Hur mycket och när, dela ut barnsparandet?

Spara och investera Spara till barn och barnbarn
1

En curlingförälders i-landsproblem.

Någon gång ska vara den första.

Har lyssnat på alla avsnitt, följt RikaTillsammans sedan bloggstarten samt läst mycket på forumet. Men inte haft anledning att posta… förrän nu :slight_smile:

Hur mycket och när, dela ut barnsparandet till barnen?

Jag behöver svar inom 3 veckor (lite lätt panik).

Yes, jag har hört avsnitten, jag har läst trådarna. Men som i så många andra ämnen blir det såklart ”unikt” när det kommer till mig själv o mina barn - eller hur?

Bakgrund.

Gift sedan ca 20 år, bor i Stockholmsområdet. Vi har båda högskoleutbildning, välbetalda jobb och relativt sett, billigt boende. Vi har sedan några år tagit oss till Nivå 4.

Vi har 3 barn (i olika åldrar), vilka vi började spara till från födseln.

För flexibilitet och kunna göra ”utdelning rättvist” mellan barnen är sparandet i en gemensam pott (man kan säga som en del av vårt totala sparande / investeringar, dvs inga namngivna konton eller så).

Från början var tanken att nå 600.000 kr per barn, för att en dag kunna hjälpa dem in på bostadsmarknaden. I och med att det inte finns något sparande specifikt i deras namn eller något belopp kommunicerat, så blir det ganska flytande. Ska det vara 600? 200? 800? Beroende på hur vi ser på framtiden osv är det också ett beslut som måste fattas. Vi har dessutom ganska många år på oss att sparar och investera tills sista barnet fyller 18, därav är beloppet inte satt i sten.

Ja. Givetvis skulle vi har sparat ”med” barnen och inte ”till” barnen. Klockrent! Men nu är det lite sent :confused:

Barnen är medvetna om att vi har ett sparande till dem, det vet dock inte hur mycket.

Inom kort fyller äldsta sonen 18 år. Och ganska precis nu kom verkligheten ifatt oss.

Bland hans kompisar är det vanligt att de får beloppet föräldrarna sparat på 18-årsdagen (eller att det skrivs över på dem iom att de fyller 18). Beloppen har varierat mellan 20 och 150k.

En del bränner pengarna, en del investerar dem osv.

Även om jag känner mina barn, är det oerhört svårt att veta hur de kommer agera. Förutom det faktum att man tycker de är små och omogna och inte alls lika ”smarta/duktiga/drivna/bla bla som jag själv var som 18 åring…” (jag vet att det inte stämmer, men det är så jag tänker).

Sonen som ska fylla 18 har ett år kvar på gymnasiet, sen väntar ev lumpen och med stor sannolikhet högskolestudier (i Sverige eller utomlands). Dvs han kommer bo hemma i minst 1 år till, kanske längre.

Först nu har vi insett att även om vi vill hjälpa till vid t.ex. köp av bostad så är det i Stockholm ganska långt bort, eftersom han kommer behöva en egen inkomst för att kunna ta bostadslån. Och även om han blir glad för pengarna där och då så lär det ha funnits tillfällen tidigare då de hade kunnat göra mer ”nytta”.

När han pratar om utlandsstudier märker vi att han vill, men att han samtidigt ”känner” att vi / han inte har råd. (Vilket han skulle kunna ha…)

En egen insikt att ta med er.
Om vi säger att beloppet är ca 400-500k. Så är det alltså ca 400 ggr större än något belopp han hanterat (han omsätter studiebidraget på strax över 1000 kr varje månad). Jag vet inte hur jag själv skulle agera om jag fick höra att det inom X tid kommer ett arv som är 400 ggr vad vi omsätter som hushåll varje månad. Hur skulle det påverka mig? Oklart - men jag skulle inte vara oberörd i min syn på jobb, investeringar, sparande osv. O hur skulle det då inte påverka en 18-åring?

Jag och frun är vilsna, heller inte överens. Vi söker inspel, förslag, motargument osv. Vi är ödmjuka inför att vi garanterat kommer göra fel, men med forumets hjälp kanske vi kan göra mindre fel :slight_smile:

Varianter:

Dumstrut. - Grattis. Här är 600k. Lycka till!
Av massa skäl, förmodligen sämst.

”God man” - Grattis. Vi har sparat 600k. Men du får bara använda det till vettiga saker tills dess du visat dig mogen.
Bra. Det kommer inte slösas bort.
Dåligt. Visar att vi inte litar på honom, blir mentalt kaos med känslan, som 18-åring med studiebidrag som enda intäkt, att ha 600k lär vara att man är set-for-life och aldrig behöver jobba/anstränga sig. Och jag ser framför mig hur vi kommer diskutera huruvida han kan ta av de pengarna till en “grabb-resa” utomlands…

Mellanmjölk. - Grattis. Här är 100k, dina att göra vad du vill med. Sen finns 500k sparat, men det måste användas till lägenhet eller motsv. / när du är mogen / stämmas av med oss.

Gamification - Grattis. Vi har sparat till dig, o därför kommer vi dubbla varje insättning du gör på Lysa/Avanza/etc tills dess du når 1 miljon.

Coachen - Grattis. Vi har ”fuckat up” positivt :slight_smile: O sen lägga alla korten på bordet och inkludera honom i problemställningen. Hur mkt nu, hur mkt sen?
Bra. På flera sätt.
Dåligt. Han kommer veta att pengarna finns (vilket som sagt blir mind-blowing som 18 åring) och kan påverka framtida beslut.

Realisten. Grattis här är 100k. Inte nämna övrigt sparande.
Inse att vår välvilja riskerar att stjälpa snarare än att hjälpa. O därför ge ett mindre belopp nu, låta honom pröva sina egna vingar o sen såklart ha kvar sparpengarna för att kunna hjälpa till senare om/när det behövs.

Andra varianter? En kombination av ovan?

Övrigt
Vi har varit överdrivet noggranna mellan barnen med rättvisa gällande födelsedagspresenter/julklappar och liknande. Och de vet om det. Därför finns en viss risk att iaf mellansonen (som har några år kvar till 18) kommer får reda på vad brorsan fick - och därmed bli snurrig i huvudet han också, men i ännu yngre år.

Tack.

5 gillningar
2

Alla varianter utom “Dumstruten” är funkis. Även en kombination.

Spontant har jag svårt att se varför han ska ha stålarna som 18 åring dock. Som boende hemma och utan utgifter mer än hopp och lek så finns det väl ingen annan anledning att pengarna trillar ut mer för att “andra gör så”.

“Bara för att alla flugor tycker att skit smakar gott så stämmer det inte”.
Var inte rädda för att gå en annan väg.

Ni känner barnen bäst men inte helt fel att gå defensivt ut och testa gränserna:

  • Dela ut en liten mindre summa pengar som är tänkt som guldkant + se hur han sköter detta. 10-30 k? Inte helt fel om han bränner alldeles för mycket på dumt och ångrar sig. Det är bra att få “misslyckas” så man kan lära sig av misstaget. Typ, köpa en speldator för alla pengar eller kanske något annat konsumerat. Förutsätter såklart att det inte “finns mer pengar snart”.

  • Informera om att ett större sparande finns öronmärkt för körkort, bostad etc men att grabben måste målmedvetet jobba för bostad eller liknande själv. Ni matchar eventuella insättningar på sparande mao.

  • Glöm inte att börja ta betalt av grabben när plugget är slut och han slavar på men bor hemma. Pengarna kan ni ju stoppa i madrassen och ge i utflyttningspresent.

Gällande mellan barnen, glöm inte att inflationen tickar på, 100k för första grabben är oftast mer pengar än 100k för andra barnet ett par år senare.

2 gillningar
4

Kombo har jag tänkt.
Ge 50’ på 18 årsdagen, och samtidigt vara tydlig med att jag kommer kunna hjälpa till med hälften av högre summor som avkomman behöver, till exempel insats, jorden runt resa etc. Inga summor nämnda. Då måste de skramla ihop hälften själva.

Avkommorna har redan nu egna sparanden från lön, barnbidrag, där jag dubblar deras sparande, så tanken kring 50/50 finns etablerat.

4 gillningar
5

@TheFlorimell Jag gillar din approach och skall fundera i dom banorna för mina tonåringar.
Och mer än 50k för att man fyller 18 tycker jag är orimligt.

2 gillningar
6

Tack för era inspel.
@TheFlorimell Gillar tanken på en kombination av en “mindre” slant nu OCH kommunicera stöd framåt i linje med 50% - men inte hur mycket stöd som finns. Blir både hjälp och morot att fixa 50% själv.

@DavidtheDoom Och yes, har koll på att inflationsjustera beloppen.

Finns ingen anledning till att betala ut pengar just vid 18-årsdagen. Och det här ju en del av min problemställning. När?
För jag kan inte komma på vid vilken tidpunkt 20? 25? 30? När man är “mogen”? - som skulle vara bättre. Det finns liksom inget universell lösning, och kommer vara olika för varje individ.

Tror även det absolut skulle vara “för sent” (ingen hjälp) om jag gick utifrån när jag tycker barnen är redo.

7

Är pengarna till för att supa upp eller köpa en bostad?
Då kanske pengarna ska betalas ut när barnet ska köpa bostad vilket inte är en ålder utan en handling oberoende av ålder.

Helt enkelt, jag tycker det är viktigare att spika vad pengarna är ämnade för och när detta inträffar, inte en specifik ålder.

3 gillningar
8

När det är dags att köpa bostad.

1 gillning
9

Jag tänker att man inte behöver bestämma nu när man ska betala ut pengarna. Man kan ju även bara säga att det finns sparande och att detta kommer användas till xxx, (tex insats, bil, körkort, studier utomlands, etc…)
Problemet i ert fall (jag har bara ett barn) så blir ju när de andra barnen ska få utbetalningar ifall nr 1 får det… och kanske nr 3 kommer före nr 2 med bil tex och hur man justerar summorna så att de blir hyfsat rättvist.

Jag har tyvärr ingen lösning på det. Det jag vill komma fram till är eg bara att ingen summa eg behöver betalas eller kommuniceras vid 18-års dagen utan man kan bara säga att det finns sparande och vad det kommer användas till så småning om när behov uppstår.

10

I grund och botten skall väl ändå pengarna vara till boende? Inte till nöje.
jag hade inte litat på deras barn att förvalta pengarna. Säg att de festar upp dem, kommer ni kunna reparera er relation efter det? Inte värt att ens försöka.

Hjälp däremot barnen att få det lite bättre, men som en hävstång på deras egna insatser. Så du kan göra något i stil med att addera 50% på alla pengar de kan dra in själva genom jobb osv vid sidan om studier upp till en viss nivå (säg 50k).

Sen när de är färdigutbildade och ska köpa lgh så går pengarna oavkortat dit.

För att dela lika så ger ni barnen samma summa, bara indexerat med antingen inflation sedan det första barnet fick pengar, eller med den procent som bostadsmarknaden i det område ni bor/ska köpa har utvecklat sig sedan det första barnet fick X kr.

11

Välkommen till forumet och ett angenämt problem! :smiley: :curling_stone: :curling_stone: :curling_stone: :wink:

Jag hade satsat på gamification och coach i ohelig kombination i det läget. Dvs detta finns, men du får förtjäna det. Dessutom förklara att det redan nu är utsatt för marknadens nycker och att han har småsyskon som ska ha sin del av kakan senare.

It’s not a bug, it’s a feature! :partying_face:

Det är väl skitbra om han fattar vad som komma skall. Då får ju ni chans att prata om detta allihop om ni vill och de får lära sig allt det som du själv tycker att ni missade att prata med dem om under uppväxten.

Lycka till och håll oss gärna uppdaterade!

12

Min 18-åriga dotter har en väninna som när hon fyllde 18 fick 400K som föräldrarna hade sparat ihop. Det första hon gjorde var att köpa en exklusiv handväska för 60K. Lärdom: man kanske inte ska ge kidsen massa pengar utan att även ge dem kunskap om ekonomi.

3 gillningar
13

Hade min dotter gjort detta, och någonsin gnällt om pengar under hela sitt liv så hade jag blivit helt galen och det hade förmodligen skadat vår relation för alltid.

Så jag tror fortfarande på att detta är inte deras pengar, det är mina, till den dagen de kan användas till något som jag anser vara vettigt. Tycker jag inte det så får de helt enkelt gnega ihop pengarna själva.

2 gillningar
14

Varför är det försent? Varför inte börja nu och pytsa ut pengarna ni har i ett sparande i barnets namn som ni följer upp tillsammans.

Jag har gjort så med mina barn att insättningarna från mig fortsätter även efter 18-årsdagen fram tills ett uttag görs. På så sätt är de fria att göra vad de vill med pengarna som redan finns där, men det finns fortfarande ett incitament att tänka efter innan så görs.

Nu började vi sparandet innan de fyllde 18 och de har fått vara med och se kontona osv, men det är ju inget magiskt med att fylla 18.
Ni kan ju börja med en grundplåt som verkar vettigt, och sen sätta igång ett ”månadssparande ” som är mindre.

15

@henrik15 Jag har flera liknande historier. Och samtidigt som det vore förkastligt att som 18-åring köpa en handväska för 60k, så kan det vara en läxa väl värd att lära sig i unga år att när allt kommer omkring är det bara en väska… Var det bättre för henne att få göra det nu “gratis” än ha den som ouppnåeligt mål o sen när det sparats ihop 60 som 37 åring köpa den då?

@janbolmeson har väl lidit lite av den sjukdomen upp i åren tills han till sist köpte en ny bil, och resten är en levande historia…

16

Men när blir pengarna deras? Som du skriver är det aldrig deras? Utan det är snarare en pott som du då och då kan ge dem ifrån om du tycker att det de behöver är rätt och rimligt?

18

Intressant!
Men min oro för ett sådant upplägg är att “sparandet” då kan bli att se som en inkomst som kommer varje månad.

19

Svårt. Våra fick alltihop (inte någon större förmögenhet) vid 18.

Gamification? Hade jag försökt det upplögget hade de som myndiga slagit bakut fullständigt och bett mig dra åt skogen och istället lägga pengarna på en riktigt pampig gravsten till mig själv som ingen skulle besöka ändå.

De har nu själva förvaltat och ökat sitt kapital i flera år

En förälder känner sina barn

20

Spännande, Varför hade de gjort det som myndiga?

21

Jag säger till mina barn (7 & 9) att pappa sparar pengar till dem som skall användas till dyra men vettiga saker när de blir äldre, såsom möjliggöra utbildning, boende, körkort osv.

Men pengarna är inte deras, det jag säger till dem är att “pengar ni får av andra, eller pengar/saker ni får i present det är era, allt annat är pappas och det gör jag vad jag vill med”.
Inget i livet kommer gratis, inkl mina pengar.

22

De ansåg att jag som förälder inte hade någon beslutsrätt över dem och att de kunde ta ansvar själva. Mycket självständiga och ansvarstagande. Hade jag som förälder gjort något som kunde lukta som att jag försökte styra dem med pengar hade de valt bort pengarna. … och mig