I okunskap började jag vid min dotters födelse spara till henne på ett ISK.
Hade inget egentligt syfte och det var inte så genomtänkt.
Nu är kapitalet uppe i 90.000 och sparandet ska pågå i 12 år till 18års- dagen. Avkastning hittills i snitt 10% per år från aktier och fonder.
Problemet är att jag nu, med mer kunskaper ändrat mig. Det är inte klokt att ge dottern en så stor summa som det antagligen kommer att bli. Hur ska hon då få någon motivation att spara själv med det tålamod detta tar?
Till den yngre dottern sparar jag nu i kapitalförsäkring enbart för att kompensera. Jag har stoppat insättningarna på ISK- kontot.
Men dilemmat är ju att jag inte kan ta tillbaka pengarna då ISK ägs av dottern och inte mig. Och jag har svårt att sälja värdepappren och med flit låta inflationen äta upp kapitalet.
Någon med liknande problem, som kanske hittat en lösning?
Spara 1000 kr i månaden på neutralt KF dombok föräldrar kontrollerar.
Tanken är att ISK växer med endast avkastning i 12 år, medan sparandet fortsätter på KF.
När barn1 fyller 18 ser vi vad summan kom upp i och förhoppningsvis har KF vuxit såpass att båda barnen kan få samma summa.
Skulle investeringen på ISK dra iväg allt för mycket pga tur (eller otur beroende på hur man ser det) så kanske man kan justera genom att sälja av aktier/fonder
Det optimala hade ju varit att endast ha ett KF som man delar rakt av och som stod i vårt namn från början, men det är ju lite sent att tänka på nu.
Nej, jag sparar inte till mina barn av just det där skälet du nämner. Tror inte du kan göra så mycket ät saken mer än att sluta spara och tänka att ni iaf nyttjar den där skattefria summan man kan ha på isk.
Kanske finns det möjlighet för er att ta ut pengar om det används för barnet. Vet dock inte exakt hur det fungerar och hur mycket banken sätter käppar i hjulet
Du har gett dina barn en chans och sitter inte alls i en rävsax. Att i ung vuxen ålder ha ett kapital är ingen nackdel- inget generellt stöd finns för tanken att ” de därmed kommer sakna ambition att själva lägga manken till”. Detta är mer en hörsägen än vetenskapligt underbyggt.
Vissa individer har en medfödd impulsivitet och sakna rationella stopp för oönskade beteenden. Jag minns t ex en ytterst förmögen yngling som köpte heroin för sitt stora arv och dog utfattig. Det var dock inte ärvda pengar som orskade beteendet!
Mina egna vuxna barn fick grundplåt till fortsatt sparande/ bostad vid 18 års ålder och har bara fortsatt spara! Törs hävda att detta är det normala beteendet hos de flesta utan psykopatologi😉
Hur gamla är barnen? Jag skulle ju säga att mycket handlar om träning och utbildning. Låt dem få växa in i kapitalet. Vår tonåring har den summa och tvärtom har det gjort att hon INTE spenderar pengar och vill spara mer - till den nivån att jag är, men för tusan, använd pengarna. De finns där.
Samma här, det har fungerat bra med mitt barn. Jag förklarade att de pengar som skulle bli synliga i banken på 18-årsdagen var till bostadsköp och om hen satte sprätt på dem skulle det inte komma något ytterligare tillskott från mig. Hen har fortsatt spara för att känna att allt inte kommer från föräldrarna.
Du kan ’växla’ över från barnens konto till eget när de t.ex vill köpa telefon, dator, moped, kläder eller åka på språkkurs, idrottsläger, körkortskurs. Vet inte riktigt vilken ålder det är lämpligt att börja introducera pengarna men finns mycket tonåring kan köpa för att förbättra sitt liv än att spara allt till 18-års ålder.
Det optimala är att spara till barnen på ett KF eller ISK som står på en förälders namn. Då kan man vid en egen vald tidpunkt fördela pengarna rättvist. Man slipper även krångel med överförmynadre om summan på ett barns konto blir högt.