Alla är inte, kan inte, vill inte vara akademiker 
skulle jag gissa är inte heller akademiker i majoritet bland de som är 19-25år och på väg ut i arbetslivet.
2 gillningar
Är riktigt segt för de som ej får hjälp av sina föräldrar de blir riktigt uppskjortade på andrahandsmarknaden eller dyr nyproduktion speciellt om de ej har möjlighet att bo kvar hemma medans de sparar ihop en slant första åren.
Jag hyrde ut min lilla etta 30-40 min från Stockholm för 12k per månad till en desperat stackare som behövde en bostad snabbt som attan då han behövde någonstans att bo medans han plugga.
Fick säkert runt 20 mail på en vecka av folk som ville hyra utav mig trots vad jag tyckte var en hög hyra…
1 gillning
Jag har gjort denna kalkylen och insett att man inte amoterar på sitt eget boende, utan på kommande bolån åt sina barn. Förskott på arv kallas det visst 
Problemet är här exemplifierat för ungdomar i Stockholm men det kan även gälla för personer som har låglöneyrken. De får helt enkelt det tufft att hitta boende på dyrare orter och är det större orter som Stockholm som har långa pendlingsavstånd så…
Ett alternativ kan ju vara att downsiza sitt eget boende som kanske inte behöver vara lika stort när barnen flyttar ut.
Barnen hemma till 26-27 års ålder? Hu!
1 gillning
Jesse tror ju på kärnfamiljen
1 gillning
Jag la in en miljon i sonens lägenhet för att han skulle få låna (då han hade låg lön - som många 20+ har) och trots det så krävde banken att jag stod med som medlåntagare på lånet. Det innebär i praktiken att jag inte kan ta några andra lån förrän sonen flyttar eller att han höjer sin lön rejält.
Vill man hjälpa barnen så krävs det uppoffringar. Några hundratusen hjälper inte mkt i Stockholm. Tyvärr.
7 gillningar
8 inlägg delades upp till ett nytt ämne: Hur mycket pengar fick du av dina föräldrar när du flyttade hemifrån?
Är det värt det? Kunde du inte unna dig något själv?
Väldigt bra att du reder ut det här. Jag har gjort samma kalkyl, det är verkligen inte enbart kontantinsatsen som är tröskeln.
Jag vill helst undvika att vara medlåntagare. Jag tycker att det är viktigt att man som ung vuxen ”äger” sin situation fullt ut. Det kan hända att jag får ompröva detta senare. Men det är i mina ögon bättre att ungdomarna får en hyfsad peng med sig och kan köra själva utan stödhjul.
1 gillning
Jag tror att om du går till banken och tjänar 20 tkr före skatt så får du nog låna 0 kr.
Man klarar kanske inte ens bankens levnadskostnader, driftkostnad mm innan man ens kommer till lånedelen
För två år sedan stod jag och dåvarande flickvännen (nuvarande fästmö & sambo) efter studentnatten och kunde inte bo kvar i föräldrahemmet. Vi hade i för sig arbetat och sparat pengar sedan vi var 12 år, antar att vi förutsåg hur det skulle gå när försörjningsplikten gick ut, men de dryga 300tkr (som vi själva arbetat ihop, fick 0 av familj) vi hade räckte inte till att köpa en lägenhet och hyra fick vi inte då vi stod utan fast anställning (även om pengarna räckte till att betala hyran de kommande 5 åren). Köpoäng och dylikt hade vi inte, utan blev att snabbt och desperat leta efter boende med osäkra timvikariat och visstidsanställningar.
Räddningen blev ett års värnplikt där vi fick tak över huvudet och våra behov tillgodosedda medan vi fortsatte sökande efter ett hem. Det vara bara med lite flyt (läs tur!) som vi lyckades få förstahandskontrakt till en hyresrätt, våra köpoäng gav oss plats 33 av alla sökande, av dessa 33 var det 11 inklusive oss som var intresserade och det var åtta före oss som gick på visning men tackade nej. Således lyckades vi bli erbjudna ett förstahandskontrakt, sen hade vi tur med timingen att jag lyckades få fast inkomst på 34 tusen så att de gick med på att hyra ut till oss.
Har flera gånger tänkt på vilken otrolig tur vi hade att allt klickade precis vid rätt tidpunkt, att jag kunde intyga på fast inkomst och att de första 8 som var på visning tackade nej, samt att hyresvärden behövde få lägenheten uthyrd.
Vi bor dock i en mindre ort i Skåne (med 15 min till storstan), tror inte vår historia hade haft lika bra slut om vi kom från huvudstaden.
6 gillningar
För att registrera dig hos tex Bostadsförmedlingen i Stockholm behöver du ha fyllt 18 år.
Dottern fick 200’ som en grundplåt till bostad när hon fyllde 19. I samma veva började hon sommarjobba (direkt efter gymnasiet). Sommarjobbet har lett fram till en fast anställning på samma arbetsplats med 28’ i månadslön.
Hon bor hemma och istället för att ”betala hyra” lägger hon undan 10-15’ per månad. Efter ett drygt år har hon nu runt 350’ sparat. Hon fick precis ett lånelöfte på 1,5 mkr (förutsatt en brf-avgift på max 2000kr/månad). Så hon skulle kunna köpa en lägenhet för 1,85 mkr.
Ger ingen drömlägenhet kanske men en fin liten etta i ett trevligt område och knappa 15 minuter med tunnelbanan till centralen (hon har dock inte köpt något ännu men vi har hängt med i ett par tre budgivningar). Grundplåten kanske inte kommer vara avgörande men tycker ändå att det hjälpt på traven att komma igång med det egna bosparandet och antingen sparar det lite tid eller hjälper att hålla nere belåningsgraden lite åtminstone.
Har två söner också, ser med spänning fram emot hur det kommer lösa sig med eget boende till dom lite längre fram i tiden…
2 gillningar
En bättre lösning är att gå in som medlåntagare.
Edit: Det är också möjligt att köpa en lägenhet som kompisar/syskon eller liknande. Här är det viktigt att ha det juridiska på plats.
1 gillning
Som en som precis (igår) skickade in siffror för att bli medlåntagare till min äldstes (förhoppningsvis) första lägenhet ska jag läsa ikapp i tråden och flika in nå’t klokt senare, men just nu är det dags att avrunda ett elvatimmarspass…
2 gillningar
Det var det definitivt värt. Jag är bra på att unna mig - tack för omtanken.
2 gillningar
Vi köpte precis hus och det var meckigare än vi trodde. Trots bra utbildningar och säkra jobb betraktades inledningsvis min provanställning värdelös. Det var inte möjligt för min far att gå in som medlåntagare då hans tjänstepension (på 60k/månad brutto) inte räknades in, utan bara hans allmänna pension. Hans “extrajobb” räknades inte heller in. Skulle min fru köpa så skulle hon få låna ca 1,3M själv men 350k eftersom hon var gift med en “arbetslös” som “tjänade 0kr” i månaden, trots en bruttoinkomst över 30k/månad. Även om jag levt på bidrag hade jag dragit in mer än jag kostar.
Vi väntade tills vi var fast anställda och lånade 400k av våra föräldrar. Vi hade 500 k i egna sparpengar. Det räckte till att köpa för 3,6M inklusive pantbrev, lagfart, och installation av fiber och bergvärme.
Ska man hjälpa (unga) barn med lägenhet hjälper man dem bäst genom att köpa bostaden till sig själv. Sen är varje krona man får en stor hjälp då man efter studier m.m. inte kunnat bygga buffert (samt att vår generation lever som idioter med 5k/månad på restauranger och skit). Däremot är det hopplöst utan bra inkomst att få låna även om föräldrarna skjuter till en stor kontantinsats.
Ps. När jag var ung och hade svårt att hitta jobb så flyttade jag, det var mest naturliga för mig.
2 gillningar
En fundering i generella termer:
Hur länge, eller snarare hur nära pensionen går det att låna på huset? i detta fallet för att frigöra kapital till barnens lägenhetsköp.
Utgå från att det är noll belånat. Frågar åt en vän
Är det beroende av hur mycket man lånar, eller är det ens inkomst och vad räknas? Jag har inte full koll på reglerna.
Utgångspunkt är att man kanske inte vill flytta för att barnen skall ha råd att flytta.
1 gillning
Verkar som bankerna börjar bli knepigare efter 55, så bra att hantera det där innan man passerar 55. Det verkar mest vara godtycke, finns inga regler som hindrar bankerna från att låna ut till någon nära pension.
1 gillning
En liten reflektion här. Det brukade ju snarare vara tvärtom, att man fick hjälpa sina pensionerade föräldrar, särskilt kvinnorna om deras män gått bort. Men senaste decennierna (2 kanske?) är pendeln åt andra hållet, att föräldrarna kan behöva hjälpa barnen med boende. Två faktorer här är väl också att de flesta är äldre när de får barn och unga etablerar sig i arbetslivet allt senare, så färre har stabil ekonomi när det är dags för föräldrarna att gå i pension.
1 gillning