trilla av pinn’ så ärver ju barnen rubbet ändå? Minns att en Kapitalförsäkring verkade som en bra idé för 10+ år sedan, men nu har jag svårt att erinra mig om varför det var en så bra idé
Nu har jag inte barn själv ännu, så du får ta med det i värderingen av relevansen i mitt svar. Men i min värld så är det självklart att sparandet ska följa samma princip som syrgasmasken på flygplanet.
Sparar man i en KF i eget namn faller pengarna ut först när man avlider, som en livförsäkring. Men skillnaden är att man kan ta ut pengarna själv när man vill.
Se till att ni spara tillräckligt till er själv. Barnen blir säkert tacksamma över vad de än får. Och ni kan ju justera summorna när ni vill.
Fördelen med att inte minska nu är att tiden är en faktor men tanke på avkastning och ränta på ränta osv. Men självklart ska man vara trygg själv först.
Det gäller ju även om man sparar till sig själv istället. Enklast är kanske att dra ner 500 kr till barnen och spara de pengarna till er själv. Var gränserna går får ni tänka ut själv men att spara något till barnen kan kännas rätt gott.
Vi har valt att göra så att vi har gett barnen (de är närmare 18) pengar som de sparar på egna konton och har fått välja fonder själva, vi fyller på lite en gång per år som morot. Detta ser vi som rena utbildningspengar, så de har fått se att det ökar och minskar i värde och vi har pratat om sparande, sparkvot, att bygga pengamaskin för att t.ex. kunna köpa mobiler/elektronik för avkastning från sin penga-maskin (och andra exempel som en tonåring kan uppskatta och förstå än något abstrakt (för en tonåring) som pension o.s.v.).
Sen sparar vi allt övrigt i eget namn. Körkort har vi betalt för ena och betalar för andra när det är dags. Sen kommer vi hjälpa våra barn efter vår diskretion när det behövs om vi har möjlighet. T.ex. hjälp med kontantinsats till första egna boendet.
Vi landade att det är en bättre lösning än att barnen får tillgång till en hög pengar den dag de fyller 18. Man är trots allt ofta rätt omogen när man är 18, så bättre att de får hjälp den dag det behövs istället.
Om vi börjar med KF barn. Det kontot är bra om ni vill öronmärka pengarna till ett eller flera barn. Jag har ett KF barn till varje barn (2 st.). De har lika mycket på kontot. Och jag kommer sluta spara till dem samma dag, och de får då lika mycket pengar på sina konton. Har man alla pengar i ett konto, så fungerar ett ISK lika bra. Tänk dock på att vi skilsmässa eller dödsfall, så blir ISK en del av dödsboet. Är man då gift, så ärver frugan/mannen allt före barnen. Men med KF, så går de direkt till barnen oavsett din situation.
Sen när det gäller hur mycket man ska spara, så tycker jag att era 500 kr/mån är fullt rimligt. Det är inga stora summor i förhållande till era löner? Så jag hade istället leta efter andra hål att täppa igen. T.ex. på mindre viktiga utgifter kan vara utemat, utefika, resor eller bara så enkelt som att byta från ICA till Lidl.
Vår största utgift, som vi kan påverka, är matposten… Där kan man spara mycket bara genom att planera och laga mer storkok osv.
När det kommer till ert egna sparande så tycker jag att 10% av sin nettolön är en bra nivå för framtida pension. Har ni inte råd med det, så bör ni skära ner på annat och i värsta fall även barnens. Er pension kommer ju före barnens handpenning om 20 år. I värsta fall får de ju hyra. Det klarar sig nog ändå ska ni se
Om man kan tycker jag att det är bättre att jag som förälder står för körkortet. En del kan kanske köra upp direkt (om man nu får det?) medan andra behöver 30 lektioner. Då räcker pengarna olika långt. Bättre då att gåvan är ett körkort, oavsett vad det kostar. Då får man ha den kommande utgiften i åtanke när man sparar till sig själv.
Jag kan ju tillägga att jag inte fått någon som helst ekonomisk hjälp av mina föräldrar. Jag fick inget heller när min far dog.
Jag har byggt upp allt jag har, helt själv. Körkort, utbildning, hus, bil, kläder. Det blev en människa av mig med. Och det är inte många som klår mig i drivkraft. Det är mycket tack vare att jag inte fick någon hjälp. Så det är på gott och ont.
Jag tycker man ska spara till barnen om man kan. Men stånga dig inte blodig för det. Den dagen mina barn ska få del av sina pengar, så ska de visa en ansträningning (utbildning och jobb) och förståelse för pengar. Annars tar jag pengarna och drar till Ibiza
+1, hade samma förutsättning själv, farsan var bilskollärare så körkortet behövde jag inte betala, men allt annat har jag fått ordna själv och det fanns inga arv efter mina föräldrar. Ser jag på mina egna barn (strax vuxna) som har fått väldigt mycket av oss i en missriktad önskan från mig att de skulle få en bättre uppväxt än jag själv fick så ser jag nu i efterhand att vi gjort dom en björntjänst. Men det blir säkert människor av dom också i slutändan.
Vi sparar 200 kr per barn i KF i mitt namn. Vi har inte kommit upp i så mycket sparande själva pga husköp, föräldraledighet mm så känns fel att lägga för mycket på barnens sparande. Vi räknar med att vi kommer ha bättre ekonomiska förutsättningar när barnen är äldre/vuxna. Tanken är att hjälpa med körkort och insats/del av insats till bostad. Men bostad kanske barnen ändå inte köper när de är 18 utan man kan ju spara ytterligare några år
Alltså, jag och brorsan sommarjobbade och sparade själva till körkort.
Vi hyrde lägenhet först och sparade till insatsen på lägenhet.
Det kallas att lära sig bli vuxen.
Väldigt nyttig livslektion som man har nytta av hela livet.
Säkra er egen ekonomi först, innan ni ger era barn lyxliv vid 18.
Ni hjälper dem ju inte, snarare stjälper.
De kommer få era pengar tids nog.
När jag tänker mig själv, föräldrarna gav inte större summa på en gång, utan hjälpte mig om det behövdes, till exempel med körkort. Jag har inte räknat något fet arv heller, utan jag vill att dom vågar använda nu sina sparningar.
Jag skulle vilja erbjuda samma till mina barn, men efter blodig skilsmässa sparmöjligheterna har begränsats rejält…
Svårt att ge ett exakt svar eftersom vi inte vet hur er ekonomi ser ut. Det är en väldig skillnad om familjen får ut 40 000 kr per månad efter skatt och sitter i en högbelånad villa jämfört med om man tjänar det dubbla i ett obelånat boende.
Rent allmänt känns det som minst sagt anmärkningsvärt om ni sparar 4 500 kr per månad till barnen, samtidigt som ni är oroliga för er framtida pension. Det finns dessutom en viss risk att era surt spararade pengar går till en kontantinsats till en BMW eller något annat improduktivt.
När jag började mitt första jobb hade jag en postsparbankbok med 250 kr innestående, det var allt. Det blev folk av mig ändå. Nu är det dock andra tider. Mina barn fick fonder som i dagens penningvärde kanske motsvarar 75-100 000 kr. Detta har räckt mer än väl.
Mitt konkreta råd är. Era barn blir inte glada om ni tvingas vända på slantarna när ni går i pension. Sänk sparandet rejält.
Barnen har dessutom en hel yrkeskarriär framför sig, där de kommer att få möjlighet att bygga ett eget kapital.
) så justerar man upp det så att kapitalförsäkringen ändå når målet 300k?
