Vad är mekaniken bakom som gör att 4%-regeln fungerar?
Tänk så här:
Ska det räcka 1 år kan du ta ut 100% av kapitalet varje år (100/1)
Ska det räcka 2 år kan du ta ut 50% av kapitalet varje år (100/2)
3 år 33% (100/3)
4 år 25% (100/4)
…
25 år 4% (100/25)
…
30 år 3.33% (100/30)
…
50 år 2% (100/50)
Ovan är den ena delen av “4%-regeln”. Som du ser borde 4% bara räcka i 25 år–men Trinity-studien (som myntade 4%-regeln) kom ju fram till att pengarna räcker 5 år extra?
Så vad påverkar mer?
Inflationen (sänker procenten)
Avkastningen (höjer procenten)
Volatiliteten (kan sänka procenten)
Ju längre tid pengarna är investerade, och ju lägre uttaget är i procent, ju mer rubbar inflation och avkastning de enkla/naiva procent-siffrorna som jag skriver ovan. Så småningom rör det sig från de enkla siffror jag listar ovan, mot SWR (safe withdrawal rate, t ex 4% i praktiken för 30 år), och sedan mot PWR (perpetual withdrawal rate), där man om man håller sig under den procentsiffran så kan pengarna räcka “för evigt”. PWR är snarare neråt 2% än 4%.
Hoppas detta hjälper för att förstå hur det funkar!
Det som jag tror gör att folk invänder är inte primärt det faktum att de tror att de ska nå botten utan den obekväma sanningen att de potentiellt sett först samlar ihop mycket pengar och sedan planerar att leva upp dem (på pappret iaf).
Eftersom så många visserligen trivs på jobbet, men ändå föredrar ledigheten, så riskerar det att kännas som att man sparar länge (t ex 25 år) för att sedan bränna av det krutet på lika lång tid. Att många (mest utanför forumet) gör detsamma på årsbasis genom att istället spara till regelbundna utlandsresor, köksrenoveringar eller bilbyten är tydligen inte samma sak…
Jag tänker varje gång när någon säger “Jag tror inte på 4%-regeln, jag kör med 3%” att jag vill kunna hänvisa till det här.
Om man tittar i tabellen så ser man för att få så lite som 3% så har man inte ens lyckats investera det inflationssäkert. 3% är lägre än de 3.33% tabellen säger.
Så jag tror det är bra att förstå grund-uträkningen (utan inflation, avkastning, volatilitet) innan man bara justerar procentsiffrorna lite för sig själv.
Tänker man 3% så är det i teorin bättre att sätta alla pengarna i realräntefonder och ta 3.33% i stället.
Även när @janbolmeson säger “5+25” årsutgifter för att leva FIRE resten av livet, så lirar det inte med ovan. Om 25 årsutgifter räcker i 30 år, så kanske 30 årsutgifter räcker i dryga 35? När man däremot börjar närma sig 50 årsutgifter så är man ju i faggorna av PWR.
Teori: Har man inte varit ärlig mot sig själv i sin årsbudget? Sällanköp som glöms bort och livsstilsinflation som man blundar för? Det är iaf en del av min teori. Jag tror inte Svensson (återigen, mest utanför forumet) kan hantera att ha några miljoner på kontot utan att bränna det. Se på de lottomiljonärer som snabbt gör av med vad de vunnit.
tillägg: Det är ju dessa Svenssons som Jan vänder sig till oftast.
Kortfattat kan man säga att vid 4% uttag (+ årlig inflationsjusterad ökning av uttag) så tog inte en aktietung portfölj investerad i S&P500 slut inom 30 år.
I 95-98% av de historiska 30-årsperioder som man tittade på mellan år 1926-1995 så nådde inte portföljen 0kr inom 30 år vid 4% uttag för en aktietung portfölj.
Se tabell 3.
4% uttag är tillräckligt lågt för att motverka sequence of returns risk (kass avkastning i början av uttagsperioden).
En brasklapp är väl att man får lägga in ISK-skatten/avkastningsskatten på kostnadssidan som då ska täckas av dessa 4%. Gör man inte det och hellre vill dra av det direkt från SWR av någon anledning så skulle man kunna räkna med lägre SWR än 4%.
Jag har inte så mycket mer än det jag skrev, att enligt den naiva uträkningen ska det inte funka.
Om 25 årsutgifter ger 5/25=20% extra år, så borde 30 årsutgifter ge minst 30*20%=6 år extra.
Vi ser ju i MonteCarlon att det för 25 årsutgifter går från 100% mot 80% när man går förbi 30 år, vilket någorlunda matchar Bengen där han säger att för 30 år failar inga portföljer i hans test.
MonteCarlon vi använder klarar ju inte uttagsregler i stil med 25+5 och reglerna är för mig inte helt klara (kanske står i ursprungstråden?). Vad är reglerna exakt? År som börsen är negativ tar man ur cashen i stället? Eller tar man från cashen för att täcka mellanskillnaden de år avkastningen inte räcker till hela uttagsbeloppet? Fyller man någonsin på cashen från avkastningen, eller låter man cashen så småningom ta slut och kör sedan bara 60/40-portföljen rakt av?
Iom att MonteCarlon inte klarar av sådana här regler hade jag för en egen portfölj/FIRE valt att ha cashen som en del av portföljen i stället, med vanlig ombalansering (alltså t ex 15% cash, iom 5/30=16.6%) och motsvarande lägre procent på de andra tillgångarna (nära 51% och 34% i st f 60% och 40%. T ex 50/35/15). Detta hade jag då kunnat simulera.
Det är synd att web-MonteCarlon inte klarar sånt här. Jag har ibland funderat på att bygga en egen just pga av sådana begränsningar, men har ännu inte tyckt det varit värt besväret.
Det här är superbra! Jag kommer att tänka på två saker: om jag vill vara på säkra sidan att ha pengar kvar hela livstiden så måste jag räkna baklänges från när jag teoretiskt sett tar en FIRE. Ju yngre jag är, desto fler år måste portföljen räcka. Låt oss säga att jag i teorin utgår från en någorlunda genomsnittlig livsålder för kvinnor på 85 år och siktar på att gå lean FIRE innan 40, då måste jag lägga till det i min kalkyl och inte utgå ifrån 30 år utan 45 år för att riskjustera tiden. Samtidigt, tror jag ju inte att jag kommer att ha lika stora omkostnader när jag är pensionär i slutet av livet och vid någon tidpunkt kan börja använda upp pengarna för att inte bli rikast på kyrkogården. Finns det en brytpunkt om man vill kombinera teorierna av att bibehålla kapitalet merparten av livet och sedan vid en viss punkt inse Woho, vi tog oss igenom de kritiska åren låt oss nu spendera vårt lilla nest egg innan Sankte Per kommer och hämtar oss?
Det finns en ide att skapa ett “Bond tent” där man har mer räntefonder just runt åren för när man börjar ta ut av pengarna, för att sedan efter några år gå upp till 100% aktier igen. Jag har för mig att de räknar en del på det i den artikeln om att pengarna växer på slutet så att man inte hinner göra av med dem.
Läste den här tidigare där de tittat på längre uttagsperioder (40-50 år) och fler perioder (1871-2022).
Tyckte den var intressant.
Slutsatsen där är att för en uttagsperiod på mer än 30 år (upp till 50 år) kan det vara rimligt med lägre SWR än 4% eftersom man annars misslyckas i 10% av fallen. Väsentligt mer än de 2-5% av fallen som gällde för en 30-årsperiod. En SWR på t.ex. 3,5% lyckades i +98% av 50-årsperioderna mellan 1871-2022.
Jag tänker att det evt. bara blir initialt dock. Ser man att det värsta tänkbara utfallet inte sker i början av uttagsperioden borde man kunna öka uttagen.
Ja. Det är när du inte kan ha högklackat längre utan går över till Ecco och Birkenstock.
Jag simulerar det med en viss procent kontanter bara, men håller med om att reglerna blir oklara och svårtberäknade.
Jag funderar lite på om t ex -10% på börsen ska ge mig ”tillåtelse” att täcka 33% av utgifterna från bufferten, vid -20% få täcka 67% av utgifterna och vid -30% eller mer i nedgång täcka allt.
På samma sätt kan man sedan fylla på med tredjedelar vid motsvarande uppgångar, kanske runt +25%, +35% och +45% (där snittavkastningen runt 7-8% då agerar mittpunkt). Når man då den indexjusterade ursprungsandelen av bufferten så stannar man där.
Vad har jag missat? Använder man uttagskalkylatorn på hemsidan visar den att det aldrig tar slut på 4% utan att kapitalet ökar, förutsatt snitt på 7% år. Hur räknas 4% regeln egentligen? Att man inte har kvar pengarna på börsen under tiden?
Räknaren förutsätter inte bara viss avkastning utan också att inflationen håller sig i schack och att det inte blir flera hård år efter varandra. Det är en approximering.
Jag låter @axr förklara mer om hur en Monte Carlo-simulering fungerar, som är ett bättre verktyg om man vill ha mer säkerhet i sin kalkyl.
Riktlinjen om 4% kommer av att i de flesta fall (95-98%) så når inte portföljvärdet 0kr inom en uttagsperiod på 30 år. Under dessa 30 år har man en ganska aktietung portfölj men även en del obligationer/räntepapper.
4% är en sannolikt ok nivå men det är ingen naturlag. Överjävligt dåliga 30-års perioder med betoning på början av den perioden kan innebära att pengarna tar slut innan uttagsperioden är slut.
Nu kanske jag är ute och cyklar, hjälp mig upp om jag kör i diket här.
Till att börja med har jag aldrig sett den typ av enkel matte som tabellen utgör användas för att förklara ”grunden” av 4%-regeln. Regeln är strikt baserad på att göra simuleringar över olika historia perioder och det är så man landat runt 4%. Det har inget med ”100/25 + lite till som förklaras av faktorerna x, y och x” att göra. (Men jag håller såklart med om del två i ditt resonemang, vilka faktorer det är som förklarar utfallet)
Är man investerad i en tillgång som enkelt kan röra sig ± 20-50% om året så är man redan efter ett par år potentiellt mycket långt från vad tabellen skulle visa, beroende på vilken period man testade över. Modellen beskriver enbart hur sannolikt det är att pengarna är större än noll efter en viss period och variansen i själva utfallet, och hur länge pengarna därför räcker, är ju sedan i själva verket enorm.
Jag vet inte om detta motsäger något av det du vill förklara men ska man förklara 4%-regeln för någon tror jag en sådan tabell riskerar att skapa större missförstånd.
Lyssna lite på intervjuerna med Bengen om hur man gjorde innan han gjorde sina simuleringar. Det finns bl a en bra hos RationalReminder där han pratar lite om det.
Bengens papper är kontroll av historisk data, visst, men VARFÖR blev det just 4% i hans simuleringar? Det kunde ju lika gärna har blivit 70% om året? Varför kan det inte bli 70% om man vill att det ska räcka i 30 år?
För det, se mitt resonemang om vilka faktorer som påverkar.
