Vi kommer eventuellt få en större summa pengar snart och vi kommer då lägga en del av det i barnens sparande (småbarn fortfarande.)
Jag vill väldigt gärna att våra barn växer upp med en god förståelse för pengar och investeringar. Jag vill att de ska vara ansvarsfulla. Däremot med pengarna som vi eventuellt får snart kommer deras spar bli lite större än vi någonsin trott och jag är inte så övertygad om att jag vill att de ska veta om detta. Av många anledningar då, främst vill jag inte att de ska bli självgoda eller känna sig berättigade till något. Jag vill att de växer upp med fötterna på jorden. Jag vill även att de ska få möjligheten att bidra till sitt spar genom t.ex. att vi matchar deras egna insättningar. Men samtidigt vill jag att de praktiskt ser pengarna växa, och även gå ner när marknaden går dåligt. Att de ser insättningar, o.s.v. Så att de får en praktisk förståelse för systemet och inte bara hör massa siffror och teori.
Min tanke är att sätta upp två barnspar per parn, ett med den större summan och större delen av månadsspar, och ett “symboliskt” där deras egna insättningar, våra matchningar, en mindre månadsinsättning från oss o.s.v. går in. Dom ska då inte ens veta om det första kontot, bara det andra. Där kommer pengarna aldrig bli enorma, men kontot används i utbildningssyfte.
Jag har haft mycket diskussioner i frågan och är väl av åsikten det beror på. Framförallt barnets utveckling, mognad och intresse.
Det är lite som i all barnuppfostran, man får ge lite utrymme, se om de klarar av det och sedan anpassa det mer eller mindre. Resonerar lite om det i veckans bonusavsnitt som kommer på typ fredag/lördag.
Men min default är att prata med barnen och inkludera dem. De förstår mer än vi tror och de kommer ju ändå få reda på det vid något tillfälle, bättre då att förbereda dem så att de får växa med pengarna. Dvs. om man ändå kommer ha bättre ekonomi än andra, är det inte lika bra att träna på det redan från början?
Problemställningarna kommer ju inte förändras, bara volymen på det.
Svår fråga. Har själv tänkt att det ska bli en överraskning på 18-årsdagen. Men Jan har ju också en poäng, att man kan behöva förbereda dem så att de inte bränner allt på en gång.
Man kanske kan hinta att man sparar till dem men inte säga riktigt hur mycket.
Jag ser inte poängen med att sätta av stora summor i barnens namn. Vi har ett stort gemensamt familjesparande, däri ingår kapital för att kunna hjälpa de tre barnen med olika behov inför vuxenlivet. Här vet inte barnen hur mycket pengar som finns. Om du tvunget vill öronmärka pengar åt barnen kan du ju sätta upp en kapitalförsäkring med dem som förmånstagare. En totalt till alla barn, inte en per barn.
För att introducera barnen till aktier och fonder och avdramatisera investeringar har vi kommit överens med kidsen att de får investera en liten del av månadspengen, så matchar vi summan. T ex har ett av barnen hela studiebidraget om 1250:- och sparar 250. Vi lägger till 250 och så investeras 500 i något som vi tillsammans väljer. Oftast indexfond. Så tittar vi på det månatligen. Detta sparande har barnen alltså koll på.
Att spara i barnens namn kan vara komplicerat. Tänk om de olika barnens depåer utvecklas annorlunda? Jag och min lillebror fick varsitt sparande i aktiefonder som för min del blev fantastiskt eftersom jag fick tillgång till det 1999, medan lillebror fick se effekterna av dotcombubblan och när han skulle ha pengarna 2001 var det mindre kapital kvar… Dessutom vet du inte idag om de är riktigt mogna just precis på artonårsdagen.
Jag har gillat pengar sen jag var liten och sparade aktivt själv. Tror jag fick tillgång till bankboken redan som 8-10 åring. Föräldrarna satte in barnbidraget och det jag sparat ihop av veckopeng och gåvor (från födelsedagar och andra högtider).
Från runt 14-15 års ålder har jag haft 100% egen kontroll på mina konton. Föräldrarna rörde aldrig något och ifrågasatte aldrig något kring mina besparingar.
I mitt fall visade det sig att det var rätt beslut. Men kan givetvis inte påstå att alla ska göra likadant med sina barn då jag sett ett par fall där 18-20 åringar blivit av med alla sina pengar (utnyttjade av sina “vänner”.
Barn har ett uppdämt behov av saker man önskar sig → Man har inte råd att köpa dem → Man får pengar på 18 års dagen → man spenderar pengarna på allt det man önskat sig
Jämför med:
Barnet vet att pengar finns → har pengar det kan ansvara för själv → har lärt sig prioritera och veta och ta konsekvenser av felköp i det lilla → får en summa pengar på 18 års dagen → vet hur hen ska hantera det.
På samma sätt:
Bättre att ge någon på högstadiet 1000 kr mer än hens kompisar. Supermycket pengar för en som går i 7-8:an. Lär sig snabbt att man kanske inte ska skylta på det annars behöver man bjuda alla på Donken, än att ge dem 50.000 när de fyller 18 år och ska lära sig det med 10.000 på krogen…
Ett av fallen rör det sig om att en “kompis” lånade i omgångar totalt 50k-60k och hade aldrig avsikt att betala tillbaka. Ingen dokumentation, inga avtal, allt skedde med kontanter dessutom. Plockade ut maxbelopp (15k) varje vecka i bankomat. Gick inte att bevisa något…
Varför inte spara tillsammans med dina ungar typ en 10€ i månaden, så köper ni Finland Index, sedan förklarar du och visar alla bolag som ingår där och varje gång ni tankar på Neste så säger du: du äger en del i denna bensinstation, och så åker ni och handlar mat. Ser du hur mycket kunder du har i din butik? osv
Sedan de större sparandet kan du hålla hemligt tills de tex har högskolan klar eller något. Finns ingen orsak att visa det, förstör bara deras egna driv.
Jag vet inte, jag tycker att detta är en väldigt bra strategi för att man lär ut hur näringslivet funkar, på ett roligt och praktiskt sätt som går hand i hand med investeringar.
Jag ser inte poängen med att sätta av stora summor i barnens namn. Vi har ett stort gemensamt familjesparande, däri ingår kapital för att kunna hjälpa de tre barnen med olika behov inför vuxenlivet.
Precis, detta var hur vi tänkte tidigare. Vi hade ändå ett konto för barnen specifikt men det var i vårt namn och mer bara för att få lite struktur på det. Men i det stora hela var tanken bara att vi sparar för familjen och hjälper barnen vid behov och efter möjlighet. Men nu kommer vi eventuellt få en stor summa pengar då känns det lite mer rimligare att faktiskt avsätta lite åt sidan för barnen. Fortfarande inte något de automatiskt kommer att få vid 18-års åldern men ändå något som avsiktligen är endast menat för dem.
Att spara i barnens namn kan vara komplicerat. Tänk om de olika barnens depåer utvecklas annorlunda? Jag och min lillebror fick varsitt sparande i aktiefonder som för min del blev fantastiskt eftersom jag fick tillgång till det 1999, medan lillebror fick se effekterna av dotcombubblan och när han skulle ha pengarna 2001 var det mindre kapital kvar…
Ja absolut, men jag tänker spontant att detta är en del av varför man introducerar dem tidigt till investerande, så de förstår hur det fungerar. Det är ingen favorisering utan beror på marknaden självklart. Även inflation, om ett barn är 5 år yngre är kapitalet om 5 år antagligen högre. De kommer då inte se den stora summan, men kommer följa samma upp- och nedgångar i sina respektive konton.
Dessutom vet du inte idag om de är riktigt mogna just precis på artonårsdagen.
Håller med helt och hållet, vilket är varför jag fortfarande vill ha kontona i våra namn.
Har berättat att det finns lite pengar sparat men inte hur mycket.
Nu rör det sig inte om några enorma summor, 60-70k plus att hennes mamma förhoppningsvis inte slarvat med pengarna som är i en kf i hennes namn, där borde vara 100-150k till.
Jag frågar barnen om de vill ha sina pengar de får i julklapp och på födelsedagar investerade och ha an större sannolikhet till ökad köpkraft när de flyttar hemifrån. De är 12 och 14 och jag har skapat varsin ISK till dem där de får se sina pengar gå upp och ner med marknaden. Ibland diskuterar vi olika fonder och vad de gör och ifall de vill prova lite mer risktagande ett tag eller om de vill ligga kvar på globala indexfonder eller kanske till och med gå ner till räntefonder. Vi använder räntapåränta-kalkylator och diskuterar FIRE vid 50-55 år ålder och dylika saker. Allt som jag som 52-åring önskar att mina föräldrar pratat med mig om i tonåren när jag lärde mig att pengar är roligast när de rullar
Jag hade tänkt ställa forumet en liknande fråga men kanske får svar här i tråden.
Det jag undrar är hur många som spar till sina barn. Andelen som gör det i ett aktivt separat konto och de som indirekt gör det med sitt eget sparande. Tanken då kanske är kontantinsats när det gäller etc.
Jag ska få mitt första till sommaren om allt går som det ska så frågan börjar bli väldigt relevant.
Jag är faktiskt åt hållet att man sparar för sig själv/familjen och stöttar barnen istället. Vi har barnspar, men det är mer för:
Utbildningssyfte, hjälpa dem växa upp med sund inställning, respekt och förståelse för pengar och investeringar
Oss att få lite struktur på sparandet och se vart pengarna går. Barnsparet kommer aldrig vara i deras namn, men jag vill gärna kunna känna att X miljoner vi har är faktiskt pengar vi kan leva av för t.ex. FIRE eller liknande. Skönt att inte tänka att vi har X miljoner men indirekt kommer 1 miljon+ gå till en kontantinsats om 18 år t.ex. Så då har man separerat det lite i huvudet i förväg (även om vi självklart stöttar barnen till 100% i slutändan oavsett vilket konto det behövs tas från.) Men pengarna är fortfarande våra och om våra barn visar sig vara oansvariga kommer pengarna användas på annat sätt än om de skulle visa sig vara väldigt duktiga och ansvarsfulla.
Jag sparar i konton i mina barns namn. Vi ger dem 10 000 dollar varje år så med tiden kommer det bli ett ansenligt kapital och då känner jag att det är bättre att de har sina egna konton så att det inte blir frestande att nalla på det. Jag tror iofs inte att jag skulle göra det men som TS skriver så känns det ändå bra att så att säga bokföra mina barns pengar separat så att man slipper tänka typ “jag har 10 miljoner men egentligen är det bara 7 miljoner för 3 miljoner är barnens”.
Sedan är det skönt att tänka att mina barns pengar är deras pengar. Oavsett om jag blir stämd eller får skatterverket efter mig så kan de inte röra mina barns pengar,
Sedan är det skönt att tänka att mina barns pengar är deras pengar. Oavsett om jag blir stämd eller får skatterverket efter mig så kan de inte röra mina barns pengar,
Väldigt rimlig poäng faktiskt. Det kan bli så att vi ändrar riktning i framtiden och sätter pengarna i deras namn istället.
Barnen har var sitt ISK som kommer att fyllas med en lämplig summa för en 18-åring när det beger sig. Utöver det så är de förmånstagare till varsin KF som utbetalas när barnen blivit lite äldre, typ 25 år. Här ska de egentliga pengarna finnas.
Jag utgår från min egen uppväxt där jag inte hade någon insikt i familjens ekonomi, och vi pratade inte heller särskilt mycket om sparande. Familjen hade en god ekonomi med skidresor inom och utom landet varje år.
Jag vill istället att mina barn (13 & 15 år) ska få en bättre "ekonomisk utbildning” hemifrån och förstå pengar in och pengar ut, sparande, investeringar mm. Med detta som grund har mina barn egna ISK’er där de sedan några år har sparat julklappspengar med mera. De har valt aktier som de känner till, Tesla, McDonalds, Roblox, Saab mm. De kan själv kolla dessa konton i appen på telefonen.
Sedan har jag en ISK i mitt namn men öronmärkt för barnen där det finns drygt 500kkr, pengar de fått av släkt över åren. Jag sköter den investeringen men de får reda på hur den utvecklas. Tanken är väl en grundplåt om det behövs köpas ett boende när de ska flytta hemifrån, eller om de vill studera utomlands, att användas till något vettigt alltså.
Men, det som kanske skiljer mig från många andra är att barnen även har full koll på hela vårt sparande, löner och kostnader. Jag har inget i vår hemekonomi som jag känner att jag vill dölja för dem. Vi har 5-10 årslöner investerat så barnen vet att vi har pengar på banken. Sen om jag valt rätt väg det återstår väl att se, målet är att de ska får så mycket “utbildning” som möjligt så att de själva kan ta smarta beslut i framtiden.
Barnen vet att pengar pratar vi bara inom familjen, det är inget som deras kompisar har något med att göra. Sen så kan de prata lite aktier med sina kompisar och diskutera de aktier som de själva valt, det tycker jag är helt ok. Risken finns väl att även annan information läcker via barnen, men den risken är jag beredd att ta, det är viktigare att de får sin “ekonomiska utbildning”. Någon gång i framtiden ska de också driva Familj AB, då behöver man ha lärt sig riktiga saker.
Min fru och jag är helt överens om detta upplägg, hon också det är rätt väg att gå.
Sant men inget av alternativen är bra, i min mening. Vad av värde lär sig mitt barn på att “gratis” få 1000 sek mer per månad att utan konsekvenser lägga på förströelse. Det känns som en björntjänst.
Det stora abret där är i min mening den kommunala förmyndaren som jag fasar för mer än stämning eller skatteverket. Den kopplas in när beloppet överstiger mer än ett par hundra tusen och kommer med några (o)sköna inskränkningar.
Sparar på ISK på Lysa, har i dagsläget bara 1 barn på 1,5 år. Tanken är ett gemensamt konto som sedan fördelas ut om det blir fler kottar.
