@Tidigpension Tack. Då förstår jag bättre. Det är ungefär så vi förklarat och resonerat med våra barn. Och samtidigt som det blir enklare att konversera med barnen i övre tonåren blir det också svårare När barnen är 7 & 9 år är pengar ganska irrelevant för de flesta. Men när dina barn är 15 & 17 år har de större relevans i vardagen.
@anon15174533 Tack för svaret. En del av problemställning är ju att den blir väldigt individuella beroende på hur barnen är. Skulle mina barn anse att jag saknar beslutsrätt och vara så självständiga och ansvarstagande hade denna tråd varit en ickefråga.
Jag tror det är bra att involvera unga vuxna i diskussionen tidigt.
förklara att det finns sparpengar till körkort, insats osv
Trygghet att kunna satsa på en passion eller vad det nu är.
Tror också att det är lärorikt att få en viss summa pengar som ung att göra vad man vill med (inte flera hundra tusen såklart, men kanske 40-50? så han kan resa, köpa dator, köpa liten bil eller nåt annat helt upp till honom.)
Ja. Det är ju Mellanmjölksvarianten som jag kallar den. (Sen kan beloppet han får vara 50k, behöver inte vara 100k)
Min oro där är dock att kommunicera det större beloppet som finns för framtida trygghet (bostadsköp osv) kan ta bort drivet eller glädjen i att lyckas själv.
Själv fick jag körkortet betalt som 18 åring och sen tog det mig ca 15-20 år att ha 500k sparat.
Jag kommer ist spara till mina barn hela deras liv, eller ja så länge jag lever, därefter blir det ett arv av sparandet.
Varje år från och med att de fyller 18år får grabbarna 5% av det totala kapitalet på aktie/fond kontot på deras respektive födelsedag, tar ut summan och delar det på 2, låter den finna sig på ett vanligt konto med eller utan sparränta spelar ingen roll då de fyller nära inpå varandra.
Detta kommer hjälpa dom genom livet på ett positivt sätt, under arbetslöshet och under år de tjänar bra för att kanske själva börja inse att dessa pengar kan börja investeras när dom har festat färdigt runt 30års åldern och börjar bli vuxna på riktigt!
I min värld kan de skapa en stabil grund genom livet för ens barn
Pengarvett ska de lära sig under uppväxten och förhoppningsvis har man som förälder gjort ngt rätt.
Oavsett så har mina 3 barn fått sina ca 300t direkt vid 18 års ålder. De visste om det ett bra tag innan och ca hur mkt det nog skulle bli och vilket berodde så klart på börsen.
Vi hade diskuterad innan de fick pengarna vad är vettigt att de går till (bostad, studier för att slippa CSN lån).
När de fick pengarna så levde de lite på det men inga större summor då de bodde hemma och tyckte att de var smidigt att de låg i börsen (där de ju innan med vår hjälp hade sett de växa).
En köpte bostad vid 25 års ålder, en använde det istället för CSN och en har just precis betalat av sitt CSN med pengarna.
Viktigast egentligen tror jag att i god tid får reda på att man får pengar/hur mkt ungefär och att man lär de hur börsen fungerar. Här tycker alla tre att Lysa är supersmidigt.
Lycka till
Ja, det är det ju i princip. Hur tänker du att det är ett problem?
Som det blivit i vårat fall så har bägge sönerna fått med sig en ”sparvana” av upplägget, och har stuckit till med egna pengar utöver de vi sätter in.
Vi har fortfarande ett barn kvar som minderårig, så metoden har fortfarande chans att fallerera även för oss. Men, skulle den göra det, så är det ok med. Det är liksom premissen i upplägget.
Precis, våra barn fick tillgång vid 18 år, men de visste om det innan dess.
Vi hade förklarat att mor/farföräldrar och vi hade sparat dessa åt dem för körkort och bostad.
De idag vuxna barnen har fixat både körkort och bostad utan ytterligare hjälp.
Kommunikationen är ju klurig såklart, här måste ni nog bestämma själva. Ni känner era barn tänker jag. Men syftet med diskussionen tänker jag ska vara att barnen ska kunna känna frid i att det finns ett visst skyddsnät.
Kloka svar på många håll ovan.
Jag har oxå sparat till kidsen i mitt eget namn.
De har vetat från ca 15-års åldern att det finns pengar sparade att hjälpa dem då det blir dags att köpa bostad. De här pengarna finns inte tillgängliga för andra ändamål.
Barn nr 1 är utflyttad till egen bostad och ”hans del” av sparandet så att säga utbetalt.
Barn nr 2 lär flyga ut inom det närmaste året.
Kommunikationen (och egentligen viktigare), hur den tas emot är nyckeln.
Vi vill att de ska känna trygghet - men inte tappa driv)
Vi vill att de ska fortsätta intressera sig för pengar, investera - och inte slösa för mycket)
Fattar, det är ju lite olika sidor av myntet som ställs mot varandra.
O ena sidan trygga att agera som de vill, att satsa på en utbildning eller något som kanske inte är 100% optimerat mot att tjäna så mycket pengar som möjligt. Livet är ju lite större än så.
O andra sidan att de ska fortsätta leva medvetet om var pengar kommer ifrån och arbetsinsatsen som krävs.
Det vet man aldrig. Kollar man antikrundan eller kanske auktionshusen så skulle det på 30 år mycket väl kunna vara en riktigt bra investering. Såvida man inte spytt i den eller haft den som tvättkorg.
Vi kör dumstruten med tydlig markering att det är tänkt att vara till bostad. Vi sparar barnbidraget inderas namn tills de är 18 och pengarna är sedan deras.
Äldste grabben, som nu är 23, köpte en lägenhet och möbler och har 100k kvar. Om han skulle han spenderat alla pengarna pengarna vårdslöst hade kalsonger och tandborste hängt på dörrhandtaget.
Vi har sparat men det är deras pengar och de är myndiga när de får pengarna. Det har aldrig funnits en tanke på att vi inte skulle släppa sargen.
Personligen vill jag se till att mina barn kan ta körkort i tidig vuxen ålder samt ha alternativet att studera. De ska teoretiskt kunna flytta hemifrån för studier eller jobb. Bil om/när nödvändigt, men inget nyköp eller skrytbil.
Sonen (äldsta barnet) vet att vi avsätter hans csn till honom i ett konto som är till honom, han får seperat veckopeng. Han kommer ha ca 50k när han är myndig och klar med gymnasiet. Vi kommer betala för hans körkort och ev skänka honom en bil, ca 30k, när/om han nödvändigt behöver bil. Vi bor inte på så dyr ort, så hjälp med handpenning är inte lika nödvändigt som i Stockholm. Barnen får bo hemma om de vill så länge de studerar eller jobbar, samt sparar motsvarande en boendekostnad för sin framtid.
Vi tänker bjuda barnen på semester årligen, annars tänker vi att de ekonomiskt reder sig själva när de startat vuxenlivet.
Beror nog mycket på ungen. Fonderna som mina föräldrar satt in någon hundring i månaden på övergick till både mig och mitt syskon på dagen vi fyllde 18.
Ingen av oss har bränt pengarna på skit och båda har sparat ännu mer pengar och troligtvis förvaltat dem bättre än vad våra föräldrar gjorde.
Sen finns det den andra gruppen där allt blir en dyr resa eller krogbesök och är borta på en sommar.
Som förälder vet du nog själv baserat på historiken hur det kommer sluta.
När barnen är 7 & 9 år är pengar ganska irrelevant för de flesta. Men när dina barn är 15 & 17 år har de större relevans i vardagen.
